ylajarvis

Senaste inläggen

Av Malin Sundin - 22 juli 2016 15:02


76 st Ylajärvis hundar så har det utfallit följande högsta resultat:


4 st färdiga Utställningschampions

4 st har CERT 

17 st har CK


6 st har 1 pris

6 st har Excellent


3 st har 2 pris

6 st har VG

5 st har G


15 st är ej utställda

10 st är exporterade 



Vilket ger 6 % utställningschampions

38 % har tilldelats CK eller högre! 

 

Stort tack till alla vänner och valpköpare som gjort detta möjligt!


ANNONS
Av Malin Sundin - 21 juli 2016 22:35


Kenneln har tilldelats ett tredje BUP diplom. Det är såklart extra kul! 

Så då blev jag ju såklart lite nyfiken på att kolla lite statistik på kennelns uppfödda valpar. (Det är dessutom idag 28 år sedan stamtiken Disa föddes!) 


86 Ylajärvi valpar har fötts sedan 2000 då kennelnamnet registrerades.


16 st har titeln SE(polar)Ch

6 st har tre eller fler förstapris men inte uttaget championat än. (4pga ålder (behövs merit från en säsong till) och två pga avsaknad av utställning)

11 st 1pris som bästa merit

3 st har 2 pris

3 st har 3 pris

2 st har 0 pris


6 st är/var i turistkörning och saknar tävlingsresultat pga det

7 st är/var rena fjäll och turhundar utan officella tävlingsresulat. 

7 st är/var aktiva sällskapshundar eller avlidna 

9 st är/var exporterade och saknar svenska meriteringsresultat 

16 stycken är valpar och unghundar som inte har åldern inne för tävling än!


86-16 valpar -9 exporterade -4 ej uttaget ch (yearlings)  = 57 st

28 % av kennelns hundar har alltså blivit polarchampions! STORT tack till alla vänner och valpköpare som gjort detta möjligt! 



Dubbelkollade även vilka hundar som redan bidragit till de tre BUP och om jag glömt någon alterantivt hur många poäng kenneln har kvar tills nästa diplom...

Visade sig att kenneln i teorin redan har de 35 poäng som behövs! Reglerna säger att man får räkna resultaten från max 10 hundar. Polarchampionat ger 5poäng, 1pris ger 4poäng och 2pris ger 2poäng. Varje hund får såklart bara räknas en gång och bästa resultatet på dragprovet räknas så man väntar ju såklart inte potentiella championat innan ansökan för att maxa poängen alterantivt minimera antalet hundar som räknas in   


Hundar som inte medverkat till BUP än men har poäng att räkna in:

Semlan 4 poäng (inte tävlingsaktiv längre)

Merak 4poäng (fortfarande aktiv men börjar bli gammal)

Sockan, Gul, Sapphire och Vilde har alla tre 1pris men bör ha stor chans på championat kommande säsong då de gör sin andra tävlingsvinter och deras 4poäng borde bli 5poäng!

Lill-Grisen var champion och ger då 5poäng

Spring har 2p men är aktiv fortfarande och kan förbättra sig. Han är för övrigt även meriterad i Finland och blev förra veckan FINUCh! Kennelns första utländska champion alla kategorier! 

(Lycka och Rohn har flera 1pris men är inte utställda så deras 4poäng räknas inte)

 

Så efter nästa säsong kan jag förhoppningsvis ansöka om kennelns fjärde BUP diplom!    







ANNONS
Av Malin Sundin - 12 juni 2016 22:00


Nu har nästan alla valpar flyttat!

 

Kvar är bara IG Ivalo & IG Minik som jag ska behålla på kenneln samt IG Iitsoh och IG Isa som flyttar till Järbo om några veckor. 

IG Ittoq junior bor hos Nina i Värmland. 

IG Ais bor hos Annika i Vaggeryd. (kennel IGAIS... därav namnet på lillbusan)

LT Trassel bor hos Ninni i Nornäs. 

LT Trubbel bor hos Maria i Kalix. 

LT Texas bor hos Kim i Guldsmedshyttan. 

LT Tundra bor hos Roger och Emma i Östervåla. 



Eagle har hunnit blivit hela 5.5 månader och ser ut att bli en stor och smidig hund! Han har mycket fina tassar och väldigt effektivt steg. Syns verkligen att det är linjer avlade för effektivt trav... Så ska bli intressant att se vad han kan prestera i spannet i höst. 



Av Malin Sundin - 17 mars 2016 21:25





Ett par dagar innan jag trodde men det gör ju inget! Grynet är duktig och valparna är redan synnerligen välgödda... Har fötts 3+3 hittills. Den oerhört runda mörka valpen på bilden är en tikvalp...


Det är en grå (han)valp och resten är gula. (Mobilkameran återger inte färgerna korrekt)



 

Av Malin Sundin - 12 mars 2016 13:00


Eftersom jag i år har båda mina bästa tikar borta för säsongen på grund av dräktighet, två unghundar i träning och dessutom hade lovat bort två hundar till PD300 så hade jag inte en tanke på att själv köra Polardistans i år. Inte tillräckligt med hundar helt enkelt! Men någon dag innan sista anmälningsdag kom jag på att det i år var andra åldersregler vilket innebar att mina två 19mån tikar Gul och Sapphire fick tävla och även deras kullsyster Shasta som jag lånade in till 8spann sprint spannet på rasmästerskapet veckan innan för att få fullt spann. Så då fanns det ju ett halvt spann extra! Jag frågade Kim Jensen om hon kunde tänka sig att låna ut Shasta på en tävling till. En från början galen idé men jag hade kört henne på träning två gånger i mitt spann och sett potentialen och den infriades till fullo på rasmästerskapet som vi mycket överraskande vann över sprintspecialisterna! Shasta hade inga problem med tempot och takten då och även om Polardistans är mycket längre och betydligt mer krävande än sprint så hade jag ändå en övertygelse om att hon skulle klara det med. Jag vet ju hur duktiga hennes systrar är!

Kommandoledarhundarna Tiger & Helmer var bortlånade till Åshild Kveem i pulka 300km. Så spannet fick helt enkelt bli alla mina kvarvarande hundar samt inlånade Shasta! Roald & Sandy från A-spannet. Vilde & Kraka från B-spannet. Unga Gul & Sapphire samt den synnerligen välmeriterade och erfarne Vargtass som i sommar fyller 11 år. Med tanke på att spannet bestod av fyra debutanter och en verklig veteran så hade jag ingen annan plan för tävlingen än att genomföra och ha alla hundar med i mål. Ta det lugnt och ge tikarna en fin träning inför framtida fjälläventyr. Utnyttja Tassens fjällkompetens till att lära upp glinen. Samt en värdig avslutning på en fantastisk karriär.

Bodde hemma och åkte upp de tolv milen till Särna för veterinärbesiktning måndag förmiddag. Tisdag kväll var det förarmöte och onsdag lunch start. Så det blev några mil i bilen! Men skönt att ha hundarna i hemmiljö och då hinner jag ju dessutom jobba lite samtidigt…


På Polardistans är det numera öppen start vilket innebär att spannen i samma klass får ett tilldelat startfönster på en timme då föraren själv får välja starttid. Mycket lugnare och trevligare starter på det viset! Starten för PD 160 (som visade sig vara 175km…) gick mellan klockan 12-13 och jag kom upp till Särna vid tiotiden. Packade ut all utrusning och började pussla i allt i släden. För första gången skulle jag köra med Odyssen lastad. Hemma fick all packning plats hur enkelt som helst men nu tyckte jag att det blev väl fullt! Hade en tanke om att ha mycket tomutrymme i släden ifall någon hund skulle bli trött. Debutanterna har aldrig gått så långt och Tassen är i mycket god form, men som sagt snart elva… Lade som vanligt all hundsnacks i en extra packväska bakom styrbågen. Hade med extra mycket mat, både till mig själv och hundarna. Hade ju ingen aning om hur länge vi skulle vara ute! För till mål skulle vi!


Startade ut 12.16 I led blev det Tassen och Sapphire. Räknade med att unga Sapphire skulle hålla ordning på gamle Tassen och dra upp farten i början och styra upp omkörningarna på bästa sätt. Sapphire är nämligen oerhört stark och jag har ingen hund som matchar henne i styrka, förutom fadern Leo. Bakom blev det Gul och Roald. Två pålitliga och vackra arbetare! Shasta fick återigen gå med Sandy och längst bak mina två muskelhundar och ständiga wheeldragare. Kraka och Vilde. Kraka skar upp sin trampdyna på något vasst i hundgården förra fredagen så hon gick med socka för första gången i sitt liv. Vilde har utvecklats sig till en mycket pålitlig och stark hund. Han bara går och går och går… Ju jävligare och tyngre spår desto bättre!


Första timmen körde jag om alla spann som startat på morgonen. Tassen följde som förväntat med Sapphire i varenda omkörning och skötte sig fint. Dock så föredrar mina hundar att gå om på höger sida så det blev tre omkörningar ute i lössnön… Men om kom vi! Efter ca 4,5 mil hade vi passerat första fjället och kört ner till Lövhögen. Där väntade vila och lite käk. Innan lövhögen bytte jag plats på Sapphire och Roald. För uppe på fjället var det helt ospårat och Sapphire hade inte riktigt samma åsikt som mig om vad höger betydde och Tassen stördes av necklinan och att gå med en partner som inte direkt lyder. Sapphire är mycket duktig på spårning och att gå ospårat men det blir ju lite annat när det är på en helt ny plats och dessutom uppe på fjäll. Jag är van vid att ha ”kadaverlydnad” på ledarparet efter alla år med Tassen, Tiger, Helmer och Leo. Så efter högersväng ner mot Lövhögen valde jag att flytta bak Sapphire. Bra träning för henne upp dit och dumt utsätta henne för onödigt mycket på sin första långa tävling. Nere i Lövhögen hade nog alla som kör långa PD rastat för det var spår överallt! Hundarna fick köttsoppa och en portion torrfoder. Vilade bara några minuter vilket inte var så bra… För jag skulle passat på och pissat när jag ändå ankrat! Det följde nämligen tio mycket nödiga mil… Mycket orutinerat!! Klappade om hundarna och berättade att halva spannet gått längre än vad de någonsin gjort förut och att de var duktiga! Vi kör till Edwins minne, komma i mål sunda och friska, men inte för att tävla. Inte i år i varje fall. Med tanke på allt ”skit” som hänt i vinter så var det en lite väl ofokuserad matte som trots åtta polardistans gjorde en del nybörjarfel! Det var också detta ”skit” som gjorde att jag ville köra PD i år. Få några timmar ledigt och få tänka bara på mig och hundarna. Rensa hjärnan. Nystart.


Satte fram Gul bredvid Tassen istället. Hon är en otroligt lovande tik som senaste månaden utvecklats massor och trivs i front. Det var hon som gav teamet guld på rasmästerskapet! Härifrån slapp ledarparet necklina och det gick så otroligt mycket bättre då ;-) Hela gänget travade på i en jämn fin takt och jag hade skotermattan nere mest hela tiden för att kunna hålla ner farten om Gul drog upp den för mycket. Bytte Krakas socka, såret såg fint ut men lite blod. Allt som allt en fin körning över Vedungsfjället. Har nog aldrig kört över det fjället i så fint väder! Milsvid utsikt, lätt vind, kall kärv drevsnö i spåret så ytterst dåligt glid men slapp bromsa i varje fall.


Vände ner från fjället, ner mot Morvallen och välkända marker. Väntade och väntade på ”Checkpoint 10km” skylten men det kom ingen. Helt plötsligt kom det ljus och hus och så var checkpointen ett faktum! Hundarna gick så jämnt och fint att jag inte ville stanna i checkpointen utan hellre vila på spåret. Jag hade ju både vatten och mat med så behövde inte hjälpen där. Veterinären kollade alla hundarna. Pulsen sjönk snabbt på hela gänget vilket imponerade veterinären som sade att hundarna verkligen verkade vältränade. Jag svarade att det är de egentligen inte eftersom det är ett ungt och B-betonat spann och vi inte har så många mil som vi brukar men många fler timmar! Har ju kört mycket ospårat och då hinns det inte så många mil. Krakas trampdyna såg bra ut och ingen hälta eller blod. Sockan fick sitta kvar. Hon är en stark tik och jag ville verkligen ha henne med för att få lite erfarenhet i spannet samt såklart råstyrka och moral.


Efter de tio obligatoriska minutrarna i checkpoint åkte vi vidare efter att alla hundar fått varsin fisk som snacks. Pannlampa på och i tilltagande mörker. Hundarna fortsatte att bara mata på och utan att visa någon som helst trötthetstecken. Alla gick jämnt och i samma takt och jag slutade bromsa ner dem. Gul och Tassen fick bestämma farten själva. Upp på fjället igen, passerade två nordiska ekipage och högst uppe på fjället var utsikten återigen milsvis, men i mörker. Såg pannlampor långt, långt bort och visste då att jag ledde stort! Mycket överraskande för jag hade som sagt inga segerambitioner men har nog inte kört ett så jämnt och fint arbetade spann på PD förut. Efter andra fjällpassagen var det lång utförslöpa på väg ner från fjället och mot en led jag inte kört på förut. En trevlig sträckning!


Kom ner på Nordic area och såg skylten ”särna 25km”. Wihooo… Snart i mål… Hundarna åt varje snacks med mycket god aptit. Jag frös värre än vad jag någonsin gjort förut. ”Nybörjarfel” nummer två var nämligen att jag inte hade ullunderstället!! Vet inte vad jag tänkte på när jag klädde mig… Ett lager för lite och dessutom bara skaljacka och fleecejacka under som förstärkning. Inte ett äkta material någonstans förutom på huvudet! Huvudet var varmt. Mycket nöjd med min nya sälskinnsmössa!


Det var inte 25km till särna. Det var minst tre mil… För spåret fortsatte inte på Nordic spåret mot Östomsjön utan vände upp mot Idre och den sjukt tråkiga leden mellan Idre och Särna. Den går på en skogsbilväg. Deprimerande. Hundarna fortsatte jobba på fint men varje gång jag försökte mig på att sparka eller springa så vände sig Gul om och undrade vad i hela friden jag höll på med!! Så det blev en mycket kall resa…! Pissnödigheten fick jag till sist lösa (klar njutning...) Kröp dessutom in kalluft i ländryggen eftersom fleecejackan drog upp tröjan under så fick bli ett snabbstopp med toalett och fix av kläder! Slippa frysa om ryggen åtminstonde! Jag trodde inte att det skulle bli så kallt och hade ingen aning om att det tydligen var -16! Inte konstigt att fingertopparna vitnade och att jag kände mig så kall. Hade dessutom fel skor på mig! Första gången på sju år jag inte körde med mucklucksen och NEOsarna var i storlek XL så lite väl stora och otympliga! Dessutom inte ullstrumpor heller… *nybörjare???* Bara för att man är erfaren får man inte missa i detaljerna eller vara arrogant inför uppgiften.


Lovade hundarna flera gånger att det snart var mål… GPSens räknare kröp fram kändes det som fast att den egentligen gick ganska fort… Hundarna jobbade på i en stadig takt. Kom äntligen ner på isen och då syns campingen på håll. De ökade farten till närmare 20! Nu fick de äntligen galoppera! Kom upp mot målet i god fart och Sandy kände nog igen sig så hon var snabbast på att ta högerkommando upp mot målfållan. De kämpade på i god fart uppför backen och gled under målskynket med kennelns tredje guld på polardistans säkrat!

En mycket överraskande och härlig seger. Kan man avsluta en karriär på bättre sätt? Tassen har haft en grymt fin säsong, gått varenda träning utom de ytterst få fartpassen. Aldrig varit skadad eller visat minsta ömhet någonstans. Och på sin sista tävling så går han i led från start till mål och leder sitt unga gäng till VINST!! Jag är mycket tacksam över de år jag fått ha Tassen i mitt tävlingsspann och att det finns barn och barnbarn till honom i spannet nästa år.


Måste även nämna de grymt duktiga tikarna. Gul & Sapphire. Nitton månader gamla och har tre förstapris och tre guld på sprint, medel och nu lång medeldistans. Som ledarhundar. Sin allra första tävlingssäsong! Lägg därtill deras syster Shasta som bott i min flock i endast två veckor och bara tränats med dem ett fåtal gånger. Som utan några som helst problem går in i spannet och presterar på topp. Guld på rasspecial i både sprint och medeldistans! Du fick köpa en guldklimp Kim och har förvaltat henne väl! (Är första gången jag lånar in en hund i mitt spann…)

Roald och Sandy är lika pålitliga som alltid. Kraka är en kämpe och trots färre mil än de övriga gör hon som alltid en topprestation. Vilde trivs på långa sträckor och lite sega sockriga spår.


Säsongen avslutas med andra ord med en tredje vinst, ett tredje guld och ett tredje förstapris i meriteringen. Men framförallt tävlingssäsongen avslutas med en oerhört känslosam resa med fantastiske Vargtass. Om tio dagar föds hans barnbarn. Tyvärr visade ultraljudet i måndags att Sandy var tom, (annars hade hon inte fått tävla.) Så några fler valpar på naturlig väg blir det inte. Men förhoppningsvis blir det någon inseminerad kull istället.


Helmer & I-Tiger fullföljde PD300 i nordisk stil och bärgade därmed ett brons i EM i långdistans! Grymt fint kämpat av Åshild och grabbarna! Många superlativ och kommentaren ”bästa hundar vi kört” värmde extra. Helmer och Tiger är två guldklimpar med allt längre meritlista! Så tack för att Ni ville låna dem! 

Av Malin Sundin - 11 mars 2016 16:05

Kort sagt:

Vi vann...   


SE(polar)Ch SEUCH NVV -15 Ylajärvis Vargtass snart 11 år gammal ledde spannet från start till mål... Och som han gjorde det!! Vilken fantastisk avslutning på en mycket lång karriär. Jag tror att detta var hans sjätte, möjligtvis sjunde Polardistans. (Får kolla hunddata någon dag...) 


Tassen har gått varenda träningspass denna säsongen, utom de då jag tränat hög fart. Vilket har varit väldigt få... Vi har ju kört nästan uteslutande tung träning med mycket spårning. Det har liksom snöat och snöat och snöat... ;-) 


Jag har så mycket att säga om denna tävling och vad vi tillsammans upplevt denna vecka. Men det får bli i en annan blogg när jag hunnit smälta lite intryck.



Tassen Gul

Sapphire Roald

Shasta Sandy

Kraka Vilde


GULD på PD160 2016... Vilken avslutning på tävlingssäsongen! 17,5 mil på fjorton timmar. Ett medel på över 12,5km/h. Det är grymt imponerande av ett lätt B-betonat spann! Saknar ju flera av mina bästa hundar i år... 



Men än mer IMPONERANDE är Tiger och Helmer som fullföljde Polardistans 300km i tvåspann nordisk stil!! Att ensamma dra en tung pulka i trettio mil är inget annat än grymt imponerande. För att inte tala om skidåkaren bakom... ;-) Så ett brons i EM i långdistans till mina fina erfarna ledarhundar! Helmer måste vara en av de mest komplett meriterade huskisarna som finns i Sverige... 


Nu ska jag åka på prisutdelningen! 





Av Malin Sundin - 28 februari 2016 20:35


GULD!!!


Min karriärs första seger i sprint kom i helgen! :-D (Har desto fler i medel och långdistans) Mycket överraskande men hundarna med Gul i spetsen gick grymt bra. Är så otroligt nöjd med hundarna. De är ju inte alls tränade för sprint och dessutom saknas mina två normalt sett bästa tikar eftersom de väntar valpar! In i spannet tillkom istället Vilde, Tassen (11 år i sommar) och inlånade Shasta som är syster med Gul och Sapphire. (LS kullen) Jag har kört Shasta ett par gånger i vinter när hennes ägare Kim Jensen varit och tränat på Koppången och Shasta har visat på stort driv och moral så jag var helt säker på att hon inte skulle göra mig besviken! Hennes systrar har ju aldrig gjort det...


I spannet hade jag:

Gul & Leonhard 

Sapphire & Roald

Shasta & Sandy

Vilde & Tassen


Tassen var bara med på lördagen. Spåren var hårda och väldigt snabba. Så han klarade farten första milen men sedan fick jag bromsa så att han inte skulle bli för stel. Sista två kilometrarna höll jag ner farten ordentligt och han sladdade betänkligt. Hade det varit tyngre och jävligare spår hade det inte varit något problem men över 25km/h är han inte bekväm i längre. Åldern... Första tio km körde vi i medel på 26,8km/h och det är farter jag inte brukar hålla på träning precis! Inte så ofta jag har möjlighet att träna fart. Blir mycket spårning och lössnökörning ju. 


I mål kom vi med god fart och hundarna var pigga och skällde och ville vidare direkt så det kändes bra! Tassen hade väldigt hög puls och jag hade redan bestämt att han skulle ställas av till söndagen. Han har gett spannet det han kan och söndagen fick bli de yngres dag!


Niklas Olsson (som kör med fyra avkommor till Tassen i spannet) kom fort på slutet och kom in strax bakom mig. Så jag visste att jag inte ledde men att det borde vara en bra tid. Det hade kännts fint och de galloperade i stort sett alla de 15kilometrarna. När jag vattnat och boxat hundarna så sprang jag bort till målkuren för att vara funktionär! Är man arrangör så är man... Hjälpte till med att se vilka spann som kom in och skrev resultatlistor och uppdaterade facebook med resultaten! Nästan live ;-) 


Resultaten i min klass visade på att jag låg tvåa en sekund före trean Markus och en minut och 14 sekunder efter Niklas i topp. 


Söndagens race började inte fullt lika fort som lördagens, men de jobbade jämnt och fint. Efter cirka 8km fick hundarna tokryck och ökade till nära 30km/h och ute på stormyren såg vi Niklas långt borta... Jag räknade sekundrarna för att på ett ungefär ha koll på avståndet. Under lördagen såg jag inga spann alls! Första gången jag såg honom var det 1.45 Hundarna och framförallt Gul tryckte på ordentligt och vid delningen såg jag Niklas igen och det såg ut som om det gick lite saktare. Räknade sekundrar... 45 sekunder... Nu hade vi chans på guldet! Fortsatte plocka sekund för sekund och det närmade sig 25 sekunder... Jaga, jaga, jaga! Mot slutet blev Sapphire lite varm men jobbade hårt ändå, Vilde tog lite snö men det störde inte så farligt, han är ju inte alls byggd för dessa farter men han har imponerat på mig sista månaden. Vi kom in på upploppet samtidigt som Niklas gick under skynket och jag förstod att det skulle handla om sekunder. Men jag hade ju även tajt bakåt, med bara en sekund neråt... Chipkontrollen tog en stund och Markus kom inte in inom två minuter så då var det guld eller silver. Förmodligen guld eftersom jag var så nära i mål.  


Kändes defintivt som om det gått mycket fortare idag. Defintivt jämnare eftersom jag inte behövde bromsa... 


Väl i målkurern frågade Mattias med ett stort leende om det gått fort... Jo det hade det ju... 35.59 hade jag kört på!!! mot 36.50 på lördagen. Så min känsla stämde. Saktare första milen men snabbare sista fem kilometrarna. 25,4 km/h i medelfart på 15kilometer! Wihoo!! Min tid hade dessutom räckt till andraplats i sexspannsklassen bara slagen av sprintspecialisten Marie Isralesson som körde 1,24 minuter snabbare än mitt gäng. Jag vann min klass med 14 sekunder och Niklas var en sekund före Markus så det var en tajt klass!! Bra tider och spännande ända in i mål :-D 


Extra kul var att mitt spann för första gången bestod av enbart egna uppfödningar!! Har ju alltid haft en eller ett par parningsvalpar med förut. 

Y LS Shasta tog sitt första 1pris i meriteringen

Y LS Sapphire tog sin andra raka vinst och 1 pris i meriteringen

Y LS Gul tog sin andra raka vinst och 1 pris i meritering och dessutom som suverän fartledarhund! Hon & Tarzan nästa år... wohoo säger jag bara... Vilket par jag kommer ha!!

Y BG Leonhard som är far till de tre systrarna gjorde en fantastisk insats som ledarhund. Äntligen är han i full form igen!! Han är så grymt lydig att det är stor trygghet att ha honom i front. 

Y BG Sandy är som alltid pålitlig och har ytterst sällan en dålig dag! 

Y DT Roald är som Sandy men ännu bättre. Har aldrig haft en dålig dag. Pålitlig som få. 

Y MT Vilde blir bättre och bättre och hade inga problem med farten trots sin storlek! Så han fick sin andra raka vinst och förstapris i meriteringen! 

Y Vargtass är nog bara att inse att han börjar bli gammal... Men otroligt att han hänger med så bra och så länge som han gör! 


Stort tack till Kim, Nina och Petter för hjälpen i starten. Guld värt! 










Av Malin Sundin - 14 februari 2016 19:03

Egentligen borde jag ha varit på SM och tävlat i helgen (VM blev inställt pga för lite snö) men eftersom Leo varit krasslig och jag bokade in ett veterinärbesök på torsdagen så kändes det inte som bästa uppladdningen. Jag själv var däckad i magsjuka i måndags och i tisdags höll en av våra bästa kor på att stryka med så veterinärräkningarna denna månad är skyhöga! Kon överlevde men det gjorde tyvärr årets i särklass bästa förstakalvare som fick magen sönderskuren inifrån och dog av svåra inre blödningar när jag var i Norråker. Så att se thai-lyktor med metallram flyga iväg på invigningen ger väl inte riktigt rätt känsla om man säger så. När på nära håll sett konsekvenserna av splittrade metallbitar, ölburkstrimlor eller annat skräp som finns på åkrarna i ökande mängd varje år    


Blodproven på Leo visade inte på någon infektion så det var ju bra och innebär att han förhoppningsvis är tillbaka i form snart. För det märks tydligt hur viktig han är för spannet... Hans styrka och moral märks och påverkar hela gänget! Idag körde jag 4mil tuff träning med mycket backar och han gick som f-n med mycket hårt tryck i tre mil, så det går åt rätt håll... Nu när Helmer är utlånad så är det Leo som är min nr1 när det gäller frispårning och spåra upp översnöade leder så han är saknad! Jag kör ju väldigt mycket ospårat och det ställer krav på hundarna    


Helmer och I-Tiger har varit på tävlingsturne med Kim Jensen och sprungit 4spann sprint i Norråker och i Gafsele SM. Duktiga pålitliga killar! 


Samtidigt som Leos veterinärbesök så passade vi på att göra ultraljud på mina bästaste tikar... Ville ju se om de var några småtassar därinne, vilket jag iof var ganska säker på men ändå! Jodå... Båda tjejerna var dräktiga och det syntes tydliga blåsor trots att det var tidigt i dräktigheterna. Så om några veckor föds IG-kullen (överväger allvarligt att byta bokstäver där...) och LT kullen. Kull två var inte helt planerad men en kombo jag tänkt göra i framtiden (har Ni hört den förut..? Tarzan kan hon...) Leo/Tarzan och Ittoq/Grynet alltså. 

För att göra babyboomen total så har jag även försökt para Sandy och Tassen igen. En sista chans att få avkommor efter denna fantastiska hane! Såg ingen parning men man vet aldrig. Det vore ett under om det blev valpar! 


Jag har fått en del spörsmål om valpar via mejl och messenger. Hör gärna av Er igen så jag får lite ordning på mina anteckningar och intresselista  


Kullarna blev ju några månader innan jag tänkt men när de löper mitt i säsongen och jag inte vill ha höstvalpar så har jag inte mycket val! Så min tävlingssäsong blir lite anorlunda än jag tänkt eftersom jag nu har ännu färre hundar att välja på! Har ju bara 12vuxna nu, varav 11 är ok att tävla med. 

Blir inget Polardistans i år eftersom det väntas valpar den helgen. Men har tänkt avsluta säsongen med Kirunas KM i mars. Den är meriterande för SH och det måste man ju stödja. Att det blir merittillfällen spridda över hela Sverige... Om det blir sprint eller MD återstår att se! Beror på vilka klasser som det blir konkurrens i! 





Presentation


Slädhundsförare i själ och hjärta!
Har kenneln Ylajärvis. Tävlar med mina Siberian huskys främst i långdistans, men även sprint och medeldistans.
Blir även en del utställningar och det brukar gå riktigt, riktigt bra!
www.ylajarvis.se

tweets

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Sök i bloggen

Arkiv

Visit

antal besökare denna vecka!


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se