Har ju fått anledning att titta igenom bilder på datorn och hittade denna underbara bild på Kråkan!! Från Vaggeryd och Kråkans allra första utställning. Där hon blev BIR valp och BIS2a   

Rayban var med mig vid jordsättningen... Han har sina egna ideér om vad man lägger på en grav... Raybans käraste ägodel(ar) är äpplen! Så det är ju en fin gest   

(uppdaterat inlägg) Kennel Ylajärvis stamtik är död. Som stamtik för min linje räknar jag hennes mormor Disa, men för min kennel var hon nummer1. Född sommaren 2001. Behöll båda valparna och de har verkligen gett spår, Haakon & Mettemarit. Vad hade jag varit utan dem, och utan Mette i synnerhet.

Jag och Mette fick många timmar och mil tillsammans. Oändligt många. Många tävlingar blev det, det jag minns mest är såklart Amundsen Race 2009. Vilken hund... Hon, Titti, Edwin och Tasse gjorde en kämparinsats som för alltid kommer finnas i mitt hjärta. Även Tia (då 22mån gammal) och nyligen avlidna Isa var med in i mål. Oj vad vi lärde oss mycket under det loppet, vårt första riktigt långa race. Jag drabbades som många vet av utrustningsstrul och tvingades övernatta på fjället eftersom jag saknade fungerande pannlampa..! Det var mycket annat som hände under det loppet också och även om placeringen var blygsam så är det nog en av de tävlingar jag är mest nöjd med!

Mette var även med på mitt allra första Polardistans. Hon började i wheel men snart nog var hon i led. En plats hon efter det aldrig lämnade. Hon var lika klok och duktig som sin mor men hade en del lynnestrassel som hon ärvt av sin farmor... Hon hade rätt bra koll på vilka tikar hon var släkt med och Nova-släktet kom hon aldrig överrens med. Kan förstås ha med att göra att Nova tillsammans med Lösset nästan lyckades ta livet av Mette 2003. Som några uppmärksamma kanske har sett på alla de utsällningar Mette varit med på så saknar hon en halv tå och har ett stort ärr rakt genom nosen. Vilket gör att det ibland såg ut som om hade pointernäsa. Att Mette överlevde den attacken har vi nog vår duktige veterinär Ammi att tacka. Mettes högra framben var sönderslitet, ett ben var av, en del muskelbitar saknades helt, skinnet över leden var borta. Tassen sönderbiten samt nosen delad i två delar. Nova var en superbitch och hade haft sönder dörren och kommit ut i slussen. Så alla skador var gjorda genom nätet. Förutom relationen till Nova så var Mette en mycket bra ledare för flocken. Lugn och stabil. Hon har verkligen gjort nytta i min flock. Stora fina Mette! 

Mette hade superbt läk-kött och visade aldrig smärta. Kanske var det därför slutet kom så fort? Hon visade ingenting men när febern steg så gick det inte att dölja. En kraftig infektion som veterinären och jag kom överrens om att det inte gick att göra något åt tog indirekt hennes liv. En så gammal tik vill man inte operera och eftersom det var två allvarliga diagnoser på en gång så var oddsen för små för att hon skulle överleva till ett värdigt liv. Ni som har jobbat med kor vet kanske hur en Pyogenesmastit ser ut... Juvret var svullet och infekterat. Så jag trodde att det var en böld eller tumör och att det var den som gav febern. Så när jag åkte in till veterinären i morse så trodde jag inte att jag skulle åka med tom bur hem... 

Hon var mycket törstig i morse och när vi lyfte upp henne på bordet hos veterinären så kom det var från slidan. Det vet alla tikägare vad det innebär. Det är kört. Livmoderinflammation och på det inflammation i juvret. Finns inget att göra än att låta henne somna in innan infektionen sprider sig och ger mer smärta. 

Jag som badade, fönade och gjorde Mette extra fin i morse. Nu ligger hon begravd här på gården och har tom fått en fin gravsten... Kenneln har förlorat ännu en älskad medlem och alftatik. Vem som tar över nu som nr1 bland tikarna har jag ingen aning om. Det finns ingen nr2. Det fanns bara Mette och ett låååångt hopp ner till resten om man säger så. Mettemarit var speciell. Hon finns i mångas hjärtan...

Hennes goda egenskaper finns kvar i alla hennes barn & barnbarn. Livet går vidare, men någon mer Mettemarit kommer jag aldrig att få. Hon var och kommer alltid vara min nummer ett. Vila i frid Mettemarit. 

Bild1. Mettemarit på norska specialutställningen i Svullrya där hon fick CK och placerade sig i "bästa tik". Mette var mycket bra byggd, även vid elva års ålder så flöt hennes steg oerhört vackert och kraftfullt. 

Bild2. Ärren från olyckan fick hon leva med i resten av sitt liv. Men hon överlevde och det är mig enormt tacksamt eftersom jag fått så fina avkommor efter henne. Utan hennes barn och barnbarn, inget Ylajärvis... 

Mettemarit vid 8års ålder. Hon var ett kraftpaket utan dess like på mellan 23-25 kilo...! "Mettegänget" (=Alex, Titti & Haakon) var alltid vårt förstaval vid tyngre före eller vid turister av modell "större". 

Amundsen Race med mitt vita gäng! De som satte starten för min framgångsrika karriär 

   Mette & Titti

    Mette & Edwin i led

Mera Amundsen. Tror detta är 2010. Titti, Mette & Grisen. Edwin & Blixten i bakgrunden

BEST IN BREED uppfödarklass!! Driva, Grynet, Mette & Ego. Tre kombinationer

Mettmarit, jag, Annika och Sirius med hela SM kullen i famnen!! Siri, Fram, Gjöa, Ego, Arctica, Duro, Grynet, Ernest

Det blev tre kullar för Mettemarit med sammalagt 19 valpar. Vinterkullen 2004, NM kullen 2007, SM kullen 2008. Hade planer om en kull till men då Mette bara löpte en gång om året och sista löpet kom tre v för sent så blev det aldrig en upprepning av första kullen. 

Det har blivt en drös med barnbarn också! 21 stycken om jag minns rätt... 

Mette är då lite skymd på den här bilden!! Höger point. Övriga är i led: Edwin/Tasse. Mette/Titti. Balto/Brimer. 6spann MD SHAM-draget. 2007 kan det nog vara? 

11 november!! Ett par år sedan... Första snöturen den säsongen :-) Mettemarit som frispårare. Vi kör fritt på skogen och hon får själv hitta bra vägar att leda sitt spann på. 

Ett av mitt livs lyckligaste ögonblick! Målgång på Amundsen Race 2009. Minnesgoda läsare minns att detta är en förmiddagsbild! Efter detta race har jag alltid minst tre pannlampor med mig... och ingen Silva!!

Mina "fantastic four"... Edwin, Titti, Mette & Tasse. 

För första gången har jag missat en av mina hundar inte stod för championat utan faktiskt redan var champion!!    Jag hade helt enkelt missat att jag fick 1pris på henne på en tävling mer än vad jag mindes! Tack Fia för att du surfade runt och såg mitt misstag    Det är ju nämligen så att Fia körde fyra av mina hundar på rasmästerskapet för ett par år sedan och det gick så bra att de vann! Följdaktigen så fick hundanra 1pris. Grynet var en av hundarna i spannet, hon gick dessutom som ledarhund första dagen. Året efter körde jag i Åsarna och trots mängder med strul så kom vi tvåa och ännu ett förstapris. Det är denna tävling jag glömt bort... För det kändes inte som om vi var värda ett 1pris där ju. Men å andra sidan, jag har många resultat där hundarna verkligen varit värda 1pris men där vi fått både 2or och 0r -inte minst på Polardistans där det händer att för många spann bryter så att vi som kommer i mål inte får någon godkänd merit...! Så jag får ta det som en bonus och att de hundarna faktiskt hade fått 1priset ändå, förr eller senare!   

Grynet var även med på Polardistans i år. Där hundarna gick så väldigt bra ihop och där vi tog en efterlängtad seger!  Så detta innebär att ett av nästa års mål redan är uppfyllt... Jag har fler hundar som står för championat men Grynet har ju kännts lite extra eftersom hon är av mina favoriter. Gullegrynet... 

Jag fick hem N-Tiger och Duros championatdiplom i veckan så det får bli ett till dyrt kuvert från SKK snart... 

Passade på att kolla in mer av Grynets resultat på hunddata. Hon är inte utställd så många gånger känns det som och vunnit har vi bara gjort en gång men hennes framgång förvånade mig lite! Förlåt Grynet för att jag ställer dig i skuggan! Hon är utställd sex gånger som vuxen. Fem st CK på rasklubb/SPHK och ett CERT taget på SKK! Full pott alltså... Tyvärr så fäller hon päls nu så tror inte att det blir något Idre för henne. Kanske Bollnäs om hon fått ordning på både hull och päls tills dess   

Grynet som halvårsgammal småbuse! Foto Sofia Ericsson. Shejrix

Grynets valpar ser väldigt lovande ut och Leo är så stark att jag inte kan gå med honom i koppel. Han är mycket bra byggd och det är en enorm styrka som kommer ut av de långa muskulösa benen... Som tur är har han nog slutat växa på höjden så han kommer klara maxmåttet för rasen. Frågan är bara vad domarna kommer säga om pälsfärgen!    Han är ju djupsvart på kroppen och med bruna ben och brunt huvud. Han kanske får följa till Idre... 

Åren går fort! För sju år sedan föddes allas vår Tasse. Hunden som skulle växa upp till en av de bästa hundar jag någonsin kört. Om än att han har sina egenheter så uppväger alla hans positiva egenskaper dessa. Han har tävlat i allt och har varit med på nästan alla tävlingar jag kört. Framförallt så har han tävlat på alla långdistanslopp jag kört och han har gått i mål på samtliga. Alltid god aptit (läs nästan för bra), alltid en bra arbetare och oumbärlig för teamet som humörsättare. Även efter trettio mil så far han upp och jagar igång de andra när det är dags för omstart. 

Tasse är enligt mig en av mina absolut vackraste hundar. Han har haft en varierad utställningskarriär främst beroende på hans galet glada humör i kopplet kombinerat med tävlingsinstinkt vilket tog mig fem år att bemästra i utställningsringen. Men när lydnaden väl satt så slog han till med att ta tre raka CERT och blev kennelns första dubbelchampion.    Polarchampion blev han rekordsnabbt. Han gjorde det dessutom genom att ta sina 1pris på tre olika distansformer. Sprint, medel och långdistans. Även under samma säsong. Helt unikt. Tasse kan vara den mest dragmeriterade huskyn i landet, defintivt mest och högst meriterad på olika distanser. Men jag tycker det är kul att köra olika former och distanser och alla mina hundar tränas likadant. Till att alltid älska att dra och att aldrig "ta slut" oavsett distans. De vet ju inte om jag tänker köra tio km eller 400 km så det gäller att ha hundar som har en bra och varierad grundträning. 

foto: Sofia Ericsson. serixone

Tasse på Femundlöpet 2010. 

Tasse & Blixt inför sista sträckan på Femundlöpet 2010. 

   Tasse som 2,5 åring i led på SHAM-draget. Tillsammans med Edwin som om två veckor fyller tio... tiden går fort... 

Ylajärvis BG Togo VANN anlagsklassen på Oppigården mästerskapet i helgen! Bra jobbat grabbar   

Kul att se hundarna testas på olika saker!

Togo ser ut att bli riktigt fin och nog syns det vem som är far... Fast på just den här bilden liknar han mer på farbror om jag får säga det själv.