Alla hundar har fått finfin träning på koppången idag :-D

Körde tre spann på en gång! Strax under nollan o rätt bra spår men lite blött på några ställen efter väderomslaget

Kuling/tia i led för första spannet
Tolga/duro i led för andra spannet
Blixt/Edwin i led för tredje spannet

Återpublicerar min berättelse om Femundlöpet/VM 

Otroligt kul att läsa och minnas tillbaka... En del saker har jag glömt och andra minnen är fortfarande färska i minnet...

VM / Femundlöpet 400

Åkte upp till Röros i hyfsat god tid. Packade bilen hela onsdag förmiddag. Hundarna hämtades klockan 12 i Grönklitt då de först fått jobba 2h i turistkörningen… uppvärmning kallas det!

Med fullpackad bil och hyfsad ordning så åkte jag Kenneth & Krister norrut. Stannade för pizzalunch i Idre och snart nog var vi framme i Röros. Letade oss fram till incheckningen och vägde hundmat och visade upp vaccinationskorten. Lite skoj och skratt blev det med mina hundnamn och de utländska veterinärerna. Jag förklarade att det var “pedigree dogs” och således hade flera namn och att det inte alltid var samma som tilltalsnamnet (som stod på listan de fått). Veterinären som jag tror var från Spanien hade fler namn än mina “pedigreedogs” och blev då lite retad för att han var “renrasig”… En glad stämning med andra ord! Den amerikanske veterinären frågade om en hund verkligen fick heta Titti (tit =tutte…) och även Perra fick sig en liten diskussion eftersom det tydligen är feminimun i Spanien men maskulinum i Italien och i Sverige ett maskulint nickname, men i mitt fall en tilltalsnamn på en tik!

Vi åkte tillbaka till stugan jag hyrt i Töfsingdalen och hundarna fick mat. Åtminstonde några anande nog vad som var på gång. Mängden packning avslöjar ju en del! Jag har i år valt ett “äldre” team. Om än att 5,5 årige Perra inte har gått mer än 2långdistanstävlingar så kändes det som ett hyfsat erfaret gäng. Duro 2,5 år gammal gick ju Amundsen Race förra året och fantastiske 4årige Tia har ju meriter så det räcker och blir över…

Edwin har jag ingen aning om hur många tävlingar han gått men det borde vara många och alla som ledarhund. Vargtass har ju ett eget kapitel i tävlings & erfarenhetsboken med allt han tävlat i! Inlånade Bamse har startat på Femund en gång och gått en hel del andra tävlingar. Blixten gick både AR och PD som ledarhund ifjol så även om han inte är gammal så har han ju erfarenhet. Sista hunden in i teamet, Titti kom ju med på gamla meriter. Få hundar är så grymt bra som henne! Ingen ledarhundstyp men vilken arbetare! Hon gick iockförsig i led på Amundsen 2009 i ca 12mil, första gången hon gick i led, typ…

Torsdag

Åkte upp till Röros för shopping i Trollbutikken. Kom därifrån med en betydligt lättare plånbok… Nytt hundkök, handledsvärmare, förlängningswire, sele & koppel ur VM-kollektionen. Tittade på starten av VM/ F600 km och tog kort på nästan alla renrasiga spann! Extra kul var det att få se Tore Hunskårs läckra svarta tik “Kira” som fick valpar med Edwin förra året. Hon gick som ledarhund i Tores spann. Fler Edwin-barn fanns det i Trond Hansen spann. Närmare bestämt 4 stycken! Helsyskon till Blixten.

Mer släktingar fanns i Karsten Grönås spann, med Tolgas moster & morbror i led. Nisse Uppström stod också på startlinjen och där finns ju Tolgas föräldrar och även Tias farbror Faste som gick i led.

Hann med att språka med en del gamla bekanta och önska förarna & handlers lycka till innan vi drog vidare till Töfsingdalen för sortering av depåsäckar och andra förberedelser som behövs! Bland annat försöka utröna var tävlingsbanan egentligen går någonstans!! Kartan som förarna fick se och rita av var under all kritik dålig! Det var väldigt svårt att se hur banan gick och jag var inte helt säker på om jag ritat in allt rätt. Men hundarna brukar hitta så får lita på dem!

Fredag morgon

Vattna hundar och åka upp till Röros för att hitta vår parkeringsplats som lustigt nog hamnade 80meter efter startlinjen!! Jag skulle alltså starta åt fel håll, vända 180 grader och sedan fram till startlinjen. Det gick faktisk bra, organisationen hade ordnat gott om hjälpredor. Kom fram till startlinjen en halv minut före min tid. Kenneth tog kameran och Krister tog hand om handlerjobbet och höll i de vilt hoppande Edwin & Blixt.

Jag hade min nya fina dunjacka och jag måste säga att det är nog ett av de bästa plagg jag köpt… Var inte många mil jag behövde skaljacka! Tom då jag gick över fjället före Sövollen i mycket hårda stormvindar så klarade den värmen. Norröna Lyngen 750 heter jackan.

Spannet Röros - Töfsindalen

Edwin - Blixt

Duro  - Tia

Perra - Tasse

Titti - Bamse

Första milen var mycket jobbiga… Jag hade tur med lottningen och fick gå ut som nummer 14. Men spåren var redan helt sönderkörda och mosiga. Det var som att köra i ett stort snömos! Hundarna jobbade på bra men blev faktiskt en del isbildning i tassarna. Vid vissa väderslag som kan det bli så. Gärna om det är kall nysnö. Fredag morgon började ju med “kräksnö” och hård vind så jag borde ha anat att det skulle bli så!! Men det där med sockor… Jag har ju fortfarande knappt använt sockor, min teknik är usel och hundarnas vana är i princip lika med noll! En dålig kombination!! Men jag använder DeLavals spenfett på tassarna för att hålla dem feta och det brukar fungera bra. Men med tanke på hur snön såg ut så skulle jag kanske använt sockor också. Mina hundar har väldigt mycket päls mellan trampdynorna och framförallt Titti har ibland problem med is pga all sin tass-päls!

Hundarna jobbade på bra, jag bromsade ner en del såklart. Hundarna vet ju inte att det är 40 mil… Alla 8 skötte sig utmärkt alla omkörningar gick problemfritt även om en del förare har dålig koll på regelboken och det höll på att kosta oss en hel del. Frågan är om det inte gjorde det… jaja, jag ska inte vara långsint och ingen vinner på att klaga egentligen. Framförallt när man sedan hamnar bredvid de spannen på checkpointen!! Vilade i 4timmar i Töfsingdalen där det var en så kallad omstart, så efter Töfsing är det jaktstart! Först i mål vinner… Så det var nu jag fick lite besked och koll på hur man låg till gentemot det andra huskyspannen! Vi låg väldigt tätt…! Tror det var en sju spann inom 30minuter.

Mina hundar mådde bra av vilan och det var med mycket ljud och energi som jag lämnade Töfsingdalen bakom mig! Jag startade nu med en ny spannkombination. Det är bra att flytta om hundarna för att spara muskler och slitage.

Töfsingdalen - Drevsjö

Tasse - Edwin

Duro - Tia

Blixt - Perra

Titti - Bamse

Mer kommer i morgon…

Det blev en slitsam färd fram till Drevsjö. Främst för att jag var så vansinnigt trött… Men också för att jag inte gillar gruppresor! Det var så många spann överallt att det blev många omkörningar av olika spann. Flera spann blev det väldigt många omkörningar med. Tyvärr så verkar många ha svårt att få hundarna att gå på efter en omkörning och det blev alldeles för många stopp för att vänta ut att de andra spannet skulle trassla klart… Jag stannade och snacksade hyfsat som jag hade tänkt.

Natthimlen lystes upp av ett av de vackraste norrsken jag någonsin sett!! Synd jag inte hade någon kamera med mig. Det var alldeles stjärnklart och bara ljudet av hundarna och skrapet av släden hördes. Det är det som hundkörning handlar om! Att få dela naturupplevelsen med sina älskade slädhundar. Tystnaden, arbetsviljan och det gemensamma målet att hjälpas åt. Tillsammans som ett team.

Färden ner från fjället blev rätt grym för hundarna. Spåren var nästintill obefintliga eller hur man nu ska beskriva dem. Det var bara en smal rännil som grävde sig ner djupare och djupare för att med jämna mellanrum försvinna ner i ett hav av snömos och så upp på en hård kam igen! Många, många spann fick ställa av hundar pga bog och handledsskador. Groparna slet hårt på wheelhundarna och strax innan Drevsjö såg jag att Titti började gå lite “runt” med vänster bakben så jag valde att ställa av henne. Hon hade alldeles säkert kunnat gå till Sövollen också men ville inte riskera att det skulle bli en större skada än vad det var. Efter fjällpassagen så var det mer av sjö/myr karaktär och här såg man om möjligt ännu fler spann… Och nu började jag ana flera “päls-spann”. Jag hade alltså häng på iallafall tre renrasiga. Lyckades skaka av mig ett SH-spann som ställde till med mycket omkörningstrassel och när andra spann skulle om det, så fick jag en lucka som de aldrig lyckades täppa igen! Fick äntligen köra i egen takt och snart nog kom jag ikapp två spann. Såg fler spann längre fram eftersom det ju var natt… Pannlampor syns bra! Det var ca 3mil kvar till checkpoint Drevsjö där jag redan innan bestämt mig för att vila 8h, så vågade dra på lite extra för att komma ikapp. Hundarna jobbade på riktigt bra och jag slet för att komma ikapp! Vi var nu äntligen helt ensamma och när ca 1mil återstod var jag så nära att jag kunde ana att det tom var två renrasiga spann och ett alaska husky spann före mig. När 3km återstod kom jag så ikapp efter ett par riktigt tuffa uppförsbackar och drog snart nog förbi. Körde om Keijo Korpela först och sedan Daniel Bulens. Drog ifrån dem och så bakom en kurva så hörs två spann till! Jag körde enkelt om två alaskaspann som parkerat för att lägga hund i släden. Så det blev fem placeringar upp i listan på bara två kilometer…! Hade bra fart in till checkpoint där jag snabbt plockade åt mig halm och sedan fick lov att be om hjälp att hitta min parkeringsstolpe… Mina handlers sov och mina vovvar har på tok för bra aptit för att kunna gå över en checkpoint utan att “dammsuga” den på mat. Inkl grannspannens! Spannet bredvid visade prov på mycket dålig karaktär då de slängde sina sopor precis där mina hundar låg. Det kanske fungerar när man har hundar som äter uselt, men det fungerar definitivt inte när man som jag har hundar som kan äta precis när som helst och hur som helst! När det spannet åkt så rensade mina hundar den platsen rätt bra… Dumpning av mat är tyvärr mycket vanligt L

Hundarna åt sin Fodax med god aptit och även jag passade på att laga kokkorv och ägg när hundvattnet kokade. Gick in och fann ett tomt golv att sova på. Utanför de allmänna toaletterna alltså, att leta efter sovsal var ingen idé. Skyltning är obefintlig -det räknas nog med att “alla” åkt förut…

Klarade att sova ett par timmar iallafall och gick så ut och kokade vatten så jag kunde äta min torrmat… Real: pasta bolognese. Nu får man äta inomhus på checkpoint men torrmat går bra det med. Haha. Såg en del huskyspann gå vidare mot Sövollen direkt, det är valfritt var man tar sin 8h vila. Så var man egentligen ligger till placeringsmässigt vet man först efter Sövollen där alla gjort klart sin obligatoriska vila! Tror att vi med huskyspann fortsatt var ganska jämna.

Drevsjö - Sövollen

Duro - Tia

Edwin

Perra - Bamse

Tasse - Blixt

Här tänkte jag prova ett nytt ledarpar igen! Duro & Tia, de gick ihop mycket under höstträningen men ingen gång sedan december. Men de gick så himla bra!!! Krister hade fullt sjå att hålla i spannet när jag skulle iväg. Jag valde att vila 8h och 1minut för att vara säker att tiden skulle registreras som obligatorisk vila. Hela spannet gick iväg med rejäl fart och jag hade inget spann nära framför så det blev iallafall i ett par mil en skön ensamfärd. Såg tre spann bakom mig ibland. De kom ikapp mig och körde om och nu började något jag avskyr… gruppresa! Åkte bakom de här spannen ett par mil, passade på att fotografera en del. Det var strålande sol och ett alldeles fantastiskt vacker väder att köra hund i! En (sällsynt) gul varningsskylt dök upp och det blev en brant utförskörning där mer än en sten var synlig! Inte mycket kvar av belagen nu… jag passade på att köra utför med en hand och den andra med kameran. Inte så smart kanske men det gick ju! Jag är rätt van vid att köra kuperat. Bromsade i stort sett allt jag kunde för att inte hundarna skulle gå på för fort i snömoset. Spåret är alltså lika brett som släden och har grävt sig ner ända ner i ljungriset och gruset. En alldeles fantastisk fond av fjäll omringade landskapet.

Kom ner på flackare terräng och efter vägöverfarten där det blev sjö-körning såg jag min chans! Körde om alla tre spannen direkt och sedan såg jag dem inte mer. Anade dem ibland men de kom aldrig ikapp! Körde ikapp ytterligare ett par spann och hundarna hade en god fart. Efter en mycket brant stigning så kom vi ikapp Johanne som vänt hundarna och stod mitt i spåret. Det löste sig och vi kom om båda spannen som stod där. Runt hörnet så möttes jag och framförallt hundarna av: VIND!!!

Jag hade nyss gett dem fisk så jag visste att de var snacksade så det skulle räcka till Sövollen, men det är nu jag som förare ska tänka: Hmm, hur lång är fjällpassagen? Plocka fram pannlampor, vända på kartan och framförallt; Klä på mig skaljackan!!! Jag gjorde ingetdera…

Har iof tejpat fast en pannlampa på styret och det var mycket bra! Jag slapp de svåra nacksmärtor och huvudvärk jag annars får av att bära för mycket pannlampa och stressa över att hundarna ska få ett jämnt ljus! Dunjackan höll för vinden förvånansvärt bra, men efter en timme i stormbyar och sidoblåsande snö så fick jag i farten dra på mig jackan. Hade jag tappat den, hade den blåsig flera km på ett ögonblick… En fråga till Er som designar jackor: Varför är blixtlåsen så förbannat SMÅ???

Det är första gången Duro går i så här hård vind, det är första gången Tia går som ledarhund över fjäll. Nu skulle spannets två yngsta medlemmar föra oss över fjället i säkerhet. Detta i mörker, motvind med tendens till sidvind och snöyra. Jag har nog aldrig sett Tia så fokuserad! Hon fann spåret, lämnade det inte och vi körde tom om två spann som inte fick ledarhundarna att gå vidare. Duro hjälpte till han med men det var ändå Tia som tydligt tog kommandot som “nummer1”.

Vet inte hur länge vi var på fjället men misstänker att de spann som gått direkt på Sövollen fått en betydligt enklare resa över fjället än vad vi fått! Men, men så är spelets regler och jag tror att jag valde rätt taktik efter mitt spanns förutsättningar! Gå ut lugnt och harmoniskt.

Jag provade att ha Silva Alpha lampan som jag tejpat fast på högsta lysstyrka och den lyser rätt bra… 1500 lumen! Fick tom kommentar om det när jag kom fram till checkpoint! Som tur var så hittade hundarna spåret över fjället och i nerförskörningen och över/längs med vägen alldeles själva för jag fick dumpa mina glasögon ett par km innan pga im- och isbildning! Så någon direkt hjälp av en suddigt seende matte hade det inte… Hade kvar Fodaxvatten i slädsäcken då jag inte vattnat efter vägen så gav dem mat direkt de fått halm att ligga på. Gick sedan in och beställde mat och passade på att få lite uppdateringar om hur det gick för alla andra huskyspann. Som jag trodde var vi fortfarande ganska jämna! Jag är grymt imponerad över mina hundar och att vi håller så jämn fart med dessa spann, varav flera elitsatsar. Vilade i sövollen kanske två timmar? Hade ingen direkt plan men visste det var 11 mil till Tolga då checkpoint Tynset bara skulle passeras rakt igenom. Men det är bra för hundarna att få djupvila i halm istället för att få gå iväg för tidigt och tvingas ta ut extra vila under spåret. Jag brukar iof vila en liten stund mellan varje checkpoint men då Femundlöpet visade sig inte vara i närheten så tufft som Amundsen Race så behövde jag inte det.

Sövollen - Tolga

Tasse - Perra

Edwin - Blixt

Duro - Tia

Bamse

Dags att köra Perra i led tänkte jag! Hon var den enda som hittills inte gått i led av de 6 ledarhundar jag tagit med mig. Det här paret gick grymt bra i Åsarna så tänkte mig en repris. Men Tasse är alldeles för pigg och tycker efter ett par mil att det ska busas… Tasse kan inte bli trött!! Han har en uthållighet som få och hade jag haft 8hundar av hans karaktär så hade jag varit oslagbar…

Perra är lite trött, hon har ju minst erfarenhet och jag byter henne mot Edwin. Edwin har nu fått vila från ledarjobbet i många mil. Han har nog aldrig i hela sitt liv gått i point så länge!! Han har alltid varit nummer1 i led!

Tasse skärper sig och han har även slutat att försöka stjäla mat. Det var på tiden… haha. Nog för att de rensar marken på dumpad mat men det stör inte så extremt mycket. När vi närmar oss Tynset, vilket vi inte alls skulle ha gjort så fort enligt GPS så står det “checkpoint 3km” på en skylt! Aldrig i livet tänker jag och försöker räkna ut var jag kört fel… Vilket jag är helt säker på att jag inte gjort! Men jag hade missförstått kartan eller om vi fått fel uppgifter för vi skulle ner till Tynset!! Det är brant som f-n utför och jag bromsar ner farten rejält. Snömoset är inte att leka med för trötta hundar. Kör rakt igenom den helt öde checkpoint Tynset. Och nu väntar en riktigt jävlig passage! Som jag inte hade en aning om… Har iof hört talas om att det ska vara backigt någonstans mot slutet men det var ingenting mot vad jag fick uppleva här! Kurvigt var det också. Minimalt med snö, ett spår så smalt att ankarna ibland slog emot träd. Stenar, stockar, ris och ljung att köra på istället för snö. Lite snö fanns det ju förstås men efter många hundtassar och slädar så är det ganska renskrapat!

Bytte så jag hade Edwin i singelled. Det var många spann som gick uppför de branta stigningarna tillsammans så enklare med en ledarhund då en del spann ville försöka köra om där det var flackare. Drygt med omkörningar när det hela tiden blir stillestånd pga att deras hundar inte drar på… och så finns de dem som tycker renrasiga spann är i vägen…? hmm hmm. Ja iaf mina hundar kan då både köra om och bli omkörda utan att trassla!

GPS visade på att vi inte alls åkt så långt som det stod i beskrivningen så det gjorde ju mig osäker på hur långt det var kvar till checkpoint Tolga där den sista 8h vilan väntade. Hundarna började bli lite trötta och så helt plötsligt i en omkörning (av ett spann som krånglat som fan!!!) så börjar två hundar att ömma! Jag körde lite till men bestämde mig sen för att vila en stund och passa på att ge dem vatten. Perra hade lite mörkgult urin så vatten skulle göra gott. Vill ju inte riskera att hundarna går för hårt och blir endera stumma eller trötta.  Blev omkörd av ett par spann och två av dem passade på att snacksa sina hundar på sammas ställe. Jag kollade på GPS-kartan och upptäckte till min förvåning att det inte alls var 30km kvar till Tolga… Arrangören hade uppgett att det skulle vara 11mil och det kvar bara strax över 9mil! Vattnade med Fodax och vilade ca en halvtimme innan jag satte fram Tia & Duro i led. De var piggast om än att Duro var lite öm. Det slutade med att Tia gick sista milen i singelled! För första gången! En alldeles fantastisk hund som bara blir bättre ju längre hon får springa!! Bromsade ner farten rejält för att inte riskera att Tasse och Duro skulle få mer ont och det , +den extra vilan gjorde nog susen. För efter 8h vilan så var det 6pigga och friska hundar som gav sig av mot mål! (lämnade Bamse i Tolga då han inte hjälpt till så mycket efter Tynset)  Jag var inte långt efter Sigmund och Agneta, hade jag inte vilat extra så hade vi kommit in nästan samtidigt. Men jag tror att halvtimmesrasten gjorde att ingen av mina hundar var halt, eller för den delen knappt trött, i Röros!

Tolga - Röros

Edwin - Tia

Duro - Perra

Tasse - Blixt

Oj vad det gick.. sex jämna och pigga vovvar i spannet lovade en trevlig färd mot mål. Den här sträckan blev faktiskt den snabbaste av alla för mig. Mycket beroende på att de sista två milen gick så väldans fort! Hundarna kände igen sig och det var med rejäl fart vi kom in under broarna och vidare över vägen och så in i mål! Målbilden visar glada miner och svansar på hela flocken.

Jag har aldrig kört Edwin och Tia ihop förut men Tia som är lite känslig med sällskapet och vill ha lugna partners jobbade kanonbra med Edwin. Hon visade fortsatt ansvar som ledarhund och kanske var det nu stafettpinnen lämnades över till nästa generation?

Jag körde om något spann och blev omkörd av något spann men i det stora hela så blev det en egen resa vilket var trevligt. Fantastiskt fina fjäll och bra spår. Stannade och snackade där jag tänkt och alla hundar åt fortsatt med god aptit. Hältan som Tasse och Duro haft strax innan Tolga syntes inget av så taktiken måste ha varit korrekt.

Jag kollade ju klockan och medelhastighet med jämna mellanrum och insåg att jag faktiskt skulle nå målet före midnatt! Vilket var ett av mina personliga mål… När hundarna sedan gick fortare och fortare och jag började känna igen mig så kom nästa mål! Före klockan 22... Jagade på hundarna och det var en fantastisk känsla att efter 39 mil se hur de allihopa svarar med att trycka ännu hårdare i selarna!  Det lyckades, vi kom i mål 21.58 söndag kväll! Tiden blev alltså totalt inkl vila 2dygn +8h58min Mindre än tre timmar från VM-guld… Vem hade trott det på fredag morgon… Placering är som sagt för mig helt egalt, det är hundarnas samhörighet och egna prestationer jag är ute efter. Jag ska om några dagar skriva en egen krönika i det här ämnet med min fantastiskt duktiga ledarhund Ylajärvis AA Tia Dalma som huvudperson. Den inte ens 4år gamla tiken som redan gått i mål på två Amundsen Race, ett Polardistans samt nu VM/Femundlöpet. För att inte tala om de sprint & medeldistanslopp hon genomfört med bravur.

Tia och Duro saknar bara ett 1pris för att bli polarchampions och hade Femundlöpet varit meriterande så hade de klarat det… Så det är synd att prestationera inte registreras officiellt. Men oavsett vilket, jag är grymt nöjd med mina hundar! Det är det viktigaste av allt!

Idag är det julafton. Det innebär att jag om en vecka uppnår den "anmärkningsvärda" åldern av trettio år! Nästan torr bakom öronen med andra ord...     Ska skriva en årskrönika innan dess om jag hinner! Väldigt mycket som hänt i år. Både bra och dåligt

Turistsäsongen har dragit igång och det tar sin lilla tid att heltidsarbeta, köra turister utöver det och uppåpå alltannat hinna träna hundarna... Igår fick vi äntligen köra en längre tur och köra igenom dem ordentligt. Har varit lite siochså med längdträningen eftersom snön kom så sent i år. Hade tolv hundar med (2pers på samma släde) vilket räckte gott o väl då vi körde i bitvis mycket kuperad terrräng. Över 800 höjdmeter blev det enligt GPS. Vi visste inte alls vilka skoterleder som var körda eftersom man aldrig kan lita på skoterförare... har man otur så hamnar man på ett "lekspår" som inte leder någonvart. Då är det bra att ha hundar som kan spåra själva, men att göra det när det är mer än knädjupt kräver sin ledarhund, eller i vårt fall igår passagerare!! haha. När det var som djupast så fick jag nämligen gå före o trampa snön. För att göra det hela ännu roligare så var det öppet vatten på två ställen varav ena hade en bro som inte var helt hundvänlig och den andra var bara att plaska rakt igenom    Det var tyvärr stöp på sjöarna trots att vi haft så kallt. Snön är kall och torr i övrigt så det är inte bästa spårläggningsnön tyvärr.

Vi körde fem mil på fem timmar... Så här räknas det timmar i träning och inte mil!!    Ospårat och kuperat tar ut sin rätt på hastigheten. Hundarna jobbade på riktigt fint och det är inte helt lätt att plocka ut en topp-8. Eller för den delen topp-12. Försöker börja i andra änden... Vilka platsar inte... Men det är inte helt lätt där heller för de går jämnt o fint hundarna mina.

Spannet igår

Kuling         Y AA Tia

Tolga          Y DT Helmer

Y SM Duro   I-Tiger

N-Tiger       Sally

Y Tasse        Blixten

Kraka          Y DT Roald

Några av kennelns damer har fått för sig att löpa mitt i vintern så de fick vara hemma för enkelhetens skull. Perra platsar inte i topp12 ändå men Grynet gör ju det såklart, men fyra tikar i ett spann är alldeles lagom!!

Kärngänget till Femundlöpet kommer i varje fall att vara Tasse, Tia och Duro. Tätt följda av Tiger & Tiger som ännu inte är lika erfarna som topp3. Helmer & Kraka är de som går bäst av "juniorerna" men 40 mil är långt... Till Polardistans 300 blir de definitivt med.

Har inte skickat ett endaste julkort eller julmejl... *skämmes* så det får bli ett kollektivt GOD JUL till Er alla istället   

det handlar inte om pengarna, det har det aldrig gjort

Det handlar om principen

Idag har jag betalat 2600 kronor i sponsring till Fjälläventyret 2013

Finns det någon som vill sponsra mig så är det också såklart välkommet   

Planerade tävlingar för säsongen 2013 är Femundlöpet 400 km med 8 hundar och Polardistans 300 med tio hundar. 

Har inte bloggat på ett tag. Dels beroende på att min dator inte vill kännas vid mitt Internet! Alltså USB-stickan. Blir utloggad mest hela tiden om det ens går att logga in. Men mest beror min bloggtystnad på att den här veckan hände något obegripligt. En vän o kollega försvann spårlöst. Många vänner ställde upp och finkammade skogarna. I synnerhet våra träningsmarker där han ofta vistades. Men inte ett spår fanns, någonstans. 

Den 12/12 på morgonen dog han i en bilolycka    

2002 på våren föddes Trollet. 2012-12-12 dog hans uppfödare. Det är svårt att förstå och ta in. Bara 40 år gammal och efterlämnar fru och barn samt jakthundarna då förstås. tolvtolvtolv skulle bli en dag att minnas sades det, det blev det, men inte på det sätt som jag hade önskat. Vila i frid Håkan   

Köpte ny dator i tisdags och håller på att sätta mig in i alla moderniteter! Köpte även en laddare till min första dator som är 10 år gammal. Den som El-It i Orsa inte klarade av att laga men lyckades iaf slarva bort laddaren... Sanningen var att han nog inte ens försökt! Anlita INTE den firman säger jag bara!!! I varje fall var det bara att starta datorn och visst! Där fanns ALLA mina filer och bilder från tio år tillbaka, med upphåll på de två år den varit ur funktion då förstås. Så om jag får tid så ska jag föra över allt som går. Den är ju seg såklart med så många år på nacken men det ska gå att rädda filerna. Så enkelt var det... 

Har även köpt en ny bil! Min cittra rullar nu i Allingsåstrakten. Lustigt sammanträffade att det var där på E20 som Håkan omkom... Malin som köpt bilen åkte förbi olyckan senare på dagen. Inte roligt se en olycka som man dessutom vet utgången av pch vilka som var inblandade. 

Nya vrålåket blev en VW transporter igen. Gav upp lagningen av min gamla o satsade på en nästan ny istället. Mycket fin bil.. Bilder kommer senare... 

men det gör de inte...

http://www.malardalen.sphk.se/Wintermountain/Fjallaventyretinfo.pdf

http://www.malardalen.sphk.se/Wintermountain/FJALLAVENTYRET%20kompendium2013.pdf

det här är det bästa jag läst på länge, mycket länge när det kommer till Polarhundar. Vilket bra initiativ och hur väl passar det inte in på portalparagrafen som SPHK borde sträva efter. Främja rastypiska aktiviteter för de fyra polarraserna. 

Som jag ser det är det två aktiviteter som MÅSTE arrangeras av SPHK varje år. Polardistans och Polarhundsmästerskapet. Okej om det är genom ett distrikt eller annan tävlingsklubb, bara det blir av. Att det i år inte ska arrangeras något mästerskap är pinsamt. Faktiskt. Någonstans är något väldigt fel! Hur kommer det sig att inga distrikt vill arrangera tävlingar, eller iaf bara en tävling? Kan det bero på att de inte får något som helst stöd uppifrån... SPHK är i jämförelse med andra klubbar av samma storlek en mycket rik förening. Pengar som bland annat kommer från medlemsavgifter. Är det då för lite begärt att klubben ser till att ett Polarhundsmästerskap arrangeras? Eller att de få klubbar och eldsjälar som faktiskt fortfarande VILL göra gott för klubben stödjs? Istället för att gång efter annan få nej på sina ansökningar om pengar eller hjlälp från moderklubben. 

Det är ett under att det arrangeras någonting under SPHK-namn idag. 

Jag uppmanar alla att läsa årsredovisningen och fundera på vart alla pengar tar vägen. Är det till RÄTT saker? Går det rätt till. 

Jag kommer iaf mentalt att stödja fjälläventyret allt jag kan! Läs igenom kompendiet och beundras över att det faksiskt fortfarande finns SPHK medlemmar som använder hundarna till det de från början var till för. Jag vet också nu var mina pengar som jag var lovad av SKK men inte fick ut av SPHK centralstyrelse, för mitt landslagsuppdrag i Norge 2010 hade gått. de hade gått tillbaka till klubben och främjandet av polara egenskaper. 2600 kr hade jag betalt till fjälläventyret utan att tveka! Mina medkumpaner i det diskriminerade landslaget hade nog gjort lika. Behållit pengarna inom SPHK. 

Synd bara att centralstyrelsen agerat som de gjort med Landslagsbidragen för VM i Norge 2010. Hela förfarandet är... ja pinsamt. Jag har bloggat om det förut men fick lov att radera bloggen eftersom den kunde generera i en disiplinanmälan mot mig (!). Just det blogginlägget råkar vara det mest läsa jag någonsin skrivit. Fråga mig inte var alla läsare kom ifrån... Men det var många!! Jag skrev ju bara sanningen och publicerade officella dokument som iaf förtroendevalda haft i sin hand. De skulle varit publicerade på hemsidan inför årsmötet men... ja just det... 

Att dessutom skylla på sekreteraren för att hon är för nogrann och redovisade den fulla resultatlistan till SKK (så som man ska göra enligt reglerna) och inte den diskriminierade resultatlistan, ja det är ju bara för mycket! Men det är väl så den nya framtiden ska vara inom SPHK sfären. Historielöst håller det på att bli också. Tänk om Stig Juhlander visste vad föreningen han skapade har utvecklats till... 

Går det att vända skutan.............? 

Jag vet inte. 

Klart är att jag ett år till kommer vara medlem. Så länge som jag inte är utesluten för att ha talat sanning så tänker jag vara medlem och behålla min rösträtt. 

Jag är för övrigt fullständigt övertygad om att jag och centralstyrelsen är helt oense om vad det vi är oense om    Det kommer i ett annat inlägg för detta inlägg skulle ju vara positivt och stödjande till initiativet "fjälläventyret 2013"