Igår så blev det parning mellan Ylajärvis BG Leonhard och Sally (jally) 

Sally har varit utlånad för tävlingar i Norge hela säsongen. Hon har bland annat tävlat på Norway trail. Hon gick där som ledarhund alla heaten... Det är extra kul för jag har aldrig kört henne i led här! Men Johnny har gjort ett gott jobb med henne och hon har utvecklats fint. Han har även Ylajärvis DT Oscar och Oscar stortrivs i sin nya flock. Även han går som ledarhund. 

Sally är en rejäl och stark tik. Bra byggd och jobbar väldigt bra i spannet. Hon har gått mycket bra på uställning och på de 6 gånger hon är visad så har det bland annat blivit tre CERT, vinst på svenska rasspecialen och fjärde bästa tik på både norska och svenska rasspecialen! 

Hon har ett 1pris på dragprov. Från Lekvattnet ifjol. 

Sallys mor är Kira som går som ledarhund hos Tore Hunskår. En av Norges mest meriterade SH-förare!

Sallys far är min Edwin som även han är synnerligen välmeriterad! Fullföljt ett antal långlopp och har varit vår nr1 i led i alla år. 

Bilden nedan är från Vaggeryd där Sally fick sitt första CERT. Bilden ovan är också från Vaggeryd, året efter, men då blev det bara VG... Utställningen efter var ordningen återställd och hon erövrade sitt tredje CERT och blev champion

Sally har börjat löpa så hon är på väg hem igen.... 

*stay tuned*

För ett par veckor sedan så föddes SE(polar)Ch SEUCh Nordvikens Tigeröga första kull! Det blev ett stort gäng... 4tikar och 4 hanar. 23/2 är de födda. Kika in på Kasakankennel.fi för mer information. Två valpar ska flytta hit, en tik och en hane. Får se vilken hane det blir... Tiken blir iallfall Lara Croft. En mörk skönhet... 

Mor är Taiga Quest Cheeta. http://jalostus.kennelliitto.fi/frmKoira.aspx?RekNo=FIN13716/08&R=270 

Hon är ögonlyst UA. Har fullföljt flera tävlingar, bland annat Pasvik trail. 

Info från Jenni Hasa som har Cheeteas syster och känner till stammen mycket väl: Agon är ledarhund hos Hidden Trail kennel. Agons föräldrar är ledarhundar i Blake Freking Yukon Quest team och Iditarod för Jen och Blake, som många andra av hundarna bakom dessa två. Polar Speed Lumo har gett jättefina valpar, hennes bror var ledare hos Pasi Ollikainen, Lumo också sprang mycket tävling i hans spann (Lumo har haft 3 kullar och i varje kullar det finns ledarhundar). Lumo's mor Polar Speed Helga var en av de bästa tikarna i Polar Speed kennel. Polar Speed Wiren var ledarhund på Polar Speed kennels (Jääskeläinen) i Scandream 98. Isabelle Travadon ägde Lumo's syster Sandra och hon tävlade i hennes spann. Så Cheetah är en "outcross" av två fina linjer. Cheetah är en ledarhund så är även hennes 3 syskon också.

     (flyttar hit) 

Hanarna: 

Väldigt fint underlag!! Skaren höll fint hela dagen och mjukare snö överst så bra för tassar och törstiga hundar

Tia & Tasse 

Väl sammanspelta även om dessa två normalt sett aldrig gåt ihop. Men på skare o fri körning behövs ålder o erfarenhet!

Några  bäckar har gått upp men det var snöbryggor så vi kom över som planerat där vi tänkt. 

Strålande sol! Kan man ha det bättre... 

Mina fina killat Helmer & Tasse. Vila o fika efter ett par timmars skare-körning. Riktigt fint idag!! Skaren bar överallt 

Tia i led hela tiden och Helmer, Tasse o Leo fick turas om att leda bredvid henne. 

Helmer har ett väldigt utrycksfyllt ansikte! 

Grynet är en väldigt vacker och utrycksfull tik

Småglinen har blivit stora...! De fyller snart ett år men har tränats med spannet hela vintern så det har blivit några mil vid det här laget. Tekniken sitter för det mesta men det återstår en del träning på att sköta sig i starten. Rätt så vilda yngligar det här :-) 

Autumn som till vardags kallas August, alltså "Ågust"... 

Båda Ågust o Vilde är ganska krafitga och välpälsade. Som tur är så har de börjat få lite ben på kroppen också... Se mera vuxna nu! De har varit lite rundlagda o ojämna i tillväxten men som Ni ser så börjar det komma fram två riktigt fina unghundar under all päls! 

Vilde är väldigt lik sin far Melos. eller hur!? 

Som sagt kunde inte hålla mig borta... Polardistans är en trevlig tillställning. Bra spår, i stort sett omöjligt att åka fel (I år var det alldeles för MÅNGA blå skyltar), blandad terräng och en del högfjäll som tuffar till det! Banan i år var lika lång som den brukar vara men omlagd pga den här vinterns konstiga väder. Fjätälven hade gått upp och det var öppet vatten lite här o där även på andra ställen. (Skoterklubben gjorde en bro där förra helgen tror jag men skoterbroar är inte alltid hundanpassade!!) Ny start och mål blev istället Lövnäsvallen. Vilket var ett bra val förutom att det är total radioskugga i området... 

Konsant radioskugga hade jag ändå efterom min nya mobiltelefon (köpt november 2013) inte fungerar längre. Samsung Galaxy S4 active eller om det var sport... Skärmen är sprucken men det kan jag leva med. Men inte att batteriet går från 94% till noll och avstägning på några minuter! Eller från 30% till noll... Utan förvarning. Går inte att räkna ut hur många minuter batteriet ska räcka utan det är allt från fem mintuter till ett par timmar! Så jag hade telefonen avstängd hela tiden för säkerhets skull. Startade dock den uppe på Vedungen då en förare behövde assistans. Men såklart så var det ingen täckning. (Vilket det var med gamla telefonen... Överallt!) Väl nere vid Lofssjön fick jag kontakt med tävlingsledingen och kunde meddela mig att han behövde assistans. Kort därefter dog telefonen. Från 94% batteri och med alla funktioner avstängda! Så det blev en tur i radioskugga och utan baktider......

Starten var öppen i år. En kul idé och det blev väldigt avslappnat och trevlig stämning på parkeringen. Jag bodde som alltid hos min kompis Stig och han bor precis vid vägen upp till checkpointen. Så vi satt hela onsdag morgon o förmiddag och tittade på hundbilar på väg mot start! Verkade helt klart som om alla tänkte starta tidigt... Vår klass 160 släde C hade starttid mellan 14.00 - 16.00 Så det skulle bli kvällskörning. Frågan är bara hur mycket! Starta tidigt och få färre omkörningar, mera körning i dagsljus men inte veta var de andra spannen håller hus! Eller starta sent. Ha lite mera koll på de andra förarna (iaf de som körs om!) Men få köra mer i mörker och eventuell i mer söndertrampade spår

Så det kunde bli en del tjuv o rackarspel eller taktikkörningar... Spännande och mer utmaning med andra ord! 

Har startat en gång på tävling med öppen start och det var Vildmarksracet förra året. Då gick snacket bland förarna om att alla tänkte starta tidigt. Men det visade sig att jag var den enda som gjorde det då! Jag startade först av alla och det var ett stort misstag då. Fick ju gå helt ospårat och på nysnö. visa alla de andra vägen men själv tappa massor med tid på att inte se spåret eller vart vi var på väg!! 

Så skulle jag göra lika igen? Alla andra klasser hade ju gått iväg före så ospårat skull det definitivt inte vara! 

Originalplanen var att starta kl 14. Men hörde ju att "alla" andra tänkte göra lika... Så kanske idé att tänka om? Ju fler bilar som passerade utanför fönstret på väg upp mot Lövnäsvallen, desto säkrare blev jag på att starta sist! Köra sitt eget race, utan stress och behöva titta bakåt. Hundarna gillar mörkerkörning och jag har varit väldigt sjuk under veckan så en-två timmar till kanske skulle göra gott för kroppen. Några fler minuter att tillfriskna på. Hundarna har däremot varit friska och pigga hela vintern! De har gått oerhört bra i vinter på träningarna och det är hög lägstanivå på de bästa. Det är svårt att platsa i spannet nu. Nivån har höjts.

Packningen och allt var förberett i bilen. Samma grejor som alltid. På korta PD så använder jag ju i princip ingenting... Bara hundmat, vatten och skålarna. +snacks till hundarna och lite mat till mig själv. Släden blir nog tung ändå! Jag visste ju att jag inte skulle kunna hjälpa till så mycket. Andningen och lungorna har inte alls återhämtat sig efter förkylningarna. Tillkommit gjode även helvetiska smärtor i magen/tarmarna. Smärtorna var riktigt illa på morgonen men blev bättre under dagen. Men mellan första och andra checkpoint tilltog dem och hade det varit höger sida hade jag blivit än mer orolig! Det kändes bättre att sitta ner i en viss vinkel så det blev måååånga mil och timmar på Skunkens stol! Lär skaffa dyna... Det är illa när enda träningsvärken efter 16mil är i rumpan pga ha suttit för mkt!! Men det hjälpte. Sitta där o titta på hundarna som jobbade så fint och försöka tänka på något annat. Hur många spann jag kört om och hur många som var kvar och sånt där!! Tycket lite synd om de jag körde om som åkte skidor eller sparkade o sprang när jag satt där på min stol o filosfierade... Lär ha sett ut så iaf! Att jag hade så ont att jag inte ville/kunde röra mig syns ju inte utåt! 

Det blev lite tråkigt att sitta och titta på bilar så efter ett tag så rullade även vi mot start! Tre mil N om Särna. Kom fram strax innan två och det var full fart. Alla skulle iväg direkt... Så såg planen nog ut!! Det kändes lugnt o avslappnat på parkeringen och det var faktiskt bra med plats för alla bilar. De som startade tidigt hade ju kört därifrån. Så parkering o allt sådan sköttes fint! Tog ner släden och packade den. La snacks, dricka o fika i extrasäcken. Vet sedan tidigare år att jag nästan alltid har för lite drickbart! Framförallt lätt åtkomligt. I år skulle jag inte ha några mat missöden som förra året så det var väldigt gott om mat medpackat... 

Såg alla utom två spann ge sig iväg så det kändes som att det var lika bra att göra likadant! Tog ut hundarna och selade i. Lugnt och avslappnad stämning. Körde själv fram mot starten och fick GPStrackingen och en starttid. Hade inte riktigt tävlingskänslan inne så missade såklart både startlinje och starttid! Men det var ju inte många sekunder och det är helt frivilligt att starta 20m från startlinjen! Det var ankarfäste där tänkte jag... 

Startuppställningen blev tillsist efter mycket funderingar. 

Nordvikens Tigeröga. Ylajärvis DT Helmer

Ylajärvis AA Tia Dalma. Ylajärvis DT Roald

Ylajärvis BG Leonhard. Ylajärvis BG Sandy

Ylajärvis Vargtass. Nattfrostens TD Kraka

Att starta med Helmer var en chansning! Förra året gick han i point och alldeles för hårt och var alldeles darrig redan i Lövhögen. Första långtävlingen som det ju var! Men han rättade till sig och fullföljde 30mila tävlingen! Han jobbar väldigt hårt och avskyr att ha necklina på sig... Nästan lika mycket som han avskyr att inte få gå först! I höstas trodde jag aldrig att han skulle kunna platsa, tvingade honom att gå längst bak på i stort sett varenda träning för att få honom att gå rakare och lära sig gå med necklina. Men så fort snön kom så blev han en annan och kom till sin rätt igen! Perfekt steg, mycket kraft och fart. Men framförallt så har han utvecklats till en mycket bra ledarhund! Tar kommandon snabbt och har fått gå mycket ospårat i vinter trots att han är så liten. Han har dock en udda egenhet och det är att alltid gå åt höger o inte helt sällan direkt utanför spåret, dock alltid på rätt sida träd o kryss och i rak kurs. 

Bredvid Helmer fick det bli Tiger. Erfaren lugn och lydig. Färden är lång och det är säkrast med en ledare som förstår det och inte tar ut sig för mycket i början. De två har gått mycket tillsammans och det är lite kul att Tiger o Helmers far Duro var ett radarpar och så har det även blivit med Helmer. 

Bakom dem Tia som är väldigt erfaren och duktig. Hon gör aldrig ett dåligt lopp och hon är mycket bra vid omkörningar och sådana skulle det bli många av! Det visste jag... Valde ju som sagt att starta tredje sist... 18st bara i min klass +ett stort gäng B-spann och skidåkare. Roald är även han en trygg och säker hund. Ung såklart men oerhört bra byggd och en arbetare av klass. 

Debutanterna Sandy och Leo fick finna sig att gå i tredje par och de urstarka tokarna Kraka och Tasse i tryggt förvar längst bak! Det märks när någon av dem sackar eller stannar till för att nappa snö eller pinka... Släden tappar direkt i drag! De gör väldigt mycket av grovgörat de två! 

Så alltsomallt 8st atleter som hela vintern tränats med EM i medeldistans i sikte. Nu blev det ju inte så utan det blev VM istället. Jag har inte tränat några långsträckor men å andra sidan det brukar jag inte ha gjort tidigare år heller...! Planen blev att låta hundarna att gå i den takt de ville. Snacksa en gång före första checkpoint, som ju är efter 85km. Mata dem där med köttsoppa som jag redan blandat klart och spara lite till sista checkpoint som är 40 km före mål. Det väger lite att dra med sig köttsoppa men då vet jag att jag alltid har färdig mat och vätska till dem. Hade med mig fyra snackspåsar så det iaf inte skulle ta slut! I år var det nöthjärta i påsarna. Väääääldigt blodig sådan! 

Hundarna tuffade på första milen. Det gick jämnt men inte så fort. Blev många stopp för pink och skit... Hade ju inte rastat dem innan start! Tog ett bra tag innan omkörningarna började men sedan blev dessa i en strid ström!! Hundarna förstod kanske att vi skulle köra långt!? Efter Lövhögen så ökade de farten och på fjället i dimman gick de riktigt bra. Körde om ett antal spann och stannade ett par minuter hos italienaren som behövde assistans. Min mobil hade då såklart ingen täckning.. Men man gör vad man kan ändå! 

Kom ikapp ett helt gäng med nordiska förare före Lofssjön. Hade stannat o matat där så jag gjorde lika när jag kommit ifrån. Gav hundarna ena påsen med hjärta. Gott men svårtuggat! De var väldigt pigga nu och följande mil blev det ännu fler omkörningar. Alla gick bra trots att det var väldigt trångt på sina ställen! Körde bland annat om Jörgen som har Biscuit från mig. Helmer och Roalds syster. Hon gick som ledarhund. (Deras bror Oscar är på Norway trail och tävlar i helgen (även min Sally går i Johnnys spann. Utlånad för säsongen) Sallys uppfödare Tore tävlar också på Norway trail, och ger blandrasspannen en rejäl match och Sallys förra ägare Trond vann Polardistans 300 så det har varit en del resultat att ha koll på under veckan!!)

Spåren var hårda o fina och det tackar jag för, för hundarna fick ju göra allt jobb själva. Efter Lofssjön så tilltog smärtorna och jag är väldigt glad över att ha en Skunk släde!!! Finns inte bättre... Man snackar om aktiv styrning på sprintslädar... Det är ingenting mot vad denna släde har för egenskaper! Suverän för ändamålet! Men till nästa gång lär jag ordna dyna till sitsen. Illa när enda kroppsdelen jag har träningsvärk i är rumpan. hmm hmm... 

Stannade 20-25 minuter på Djursvallen. Matade alla hundar med köttsoppa och allihopa åt som de skulle. Hade vid det här laget kört om tjugotvå spann.... (22 !!!) så jag anade att jag låg bra till. Ett par spann vilade där men gick inte att se vilka och hur många. Det var 5spann från min klass som jag inte sett till... Två av dessa körde jag om på väg mot Lillhärdal. Det ena var Marlene som har Haakons dotter Pila som ledarhund. Det var även andra släktingar i det spannet! Bland annat Helmer och Roalds mormor Inca. Joakim som har Fram från SM-kullen i sitt spann såg jag aldrig till, men antar han var på checkpointen! 

Mot Lillhärdal var det lugnare på spåret. Färre spann kvar att köra om. Hundarna jobbade på väldigt bra och jag mindre bra... Tiger hade tvekat vid ett par omkörningar och inte riktigt vågat trycka på och gå om ledarhundarna i de främmande spannen så på checkpointen valde jag att sätta fram Tia bredvid Helmer. De övriga paren fick byta sida så att det inte skulle bli några snedbelastningar. Tia tyckte nog det var kul att få gå först igen! Bra fart på den tjejjen!

In mot Lillhärdal gick de så bra att jag funderade på om jag skulle köra igenom checkpointen eller inte. Hade ju köttvatten kvar o de ska ha något att äta i vilket fall. Så stannade till där o matade dem med nästan all soppa som var kvar. De var pigga o åt upp allt. Jag hittade ett efterlängdat utedass! Pappa var på checkpointen och jag kunde äntligen få reda på något om resultaten. Det visade sig att bara två spann återstod att köra om i min klass! De hade kört genom checkpointen o det var ett tag sedan... Misstänkte att de startat tidigt så jag hade ju en timme att gå på! Ena spannet var långt före men det andra var närmare så med tanke på att det var öppen start så låg jag förmodligen på silverplats. Men allt kan hända! I synnerhet på fyra mil och efter tolv mils färd! 

Jag kände mig piggare och kunde nu hjälpa till mera. Hundarna fortsatte att gå mycket jämnt och fint. De är väl sammanspelta och har fin takt. Sandy var lite öm när det blev ojämnt spår men hon jobbade hårt i selen och galopperade och hade mycket spänd lina varje gång det blev uppför eller lite tyngre. Duktig tjej!! Efter kanske en timme körde såg jag ett pannlampssken... Kunde det vara ett spann från min klass..?? Det var det inte visade det sig. Det var en holländska med ett gäng med grönlandshundar. De hängde på ett tag så nu var jag tvungen att röra på mig. Men smärtorna lättade upp och hundarna hade god fart så snart var vi ensamma på spåret igen. Efter den omkörningen så stannade jag och tog av necklinan på ledarhundarna. Vill ha necklina under omkörningar, säkrast så. Men har det aldrig annars. Helmer tackade omgående för att ha blivit av med "tvångströjan" och ökade farten! Rejält...! Snittade 20km/h i flera km efter det snabbstoppet... De kände kanske på sig att vi närmade oss målet? Så kom ÄNTLIGEN "checkpoint 10km" skylten!! woohoo... Snart i mål. Tolv timmar på spåret! Mitt duktiga gäng som var så pigg att de nog hade kunnat gå ett varv till fortsatte hålla bra fart och in i mål kom vi i full galopp!

Misstänkte att min snabba färd mot mål hade gjort att vi tagit in tid på spannet framför och så var det. Tror jag tog in 20minuter! Men till segrarinnan fanns inget att göra! Hon körde igenom alla checkpoints och det var en riktigt bra tid! Så bara att gratulera till vinsten! Vi blev tvåa och jag är mycket nöjd med det och med alla hundarna!! Att det blev pallplats och meritering och championat på Kraka, Helmer och Roald är en bonus! 

Så tack Särna och Polardistans för det här året! Vi ses snart igen...