Eftersom jag i år har båda mina bästa tikar borta för säsongen på grund av dräktighet, två unghundar i träning och dessutom hade lovat bort två hundar till PD300 så hade jag inte en tanke på att själv köra Polardistans i år. Inte tillräckligt med hundar helt enkelt! Men någon dag innan sista anmälningsdag kom jag på att det i år var andra åldersregler vilket innebar att mina två 19mån tikar Gul och Sapphire fick tävla och även deras kullsyster Shasta som jag lånade in till 8spann sprint spannet på rasmästerskapet veckan innan för att få fullt spann. Så då fanns det ju ett halvt spann extra! Jag frågade Kim Jensen om hon kunde tänka sig att låna ut Shasta på en tävling till. En från början galen idé men jag hade kört henne på träning två gånger i mitt spann och sett potentialen och den infriades till fullo på rasmästerskapet som vi mycket överraskande vann över sprintspecialisterna! Shasta hade inga problem med tempot och takten då och även om Polardistans är mycket längre och betydligt mer krävande än sprint så hade jag ändå en övertygelse om att hon skulle klara det med. Jag vet ju hur duktiga hennes systrar är!

Kommandoledarhundarna Tiger & Helmer var bortlånade till Åshild Kveem i pulka 300km. Så spannet fick helt enkelt bli alla mina kvarvarande hundar samt inlånade Shasta! Roald & Sandy från A-spannet. Vilde & Kraka från B-spannet. Unga Gul & Sapphire samt den synnerligen välmeriterade och erfarne Vargtass som i sommar fyller 11 år. Med tanke på att spannet bestod av fyra debutanter och en verklig veteran så hade jag ingen annan plan för tävlingen än att genomföra och ha alla hundar med i mål. Ta det lugnt och ge tikarna en fin träning inför framtida fjälläventyr. Utnyttja Tassens fjällkompetens till att lära upp glinen. Samt en värdig avslutning på en fantastisk karriär.

Bodde hemma och åkte upp de tolv milen till Särna för veterinärbesiktning måndag förmiddag. Tisdag kväll var det förarmöte och onsdag lunch start. Så det blev några mil i bilen! Men skönt att ha hundarna i hemmiljö och då hinner jag ju dessutom jobba lite samtidigt…

På Polardistans är det numera öppen start vilket innebär att spannen i samma klass får ett tilldelat startfönster på en timme då föraren själv får välja starttid. Mycket lugnare och trevligare starter på det viset! Starten för PD 160 (som visade sig vara 175km…) gick mellan klockan 12-13 och jag kom upp till Särna vid tiotiden. Packade ut all utrusning och började pussla i allt i släden. För första gången skulle jag köra med Odyssen lastad. Hemma fick all packning plats hur enkelt som helst men nu tyckte jag att det blev väl fullt! Hade en tanke om att ha mycket tomutrymme i släden ifall någon hund skulle bli trött. Debutanterna har aldrig gått så långt och Tassen är i mycket god form, men som sagt snart elva… Lade som vanligt all hundsnacks i en extra packväska bakom styrbågen. Hade med extra mycket mat, både till mig själv och hundarna. Hade ju ingen aning om hur länge vi skulle vara ute! För till mål skulle vi!

Startade ut 12.16 I led blev det Tassen och Sapphire. Räknade med att unga Sapphire skulle hålla ordning på gamle Tassen och dra upp farten i början och styra upp omkörningarna på bästa sätt. Sapphire är nämligen oerhört stark och jag har ingen hund som matchar henne i styrka, förutom fadern Leo. Bakom blev det Gul och Roald. Två pålitliga och vackra arbetare! Shasta fick återigen gå med Sandy och längst bak mina två muskelhundar och ständiga wheeldragare. Kraka och Vilde. Kraka skar upp sin trampdyna på något vasst i hundgården förra fredagen så hon gick med socka för första gången i sitt liv. Vilde har utvecklats sig till en mycket pålitlig och stark hund. Han bara går och går och går… Ju jävligare och tyngre spår desto bättre!

Första timmen körde jag om alla spann som startat på morgonen. Tassen följde som förväntat med Sapphire i varenda omkörning och skötte sig fint. Dock så föredrar mina hundar att gå om på höger sida så det blev tre omkörningar ute i lössnön… Men om kom vi! Efter ca 4,5 mil hade vi passerat första fjället och kört ner till Lövhögen. Där väntade vila och lite käk. Innan lövhögen bytte jag plats på Sapphire och Roald. För uppe på fjället var det helt ospårat och Sapphire hade inte riktigt samma åsikt som mig om vad höger betydde och Tassen stördes av necklinan och att gå med en partner som inte direkt lyder. Sapphire är mycket duktig på spårning och att gå ospårat men det blir ju lite annat när det är på en helt ny plats och dessutom uppe på fjäll. Jag är van vid att ha ”kadaverlydnad” på ledarparet efter alla år med Tassen, Tiger, Helmer och Leo. Så efter högersväng ner mot Lövhögen valde jag att flytta bak Sapphire. Bra träning för henne upp dit och dumt utsätta henne för onödigt mycket på sin första långa tävling. Nere i Lövhögen hade nog alla som kör långa PD rastat för det var spår överallt! Hundarna fick köttsoppa och en portion torrfoder. Vilade bara några minuter vilket inte var så bra… För jag skulle passat på och pissat när jag ändå ankrat! Det följde nämligen tio mycket nödiga mil… Mycket orutinerat!! Klappade om hundarna och berättade att halva spannet gått längre än vad de någonsin gjort förut och att de var duktiga! Vi kör till Edwins minne, komma i mål sunda och friska, men inte för att tävla. Inte i år i varje fall. Med tanke på allt ”skit” som hänt i vinter så var det en lite väl ofokuserad matte som trots åtta polardistans gjorde en del nybörjarfel! Det var också detta ”skit” som gjorde att jag ville köra PD i år. Få några timmar ledigt och få tänka bara på mig och hundarna. Rensa hjärnan. Nystart.

Satte fram Gul bredvid Tassen istället. Hon är en otroligt lovande tik som senaste månaden utvecklats massor och trivs i front. Det var hon som gav teamet guld på rasmästerskapet! Härifrån slapp ledarparet necklina och det gick så otroligt mycket bättre då ;-) Hela gänget travade på i en jämn fin takt och jag hade skotermattan nere mest hela tiden för att kunna hålla ner farten om Gul drog upp den för mycket. Bytte Krakas socka, såret såg fint ut men lite blod. Allt som allt en fin körning över Vedungsfjället. Har nog aldrig kört över det fjället i så fint väder! Milsvid utsikt, lätt vind, kall kärv drevsnö i spåret så ytterst dåligt glid men slapp bromsa i varje fall.

Vände ner från fjället, ner mot Morvallen och välkända marker. Väntade och väntade på ”Checkpoint 10km” skylten men det kom ingen. Helt plötsligt kom det ljus och hus och så var checkpointen ett faktum! Hundarna gick så jämnt och fint att jag inte ville stanna i checkpointen utan hellre vila på spåret. Jag hade ju både vatten och mat med så behövde inte hjälpen där. Veterinären kollade alla hundarna. Pulsen sjönk snabbt på hela gänget vilket imponerade veterinären som sade att hundarna verkligen verkade vältränade. Jag svarade att det är de egentligen inte eftersom det är ett ungt och B-betonat spann och vi inte har så många mil som vi brukar men många fler timmar! Har ju kört mycket ospårat och då hinns det inte så många mil. Krakas trampdyna såg bra ut och ingen hälta eller blod. Sockan fick sitta kvar. Hon är en stark tik och jag ville verkligen ha henne med för att få lite erfarenhet i spannet samt såklart råstyrka och moral.

Efter de tio obligatoriska minutrarna i checkpoint åkte vi vidare efter att alla hundar fått varsin fisk som snacks. Pannlampa på och i tilltagande mörker. Hundarna fortsatte att bara mata på och utan att visa någon som helst trötthetstecken. Alla gick jämnt och i samma takt och jag slutade bromsa ner dem. Gul och Tassen fick bestämma farten själva. Upp på fjället igen, passerade två nordiska ekipage och högst uppe på fjället var utsikten återigen milsvis, men i mörker. Såg pannlampor långt, långt bort och visste då att jag ledde stort! Mycket överraskande för jag hade som sagt inga segerambitioner men har nog inte kört ett så jämnt och fint arbetade spann på PD förut. Efter andra fjällpassagen var det lång utförslöpa på väg ner från fjället och mot en led jag inte kört på förut. En trevlig sträckning!

Kom ner på Nordic area och såg skylten ”särna 25km”. Wihooo… Snart i mål… Hundarna åt varje snacks med mycket god aptit. Jag frös värre än vad jag någonsin gjort förut. ”Nybörjarfel” nummer två var nämligen att jag inte hade ullunderstället!! Vet inte vad jag tänkte på när jag klädde mig… Ett lager för lite och dessutom bara skaljacka och fleecejacka under som förstärkning. Inte ett äkta material någonstans förutom på huvudet! Huvudet var varmt. Mycket nöjd med min nya sälskinnsmössa!

Det var inte 25km till särna. Det var minst tre mil… För spåret fortsatte inte på Nordic spåret mot Östomsjön utan vände upp mot Idre och den sjukt tråkiga leden mellan Idre och Särna. Den går på en skogsbilväg. Deprimerande. Hundarna fortsatte jobba på fint men varje gång jag försökte mig på att sparka eller springa så vände sig Gul om och undrade vad i hela friden jag höll på med!! Så det blev en mycket kall resa…! Pissnödigheten fick jag till sist lösa (klar njutning...) Kröp dessutom in kalluft i ländryggen eftersom fleecejackan drog upp tröjan under så fick bli ett snabbstopp med toalett och fix av kläder! Slippa frysa om ryggen åtminstonde! Jag trodde inte att det skulle bli så kallt och hade ingen aning om att det tydligen var -16! Inte konstigt att fingertopparna vitnade och att jag kände mig så kall. Hade dessutom fel skor på mig! Första gången på sju år jag inte körde med mucklucksen och NEOsarna var i storlek XL så lite väl stora och otympliga! Dessutom inte ullstrumpor heller… *nybörjare???* Bara för att man är erfaren får man inte missa i detaljerna eller vara arrogant inför uppgiften.

Lovade hundarna flera gånger att det snart var mål… GPSens räknare kröp fram kändes det som fast att den egentligen gick ganska fort… Hundarna jobbade på i en stadig takt. Kom äntligen ner på isen och då syns campingen på håll. De ökade farten till närmare 20! Nu fick de äntligen galoppera! Kom upp mot målet i god fart och Sandy kände nog igen sig så hon var snabbast på att ta högerkommando upp mot målfållan. De kämpade på i god fart uppför backen och gled under målskynket med kennelns tredje guld på polardistans säkrat!

En mycket överraskande och härlig seger. Kan man avsluta en karriär på bättre sätt? Tassen har haft en grymt fin säsong, gått varenda träning utom de ytterst få fartpassen. Aldrig varit skadad eller visat minsta ömhet någonstans. Och på sin sista tävling så går han i led från start till mål och leder sitt unga gäng till VINST!! Jag är mycket tacksam över de år jag fått ha Tassen i mitt tävlingsspann och att det finns barn och barnbarn till honom i spannet nästa år.

Måste även nämna de grymt duktiga tikarna. Gul & Sapphire. Nitton månader gamla och har tre förstapris och tre guld på sprint, medel och nu lång medeldistans. Som ledarhundar. Sin allra första tävlingssäsong! Lägg därtill deras syster Shasta som bott i min flock i endast två veckor och bara tränats med dem ett fåtal gånger. Som utan några som helst problem går in i spannet och presterar på topp. Guld på rasspecial i både sprint och medeldistans! Du fick köpa en guldklimp Kim och har förvaltat henne väl! (Är första gången jag lånar in en hund i mitt spann…)

Roald och Sandy är lika pålitliga som alltid. Kraka är en kämpe och trots färre mil än de övriga gör hon som alltid en topprestation. Vilde trivs på långa sträckor och lite sega sockriga spår.

Säsongen avslutas med andra ord med en tredje vinst, ett tredje guld och ett tredje förstapris i meriteringen. Men framförallt tävlingssäsongen avslutas med en oerhört känslosam resa med fantastiske Vargtass. Om tio dagar föds hans barnbarn. Tyvärr visade ultraljudet i måndags att Sandy var tom, (annars hade hon inte fått tävla.) Så några fler valpar på naturlig väg blir det inte. Men förhoppningsvis blir det någon inseminerad kull istället.

Helmer & I-Tiger fullföljde PD300 i nordisk stil och bärgade därmed ett brons i EM i långdistans! Grymt fint kämpat av Åshild och grabbarna! Många superlativ och kommentaren ”bästa hundar vi kört” värmde extra. Helmer och Tiger är två guldklimpar med allt längre meritlista! Så tack för att Ni ville låna dem! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  76 st Ylajärvis hundar så har det utfallit följande högsta resultat:   4 st färdiga Utställningschampions 4 st har CERT  17 st har CK   6 st har 1 pris 6 st har Excellent   3 st har 2 pris 6 st har VG 5 st har G   15 st ...

  Kenneln har tilldelats ett tredje BUP diplom. Det är såklart extra kul!  Så då blev jag ju såklart lite nyfiken på att kolla lite statistik på kennelns uppfödda valpar. (Det är dessutom idag 28 år sedan stamtiken Disa föddes!)    86 Ylajärv...

  Nu har nästan alla valpar flyttat!   Kvar är bara IG Ivalo & IG Minik som jag ska behålla på kenneln samt IG Iitsoh och IG Isa som flyttar till Järbo om några veckor.  IG Ittoq junior bor hos Nina i Värmland.  IG Ais bor hos Annika i Vagg...

        Ett par dagar innan jag trodde men det gör ju inget! Grynet är duktig och valparna är redan synnerligen välgödda... Har fötts 3+3 hittills. Den oerhört runda mörka valpen på bilden är en tikvalp...   Det är en grå (han)valp och re...

Kort sagt: Vi vann...      SE(polar)Ch SEUCH NVV -15 Ylajärvis Vargtass snart 11 år gammal ledde spannet från start till mål... Och som han gjorde det!! Vilken fantastisk avslutning på en mycket lång karriär. Jag tror att detta var hans sjätte,...