Mörka morgnar och mörka kvällar. Temperaturer kring nollan när jag går ut till lagårn och solen värmer under dagen för att under kvällningen kylna på igen. Så temperaturerna är äntligen hundträningsvänliga! Långkalsonger på... Starten av höstträningen bev sen i år pga den långa sommaren. Men nu är det höst! 

Hundarna går trots det riktigt bra. Jag har ju roat mig med kickbiken under augusti och testat lite nya kombinationer på hundarna. Kickbike är roligt men jag föredrar egenligen trehjuling. Lite enklare att hjälpa till på den ju! Nu har jag mest stått och tolkat och låtit hundarna göra allt jobb    

Har inte så många hundar heller längre så det är bara "1,5 spann" som behöver tränas. Senast att flytta var Oscar, han bor numera i Oslo. Om några veckor minskar antalet mera. Det känns... Att knappt ha två hinkar mat att fodra... Bara en sån sak! Men det ska bli skönt att bara ha ett spann i träning. Då kommer jag förhoppningsvis kunna träna dem mera, istället att för som tidigare ha tre spann i träning! Det tar tid kan jag lova! I vinter ska jag bara köra hund för att det är roligt! Blir en hel del tävlingar förstås. Gick ju bra förra året    Så får hoppas att de går lika fint i år och kanske tom ännu bättre. Leo & Sandy som precis fyllt två får ju tävla i år! Äntligen!! De båda har gått i led på varenda träningstur... Varsitt spann men ikväll för först gången tillsammans! Superdutiga. Jag som insåg i augusti när jag plockade i ordning linorna att jag sålt mina två bästa barmarksledarhundar och som exempelvis Duro gick i led 95% av träningarna! Skulle saknade efter honom bli svår?! Sonen Helmer är ju självklar som ledare och han & Sandy går fint ihop även om jag kan tycka att de inte behöver gå såååååååååå långt åt höger på vägen! Tasse finns ju också förstås. N-Tiger drar åt vänster så han fungerar inte på trafikerad väg tyvärr. Men så finns Leo... Vilken hund!! Vilken lovande ledarhund! Han är ju galet stark och vilket steg sen... Han & Tasse är ett fint par! Så jag har mina två största o starkaste hundar i led    

Så det finns hopp om framtiden! BG-kullen är verkligen något alldeles extra! 

Här en snart två år gammal bild 

Känns som om det var ett tag sedan som jag bloggade. Skördetider, hämtning & flyttning av djur, leta försvunna djur, hitta kadaver och en massa annat som påverkat tiden och lusten till att uttrycka sig på nätet. Har tillbringat ett mycket stort antal timmar i skogen och i bilen körandes runt, runt efter grusvägar. Kollade mätaren på bilen och min medelhastighet senaste 100km var 23km/h. Då förstår Ni kanske en liten del av det om drabbat oss. Bilen passerade innan "incidenterna" 7000 mil. Den passerade snabbt 7100 och nu efter en roadtrip ner till Tånga Hed ännu mera mil!!! Min nya fina bil... 

Jag och Fia samåkte. Hon kom från Jämtland redan på tordag kväll. Jag var inte hemma men Fia sköter sig själv och hittar i huset    Jag hade redan på morgonen packat bilen med mitt och efter mjölkningen på fredag morgon så börjde projektet med att få in barnstolen i bilen!! Inte helt lätt kan jag lova. Min bil är stor, väldigt stor och rymlig. Men det faller liksom när det ska in en barnstol och den ska monteras på säkert sätt! 6sistig bil och barnstol är inte en helt bra kombo. Tillsist så löste Fia det hela och vi kunde lasta Ulric, snart 1 år gammal, alla hundar och oss själva och åka söderut! 

Första stopp blev Borlänge där jag skulle plocka upp en kickbike som skulle levereras ner till utställningen. Passade på att köra förbi McDonalds drive in också. Fia konstaterade snabbt att det där var något som jag inte kunde... Jag visste inte vad vi (läs jag) skulle köpa, hur man beställde eller hur f-n man ska kunna höra något! Jag äter aldrig på mcD och i synnerhet inte på drive in så det var en ny erfarenhet. Milk Shaken var god och "wrappen" gick väl ner den med. 

Åkte vidare mot Västerås och Ulriks mormor där han skulle spendera helgen. Åt grillat (gottgotteligottgott) som Fias bror ordnat. Kom iväg efter ett par timmar och motorväg ner mot Skara och Micke som har två hundar från Fia. Där blev det kvällsfika och sova ett par timmar. Körde hundarna med kickbike på morgonen innan vi åkte. Härliga träningsvägar!! Tack Micke för lånet av kickbike    

Lördag 

Tånga hed är en MYCKET bra utställningsplats. Bra med plats för bilar och hundar. Fin översikt över ringen och helt enkelt trevligt! 

Jag hade med tre hundar. Ylajärvis MT Winter "Vilde" i valpklass, IGAIS tassar Amurtigern Taitaz i bruksklass hane & så Nattfrostens TD Kraka i bruksklass tik. Domare var Boo Lundström.

Vilde har bara gått i koppel enstaka gånger och aldrig med kedja så det skulle bli intressant.. Han skötte sig utmärkt utanför ringen men väl i ringen så blev det lite mera valpbus och jag kunde inte springa så fort som jag hade behövt för att få ut hans rörelser tillräckligt. Han är även förärad med en inte helt bildskön svans som såklart stör helhetsintrycket!! Men bra byggd är han absolut!! Han fick idag nöja sig med andraplacering och inget HP

  (bild lånad från Ylvas blogg)

Näst på tur var I-Tiger. Stora snabba Tigern som är beroende av en stor ring så att matte får plats... Ringen i Tånga var mycket bra! Stor och gott om plats att röra sig på! Så det var bara att kuta på. Tiger flyter fram, han är numer lättvisad men väldigt stark så man får hänga i... Han började tyvärr fälla päls i mängder förra veckan och det fortsatte han med. Jag kammade och kammade... Men det yrde päls och tussar kring honom! 

IGAIS Tassar Amurtigern Taitaz för dagen "pälslös". Foto: Marita Åhl

Tack vare hans fina rörelser så vann Tiger klassen och fick även CK. Härligt!! Sist jag visade för samma domare så fick tigen r-CERT. Kunde det bli bättre den här gången... En snabbkoll i katalogen visade att det bara var Tiger och en veteran som kunde ta den eftertraktade blågula. I bästa hane så blev han inte placerad pga pälsstatusen men när bedömningen var klar och de fyra placerade så påminde jag ringsekreteraren att jag och Agneta med Vänervind Trossen skulle in igen för CERT och r-CERT. Så helt i skymundan så fick Tiger sin allra första blågula! Dessutom ett SPHK-cert! wohooo... Det hade jag inte vågat hoppats på. Kändes dock väldigt konstigt att inte vara placerad och ändå få cert... 

Värmde upp Kråkan och tittade återigen i katalogen. Det skulle bli tufft! Vilken kvalité i klassen! Bara fyra tikar, men vilka tikar sedan... Alla med flera topplaceringar och tidigare CERT. Kråkan fick sitt första CERT av Boo så jag hade ju ett litet hopp men när vi stod utanför med våra hundar så... Ja det var FINA tikar!! Vem som helst hade kunnat vinna och det hade kännts lika bra... Blir man slagen av en snygg hund så gör det ju liksom inget. Kraka är mycket lätt att visa. Hon flyter fram och sköter sig alltid. Så också nu. Kritiken blev utmärkt och såklart excellent. Alla fyra tikarna tilldelades som väntat excellent och i konkurrnes fick jag springa ett varv som etta. Sedan plockades Maggan upp och Kråkan och hon fick springa ett varv tillsammans och sedan bestämde sig domaren. Snowstreams "Maggan" etta och Kraka tvåa. Shejrix "Tione" trea och Fenrisulven Gnå "Nessa" fyra. De tre första fick CK. Det som petade ner Kraka ett hack var att hon kunde haft en något grövre benstomme. Maggan är verkligen vacker, välgående och välvisad så jag hade redan anat placeringen! Maggan som för övrigt är halvsyster till min Vilde hade nu stor chans på CERT och championat! 

I bästa tik var vi bara fyra stycken och placeringarna blev som innan. Veteranen blev fyra. Så rasen fick en ny utställningschampion! Grattis Ylva!!    

Nu var jag verkligen hungrig... Så missade samojederna och Malamuterna helt! Grönländarna hann jag däremot se och då var det två favoriter som jag sett förr. Lena Tanos Örni & Diini. Båda var väldigt välvisade och visade verkligen upp vilket steg som grönisarna kan ha! Fart och styrka i kombination. Båda fick CERT och båda blev nya champions! Faktum är att det blev hela fem ny champions på utställningen. Så det var verkligen hög kvalité    

Efter finalerna var det dags för debut för mig på "fel" sida ringen...    Jag skulle var domare i "barn med hund". Oj vilka duktiga barn... Fia hade gett mig några tips om vad jag skulle fråga och titta på så det använde jag mig av! Tack Fia!! Jag frågade varje barn vad hunden hette, hur gammal den var och hur gammalt barnet själv var. Alla visade sina hundar felfritt och naturligt så det var svårt att plocka ut en vinnare men jag valde till sist en liten kille som jag fastnade för direkt. Han hade ögonkontakt både med mig och sin hund. Framförallt så tittade han upp och siktade på mig när det var dags för visning av hundens steg framirån/bakifrån. Extra kul var det att jag tror att familjen åkt till Tånga Hed enkom för att delta i barn med hund! 

Det var intressant att stå i ringen och se utställare och hundar från det hållet!! Det är inte lätt alltså... Jag förstår hur svårt det är att var domare och hur FÅ SEKUNDER man har att se varje hund. Så det är verkligen upp till oss visare att visa den allra bästa sidan de sekunder som ens hund är i blickfånget... 

Efter utställningen så var det färd nordost igen! Västerås för att hämta Ulrik och vi sov över där. Planen var att åka tidigt på morgonen så fort han vaknat. (normalt sett vid 5) Men som alla barn så tänkte han helt annorlunda! Så han som lite längre... Vi (läs Fia) hade redan kvällen innan monterat barnstol och bilen var färdigpackad för att kunna åka direkt. Färden hemåt gick fint och efter en stund fick jag mess om att min näst äldsta ko hade stora problem med kalvningen! Hon hade gått över en vecka och det är ju alltid en extra risk med gamla kor så det blev en snabb färd hemåt. Undrar om man kan hävda "brottom till förlossning" som orsak till eventuell fortkörning?    

Så fort vi parkerade hemma fick jag gå in i lagårn och hjälpa henne. Hon låg på sidan utmattad i förlamning (Pares) och begynnande uttorkning. Kalven var stor kände jag och den låg dessutom fel!! Inte konstigt att hon hade ont och svårt att få ut kalven. Värkarna var svaga vilket var tur för det är mycket svårare att vända en kalv om kon trycker på åt andra hållet... Drog Run-Lock lina runt frambenen när jag väl kontaterat att det var framben! Kalven hade lååååånga ben och låg långt in så det gäller att nå nästa led för att se vilken riktning leden går och vilket ben man har. Hittar man sedan svans eller huvud så vet man ju... Tillsist kände jag en underkäke och då visste jag! Lättklövarna uppåt och så också tänderna... (Nöt har inte tänder fram i överkäken) Kalven låg helt upponer men åt rätt håll. Svårt, men inte omöjligt. Som tur var låg den så långt in så att bäckenet inte störde och det fanns plats att vända kalven. Run-Lock linan är skonsam och med "lite" hjälp av mig så kom kalven runt på rätt köl igen. Man vrider alltså benen i kors och på så sätt kan man vrida runt kalven åt rätt håll om den hjälper till lite. (och modern inte hjälper till!) Väl åt rätt håll så är det lättare. Fick hjälp med att dra så jag vred och drog ut huvudet medan de två turisterna  drog i varsit framben. Kalven var underbart nog en kviga trots den stora storleken! Hon föddes med segerhuva så det blir nog en finfin och lyckosam kalv. Hon hade inget fostervatten överhuvudtaget i lungorna så det var bara att lossa hinnorna och torka rent nosen. 

Kon var så medtagen att hon inte kunde ta hand om kalven men det finns ju substitut och jag har alltid råmjölk nerfryst som används vid sådana här tillfällen. Ringde veterinär och efter ett tag så kom hon, (hon var på en annan Pares!! söndag morgon var tydligen en kalvningsdag...) så kossan fick dropp, kalk och smärtstillande. Hon hade inte så stor kalkbrist som tur var så helt "enkelt" en riktigt tuff kalvning! Det var kossans sjunde kalv så det fanns ju viss erfarenhet... Kor som blivit så gamla har en verklig styrka och bara hon fått kalk så var det stora protester mot nålen till droppet! Livskraft! 

Så det blev ett snabbt kast tillbaka till verkligheten!! Tack Fia för trevligt sällskap och tack alla andra härliga hundmänniskor som verkligen får en att ladda upp batterierna igen!!