Svartvit hane 

svart nos

Blå ögon

2,5 vecka gammal

För några veckor sedan föddes 10 st valpar på kennel Shejrix i Lit. Pappa till valparn är min fine SE(polar)Ch IGAIS tassar Amurtigern Tairaz "I-Tiger". 

Blodslinjen är mycket välmeriterad med svensk/norsk/tysk/finsk bakgrund och jag kan verkligen rekomendera dessa valpar för den som letar efter en snygg, trevlig och duktig draghund! 

www.shejrix.com 

Tjockisar.......!!

Tarzans valpar är nu 9dagar gamla och de växer och växer... Jag har inte vägt dem men de ser ut att ligga över normal kurva. Tjocka och fina   

Jag brukar aldrig störa tiken och valparna första veckan så först nu finns det bilder på dem. Det är 5 hanar och 2 tikar. 

Hanarna är två svartvita, en svart och två mörkt gråa. 

Tikarna är en svartvit och en mörkt grå. 

Ovan - Hanarna

Nedan - De svartvita hanarna. MYCKET lika varandra!

Ovan - De grå hanarna

Nedan - Tikarna

Så kom de till sist... "Fel" mamma och "fel" pappa men önskade och älskade är dem! Tarzan hade jag såklart tänkt avla på i framtiden men det blev redan i år! Inte planerat men ibland blir det så och förra gången det hände så föddes den bästa hund jag ägt. Tarzans pappa Tassen. 

Fader till kullen är förmodligen Helmer men Indy bor i samma flock så hela kullen kommer DNA testas för att vara 100% säker på vem som är pappa. 

Tarzan hade ett mycket kort löp och jag hade ingen misstanke om att hon blivit tjuvparad när jag efter ett par dagar flyttade grabbarna till den andra flocken. Men hon var slö i Bollnäs och efter ytterligare någon vecka tyckte jag att hon verkade lite väl rund och snart nog så var jag säker. Hon var dräktig. Det är inget alternativ att utsätta en så bra tik för en abortspruta bara för att faderskapet är "okänt" så istället blir det valpar och DNA-test :-) 

Tarzan klarade hela valpningen själv och 4st hanar var födda när jag kom hem. Perfekt tänkte jag, enligt beställning ;-) Nästa valp blev den mörkgrå tiken och nr 6blev den svartvita tiken. Någon timme senare kom den sista, en svartvit hane. Allt som allt 5+2 valpar. Alla är jämna och stora och har mycket bra aptit, precis som sin mor!

Någon valp finns att tinga så bara att höra av sig..

Jag hade anmält Tarzan till flera utställningar i sommar så det var bara att ställa in... Hann efteranmäla Grynet till Tvååker i varje fall så hon och I-Tiger blir med dit. Får väl ställa in mig på comeback i Sollefteå för henne! 

Flocken utökades snabbt nu i juni då jag passar min vän K:s hundar pga jobb och så var jag och hämtade hem Duro igen som varit ute på foder ett par år. Han blev väldigt glad över att se mig så får se om han kan lära sig att trivas i flocken igen och känna sig trygg här. Hoppas på det! För han är en fantastiskt duktig och fin hund. 

Vilken dag...!!!

BIG-4 !!!! På en SKK utställning :) Tack Elin för bilden!

BOB and BOS at SPHK Gävle Dala!

Fugitives Sao and Svartedalen Husky Tannana "Tarzan".

Both (!!) compeeted as leaddogs in WSA-VC in Scharnitz. Sao SILVER 4dog sprint and Tarzan GOLD 6dog mid distance.

Amazing sleddogs, leaddogs and now also showdogs... 

SE(polar)Ch IGAIS tassar Amurtigern Taitaz. r-CAC
SE(polar)Ch SEUh Ylajärvis Vargtass. Excellent CK. BOB veteran. BIS-2 veteran
SE(polar)Ch Ylajärvis BG Leonhard Excellent

SE(polar)Ch SEUCh Ylajärvis DT Helmer excellent CK. 

Ylajärvis LS Lively Spirit "Gul" VG (to fat...) 
Svartedalens Husky Tananna "Tarzan" Exellent. CK. Best female. CAC. Best opposite sex. (Her first CAC!!) 

Tassen, Helmer, Leo and Gjöa breeders group. Best group and Best in show 2nd group! 

Gjöa (owner Elin and Krister Mattson) Excellent. CK and best female no5. Unfortunately no fur... Lovely movements!

Insändare nr2 i Polarhunden. Några få rader som kommit att påverka många... 

Förebyggande arbete och konsekvens

Som en fortsättning till mitt inlägg om näthat vill jag även belysa några andra viktiga frågor.

Först och främst. Hade rubriken kunna förhindras? Inte döljas eller sopas under mattan, utan förhindrats? Var det någon som visste att djurhållningen inte var optimal, var det någon som visste att personerna var på gränsen, var det någon som visste att ett antal tjuvparningar skett och att hundantalet på kort tid eskalerat till en ohållbar nivå? Var det någon som visste att hundar var instängda? Att de inte fick mat?

I många uppmärksammade djurskyddsfall var det någon som visste. Någon som anande eller visste men ändå inte gjorde något. Något egentligt skyddsnät finns som sagt inte i hundvärlden men det närmsta man kan komma är väl SKK´s kennelkonsulenter. Jag hoppas att det finns några bra sådana. Tyvärr inte alla. Det finns fortfarande de som inte har förståelse för oss med professionella anläggningar och företag med hundar.  Men de eller polarhundklubben är bättre än ingenting.

Jag lovar att det är bättre för alla inblandade, inte minst hundarna om det är någon från ”vår organisation” som kommer dit först. Blir länsstyrelsen inblandad så handlar det inte om några överseende kommentar, djurbegränsning eller för den delen ingen åtgärd alls. Det kan bli tal om föreläggande, omhändertagande, åtalsanmälan och till sist djurförbud. En hundägare som lever för sina djur och sitt intresse kan alltså bli förbjuden att hålla djur överhuvudtaget. Ett djurförbud är på livstid. Ytterst få får det upphävt. Det kan vara bra att veta om det. Får Ni anmärkningar av LST, -åtgärda dem! Be om hjälp om det så krävs. Ett omhändertagande kostar dessutom flera hundra tusen kronor för hundägaren så det kan samtidigt innebära ekonomisk katastrof och personlig konkurs.

Det är inte bra för vår bransch med skandalrubriker. Draghundsfolk tenderar ju dessutom att ha många hundar, vilket i sensationsjournalistiken blir en ännu bättre nyhet. Vi kämpar redan idag för att betraktas som en riktig idrott och för den delen en sund hobby. Att det inte är konstigt att ha många hundar eller att träna och tävla med hund. För varje negativ artikel i tidningen så förlorar draghundsvärlden i anseende. Det vinner ingen på. Framförallt inte våra hundar. Det finns länder där det är förbjudet att träna draghundar!

Risken finns att myndigheterna sätter begränsningar på allas hundhållning. Att det blir än mer regler som reglerar hundhållningen i Sverige och då draghundar eller professionella anläggningar i synnerhet. Exempelvis kan nämnas stake out, transportburar, tävlingar eller för den delen säker draghundsträning. Redan idag ser vi ju regler som är direkt felaktiga och missgynnar bra djurhållning, bara för att någon misskött sig och reglerna skärpts eller att uppsåtet feltolkats. En sådan regel är då såklart barmarksträning med (motor)fordon. Eller de helt vansinniga reglerna om burförvaring och transportboxar. Med mått som leder till en ökad skaderisk och stress för hundarna.

Så kan man upptäcka begynnande djurskyddsproblem i tid så kan många liv räddas. Både människo och hundliv. Jag är en stor förespråkare av djurbegränsning. Att en djurägare med problem inte nödvändigtvis ska förhindras att hålla djur överhuvudtaget. En lösning med kastrering, avelsförbud och djurbegränsning är mycket bättre. För de allra flesta problem börjar med att det blir för mycket jobb, för mycket hundar, för liten självinsikt om att hundarna inte får det som de behöver. Hundägare som älskar sina hundar till döds. Som inte klarar av att avliva en sjuk eller skadad hund. Eller som behåller hundar med lynnesfel som kan förstöra en hel flock och rätt vad det är får ingen hund lämna hundgården för att det är för stor risk för slagsmål. Hundägare som samlar på sig fler och fler hundar. Som får tjuvparning efter tjuvparning och tillsist inte klarar av att sälja någon hund eller valp alls. För att det ser för illa ut hemma. Kan inte ta emot besök… Dessa kennlar finns! Djurbegränsning är en åtgärd som borde användas oftare. För vissa klarar inte av mer än en hund, vissa klarar 10 utan större problem och för andra är 40st rena barnleken. Att sätta en siffra som ska gälla alla går inte. Men det finns en risk att myndigheten kommer dra alla över samma kam och göra just det. Det kan bli förödande för oss med draghundar!

Om ingen ser dessa personer och kennlar där det snabbt är på väg utför och ingen hjälper så blir det snart en rubrik i tidningen. Det näthatarna inte förstår är att det drabbar hela draghundsbranschen.

Jag fick ta emot en mängd frågor förra året från kunder pga skriverier i tidningen om ett stort antal samojedhundar som omhändertagits. Det var på sätt och vis bra att de frågade mig, för då kunde de få svar som inte innehöll hat eller anklagelser. Det finns förmodligen en förklaring för att det blev som det blev där och det hade förmodligen kunnat förhindras tidigare. För någon visste…

Malin Sundin

Som sagt... Det har rasslat till i mejlkorgen! Mycket tack vare denna insändare i senaste Polarhunden. 

Skyddssystem eller Skvaller.

”41 hundar och dess ägare försvunna”, ”23 hundar levde i misär”, ”Vanvårdade hundar omhändertagna”, ”Friska valpar/hundar avlivade av kennelinnehavare” osv. Vi har alla sett rubrikerna och vi har nog alla tänkt onda tankar om de inblandade. Djurplågare, otäck, hemsk människa, namnge idioten! Ilskna sensationsrubriker i tidningarna, delningar på Facebook, nya grupper skapas på fb som ex ”Stoppa djurplågeriet hos XX turistföretag”eller ”var är de 40 hundarna?” Vem vet något, vem har hört något, vem kan komma med det senaste skvallret? För visst har vi nog något skvaller på alla omkring oss, visst har vi? Hundvärlden är liten och ”alla känner alla”. Det är ju dessutom ganska kul att skvallra och få en tillhörighet till en grupp, eller hur? Precis samma mekanismer som vi ser i skolan och på arbetsplatser.

När djur far illa så väcks en mentalitet i sociala medier som är oerhört farlig och kontraproduktiv. Det florerar så oerhört mycket rykten på nätet, folk hängs ut, bilder misstolkas eller manipuleras. När drevet går, så går det fort och det är inte alltid som det sunda förnuftet hänger med. När det pratas om att misshandla eller tom döda människor så är det dags att ta sig en funderare på vad som håller på att ske. Näthat är ju populärt nuförtiden och många, väldigt många hundmänniskor idkar just detta. Näthat alltså. Ni kanske inte tänker på det själva men alla som bidrar till dessa drev är en del av näthatsrörelsen.

Det finns alltid ett eller flera människoöden bakom en rubrik. Ett ”djurskyddsfall” kanske beror på skilsmässa, ekonomiska bekymmer eller utbrändhet. Ytterst sällan för att personen är ond.

I mitt yrke finns många som balanserar på en tunn linje. Utbrändheten är ständigt närvarande. Men det är kärleken till djuren som gör att man överlever. Jag har många kollegor som trots att det finns ett hyffsat väl utbyggt skyddssystem har tagit livet av sig. Det har inte varit några djurskyddsproblem på de gårdarna kanske ska tilläggas, snarare tvärtom. Men många kollegor har gått in i väggen. Fullständigt. Då går det fort. På några timmar eller dagar kan det se ut som ett ”långvarigt djurplågeri”. Den största skillnaden mellan lantbruket och hundvärlden är att vi lantbrukare har ett skyddssystem från våra medlemsorganisationer, men framförallt en förståelse för varandra. Alla har nämligen själva stått där, på gränsen. När allt jävlas, när det kommer 100mm regn på en dag, när utgödslingen kraschar, när en vattenläcka dränker halva lagårn eller när djuren drabbas av någon sjukdom osv. Saker händer och har man då någon att ringa utan att bli dömd eller bedömd så räddas både djur och människor. Att kunna ge hjälp och ta emot hjälp är viktigt.

I hundvärlden finns inte den förståelsen alls. Alla låtsas att de är perfekta och något skyddssystem finns överhuvudtaget inte. När en kennelinnehavare inte ens kan ringa en kompis eller uppfödarkollega för att få hjälp när det är på väg att haverera, ja då har hundvärlden verkligen problem! När angiveri, skitsnack och näthat är allarådande istället för en hjälpande hand. Det jag vill med det här inlägget är att Ni alla ska ta Er en funderare på hur Ni beter Er. Både på nätet och i verkligheten. Kanske har du en kompis eller kollega som behöver hjälp? Som kanske behöver en hjälpande hand i sommar? Bygga hundkojor, renovera lite eller kanske bara städa upp på tomten? Eller få hjälp med avlastning. Kanske omplacering eller avlivning så att de hundar som blir kvar får det de förtjänar istället för att alla ska ha det dåligt för att ägaren inte hinner med eller orkar.

Jag hade önskat att hundvärlden hade haft samma skyddssystem som vi lantbrukare har. Att våra medlemsorganisationer vill hjälpa istället för att stjälpa. Men hur ska det kunna bli så när inte ens vänner, bekanta, kollegor eller förtroendevalda verkar visa någon som helst förståelse för att det kan gå åt helvete hos vem som helst och istället bidrar till näthatet och dreven i sociala medier.

Jag har personligen aldrig haft problem och har god relation till mina hundkollegor och till myndigheterna. Men jag har länge observerat att så inte är fallet hos många andra. Så tänk efter. Den där skandalrubriken kanske inte var så sann ändå? Finns det fler versioner? Fler sanningar? Rubriken kanske dessutom hade kunnat gå att förhindra om personen hade vågat fråga om hjälp. Eller om Du hade frågat?

Till sist; gå inte i näthatets många fällor.

Malin Sundin