Råkade få med en insändare i hundsport... Inkorgen har rasslat till kan jag säga... Ett ämne som berör! 

Insändaren är gammal och publicerades första gången i Polarhunden, tror det var 2013. Den blev åter aktuell efter att jag läst två insändare i hundsport kring jul som handlade om de olika typerna av Irländsk setter. Så jag mejlade tidningen och resultatet kom häromdagen. 

Nedan kommer insändaren i sin helhet: (Oavkortad) 

Katt bland hermelinerna

Alt känna sig välkommen, eller rättare sagt känna sig välkommen åter!

Jag har stor förståelse för de som inte känner sig hemma i “gemenskapen” på tävling och träffar. Där det ofta görs en första bedömning om vem man är “släkt” med, vilken ras man har och vilken blodslinje. Eller för den delen vilken utrustning som man har eller egentligen precis vad som helst. Vad jag minns så var inte draghundssporten så fixerad vid sådant här när jag började för mer än tjugo år sedan. Nog för att jag föddes in i sporten, men ändå.

Jag har ju haft fördelen av att födas in i sporten och alltid haft bra hundar. Oavsett viken ras jag tävlat med. Jag är välkänd och i stort sett alla vet nog vem jag är. Med det kommer ett ansvar. Faktiskt. För många i min situation har nog aldrig tänkt efter hur det är/var att vara ny och komma in som helt novis i denna sport och hundvärlden överhuvudtaget.

De här tankarna kom till mig för många år sedan när jag började gå på jaktprov med min nu 10 år gamla Vorster. Hur olika jag och Rayban bemöttes på jaktproven! Om jag säger såhär, hade mitt första jaktprov varit som mitt sista hade jag ALDRIG fortsatt åka på prov, utställning eller för den delen ens fortsatt jaga.

Lärdomar och paralleller

Jag lärde mig mycket av den höstens jaktprov. Inte minst genom att prata med de andra hundägarna! Dela träningstips inte minst. Jag var helt ny på det där med jakthund och gick med i så många släpp jag kunde för att få se andras hundar jobba, se hur föraren gjorde, vilka kommandon och andra tips som jag kunde använda mig av. Jag noterade en viss “klasskillnad” mellan de olika provtyperna, fält, skog och fjäll. (bilmodeller, hundägare och domartyp) eftersom jag tävlade i alla tre med Rayban.

På mitt första prov var alla trevliga. Det var ett fjällprov. Rayban gick mycket bra och det var helt och fullt min orutin som gjorde att vi missade premiering. Domaren gillade honom skarpt och tog god tid med alla unghundar och ovana förare. Jag kan lova att alla vi som var där hade en mycket bra dag trots få fågelkontakter. För att vi fick lära oss och kände oss välkomna! Vi behandlades lika oavsett stamtavla. Det var faktiskt så att både jag med draghund(avlad) och de med jakthund(avlad) hade mycket att lära av varandra. Jag kunde ju ex dirigera min hund på mycket långt håll och de jaktavlade hade bättre “finish” när det gällde nära fågelarbete. Se & lära helt enkelt.

Vårt sista jaktprov blev ett fältprov. Vilken skillnad… Redan vid morgonuppställningen gjordes det nog (inofficiellt) klart vilka hundar som skulle få bra chanser för dagen. (utsatt fågel?) Jag höll modet uppe men ju längre dagen gick så såg jag ju hur det fungerade. Det var bara att titta på stamtavlorna och ägarnas kändhet, vilka som skulle få premieringen idag. Domarna och några av hundägarna kände varandra väl och det gjordes väldig klart att vi nya som inte köpt valp eller blod från deras linjer inte hade där att göra. Snacka om bortgjord att komma med en draghund som för fältproven av den karaktären var för lydig! (Han får inte jaga över väg av säkerhetsskäl) De fina fältsläppen fick ju andra hundar ta…

Ägaren av en avelsmatador var så otrevlig o osympatisk på ett jaktprov att jag lovade mig själv att aldrig någonsin använda eller köpa blod minsta lilla släkt med hans hundar. Småsint ja! Men varför sponsra sådant beteende även om vorstehklubben aldrig fick reda på min upplevelse. Jag tänkte många gånger skriva en insändare likt denna, men det blev aldrig av. Jag kommer inte köpa en Vorster igen men om jag skulle göra det, så blir det faktiskt en av jaktlinjer, fjäll-jakt..!

Hur många polarhundsägare tappar klubben och sporten med dessa paralleller som jag ser mellan min upplevelse av jaktprov med en hund av fel typ (dragavlad vorster på jaktprov) Jag har ju på draghundstävlingar också upplevt det där med rangering av förarna och att vissa får “fuska” eller får fördelar för att de kanske är mer kända än andra.

Kanske är det därför som färre och färre kommer ut på tävlingsbanan? För att snobberiet breder ut sig och det blir mer och mer elitistiskt tänk? Bredden saknas. Har du inte nyaste dyraste släden eller hund från “rätt kennel” så är du en utböling… (Jag är rädd att min hjärtefråga meriteringar kan ha en skuld här… Återkommer om det i ett annat debattinlägg)

Gröna kortet utbildningar, nybörjarträffar och träffar såsom SH-dagarna är en mycket bra inkörsport till hela sporten och draghundsvärlden, för där finns ett utmärkt kontaktnät! Det finns någon som man som nybörjare känner igen när man kommer ut på tävling!

Slutligen

Hur gör man för att få nya att känna sig ovälkomna?

ŸVägbeskrivning. Mer eller mindre skyltat eller för den delen obefintlig “för att alla VET ju var aktiviteten brukar vara”

ŸInga skyltar, spårkartor eller information vid startplatsen

ŸInga telefonnummer eller kontaktpersoner för aktiviteten

Ÿ Inget PM eller info på officiell webbsida. Bara inbjudna får PM per mejl. (ofta så på utställning)

Ÿ Ingen som hälsar på parkeringen, ingen välkomnande känsla. 

Ÿ Tveksamt beteende ute på banan från vissa förare. Finns hur många exempel som helst men för att nämna en alltför vanlig; en valpköpare till mig som på sin första tävling fick höra en hel harang med hårda ord från en landslagsförare under en problemfri omkörning. Nybörjaren var ju “i vägen”.

Så tänk efter kära vänner. Både Ni som är nya och Ni som liksom jag är veteran och förebild för många. Hur beter du dig på tävling, träffar och i sociala medier?

Malin Sundin.

Ylajärvis kennel. 

Sandy

Om Sandy löper före midsommar kommer hon att paras med Tassen. Mer info på hemsidan. 

foto. Ola Sundin (fast just detta foto har jag fotat av med mobilen... därav suddet!!) 

Vinterns tävlingar har gått otroligt bra! Hundarna har varit positiva och i god form från första dag i selen i höstas. Flocken har fungerat utmärkt och det har varit kul att träna och tävla i vinter. Jag har bara haft 12hundar i träning men då har bara 8tränats för tävling och två av dessa blev dessutom utlånade i två månader. Så det var ett litet men effektivt team jag hade att jobba med. 

Några visste jag att de skulle gå med på VM redan tidigt men det är alltid spännande att börja en ny säsong för att se vilka som utvecklat sig både fysiskt och mentalt under sommaren. I-Tiger var långtidsskadad men på väg tillbaka. Tassen 9år borde gå i pension snart och att unge Vilde inte skulle gå med anade jag redan med tanke på att han är för stor för att kunna toppa tjejernas fart. Att Tarzan, lilla tjocka Tarzan, skulle bli något det tvivlade jag starkt på i början på säsongen. Hon var såklart med på alla träningar men det var någongång i slutet på september då jag satte fram henne bredvid Sandy som en ny hund föddes! Det började nog med att jag såg Niklas och Maries bilder på henne från rasspecialen i Idre och insåg att "oj, det var ju en riktigt snygg och bra byggd hund" som jag har. Jag brukar ju alltid testa mina unghundar tidigt som ledarhundar och även i storspann. Så en kväll satte jag henne längst fram och ja vad ska man säga. Det föddes en helt ny hund då! Hon älskar att gå i front. Hon håller hög fart och är lyhörd för kommandon. Redan andra eller om det var tredje träningen så var hon styrbar utan hjälp av kamraten. 

Sandy och Tarzan verkade trivas fint ihop och att det var Sandy som skulle gå i led under vintern hade jag sett redan i augusti. N-Tiger och Helmer började få svårt att hänga med i tjejernas fart och det bevisades i Hamar då de inte alls hängde med i den takt som damerna i front ville ha! Leo hade tyvärr skadad en trampdyna så hans säsongspremiär fick vänta. Hamar var Tarzans första tävling så jag valde att sätta henne bredvid erfarna Grynet första dagen. Ifall det skulle bli omkörningar så underlättar det att ha en trygg hund som bara går på utan att tveka en sekund över omkörningar. Sandy har vid något tillfälle tvekat något vid omkörning då hon är mycket mjukare än Grynet. Dag 2 blev det istället mina superbrudar i led! Speed, speed och mera speed... Roald som är mindre än tjejerna är lika fartälskande han och han är verkligen en trygg medlem i spannet. Aldrig varit skadad eller haft en dålig dag! 

Vi vann i Hamar på en mycket bra tid. Poäng till världscupen och uttagna till landslaget. Ett mål uppfyllt! 

Kraka har varit konstig i vinter, oklart varför och trots en akutresa till veterinären i Norge så fick hon behålla livmodern (jag trodde hon hade inflammation) så hon var borta ur träning i flera veckor. Så hon fick vackert finna sig i att gå med i valparnas 4spann. Men då visade det sig att hon tydligen är mycket bra på kommandon hon med! Hon som alltid går längst bak i mitt spann! Men med valparna fick hon gå ensam i mitten av 5spannet och hålla koll på glinen. Tror faktiskt att hon tyckte det var kul... 

Tia och Helmer blev utlånade till Kenneth och hans Vita Bandet äventyr. >1300km hundspannstur från Grövelsjön till Treriksröset. Det tog 42 dagar och av de dagarna var det bara ett fåtal med spår och fint väder... Så de gjorde en kämpainsats hela gänget!! Grymt stolt över Er allihopa!!  

Västras vinterrace blev även det en trevlig tävling med seger! Leo var i stort sett frisk så han fick bli med. Helmer lånades ut till Agneta Henriksson i 4spann där de klarade ett 2pris i meriteringen. Det var nysnö och tung före. Jag fick köra helt ospårat i mer än tre mil! Jag anade iaf var spåret gick, men i övrigt fick jag lita på att Leo och Tarzan hittade. Det gick fint att spåra och Leos tass höll ända in i mål. Men det var inte riktigt samma Leo som jag är van vid... Dag två så fick jag en släng av svår nostalgi så bestämde mig för att köra pappas ca30år gamla Fossum tävlingssläde i trä. Nostalgi var ordet! Jag ledde ju stort trots att hundarna inte gått speciellet bra så det var liksom nu eller aldrig. Träsläde blev det och Leo bak och det var rätt beslut för han hade problem. Han bromsade rejält första kilometrarna och var inte sig själv. Hela spannet gick ner i trav och gick i exakt samma hastighet från start till mål. Utan att påverkas ett dugg av andra spann... Så tappade ett par minuter till de bakom mig men fick ändå bästa totaltid. (men det trodde jag inte när jag gick i mål. Det gick såååå segt.....) Ytterligare en seger och ett 1pris bärgat. Trots den dåliga hastigheten så blev det bra träning för det som skulle bli VM-spannet. 

Jag blev kvar i Nornäs för lite skvaller och socialt umgänge men ett samtal hemifrån förändrade allt. MIn far hade varit med om en svår olycka och hade jag vetat hur svår hade jag åkt hem direkt. Nu blev jag kvar över prisutdelningen men åkte sedan hem direkt utan att stanna för resten av pristagarna som man borde göra. Men nu vet Ni varför. 

Veckan efter Nornäs var det Polarhundsmästerskapen i Orsa som jag är tävlingsledare för. Så MASSOR med jobb både före, under och efter racet om man säger så... Hade en tanke om att hinna tävla själv men efter allt som hänt hemma med olyckan så orkade jag inte. Det fick räcka med att jag klarade att genomföra tävlingen så bra som möjligt. För att hundarna ändå skulle få träning under helgen så lånades de ut till diverse andra spann! I-Tiger till Towa-Lisa i 2spann där de kom trea. Leo till Agge i 4spann och det gick bra tills han såg matte på skotern... Tokhund! Mycket mattekär! Tia lånades ut till Frida Sande som för första gången tävlade i medeldistans och släde (?), de slutade på en finfin silverplats bakom Andreas Sande som lånat fyra hundar av mig; N-Tiger och Sandy i led. Grynet och Tarzan i point. Så hela gänget fick 1pris i meriteringen! Sandy blev därmed SE(polar)Ch! Tack till Er alla för att Ni tog så väl hand om både mig och hundar! (Kenneln är även berättigad till ytterligare ett BUP tack vare detta!!) 

Årets fjärde tävling blev VM och det har jag skrivit lite om innan i bloggen... VM GULD!!!!!!! 

Tarzan i led alla tre heat! Grymma tjejjen liksom!! Hon är så lik sin far att jag nästan blir gråtfärdig... N-Tiger som partner första två heaten trots att han egentligen inte har samma toppfart men kändes säkrast med lite mer erfarenhet i front, det är ju ändå VM. Men sista dagen fick så äntlige Sandy kliva fram! Speed-tjejerna! De sprang och tokade sig med varandra första kilometrarna men höll iaf fart från start till mål! Massor med omkörningar och möten varje dag, men oj så bra de går... En ren njutning att köra detta spann!! 

Årets femte tävling blev Norway Trail. Ett stage race i Norge. Otroligt vackra Norge... Både jag och hundarna var slitna efter allt resande och allt som hänt men valde ändå att åka dit. Det var ju varit NT och VM som varit mitt mål hela vintern. Om NT har jag skrivit om i annan blogg och jag hade som mål att köra olika ledarhundar på varje heat och det blev nästan så iallafall! Hade Tarzan och Sandy varit fullt friska hade nog resultatet blivit ett annat... Sandy hade en öm handled efter VM och Tarzan skadade handleden lätt när hon hoppade ur bilen så fick stå över ett heat. Så det föll sig så att det var mitt reservspann som fick sköta grovjobbet och springa alla heat!! Så även Vilde, I-Tiger och Tasseman fick känna lite succékänsla! Att köra NT med bara 9hundar var tufft... Det hade behövts tolv men Helmer & Tia var ju på fjället då och Krakan sjuk så 9fick det bli. Tassen gjorde sin sista tävling och det var mycket känslosamt att köra de sista kilometrarna in mot Beitostölen och veta att hans fantastiska karriär var till ända. Tack Tassen för allt du gett mig och kenneln! Nu tar Tarzan över din roll som glädjespridare och den som kanske ger mig fler gråa hår... 

Årets sista tävling blev Fäboddraget! Ett klassiskt race på 2*30km med masstart. Tyvärr blev vi bara tre startande så vi gjorde helt sonika om reglerna. Kall-start, så starten gick när hundarna fortfarande var på stake out. 3mil på Koppågens fina leder och den som hade jämnast tid de båda dagarna vann. Jag körde med 8hundar och två olika spannuppsättningar för att göra det lite mer spännande. Första dagen Leo & Tassen i led och andra dagen Tarzan och Sandy (eller om det var tvärtom. minns inte!) Roald, Grynet, Vilde och I-Tiger var övriga spannmedlemmar. Vi vann även detta race! Båda bästa tid och jämnas tid. Trots de olika vädren skiljde det bara 1,5 minut mellan mina etapper. 

Så summa sumaren så blev det seger på 5 av 6 tävlingar! 

Tack til Mattias för att du funnits där och ställt upp för mig och gjort att jag kunnat träna och tävla i vinter. 

Innan jag åkte ner till Österrike och VM så stannade jag till utanför Karlstad och svenska rallyt. Mötte upp tyska VW teamet och finske Jari Matti Latvala som kör för VW stallet. 

Det var en för kul grej för att säga nej till helt enkelt...   Resultatet ser Ni på den här filmen! 

https://www.youtube.com/watch?v=QqZoVCTzvLE 

Det var en lång men kul dag och hundarna skötte sig över förväntan även om de blev väldigt trötta mentalt av inspelningen. 

så COOL!!!!!!

   s

Jari Matti Latvala och jag. Samt N-Tiger och en något sotis Tarzan...

Omtagning femtielva... 

Snowaregen spruade massor med snö så det var som att köra i snöstorm... Lite dålig sikt om vi hamnade i fel vinkel.. Men jag måste säga att hundarna var otroligt duktiga som inte blev rädda för vidundret. Trots all snö och alla ljud! Snowaregen körde sönder spåren totalt så det var ganska svårt att köra. 

Jag fick provsitta... Jari Matti provar hundspann    

som visade sig......... 

... lite mer pålitligt än bil! Jag vann på technical failure    Turbon gick sönder så den fick åka bärgare hem! Jag , hundarnaoch Sara +Eira fortsatte mot Helsingborg för övernattning innan den långa resan till Österrike! 

Tack till Trefors gård för hjälpen med snö, åker och handler under inspelningen! 

Förra veckan var jag och hundarna i Norge och tävlade på vårt första Stage Race! Stage Race innebär att man tävlar en hel vecka. 1-2 stages per dag och olika banlängd varje dag. Det var allt mellan 22km och 46km. Det blir ca 250 km fördelat på 6st etapper. Man får ha 12hundar i spannet men behöver inte tävla med alla tolv i varje heat så man kan välja vilka hundar man vill vila under vissa stager. 

Eftersom Helmer & Tia är på långtur (Vita Bandet) med Kenneth så hade jag ett kraftigt decimerat spann! Två av mina bästa långdistanshundar och dessutom ledarhundar... Ett kraftigt avbräck! Kraka är dessutom sjuk så jag har bara 9hundar att köra med! Vääääldigt lite för att vara mig men så är det när man sålt av halva kenneln! 

Kennet innan avfärd mot Abisko! Grövelsjön-Abisko.. Över 1000km... 

Men jag hade ju anmält mig och betalt mycket pengar så då blev det att åka och köra ändå. Med färre hundar än övriga men en mycket bra träning för framtiden och en kul avslutning av säsongen. Dessutom massor med mil i de oerhört vackra Norska fjällen! 

Med till Norge var förutom VM-hundarna, Tarzan, Sandy, N-Tiger, Grynet, Roald och Leo, även I-Tiger som pga skada inte tävlats på flera år, Vilde som aldrig varit utanför Orsa och Tassen som vid snart 10 års ålder ska få avsluta sin långa och framgångsrika karriär. 

Vi åkte hemifrån söndag morgon och körde en rejäl omväg dit... För släpvagn och Kenneth med hundar och packning för två månader till fjälls följde också med en bit på vägen. Vita bandet börjar ju i Grövelsjön så skjutsade upp Kenneth dit, åt frukost tillsammans på anläggningen och hjälpte honom iväg. Sedan tillbaka ett par mil till Idre för att häkta av släpet som såklart hade fastnat.. Men 20 liter vatten. 8 hundar och 60kg hundmat allra längst bak på transporten gjorde susen och tillsist lossnade handtaget från kroken! Kom iväg några timmar försent mot Norge men det gick. Sista veterinärbesiktning var kl 17 och 16.55 hade jag letat mig fram på serpentin-fjällvägen till Lenninge fjällgård. Fick vänta en stund på parkering då den inte var skottad än, tur jag har 4WD... Det var en trång parkering men bra med plats för stake outen då man band hundarna rakt ut från bilen ner i backen. 

Första stagen körde jag med 8hundar. Sandy fick vila för hon har varit ömmat lite lätt i en handled och det skulle vara lösa och sockriga spår. N-Tiger & Grynet i led. 

 
Andra stagen körde jag med 8hundar. Sandy fick vila även den här dagen. Tarzan & Leo i led.

     Johhny Blingsdalens spann. Summer, Oscar & Sally bor hos Johnny så det var kul att få träffa både hundar o Johnny med fru igen! 

Tredje stagen körde jag med 6 hundar och det gick tungt.......... Oerhört brant och tuff bana men kände att VMhundarna var slitna och framförallt Leo som jobbar så oerhört hårt hade tappat i vikt och kunde behöva vila. Tarzan skadade sig lätt när hon hoppade ur bilen och N-Tiger går lite ojämt... Så Sandy & I-Tiger i led fick det bli! Tappade måååånga minuter på den här stagen..... 

Finväder! Då gör det inte så mycket att det går sakta... 

Fjärde stagen. Kallare väder och ett "mörkerpass" i fullmåne! Otroligt vackert!!! Tarzan & Sandy i led och ÄNTLIGEN kände jag igen hundarna. (kan ha berott på att det blev mina favvotjejjer i led... det brukar bli fart när de är tillsammans!) Äntligen galopp och rejält med tryck i selarna. Det gick så fort att jag nästan var först i mål... Blev omkörd bara någon km innan mål. På NT kör man nämligen omvänd startordning så man startar alltid i den ordning man kom in dagen innan, fast tvärtom. Så den som kört snabbast startar sist. Så det blir MÅNGA omkörningar! Kul och bra träning för hundarna men jag misstänker att det kan ha varit det som gjorde att hundarna inte gått så bra på de första 3stage.. De blev negativt påverkade av att bli omkörda! Det är ju inte så ofta det händer... Det var ju dessutom snabba spann allihopa! Bara greyster/alaskahuskyspann! Så en hel del nytt för hundarna! 

Femte stagen var i Beitostölen istället för Lenningen. Så massor med folk i området! Har aldrig sett så många norrmän... hehe... alla på skidor! Hundarnas positiva form fortsatte och nu hade jag fullt spann! Alla 9fick vara med. N-Tiger och Tarzan i led och det var ett misstag för N-tiger är lite för intresserad av främmande hundar. Men Tarzan höll ordning och tillät inte honom att gå fram till några hundar. Det var gott om folk med hundar i spåret! Första 3km hade jag redan passerat 5 olika hundar, mitt i spåret... 

En härlig tur på högfjället och med mycket känslor då det var dags att säga adjö till min i särklass mest meriterade hund Tassen som gjorde sitt sista framträdande på tävlingsbanan. Han fullföljde 5av6stages och hade lätt kunnat gå sista dagen också. Så härligt pigg och duktig hund!! 

Parkering mitt i smeten... Ski in - ski out... 

Nercabbat pga stormvindar! 

Johnnys spann... Sally i led och Oscar & Summer bakom! 

Älskade, älskade Tassen!!

Sjätte staget är en masstart!! Tre led och 8spann i varje led. Man startar uppför en slalombacke så det är en rejäl stigning kan jag lova... Startade med 8hundar. Tassen fick mot sin vilja vila! Duktiga och trygga tjejjerna Tarzan och Sandy i led! Mina vovvar är snälla... Mycket imponerad av Tarzan & Sandy som bara stod helt lugnt och väntade på start trots att det är över hundra hundra runt omkring dem. Hade ju lite tur också då jag hade parkering ganska nära starten. Fick hjälp att gå fram med två hundar så jag tog fyra hundar första varvet och två sista svängen. Så hade väldigt gott om tid på mig. Hundarna gick bra trots att det var ett hårt väder. Blåste som f-n så fick ta ner slädsäcken och hela tiden parera mot de kraftiga vindarna och stormbyarna! Länge sedan jag körde i så hård blåst... Det var många spann som blåste av spåret!! 

Ett myller av hundar... 

coola tjejjerna!! Hade en starthjälp tilldelad men tikarna i front behöver ju inte övervakas så han fick hålla Leo lugn istället så han inte skulle göra av med för mycket energi. Hade nog kunnat starta helt utan hjälp men man vet ju aldrig när det är så mycket folk och hundar! 

Allt som allt kom vi på en 18onde plats och tredje bästa renrasiga spann. Inte riktigt den placering jag hade som mål men hundarna fick slita hårt och det är tuffa banor och höjdmeter att forcera!! 

Extra kul att de tre stora hanarna som är snäppet utanför Aspannet alla fullföljde alla stage! Roald & Grynet som är två hundar som bara går o går o går fullföljde också såklart alla stage! 

yes!

Äntligen tre dagar med felfritt tävlande och vi fick visa vår kvalité :-D 

Har varit och tävlat en del i vinter men inte hunnit med att rapportera något här på bloggen men att jag & vovvarna tagit VM GULD lär ju såklart rapporteras!!! 

Svartedalen husky Tannana (Tarzan) gick i led alla 3 dagarna... (I maj fyller hon 2år...)

Nordvikens Tigeröga gick i led dag1 och dag2

Ylajärvis DT Roald

Ylajärvis BG Sandy gick i led sista dagen 

Ylajärvis BG Leo

Ylajärvis SM Greenhart

Förra helgen var det dags för årets första tävling! Det är lite av en tradition att åka till Hamar och tävla första helgen i Januari. Precis som förra året så var jag anmäld i 6spann medeldistans. Det är den klassen jag satsar på även i år. Målet är VM i Seefeld, Österrike. Hamar är uttagningstävling för VM och ett bra resultat här innebär att jag ökar mina chanser att få åka ner med Svenska landslaget.

Pga snöbristen så var banan 33km lång men mycket teknisk och krävande. Det var bitvis mycket lite snö och nästan mer mark än snö att köra på längst bort på banan. Hade räckt med en varningstriangel "0-8km" istället skyltar för lite här och där! 

Jag och Fia samåkte härifrån så efter att ha ätit lunch så åkte vi nordväst mot gränsen. Det var mycket halt väglag så det tog sin lilla tid... Men fram kom vi! Vi bodde en bit utanför Hamar för att få det lugnare och en betydligt lägre smittorisk än på Hamar. Det går alltid mycket smittor på första tävlingen och det är inget som man vill ha med sig hem. Jag hade 6hundar med och Fia 4st för att tävla i sprint med. 

Hundarna har varit i fin form, inga skador eller sjukdomar men vi har tränat hårt och mycket tungt i nästan tre veckor så de är nedtränade och endast ett fartpass har vi kört. Det var efter en tungträning och med min nya sprintsläde för att testa den. Körde då 27km på 1h23minuter så lite fart hade de i sig iallfall. Det visste jag. 

Vilka hundar jag skulle välja för tävlingen ändrades sig från dag till dag... Kändes som "tio små n****pojkar* där ett tag. Löptider på tikarna, skadad trampdyna på Leo, I-Tiger inte helt okej i sitt bakben, Helmer o N-Tiger som inte riktigt håller Sandys toppfart och Vilde som är ung och ska vänta på sin debut. Bäst form och prestation har då Tassen 9,5 år haft på nästan alla träningar... Han är grym!! Vilken hund... Han är saknad i tävlingsspannet!! (men vilken dotter han har sen... pappa upp i dagen!) 

Att Tarzan, Sandy, Roald och Grynet är min topp4 för fart är självskrivet. De sista två platserna gick till N-Tiger & Helmer. Jag behöver se mer av dem och hur bra de kan prestera i år. Hamar är dessutom en utslagsgivande bana och gynnar inte större hundar. Helmer & N-Tiger har ju varit otroligt duktiga och har varit mitt radarpar på tävlingarna senaste två/tre säsongerna. Men spannet har tagit ett kliv till när det gäller toppfart så inte ens Helmer är självskriven längre! Kraka och Tia löper så de var inte på vallistan... Sandy var precis klar med höglöpet som tur är! 

Så återstod då valet av ledarhund! Jag har kört Sandy och Tarzan ganska mycket ihop i höst och de trivs verkligen ihop. Men det är Tarzans första tävling och då är det inte lämpligt att börja i led. (även o Leo fick göra det på VM....) Men man ska vara rädd om unghundar. Efter att ha lagt upp 7pass på bordet och pusslat runt på lämpiga kombinationer så föll till slut valet något oväntat på Grynet! Hon är en oerhört pålitlig hund, har aldrig en dålig dag. Mängder med erfarenhet och hon har i år gått över förväntan på träningarna. Hon har gått mycket som andra par bakom ledarhundarna och hjälpt till vid många kommandon. Jag har dock nästan aldrig kört henne i led. Inte en endaste gång i år och inte förra året heller vad jag minns. Hon har gått i led två gånger på tävling. Men aldrig från start. Hon gick i led ett par mil på Amundsen Race och på polarhundsmästerskapen så missade vi silvret för att jag inte satte upp henne i led tidigare... Startade ju med Tia då men fick byta efter andra varvningen. 

Men med tanke på Grynets goda egenskaper och framförallt hennes stora erfarenhet så fick det bli Grynet & Sandy i led dag 1. Tanken var att köra Tarzan & Sandy i led dag2.

Startade som nummer tre i klassen och det gick fint. De var lugna och snälla i starten. Fia hjälpte mig att gå fram med hundarna. Kom iväg och de gick fort! Det tog dock nästan en mil innan vi körde om första spannet, en lite besvikelse mot förra året då vi började köra om redan efter någon kilometer! Omkörningen gick mycket bra och Grynet imponerar som bara plöjer på i hög fart. Tror inte ens Tarzan reagerar över sin första omköring. Vi har fått bra träning på Koppången i år och sett ett par spann på spåret och blivit omkörda av ett så helt "grön" är hon inte. 

   (det är INTE en flack bana i Hamar.......) 

Hundarna fortsätter springa i mycket hög fart och när vi kört 15km kollar jag på GPSen. De har sprungit i 25.5 km/h i medel. Kanske lite för fort egentligen, banan är stenhård och de tuffaste partierna återstår. Men det är kul att köra fort... Kör om det först startande spannet efter två mil. Lika problemfritt som det tidigare spannet. På väg hemåt från yttersta slingan så är det ett mycket brant parti. Kort efter detta så börjar Helmer sacka efter och visa att han inte är helt okej när det går för fort utför. Han är även törstig. Jag saktar ner och bromsar hårt utför i varenda backe. Han hänger på och hjälper till uppför men blir mer och mer besvärad. Det är helt klart något som stör. Sista milen står jag på bromsen konstant med ena foten. Jag vet ju att jag leder och att brudarna i led vill fortsätta springa galet fort ska ju inte drabba Helmer. Funderade på att lägga honom i säcken men bestämmer mig för att köra sakta in i mål. Så det kändes allt lite konstigt att bromsa med båda fötteran och mysköra i 6km och på upploppet nästan helt stanna till för att släppa förbi två 4spann A-hundar. (ville inte vara ivägen. De konkurrerar ju om sekunder!) Jag är ju van att jaga på hundarna och jobba som en tok sista biten in i mål men det blev något helt annat nu. Helmers välbefinnande går före sekundjakt. Det visade sig att Helmer var lite lätt uttorkad och att han var öm i höger bakben. Lite stel i kroppen pga att han spände sig o bromsade när det gick för fort antar jag. Så hans tävling var över. Helmer är ju en speciell hund, han är till att börja med en oerhört duktig ledarhund. Trots sin ringa storlek är han en otroligt duktig spårare när det är ospårat. Men han har en negativ egenskap. Han avskyr att ha necklina! Han går aldrig i necklina på träningarna hemma men på tävling så måste man ju ha det... Jag misstänker att det kan ha bidragit till att han blev torr. Stressen av att sitta fast helt enkelt samt att han alltid vill gå först! Han är ju min no1... 

De andra fem var i fin form och även om N-Tiger inte kan toppa i fart gentemot de fyra fram så gjorde han ett toppenjobb uppför! Vår tid var även den riktigt bra trots bromsningen och vi körde 33km på 1h32 minuter. Jag hade sagt till Fia att jag satsade på 1,5 h ch det klarade vi ju fint!! haha... Tvåan i klassen (som vann förra året) kom i mål 4min, 19s efter oss. 

Jag var så impad av Grynet och att hon matade på så fint vid omkörningarna att jag bestämde direkt att hon skulle gå i led även dag2! Med Tarzan! Sandy hade tvekat lite lätt vid själva omkörningen och precis gått ur höglöp så bra för henne att få en lugnare resa i wheel. 

Startuppställning dag 2

Grynet & Tarzan i led (Tarzan är dotter till Tassen o alltså en tik...)

Roald

N-Tiger & Sandy

Jag har nog ett nytt radarpar på G... Flickorna därframme jobbade på lika fint idag som igår! Tarzan trivs i led och hon trivs med fart. Hon är läskigt lik sin far, så ska bli spännade att se vad det blir av henne!! Blev en lugn och behaglig tur. Behövde varken bromsa eller hjälpa till. När vi skulle ut på sista slingan (den som är så kuperad) så är det ett parti där man i princip möter spåret som är på väg hemåt. Spåret går på en väg och av en vändplan. Här har vi såklart "turen" att möta att öppenklass spann med Ahundar... Tarzans första tävling som ledarhund och hon utsätts för ett head on möte! Men hon är en duktig tjej... Brydde sig inte alls om det andra spannet. Var bara Grynet som kollade runt och nog funderade en halvsekund på om vi inte skulle vara lite smarta och kapa 8km av tävlingsbanan... Men mötet gick bra och hundarna fick omgående ny fart! Varje gång vi såg ett annat spann så väcktes tävlingsdjävulen hos den svartvita... Full fokus och mera fart! Hon vill ikapp! I en delning höll vi på att köra fel men Roald är säker så han fick med sig tjejjerna åt rätt håll. Han är stark och bestämd när det behövs. Lillkillen! Även Roald har mognat ut i år. Han var mycket bra förra året, men i år är han superbra!! Han trivs i flocken och i spannet. 

Vid de besvärliga (och galet branta och roliga utförslöporna) så behövde jag bara bromsa ner litegrann för alla fem hade bra teknik och fart utför. Så det var ett jämnt och fint drag hela tiden. När det var ca 5km kvar så såg jag ett spann framför mig. Det var ett Aspann som vi snabbt närmade oss. Jag var tyvärr lite ouppmärksam och hon ville att vi skulle gå om på vänster sida men jag och Tarzan tänkte höger sida. Grynet tänkte såklart vänster och att det var mer plats där (för spannet styrde åt höger när vi kom nära) Jag bommade kommandot och att tikarna tänkte olika så självklart drämmer de rakt in i knävecken på föraren framför... Inte alls bra!!! Jag tvärbromsar och hon är snabb med att ta necklinan och föra över Grynet på höger sida. Hon är helt oberörd och matar förbi. Tarzan är nu dock lite ofokuserad och det tar en halv kilometer innan hon har full fart igen. Hon tar lite snö och har slak lina första 100 m efter omkörningen så hon fick nog sig en smäll. Det är ju även hennes första omkörning som ledarhund så jag kan inte kräva perfektion! 

Mot mål är det idag FULL FART! Tikarna springer som tokiga ju närmare mål vi kommer... När de får syn på ett 4spann framför oss så bromsar jag faktiskt lite.. Vill inte att de ska gå för hårt och stumna. Banorna är mycket hårda och det finns ingen anledning att toka till det. Jag leder med en trygg ledning och målet är uppnått. Kör in i mål i full fart och när spannet chipkollas passar jag på att klappa om allihopa och berömma dem! Så duktiga de har varit!!! Vi har vunnit och det på en mycket bra tid och fart. Tarzan står bredvid Grynet som vilket erfaret proffs som helst och bara väntar in startkommandot för att springa ner mot bilen. Viken debut för denna härliga tik! Det trodde jag inte förra året vid den här tiden... Att smarta tjocka lilla kaxiga och synnerligen bortskämda Tarzan skulle bli något... hehe.... Men hon brås som sagt på sin far... 

Utökar ledningen med ett par minuter och vinner överlägset med 9minuter och 19sekunder!! wihoo!! Kanske att alla dessa leriga träningstimmar i höstas gett resultat...    

äntligen...

Så här ska det se ut i december!!

I söndags var det dags för säsongens premiär med släde. Var inte helt säker på hur bra det skulle bära och framförallt inte på ankarfäste så hade bara 8hundar med +Gul lös. Hon har sprungit iselad spannet tre gånger men det är mer träning att få gå lös! Framförallt när hon är så ung. Gul är oerhört bra byggd och har vuxit på sig. Hon har en mycket vacker och fin päls så jag vet inte hur länge till hon kan vara lös. För hon ser precis ut som en varg när man ser henne på håll. Lite osäkert alltså.. Försökte filma henne men det snöade lite för mycket för att det skulle bli bra bilder. 

Hade först tänkt köra Ladogavägen som vi körde på redan förra veckan. Dock inte med släde. Men stannade till vid Koppångenstugan först och promenerade ut baklänges på spåret för att se hur snödjupet såg ut. Det visade sig vara riktigt bra så vi bestämde att vi startar vid stugan istället och kör Ladogaspåret baklänges. Går med hundarna upp på myren och startar där för att slippa stenarna och en tvär kurva i starten. Hundarna var mycket glada och förväntansfulla såklart!! Äntligen snö och släde!!

I led blev det N-Tiger & Tia. Två normalt sett mycket säkra spårare och så också nu. Iallafall Tia, Tiger var bitvis mer intresserad av att ha koll på störningsmomentet Gul... Bakom dem två ännu lydigare hundar Tassen och I-Tiger. Det är synd att I-Tiger inte är lika bra i led som han är när han går bakom! Han är klockren på kommandon och tar ansvar och klarar att dra med sig spannet. Vilde och Leo blev nästa par. Första gången de går ihop och det gick fint. Stora starka killar! Längst bak Kraka och Roald. 

De fick jobba hårt i blötsnön. Vi var ju två på släden... Men myrarna var frusna och inga myrvattenbad som annars är en klassiker i december! Det snöade och blåste "småspik" så allt blev väldigt blött... Men bra träning såklart!!

Har anmält till två tävlingar. Hamar nu direkt efter nyår och så Västras vinterrace i Nornäs. Båda är relativt nära att åka till och Hamar är dessutom uttagning för VM som i år går i Österrike. Ett av årets mål är att åka på VM! Måste ju försvara medaljen och helst förbättra valören...