Från att gå från fullt tävlingsfokus till att bara kämpa för två av sina hundars överlevnad kan det fort. sekundfort. Att reda ut oredan gick också sekundfort även om det inte kändes så... Denna helg gav mig många lärdomar och nya erfarenheter för mitt mycket unga spann. Jag hade fullt fokus på tävling och hade som plan att starta ut "snabbt som fan" och försöka se hur länge det höll! Hade alla hundar i tävlingsålder med mig. Alltså Sally på 1,5 till "evigt unge" Tasse 7år i spannet. Tolv hundar. Fyra debutanter. Mycket taggade hundar. Körde iof turister i fem timmar på fredagen, mina vana trogen så kommer jag aldrig med utvilade hundar till tävling   

Denna blogg blir lång... Men det var mycket som hände...

Hade dessutom sprintsläden.. Den pyttelilla rangliga saken! Släden som inte är gjord för att använda ankare till... Jag har kört med den i 40km/h med topptränade greysters så jag kan ju med den i mkt höga farter. Nu har jag även kört den utan skidor! Har nog aldrig haft så mkt udda problem på en tävling förut, inte ens på träning trots att det kan gå vilt till ibland då med. Släden är mkt skön att köra och borde inte vara några problem att köra i öppenklass med den. Förutsatt att det inte behövs ankras. på en modern sprintsläde så är ankare mer som en dekoration skulle jag tro, för de är inte utformade till att kunna användas i skarpt läge. mer om det längre ner

Startuppställningen dag1:

Duro / Tolga (i 300meter, sedan Duro i singelled)

Tia

Grynet / I-Tiger

Tass / Perra

N-Tiger / Sally

Blixten

Nando / Kråkan

Jag valde att ha Tia ensam i point för att kunna ha möjligheten attt lätt kunna byta om hundarna ifall det skulle behövas. Hade dock inte räknat med det som hände efter 300 meter. ALLA spann körde fel! Jag såg direkt att det var något som inte stämde när jag tittade upp efter att ha satt fast ankaret. Det går förbannat fort med 12 hundar och när alla hundspår viker av åt höger så gjorde såklart mina det också. Jag letade efter spåret men såg det inte. Det var spår precis överallt. Såg något blått inne i skogen och jag visste ju att det förmodligen var fel håll jag var på väg åt.. Bromsade och försökte se vart jag skulle och för att utröna bästa sätt att reda ut problemet!! Såg sedan "varning för väg" skylten och då var jag bombsäker. Jag ÄR på fel bana. Hur fan vänder man ett över 25 m långt spann med tolv mkt taggade hundar och nästan obefintligt ankarfäste... Mina hundar är inte vana vid att vända 180grader! Har bara gjort det en gång i år och då var vi två på släden.

Finns inga alternativ. Jag får ner båda ankarna och springe fram och tar tag i necklinan och tokspringer tillbaka och lyckas vända alla på "femöring" helt utan trassel. otroligt... Ankarna lossnar och jag kastar mig på släden igen, men vart f-n ska vi...? ser att Sigmund som startat bakom mig kommer åt mitt håll, vi kommer mötas head-on. Detta är mina LD-tävlade hundar vana vid men de fyra nya? Jag ropar åt Sigmund att vi är på fel spår och att jag inte vet vart spåret går men att vi iaf definitivt är fel! vi möts och han kör runt mig och vänder på samma ställe som mig, före vägen. Nu är vi två spann på väg tillbaka mot starten. Där fler spann kommer i full fart... Nästa spann kör också fel! Men ser oss och får stopp på sina hundar och in dem på rätt bana. Nu minns dock Tolga hur spåret gick förra året! Hon tar självklart den leden och vi kör upp mot skogen, spåret går ju nästan mot den blå skylten så jag hoppas lite på att de ska se någon av de andra spannen och vilja gå ut över lössnön och in på rätt spår -men Tolga är ju såklart stupsäker på att hon är rätt! Hon känner ju igen sig...

Jag ankrar och skriker till Sigmund att vi måste vända igen. Han lyckas vända medan jag trasslar ut mina hundar. Släpper lös N-tiger och Sallys draglinor. Tolga vägrar vända eller byta spår så jag sätter bak henne till Tia och har nu Duro i singelled. Han börjar bli van vid att få sköta grovgörat när det "skiter sig"...    Vänder hela spannet igen på det smala spåret, men nu händer det som INTE får hända. De bakersta paren hoppar över släden och på något vis så kommer centrumlinan runt ankarlinan. Två hundar sitter fast, Tiger hänger uppockner över släden och Sally håller på att strypas på andra sidan. Blixten är hyffsat fri men står åt fel håll. Nando och Kråkan står till vänster om släden. Jag slänger över Tiger, lossar Sallys necklina trasslar ur den och inser samtidigt att jag aldrig kommer kunna trassla ur ankarlinan från centrumlinan utan att skada hundarna. För lossar jag ankaret och hundarna kastas fram igen kommer ankaret följa med och det är inget alternativ! Jag gör det enda rätta. Jag tar kniven som ALLTID finns på slädens högra sida och skär av ankarlinan. Hundarna far iväg och linan rätas upp. Jag tar kniven i munnen och får upp ankaret innan släden flyger iväg. Allt detta sista tar sekunder men känns som en evighet. Jag reagerar instinktivt, jag har varit med förr om man säger så. Jag har hamnat i katastrositautioner förut. Med flera tusen mils hundkörning på allehanda sorters underlag och spår skaffar man sig erfarenheter man aldrig visste att man hade eller kom att behöva.

Nu är spannet på väg i hög fart rakt tillbaka mot starten. Jag ser ett grönlandshundspann som stannar, ett huskyspan står på skoterleden och försöker se vart spåret går. Jag ropar åt honom att han är på rätt spår!!! Min plan nu blir att köra mot honom och ta mig förbi och upp på rätt bana igen. Det har gått många många minuter, för det kommer fler B.spann Mina hundar tycker dock att grönisarna är mkt intressantare än huskyna och drar vänster först! Men sen tillbaka på skoterleden men vill inte ta höger in mot spåret och det uppankrade huskyspannet... Nu kommer en fotograf springades och upp mot huskyspannet så mina hundar kommer runt på höger sida om dem och då kan jag släppa på så att hela mitt spann sträcker ut sig och vi är äntligen på rätt spår!!! En del hundar är lite trasslade men det löser de själva snabbt. Tiger och Sally är dock fortfarande lösa i draglinan. Linan stör såklart Blixt som går bakom men han klarar sig från trassel. Det är väldigt lite snö, kurvigt och stubbar och stenar överallt så det finns inga bra ställen att ankra för att fästa Tiger & Sally igen. Jag har dessutom bara ett ankare... Stora ankaret håller jag ff i handen! Lilla ankaret kan inte hålla spannet i så här lös snö.

Jag har dock en enorm tur nu. Jag har nämligen på mig Annika Gustavssons fantastiskt bra midjebälte. Med säkerhetslina! Linan som räddade mig på storsjöns is för snart ett år sedan. Linan är såklart under släden för den lossade jag ju redan i första vändningen. Jag stannar där det är hyffsat hårt, kastar mig fram och drar upp säkerhetslinan. Det är en Run-Lock lina så det är lätt att göra om den till ankarlina till stora ankaret om än att linnan råkar bli lite lång! Så jag får hålla i den hela tiden för att inte köra över den. Den är ju som sagt på fel sida skidan..

Hundarna verkar otroligt nog inte påverkade av allt tumult. framförallt inte Blixt, N-Tiger och Sally som ju haft en riktigt otäck upplevelse. Vill inte tänka på vad som hänt om jag inte haft kniv med mig. Duro är först lite osäker över att vara ensam längst fram. Han har inte gått i singelled sedan Amundsen ifjol, då gick han å andra sidan femton mil själv... Jag ankrar med båda ankarna och får i Sally & N-Tiger i selet igen. Nu blir det full fart på hundarna. Jag jagar ikapp ett malamutspann och omkörningen går sådär. Ledarhunden är morrig och Duro tvekar lite men det är wheelhunden Nando som får sig ett nafs i baken av hunden. Inget som påverkar honom dock. Kör ett par kilometer till. Förbannar mig själv för att inte ha sett att det blev fel... Är hopplöst efter!

Strulet efter start har kostat minst femton minuter, för att inte tala om hur många minuter jag tappade på att tappa rytmen i spannet. Men viktigast av allt är att det gick bra. Tävlingsmomentet får stå tillbaka och nu handlar det bara om att ge unghundarna en bra upplevelse. Jag upptäcker dock ganska snart att slädens ena med känns lite konstig!! Skidan har lossnat!!! Ankaret måste ha slitit loss eller av skruven som ska hålla skidorna! (som sagt, sprintslädar är inte gjorda för att kunna användas med ankare!!) Men vad fa---en. Kan veckan bli sämre...? Har hänt mkt "skit" den här veckan och jag åkte på magsjuka i torsdags så energin är inte riktigt på topp om man säger så. Står så mycket som möjligt på höger skida... det går rätt bra, ovallade släden glider rätt fint trots allt. Spåret är mjukt och tungkört. Efter ytterligare ett par km ser jag ett spann! Kan det stämma!! är jag redan ikapp de andra som inte haft lika mycket kaos efter start!? Kör om fransmannen hur lätt som helst, hans hundar ser verkligen trötta ut och vi kör ifrån. Kör om några Bspann som kör tremilen, alla omkörningar går bra men Duro tvekar en del och det blir slak centrumlina. Tikarna bakom går dock hur bra som helst! Har inte sett Tia så taggad på läääänge. Jag som tänkt lämna henne hemma... Grynet överraskar också med att vara spannets i särklass bästa hund! Inte en cm med slak lina. Hon som missade hela höstträningen pga valpkullen.

Färden går vidare. Trevligt spår men väldigt löst och ojämnt. På sina ställen väldigt lite snö. Hundarna vet inte riktigt vilken fart de ska lägga sig pga underlaget och det blir lite ojämnt i fart. Har ingen GPS så vet inte hur långt det är men ser ju på klockan att vi borde varit i mål för länge sedan. Har nog aldrig haft så dålig tid... Men tid och resultat är inte det viktiga idag. ca en mil före mål inser jag att släden går förbannat konstigt... Den är "låg". Nu har andra skidan också lossnat! den satt med två M6 bultar. Men som sagt, ankarlinan har nog haft av den också, bara att det tog längre tid för den att lossna. På ena sidan sitter den kvar, MKT krokig! Så jag står och väger på båda skidorna och håller upp släden för att inte den ska slå "nosen" i backen... jaja, allt går! Det kan ju liksom inte bli värre...

Det viktigaste för dagen är att Sally & N-Tiger mår bra. Att de samt I-Tiger och Kråkan fått en bra tävlingsdebut. Att de andra hundarna i spannet har fått bra träning. Att spannet fungerar så bra ihop som det gör. När jag kommer till mål kör jag rakt igenom målfållan. Det står en massa folk i vägen (!!!!) målfållan SKA vara TOM!!! Jag skriker ganska argt att de ska fan flytta på sig... Jag kör således rakt igenom folkmassan och de parkerade spannen. Skriker att ska de kolla chip får de f-n göra det vid min bil... Jag vill få tillbaka hundarna till tryggheten så fort det går. Jag var inte så arg egentligen... Kör hela vägen genom folksamlingar, hundar och bilar tillbaka till bilen. Hundarna är trötta men alla äter sitt kött. Jag klappar om dem och skänker en varm tanke till min kniv. Utan den hade denna dag blivit den värsta i mitt hundkörarliv.

Dag 2. Inte lika "spännande"...

Bestämde mig någongång mitt i natten att byta laguppställning helt. Tia som gått så otroligt bra på lördagen ska få chansen att visa att hon är så bra som jag egentligen vet att hon är! Det är bara att vi har så olika personligheter att det inte riktigt "klaffar". Duro ska få vila från ledaruppdraget och istället ska jag prova I-Tiger i led. (för nytillkomna läsare, jag har TVÅ hundar som heter tiger, båda inköpta...)

I-Tiger / Tia

Tolga / Duro

Grynet / Tasse

N-Tiger / Sally

Blixten

Nando / Kraka

har lämnat Perra hemma, hon är mycket tyngre än de andra och hade det tufft igår med genomtramp. Det går riktigt bra med Tia i led! Hon är snabbare än Tiger och drar honom med sig. Hon tar verkligen ansvar. Efter någon mil ser vi spannet som startat före oss men kommer aldrig helt ikapp. Väl i mål ser jag att det spannet var hela 18min snabbare än mig!! Konstigt, för mina hundar hade en jämn fart precis hela loppet. Efter varvningen kommer vi ikapp ett B-spann och då får Tiger göra sin livs första omkörning som ledarhund! Går ganska bra, han sackar lite men bara vi är om så drar han på i bra fart. Han är dock lite okoncentrerad och "pissig" så jag beslutar mig för att byta och sätta fram Duro istället. Blir jämnare fart då och pointhundarna störs inte så mycket.

Idag har jag startat med "reservsläden" istället. +20kg LD-släde!! Helt ovallad, urgamla träningsbelag som dessutom inte ens sitter fast... hehe. Jaja, den här dagen går inte ut på att tävla. Jag ska bara ge hundarna en bra träningsrunda! Har med mig korv till hundarna och yougurt till mig själv. Hundarna får själva bestämma fart och jag passar på att prova släden lite, har bara kört den en gång innan! Ska ha den på Polardistans om tre veckor så är ju bra att köra igenom den ordentligt... Tar det lungt som sagt men kommer ändå ikapp samma B.slädspann som igår på exakt samma ställe! I varvningen... jag ska rakt fram och det spannet ska vänster. Vi reder ut trasslet med granar och hundar huller om buller och kommer iväg åt varsitt håll!

Provar sitsen på släden. Fungerar bra... Överhuvudtaget så är det en mycket bra släde! Kanske inte att tävla med på snabb-race, men ändå! Skunk heter modellen. Kommer i mål åp en betydligt bättre tid än igår vilket inte är så konstigt med tanke på strulet!! Alla spann har kört lite snabbare och de två första spannen i klassen är mycket snabbare än oss andra som är mer jämna!

Så en helg vars resultat jag haft stora planer om förvandlades till något helt annat. Men så är det. Jag är trots allt faktiskt nöjd med hundarna. Alla unghundar gick bra och klarade alla svårigheter utan problem.

men vänner, kom igåg! Ha ALLTID med Er KNIV!!!

 

ErikaSH

20 februari 2012 13:52

Hudå, det där lät inte kul! Ibland inser man att draghundsporten kan vara rätt farlig ibland.. Man har ju vart med om en del genom åren! Ett under att det inte händer mer allvarliga olyckor än vad det gör! Otroligt att du klarade av att vända 12 hundar i starten, skulle jag aldrig ha gjort.. =)
MVH Erika Sjöö Henrikssson

 

malin s

21 februari 2012 09:59

inte så mkt annat val... :) Vände tre ggr dessutom! så nu har vi provat det oxå, hoppas jag aldrig mer behöver testa det :-D

 

Jennie & Maja & c/o

21 februari 2012 12:28

Vilken mardrömsstart... Skönt att det redde ut sig tillslut och ingen blev skadad!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  76 st Ylajärvis hundar så har det utfallit följande högsta resultat:   4 st färdiga Utställningschampions 4 st har CERT  17 st har CK   6 st har 1 pris 6 st har Excellent   3 st har 2 pris 6 st har VG 5 st har G   15 st ...

  Kenneln har tilldelats ett tredje BUP diplom. Det är såklart extra kul!  Så då blev jag ju såklart lite nyfiken på att kolla lite statistik på kennelns uppfödda valpar. (Det är dessutom idag 28 år sedan stamtiken Disa föddes!)    86 Ylajärv...

  Nu har nästan alla valpar flyttat!   Kvar är bara IG Ivalo & IG Minik som jag ska behålla på kenneln samt IG Iitsoh och IG Isa som flyttar till Järbo om några veckor.  IG Ittoq junior bor hos Nina i Värmland.  IG Ais bor hos Annika i Vagg...

        Ett par dagar innan jag trodde men det gör ju inget! Grynet är duktig och valparna är redan synnerligen välgödda... Har fötts 3+3 hittills. Den oerhört runda mörka valpen på bilden är en tikvalp...   Det är en grå (han)valp och re...

  Eftersom jag i år har båda mina bästa tikar borta för säsongen på grund av dräktighet, två unghundar i träning och dessutom hade lovat bort två hundar till PD300 så hade jag inte en tanke på att själv köra Polardistans i år. Inte tillräckligt med...