76 st Ylajärvis hundar så har det utfallit följande högsta resultat:

4 st färdiga Utställningschampions

4 st har CERT 

17 st har CK

6 st har 1 pris

6 st har Excellent

3 st har 2 pris

6 st har VG

5 st har G

15 st är ej utställda

10 st är exporterade 

Vilket ger 6 % utställningschampions

38 % har tilldelats CK eller högre! 

Stort tack till alla vänner och valpköpare som gjort detta möjligt!

Kenneln har tilldelats ett tredje BUP diplom. Det är såklart extra kul! 

Så då blev jag ju såklart lite nyfiken på att kolla lite statistik på kennelns uppfödda valpar. (Det är dessutom idag 28 år sedan stamtiken Disa föddes!) 

86 Ylajärvi valpar har fötts sedan 2000 då kennelnamnet registrerades.

16 st har titeln SE(polar)Ch

6 st har tre eller fler förstapris men inte uttaget championat än. (4pga ålder (behövs merit från en säsong till) och två pga avsaknad av utställning)

11 st 1pris som bästa merit

3 st har 2 pris

3 st har 3 pris

2 st har 0 pris

6 st är/var i turistkörning och saknar tävlingsresultat pga det

7 st är/var rena fjäll och turhundar utan officella tävlingsresulat. 

7 st är/var aktiva sällskapshundar eller avlidna 

9 st är/var exporterade och saknar svenska meriteringsresultat 

16 stycken är valpar och unghundar som inte har åldern inne för tävling än!

86-16 valpar -9 exporterade -4 ej uttaget ch (yearlings)  = 57 st

28 % av kennelns hundar har alltså blivit polarchampions! STORT tack till alla vänner och valpköpare som gjort detta möjligt! 

Dubbelkollade även vilka hundar som redan bidragit till de tre BUP och om jag glömt någon alterantivt hur många poäng kenneln har kvar tills nästa diplom...

Visade sig att kenneln i teorin redan har de 35 poäng som behövs! Reglerna säger att man får räkna resultaten från max 10 hundar. Polarchampionat ger 5poäng, 1pris ger 4poäng och 2pris ger 2poäng. Varje hund får såklart bara räknas en gång och bästa resultatet på dragprovet räknas så man väntar ju såklart inte potentiella championat innan ansökan för att maxa poängen alterantivt minimera antalet hundar som räknas in   

Hundar som inte medverkat till BUP än men har poäng att räkna in:

Semlan 4 poäng (inte tävlingsaktiv längre)

Merak 4poäng (fortfarande aktiv men börjar bli gammal)

Sockan, Gul, Sapphire och Vilde har alla tre 1pris men bör ha stor chans på championat kommande säsong då de gör sin andra tävlingsvinter och deras 4poäng borde bli 5poäng!

Lill-Grisen var champion och ger då 5poäng

Spring har 2p men är aktiv fortfarande och kan förbättra sig. Han är för övrigt även meriterad i Finland och blev förra veckan FINUCh! Kennelns första utländska champion alla kategorier! 

(Lycka och Rohn har flera 1pris men är inte utställda så deras 4poäng räknas inte)

Så efter nästa säsong kan jag förhoppningsvis ansöka om kennelns fjärde BUP diplom!    

Eftersom jag i år har båda mina bästa tikar borta för säsongen på grund av dräktighet, två unghundar i träning och dessutom hade lovat bort två hundar till PD300 så hade jag inte en tanke på att själv köra Polardistans i år. Inte tillräckligt med hundar helt enkelt! Men någon dag innan sista anmälningsdag kom jag på att det i år var andra åldersregler vilket innebar att mina två 19mån tikar Gul och Sapphire fick tävla och även deras kullsyster Shasta som jag lånade in till 8spann sprint spannet på rasmästerskapet veckan innan för att få fullt spann. Så då fanns det ju ett halvt spann extra! Jag frågade Kim Jensen om hon kunde tänka sig att låna ut Shasta på en tävling till. En från början galen idé men jag hade kört henne på träning två gånger i mitt spann och sett potentialen och den infriades till fullo på rasmästerskapet som vi mycket överraskande vann över sprintspecialisterna! Shasta hade inga problem med tempot och takten då och även om Polardistans är mycket längre och betydligt mer krävande än sprint så hade jag ändå en övertygelse om att hon skulle klara det med. Jag vet ju hur duktiga hennes systrar är!

Kommandoledarhundarna Tiger & Helmer var bortlånade till Åshild Kveem i pulka 300km. Så spannet fick helt enkelt bli alla mina kvarvarande hundar samt inlånade Shasta! Roald & Sandy från A-spannet. Vilde & Kraka från B-spannet. Unga Gul & Sapphire samt den synnerligen välmeriterade och erfarne Vargtass som i sommar fyller 11 år. Med tanke på att spannet bestod av fyra debutanter och en verklig veteran så hade jag ingen annan plan för tävlingen än att genomföra och ha alla hundar med i mål. Ta det lugnt och ge tikarna en fin träning inför framtida fjälläventyr. Utnyttja Tassens fjällkompetens till att lära upp glinen. Samt en värdig avslutning på en fantastisk karriär.

Bodde hemma och åkte upp de tolv milen till Särna för veterinärbesiktning måndag förmiddag. Tisdag kväll var det förarmöte och onsdag lunch start. Så det blev några mil i bilen! Men skönt att ha hundarna i hemmiljö och då hinner jag ju dessutom jobba lite samtidigt…

På Polardistans är det numera öppen start vilket innebär att spannen i samma klass får ett tilldelat startfönster på en timme då föraren själv får välja starttid. Mycket lugnare och trevligare starter på det viset! Starten för PD 160 (som visade sig vara 175km…) gick mellan klockan 12-13 och jag kom upp till Särna vid tiotiden. Packade ut all utrusning och började pussla i allt i släden. För första gången skulle jag köra med Odyssen lastad. Hemma fick all packning plats hur enkelt som helst men nu tyckte jag att det blev väl fullt! Hade en tanke om att ha mycket tomutrymme i släden ifall någon hund skulle bli trött. Debutanterna har aldrig gått så långt och Tassen är i mycket god form, men som sagt snart elva… Lade som vanligt all hundsnacks i en extra packväska bakom styrbågen. Hade med extra mycket mat, både till mig själv och hundarna. Hade ju ingen aning om hur länge vi skulle vara ute! För till mål skulle vi!

Startade ut 12.16 I led blev det Tassen och Sapphire. Räknade med att unga Sapphire skulle hålla ordning på gamle Tassen och dra upp farten i början och styra upp omkörningarna på bästa sätt. Sapphire är nämligen oerhört stark och jag har ingen hund som matchar henne i styrka, förutom fadern Leo. Bakom blev det Gul och Roald. Två pålitliga och vackra arbetare! Shasta fick återigen gå med Sandy och längst bak mina två muskelhundar och ständiga wheeldragare. Kraka och Vilde. Kraka skar upp sin trampdyna på något vasst i hundgården förra fredagen så hon gick med socka för första gången i sitt liv. Vilde har utvecklats sig till en mycket pålitlig och stark hund. Han bara går och går och går… Ju jävligare och tyngre spår desto bättre!

Första timmen körde jag om alla spann som startat på morgonen. Tassen följde som förväntat med Sapphire i varenda omkörning och skötte sig fint. Dock så föredrar mina hundar att gå om på höger sida så det blev tre omkörningar ute i lössnön… Men om kom vi! Efter ca 4,5 mil hade vi passerat första fjället och kört ner till Lövhögen. Där väntade vila och lite käk. Innan lövhögen bytte jag plats på Sapphire och Roald. För uppe på fjället var det helt ospårat och Sapphire hade inte riktigt samma åsikt som mig om vad höger betydde och Tassen stördes av necklinan och att gå med en partner som inte direkt lyder. Sapphire är mycket duktig på spårning och att gå ospårat men det blir ju lite annat när det är på en helt ny plats och dessutom uppe på fjäll. Jag är van vid att ha ”kadaverlydnad” på ledarparet efter alla år med Tassen, Tiger, Helmer och Leo. Så efter högersväng ner mot Lövhögen valde jag att flytta bak Sapphire. Bra träning för henne upp dit och dumt utsätta henne för onödigt mycket på sin första långa tävling. Nere i Lövhögen hade nog alla som kör långa PD rastat för det var spår överallt! Hundarna fick köttsoppa och en portion torrfoder. Vilade bara några minuter vilket inte var så bra… För jag skulle passat på och pissat när jag ändå ankrat! Det följde nämligen tio mycket nödiga mil… Mycket orutinerat!! Klappade om hundarna och berättade att halva spannet gått längre än vad de någonsin gjort förut och att de var duktiga! Vi kör till Edwins minne, komma i mål sunda och friska, men inte för att tävla. Inte i år i varje fall. Med tanke på allt ”skit” som hänt i vinter så var det en lite väl ofokuserad matte som trots åtta polardistans gjorde en del nybörjarfel! Det var också detta ”skit” som gjorde att jag ville köra PD i år. Få några timmar ledigt och få tänka bara på mig och hundarna. Rensa hjärnan. Nystart.

Satte fram Gul bredvid Tassen istället. Hon är en otroligt lovande tik som senaste månaden utvecklats massor och trivs i front. Det var hon som gav teamet guld på rasmästerskapet! Härifrån slapp ledarparet necklina och det gick så otroligt mycket bättre då ;-) Hela gänget travade på i en jämn fin takt och jag hade skotermattan nere mest hela tiden för att kunna hålla ner farten om Gul drog upp den för mycket. Bytte Krakas socka, såret såg fint ut men lite blod. Allt som allt en fin körning över Vedungsfjället. Har nog aldrig kört över det fjället i så fint väder! Milsvid utsikt, lätt vind, kall kärv drevsnö i spåret så ytterst dåligt glid men slapp bromsa i varje fall.

Vände ner från fjället, ner mot Morvallen och välkända marker. Väntade och väntade på ”Checkpoint 10km” skylten men det kom ingen. Helt plötsligt kom det ljus och hus och så var checkpointen ett faktum! Hundarna gick så jämnt och fint att jag inte ville stanna i checkpointen utan hellre vila på spåret. Jag hade ju både vatten och mat med så behövde inte hjälpen där. Veterinären kollade alla hundarna. Pulsen sjönk snabbt på hela gänget vilket imponerade veterinären som sade att hundarna verkligen verkade vältränade. Jag svarade att det är de egentligen inte eftersom det är ett ungt och B-betonat spann och vi inte har så många mil som vi brukar men många fler timmar! Har ju kört mycket ospårat och då hinns det inte så många mil. Krakas trampdyna såg bra ut och ingen hälta eller blod. Sockan fick sitta kvar. Hon är en stark tik och jag ville verkligen ha henne med för att få lite erfarenhet i spannet samt såklart råstyrka och moral.

Efter de tio obligatoriska minutrarna i checkpoint åkte vi vidare efter att alla hundar fått varsin fisk som snacks. Pannlampa på och i tilltagande mörker. Hundarna fortsatte att bara mata på och utan att visa någon som helst trötthetstecken. Alla gick jämnt och i samma takt och jag slutade bromsa ner dem. Gul och Tassen fick bestämma farten själva. Upp på fjället igen, passerade två nordiska ekipage och högst uppe på fjället var utsikten återigen milsvis, men i mörker. Såg pannlampor långt, långt bort och visste då att jag ledde stort! Mycket överraskande för jag hade som sagt inga segerambitioner men har nog inte kört ett så jämnt och fint arbetade spann på PD förut. Efter andra fjällpassagen var det lång utförslöpa på väg ner från fjället och mot en led jag inte kört på förut. En trevlig sträckning!

Kom ner på Nordic area och såg skylten ”särna 25km”. Wihooo… Snart i mål… Hundarna åt varje snacks med mycket god aptit. Jag frös värre än vad jag någonsin gjort förut. ”Nybörjarfel” nummer två var nämligen att jag inte hade ullunderstället!! Vet inte vad jag tänkte på när jag klädde mig… Ett lager för lite och dessutom bara skaljacka och fleecejacka under som förstärkning. Inte ett äkta material någonstans förutom på huvudet! Huvudet var varmt. Mycket nöjd med min nya sälskinnsmössa!

Det var inte 25km till särna. Det var minst tre mil… För spåret fortsatte inte på Nordic spåret mot Östomsjön utan vände upp mot Idre och den sjukt tråkiga leden mellan Idre och Särna. Den går på en skogsbilväg. Deprimerande. Hundarna fortsatte jobba på fint men varje gång jag försökte mig på att sparka eller springa så vände sig Gul om och undrade vad i hela friden jag höll på med!! Så det blev en mycket kall resa…! Pissnödigheten fick jag till sist lösa (klar njutning...) Kröp dessutom in kalluft i ländryggen eftersom fleecejackan drog upp tröjan under så fick bli ett snabbstopp med toalett och fix av kläder! Slippa frysa om ryggen åtminstonde! Jag trodde inte att det skulle bli så kallt och hade ingen aning om att det tydligen var -16! Inte konstigt att fingertopparna vitnade och att jag kände mig så kall. Hade dessutom fel skor på mig! Första gången på sju år jag inte körde med mucklucksen och NEOsarna var i storlek XL så lite väl stora och otympliga! Dessutom inte ullstrumpor heller… *nybörjare???* Bara för att man är erfaren får man inte missa i detaljerna eller vara arrogant inför uppgiften.

Lovade hundarna flera gånger att det snart var mål… GPSens räknare kröp fram kändes det som fast att den egentligen gick ganska fort… Hundarna jobbade på i en stadig takt. Kom äntligen ner på isen och då syns campingen på håll. De ökade farten till närmare 20! Nu fick de äntligen galoppera! Kom upp mot målet i god fart och Sandy kände nog igen sig så hon var snabbast på att ta högerkommando upp mot målfållan. De kämpade på i god fart uppför backen och gled under målskynket med kennelns tredje guld på polardistans säkrat!

En mycket överraskande och härlig seger. Kan man avsluta en karriär på bättre sätt? Tassen har haft en grymt fin säsong, gått varenda träning utom de ytterst få fartpassen. Aldrig varit skadad eller visat minsta ömhet någonstans. Och på sin sista tävling så går han i led från start till mål och leder sitt unga gäng till VINST!! Jag är mycket tacksam över de år jag fått ha Tassen i mitt tävlingsspann och att det finns barn och barnbarn till honom i spannet nästa år.

Måste även nämna de grymt duktiga tikarna. Gul & Sapphire. Nitton månader gamla och har tre förstapris och tre guld på sprint, medel och nu lång medeldistans. Som ledarhundar. Sin allra första tävlingssäsong! Lägg därtill deras syster Shasta som bott i min flock i endast två veckor och bara tränats med dem ett fåtal gånger. Som utan några som helst problem går in i spannet och presterar på topp. Guld på rasspecial i både sprint och medeldistans! Du fick köpa en guldklimp Kim och har förvaltat henne väl! (Är första gången jag lånar in en hund i mitt spann…)

Roald och Sandy är lika pålitliga som alltid. Kraka är en kämpe och trots färre mil än de övriga gör hon som alltid en topprestation. Vilde trivs på långa sträckor och lite sega sockriga spår.

Säsongen avslutas med andra ord med en tredje vinst, ett tredje guld och ett tredje förstapris i meriteringen. Men framförallt tävlingssäsongen avslutas med en oerhört känslosam resa med fantastiske Vargtass. Om tio dagar föds hans barnbarn. Tyvärr visade ultraljudet i måndags att Sandy var tom, (annars hade hon inte fått tävla.) Så några fler valpar på naturlig väg blir det inte. Men förhoppningsvis blir det någon inseminerad kull istället.

Helmer & I-Tiger fullföljde PD300 i nordisk stil och bärgade därmed ett brons i EM i långdistans! Grymt fint kämpat av Åshild och grabbarna! Många superlativ och kommentaren ”bästa hundar vi kört” värmde extra. Helmer och Tiger är två guldklimpar med allt längre meritlista! Så tack för att Ni ville låna dem! 

Kort sagt:

Vi vann...   

SE(polar)Ch SEUCH NVV -15 Ylajärvis Vargtass snart 11 år gammal ledde spannet från start till mål... Och som han gjorde det!! Vilken fantastisk avslutning på en mycket lång karriär. Jag tror att detta var hans sjätte, möjligtvis sjunde Polardistans. (Får kolla hunddata någon dag...) 

Tassen har gått varenda träningspass denna säsongen, utom de då jag tränat hög fart. Vilket har varit väldigt få... Vi har ju kört nästan uteslutande tung träning med mycket spårning. Det har liksom snöat och snöat och snöat... ;-) 

Jag har så mycket att säga om denna tävling och vad vi tillsammans upplevt denna vecka. Men det får bli i en annan blogg när jag hunnit smälta lite intryck.

Tassen Gul

Sapphire Roald

Shasta Sandy

Kraka Vilde

GULD på PD160 2016... Vilken avslutning på tävlingssäsongen! 17,5 mil på fjorton timmar. Ett medel på över 12,5km/h. Det är grymt imponerande av ett lätt B-betonat spann! Saknar ju flera av mina bästa hundar i år... 

Men än mer IMPONERANDE är Tiger och Helmer som fullföljde Polardistans 300km i tvåspann nordisk stil!! Att ensamma dra en tung pulka i trettio mil är inget annat än grymt imponerande. För att inte tala om skidåkaren bakom... ;-) Så ett brons i EM i långdistans till mina fina erfarna ledarhundar! Helmer måste vara en av de mest komplett meriterade huskisarna som finns i Sverige... 

Nu ska jag åka på prisutdelningen! 

GULD!!!

Min karriärs första seger i sprint kom i helgen! :-D (Har desto fler i medel och långdistans) Mycket överraskande men hundarna med Gul i spetsen gick grymt bra. Är så otroligt nöjd med hundarna. De är ju inte alls tränade för sprint och dessutom saknas mina två normalt sett bästa tikar eftersom de väntar valpar! In i spannet tillkom istället Vilde, Tassen (11 år i sommar) och inlånade Shasta som är syster med Gul och Sapphire. (LS kullen) Jag har kört Shasta ett par gånger i vinter när hennes ägare Kim Jensen varit och tränat på Koppången och Shasta har visat på stort driv och moral så jag var helt säker på att hon inte skulle göra mig besviken! Hennes systrar har ju aldrig gjort det...

I spannet hade jag:

Gul & Leonhard 

Sapphire & Roald

Shasta & Sandy

Vilde & Tassen

Tassen var bara med på lördagen. Spåren var hårda och väldigt snabba. Så han klarade farten första milen men sedan fick jag bromsa så att han inte skulle bli för stel. Sista två kilometrarna höll jag ner farten ordentligt och han sladdade betänkligt. Hade det varit tyngre och jävligare spår hade det inte varit något problem men över 25km/h är han inte bekväm i längre. Åldern... Första tio km körde vi i medel på 26,8km/h och det är farter jag inte brukar hålla på träning precis! Inte så ofta jag har möjlighet att träna fart. Blir mycket spårning och lössnökörning ju. 

I mål kom vi med god fart och hundarna var pigga och skällde och ville vidare direkt så det kändes bra! Tassen hade väldigt hög puls och jag hade redan bestämt att han skulle ställas av till söndagen. Han har gett spannet det han kan och söndagen fick bli de yngres dag!

Niklas Olsson (som kör med fyra avkommor till Tassen i spannet) kom fort på slutet och kom in strax bakom mig. Så jag visste att jag inte ledde men att det borde vara en bra tid. Det hade kännts fint och de galloperade i stort sett alla de 15kilometrarna. När jag vattnat och boxat hundarna så sprang jag bort till målkuren för att vara funktionär! Är man arrangör så är man... Hjälpte till med att se vilka spann som kom in och skrev resultatlistor och uppdaterade facebook med resultaten! Nästan live ;-) 

Resultaten i min klass visade på att jag låg tvåa en sekund före trean Markus och en minut och 14 sekunder efter Niklas i topp. 

Söndagens race började inte fullt lika fort som lördagens, men de jobbade jämnt och fint. Efter cirka 8km fick hundarna tokryck och ökade till nära 30km/h och ute på stormyren såg vi Niklas långt borta... Jag räknade sekundrarna för att på ett ungefär ha koll på avståndet. Under lördagen såg jag inga spann alls! Första gången jag såg honom var det 1.45 Hundarna och framförallt Gul tryckte på ordentligt och vid delningen såg jag Niklas igen och det såg ut som om det gick lite saktare. Räknade sekundrar... 45 sekunder... Nu hade vi chans på guldet! Fortsatte plocka sekund för sekund och det närmade sig 25 sekunder... Jaga, jaga, jaga! Mot slutet blev Sapphire lite varm men jobbade hårt ändå, Vilde tog lite snö men det störde inte så farligt, han är ju inte alls byggd för dessa farter men han har imponerat på mig sista månaden. Vi kom in på upploppet samtidigt som Niklas gick under skynket och jag förstod att det skulle handla om sekunder. Men jag hade ju även tajt bakåt, med bara en sekund neråt... Chipkontrollen tog en stund och Markus kom inte in inom två minuter så då var det guld eller silver. Förmodligen guld eftersom jag var så nära i mål.  

Kändes defintivt som om det gått mycket fortare idag. Defintivt jämnare eftersom jag inte behövde bromsa... 

Väl i målkurern frågade Mattias med ett stort leende om det gått fort... Jo det hade det ju... 35.59 hade jag kört på!!! mot 36.50 på lördagen. Så min känsla stämde. Saktare första milen men snabbare sista fem kilometrarna. 25,4 km/h i medelfart på 15kilometer! Wihoo!! Min tid hade dessutom räckt till andraplats i sexspannsklassen bara slagen av sprintspecialisten Marie Isralesson som körde 1,24 minuter snabbare än mitt gäng. Jag vann min klass med 14 sekunder och Niklas var en sekund före Markus så det var en tajt klass!! Bra tider och spännande ända in i mål :-D 

Extra kul var att mitt spann för första gången bestod av enbart egna uppfödningar!! Har ju alltid haft en eller ett par parningsvalpar med förut. 

Y LS Shasta tog sitt första 1pris i meriteringen

Y LS Sapphire tog sin andra raka vinst och 1 pris i meriteringen

Y LS Gul tog sin andra raka vinst och 1 pris i meritering och dessutom som suverän fartledarhund! Hon & Tarzan nästa år... wohoo säger jag bara... Vilket par jag kommer ha!!

Y BG Leonhard som är far till de tre systrarna gjorde en fantastisk insats som ledarhund. Äntligen är han i full form igen!! Han är så grymt lydig att det är stor trygghet att ha honom i front. 

Y BG Sandy är som alltid pålitlig och har ytterst sällan en dålig dag! 

Y DT Roald är som Sandy men ännu bättre. Har aldrig haft en dålig dag. Pålitlig som få. 

Y MT Vilde blir bättre och bättre och hade inga problem med farten trots sin storlek! Så han fick sin andra raka vinst och förstapris i meriteringen! 

Y Vargtass är nog bara att inse att han börjar bli gammal... Men otroligt att han hänger med så bra och så länge som han gör! 

Stort tack till Kim, Nina och Petter för hjälpen i starten. Guld värt! 

Helgen som gick var det PM i Norråker. Jag var anmäld i UMD och tanken var att köra igenom spannet och testa ut vilka 6som får följa till Tyskland. Dock kändes det ytterst osäkert om jag överhuvudtaget skulle komma till start och om jag skulle ha hundar så det räckte! Har ju numer bara tolv hundar och hade en väldigt hårt träningsvecka förra veckan med flera dubbelpass och de allra flersta pass med djupsnöspårning. Så de var lite onödigt slitna. Sapphire har varit väldigt svullen i en tå pga ett litet sticksår som behövde lite omvårdnad men ingen medicin som tur var. Leo har tappat i vikt eftersom han jobbar så oerhört hårt och dessutom har gått i led på de flesta spårningarna vilket tar mycket kraft. Grynet är inte i form eftersom hon med mycket stor sannolikhet är dräktig. Sandy har precis gått ur höglöp och är också förhoppningsvis dräktig...  Två hundar hade jag redan lovat bort till Kim för att köra 4spann sprint. och så fortsatte funderingarna om jag ens skulle få ihop ett spann!

Till sist bestämde jag mig för att köra UMD trots allt och ta med hela gänget och ta det som en bra genomkörare! Om inte annat så är det bra att köra igenom hela spannet på nya banor få tävlingsträning. 

Jag bestämde mig även direkt för att köra båda debutanterna i led för att testa dem ordentligt. Gul och Sapphire har gått en hel del i led på träning och är mycket lovande. Så dag 1 valde jag Sapphire och Leo som ledarpar. De startade ut fint men hade lite tungt i de lösa spåren med en hel del genomtramp så det var svårt att få upp dem i fart. Men de klarade omkörningarna fint och det blev en bra genomkörare för dem även om det kändes som om spannet bara gav knappt 80% av den kapacitet jag vet de har. Kan såklart delvis ha berott på 24kg extra last i släden... För första gången i sin långa framgångsrika karriär har nämligen Tassen åkt släde! Redan efter en kilometer misstänkte jag att det aldrig skulle hålla... efter fem km var jag säker och efter 7.5 km stannade jag och tvingade ner honom i säcken. Anledningen var att jag blev nojjig och otroligt rädd att han skulle få magomvridning eller skada sig. Han var nämligen sjukt törsig och snabbade snö och vinglade till sist fram och hängde mer eller mindre i nacklinan i sin desperata jakt på vätska. På morgonen hade han nämligen kommit åt den påse med torrfoder som blivit kvar i bilen efter någon hundutställning och som används till lite godis eller mellanmål ibland. Jag såg att han ätit ur den men trodde inte det var så mycket... Men det var det uppenbarligen! Tassen var inte helt frivillig till att åka släde men vad har jag för val?? riskerar inte hans hälsa. Jag var även oerhört glad över att jag följer tävlingsreglerna och kör med en släde som är godkänd för MD och inte med en liten sprintsläde där ingen hund får plats i säcken o framförallt inte kan fraktas på ett säkert sätt. Hade jag kört med Hornet hade jag fått lämna av honom vid första bästa skoter och därefter kört tävlingen utom tävlan. 

Bakom Sapphire och Leo körde jag Tarzan och Sandy och de gick mycket bra! Framförallt Sandy ville ha fart och sprang långa sträckor mer eller mindre vid sidan av Leo som inte hade så mycket tryck alls tyvärr. I mitten gick Gul och Roald och jag är mycket imponerad av Guls arbetsmoral! Hon bara matar på... Bakom dem gick Vilde ensam och längst bak Grynet och Tassen. (Eller ja... Grynet ensam) Så 9 hundar alltsom allt på startlinjen. 

Banan var mjuk, tung och ganska tråkig eftersom den mest följde väg, myr och sjökant. Inte så mycket intryck ;-) Eftersom jag kört ikapp de två som startade närmast framför mig så visste jag att jag hade en OK tid på gång och efter ett bra tag så visade resultaten att jag hade bästa tid. 

En lite udda incident skedde efter varvningen då jag hade ett sprintspann före mig som skulle svänga vänster och jag skulle rakt fram men avspärrningen var över mitt spår... Så att sprintarna skulle hitta rätt! Jag bad Leo svänga höger och han kastade en konstig blick på mig men lydde direkt och sprang under avspärrningen så vi kom på rätt spår :-) I varvningen hade de dessutom redan innan denna incident visat prov på utmärkta ledaregenskaper då vi kom till varvningen samtidigt som ett sprintspann som skulle höger mot mål. När jag ropade vänster så kastade sig de tre bakre paren åt vänster men de fyra fram följde sprintspannet åt höger i T-korsetn men när jag ropade en gång till (fortfarande utan att bromsa och med hundarna lite väl långt åt fel håll...) så hörde Sapphire mig och vände upp direkt 180grader och gjorde en snygg återgång till rätt bana! Skulle ha filmat...! ;-) Jag sa redan när hon var valp att hon skulle komma att bli en av de bästa men att det skulle ta lång tid eftersom hon är så oerhört speciell mentalt... Men hon har nog utvecklats betydigt fortare och bättre än vad jag vågat hoppats på! Hon mår som bäst när selen är på och hon är mycket uppmärksam på mig och jag har faktiskt kört henne en hel del helt ospårat. Hon är grymt stark och väldigt stor, hon är faktiskt min tyngsta hund så det finns krafter att ta av när hon är fullt frisk igen! 

Dag två startade jag med Gul och Roald i led. Förmodligen var det ett misstag att köra Roald i led.. Han är mycket lydig och mycket duktig arbetshund men hade inte tillräckligt med tryck i sig, sköter sin nog bättre i par bakom ledarna. Borde kört Tarzan istället! För hon blev bara bättre o mer taggad ju längre vi körde. Hon har varit ur form ett tag men kanske är på väg tillbaka nu och hon tyckte nog det var kul att få springa på ny bana! Gul fortsatte imponera och hon ville gå på i fart och alla omkörningar gick klockrent, hon bara matade på och skulle förbi. Det var också hon som såg till att vi kom ikapp Angelica igen efter varvningen där vi tappade en minut på ett sprintspann som inte klarade att köra om. Gul har gjort en enorm utveckling senaste 4veckorna sedan jag började ge henne mer ansvar och verkligen tro på henne! 

Dag två var spåren om möjligt ännu lösare och trögare. En hel del nysnö, obefintligt glid och en hel del snö som skrapade emot botten på släden... Hundarna blev mer och mer less och det var trav, trav och mera trav! Så det tog närmare 30minuter längre att köra de 47kilometrarna dag två mot dag ett... Sapphire o Leo var väldigt slitna och gick på knappt halv kapacitet, Grynet ojämn eftersom hon inte tar ut steget så bra som hon egentligen kan men det finns ju en spännande fysisk orsak till det hoppas jag... Vilde var den hund som överraskade mest positivt! Han har ju inte riktigt den toppfart som tjejerna har men vilken power och teknik han har på riktigt tunga spår... Han hade linan sträckt från start till mål och drog nog nästan ensam släden långa stäckor ;-) Vädret, föret och banan passade honom utmärkt! Jag har filmat honom många gånger i vinter och han har en helt grym teknik på ospårat. 

Sista fyra kilometrarna var vi åter först i spåret efter att äntligen ha kört ikapp Angelica (som körde om mig tidigt och vi körde ihop fram till varvningen o trasslet med sprintspannen). När vi äntligen hade kontakt så ville Gul dra om direkt, jag hade tänkt ligga bakom och ta det lugnt ju... Men Gul ökade farten och plöjde sig förbi och sedan ökade hon farten och sista 4km gick fortast på hela rundan!! Duktig tjej!! Så vi var återigen först i mål och guldet var bärgat! Det innebär såklart även att Gul, Sapphire och Vilde tog sina första pris på dragprov och att Tarzan blev champion. :-) 

Om jag blev något klokare på vilka mina topp6 är?.... NEJ!!?? Snarare mer förvirrad... När B-spannet går bättre än A-spannet... hmm hmm.... 

Men jag glädjer mig åt att hundarna skötte sig så fint hela tävlingshelgen. De har ätit o druckit bra. Varit tysta o snälla på stakeouten o är trygga med varandra. Så vi fick den träning jag önskade och själva tävlingen gick väl hyffsat den med. Vi bärgade trots allt guldet om än med en viss fadd eftersmak på grund av så mycket tråkigt skitsnack som alltid verkar prägla tävlingar nuförtiden. tråkigt! Det borde vara obligatoriskt att arrangera en tävling innan man själv får tävla... 

Svartedalens husky Tananna blev iockmed segern och förstapriset på dragprov ny SE(polar)Ch! Så nu får jag ta itu med postandet av brev till SKK... Har ju championat på Sandy också att ansöka om samt BUP -bruksuppfödarepris. 

Extra kul är det också att Ylajärvis DT Bisquit numer kan titulera sig SE(polar)Ch! Grattis till Maria & Jörgen :-D 

Tävlingssäsongen kommer inte riktigt igång... Hamar blev inställt och nu i helgen hade jag tänkt tävla i Hamra men då tikarna löper och en utav dem ska paras så fick planerna ändras i all hast! Blev en snabb tripp till Norge över dagen istället. Det har även varit väldigt kallt och både traktorer, vatten och ensilage har frusit så det var liksom inte läge att åka hemifrån... Det mesta som kan krångla har krånlgat! 

Jessie, Aily, Tarzan, Kraka och Grynet löper. Sapphire löpte i december, Gul minns jag inte och Sandy är på G tror jag. Bra att få det undanstökat! 

Hundarna har gått fint på träning även om det inte blivit så många pass som tänkt. Det har inte funnits tid helt enkelt. Ha två jobb och samtidigt hinna träna är inte det enklaste! Snön kom dessutom väldigt sent och jag vill inte köra långa pass på grus. Framförallt inte fruset grus som är mer som sandpapper... Har inte använt en endaste socka i år heller och tassarna har klarat sig mycket bra. Var bara en knapp vecka vi fick ha helt träningsstopp pga att vägen var saltad och grusad med sylvass sand och det var inte så trevligt för hundarna och några blev lite ömma. 

Vilka som ska ner på VM har varit ganska självklart ända sedan i oktober. Men nu när Grynet började löpa och hon faller för den idiotiska åldersreglen före renrasiga hundar vid nästa löpperiod så hade jag inget annat val än att para nu trots att hon kommer saknas i mitt spann! Grynet står för stabilitet, moral och har aldrig varit skadad eller haft en dålig dag. En superhund helt enkelt! Det är lagligt att tävla med henne på VM men frågan är om det är lämpligt och hur hon påverkas av dräktigheten så jag kan nog inte räkna med att kunna köra henne tyvärr!

Självklara är Leo, Roald, Tarzan och Sandy. Samt Sapphire som är den i särklass mest "intressanta" hund jag någonsin kört... Hon är obeskrivlig helt enkelt! Jag har kört henne mycket i led i höst och varje gång hon går upp i front ökar hastigheten flera km/h. Har kört henne ospårat i flera dm nysnö och hon bara matar på. Får hon gå längst fram mår hon som bäst. Leo är den som går bäst bredvid henne för han är den enda som kan matcha henne fysiskt. Har kört en del ihop med Tarzan också men hon är inte van vid att ha en så dominant partner. Tarzan är och vill vara nummer 1! 

Så vilka det blir som får följa med till Frauenwald återstår att se och framförallt i vilka positioner! 

Trots att vi inte har någon snö (!!) så fortgår träningen och planeringen inför vinterns tävlingar. Jag har förnyat mitt spann en hel del så får se om de motsvarar mina förväntningar och höja kvalitén på spannet än mer. Det har flyttat flera hundar från kenneln i höst. Duro har flyttat till Svalbard, Lara & Joar till Ryssland, Tia & N-Tiger har flyttat till Enskede. Alltid svårt att skiljas från bra hundar men de har fått bra hem allihopa och stormtrivs! Duro genomlevde dessutom den svåra orkanen som gick över Svalbard häromdagen... De fick mer snö än de bett om... Och vi får ingen snö alls! 

I A-spannet i vinter!

GRYNET Pålitlig som få. Aldrig skadad. Grym aptit och spannets trygghet. Har aldrig haft en dålig dag. 

SAPPHIRE Finns hur mycket superlativ som helst om denna hund... Mycket speciell. Väldigt ung och väldigt speciellt temperament. Obeskrivligt... Hon är en oslipad diamant. Starkaste hund jag haft så skönt hon kan gå lös. 

ROALD Pålitlig och oerhört snabb och effektiv. Aldrig en dålig dag. Har i år visat på ledaregenskaper i klass med sin bror. (Jag såg fel i mörkret o satte Roald fram istället för Helmer och körde lite nya vägar med mycket kommandon... Först efter 16km såg jag att det var "fel" ledarhund...)

TARZAN Inte startat säsongen lika starkt som ifjol men Tarzan är alltid Tarzan! Mycket snabb och effektiv ledarhund med vinnarskalle som få. 

LEO Har startat säsongen bättre än någonsin. Har fått färre timmar i led i år men när han får gå där är han grym! Framförallt tillsammans med dotter Sapphire. Brutalt stark! 

SANDY Min lilla snabba tjej! Pålitlig och har gått mycket i led i höst. Imponerade häromkvällen med att dra med sig spannet, över på fel sida vägen och förbi en timmerbil som blockerade hela vägen. Timmerbil med maximalt med lysen och motorbrum... 

Förste reserver: 

GUL Ung och behöver mogna. Mycket bra byggd. 

INDY Ung och således oprövad. Verkar lovande. 

HELMER Min i särklass bästa ledarhund! Har inte riktigt tikarnas toppfart och vill helst gå i led! 

Andre reserver: 

TASSEN 10.5 år och platsar egentligen fortfarande i topp 8... 

KRAKA Stor o stark pålitlig arbetshund. Dock ljudlig och het i starten. 

I-TIGER Grymt duktig arbetshund och kommandoledare men kommer aldrig bli helt frisk från sin svåra muskelskada efter Polardistans 2013. 

VILDE är till salu. Han platsar i A-spannet på träning men är för stor och för tung för att klara min höga medelhastighet på tävling. Mycket bra päls och tassar. Mycket bra arbetshund! Gick samtliga heat på Norway trail 2015. Kastrerad. 

Planeringen är att köra HAMAR 9-10 januari om de hinner få snö. Sedan blir det VM i Frauenwald v 6. 

TYVÄRR så har Polarhundklubben, starkt påhejad av representanter från Siberian husky klubben beslutat att vi som kör för Team Sweden LANDSLAGET inte ska få göra det på VM i Tyskland. Det ENDA mästerskap vi har för renrasiga hundar i år. Så det innebär ett mycket stort ekonomisk avbräck för mig. Att tillhöra landslaget innebär nämligen en liten ekonomisk stöttning, hotell, mat och hjälp med vallning samt support på tävlingsplatsen. Att några individer är avundsjuka på det ska inte behöva innebära att de med hjälp av "förtroendevalda" förstör för allihopa och att redan budgeterade pengar för landslagssatsning för renrasiga hundar försvinner. Det drabbar oss som tycker att draghundSPORT är en SPORT hårt och det är bara att beklaga att det gick så långt... "tänkte inte på det" fungerar inte som ursäkt. Tyvärr. 

Jag och min kennel är helt osponsrade. Vi har ingen fodersponsor, ingen utrustningssponsor och ingen kontantsponsor. Vi har ingenting utav det. Vi har en dubbelarbetande kennelinnehavare som under en längre tid inte haft någon inkomst överhuvudtaget. Vi har inte de ekonomiska möjligheterna som många av mina konkurrenter har. Så att förhindra en VÄRLDSMÄSTARE att få försvara sin titel är ett så stort övertramp av SPHK och representanterna från min rasklubb att jag knappt finner ord.. 

Så ja. En ursäkt är på sin plats. 

Samt sponsorer. 

Tack för mig!