(uppdaterat inlägg) Kennel Ylajärvis stamtik är död. Som stamtik för min linje räknar jag hennes mormor Disa, men för min kennel var hon nummer1. Född sommaren 2001. Behöll båda valparna och de har verkligen gett spår, Haakon & Mettemarit. Vad hade jag varit utan dem, och utan Mette i synnerhet.

Jag och Mette fick många timmar och mil tillsammans. Oändligt många. Många tävlingar blev det, det jag minns mest är såklart Amundsen Race 2009. Vilken hund... Hon, Titti, Edwin och Tasse gjorde en kämparinsats som för alltid kommer finnas i mitt hjärta. Även Tia (då 22mån gammal) och nyligen avlidna Isa var med in i mål. Oj vad vi lärde oss mycket under det loppet, vårt första riktigt långa race. Jag drabbades som många vet av utrustningsstrul och tvingades övernatta på fjället eftersom jag saknade fungerande pannlampa..! Det var mycket annat som hände under det loppet också och även om placeringen var blygsam så är det nog en av de tävlingar jag är mest nöjd med!

Mette var även med på mitt allra första Polardistans. Hon började i wheel men snart nog var hon i led. En plats hon efter det aldrig lämnade. Hon var lika klok och duktig som sin mor men hade en del lynnestrassel som hon ärvt av sin farmor... Hon hade rätt bra koll på vilka tikar hon var släkt med och Nova-släktet kom hon aldrig överrens med. Kan förstås ha med att göra att Nova tillsammans med Lösset nästan lyckades ta livet av Mette 2003. Som några uppmärksamma kanske har sett på alla de utsällningar Mette varit med på så saknar hon en halv tå och har ett stort ärr rakt genom nosen. Vilket gör att det ibland såg ut som om hade pointernäsa. Att Mette överlevde den attacken har vi nog vår duktige veterinär Ammi att tacka. Mettes högra framben var sönderslitet, ett ben var av, en del muskelbitar saknades helt, skinnet över leden var borta. Tassen sönderbiten samt nosen delad i två delar. Nova var en superbitch och hade haft sönder dörren och kommit ut i slussen. Så alla skador var gjorda genom nätet. Förutom relationen till Nova så var Mette en mycket bra ledare för flocken. Lugn och stabil. Hon har verkligen gjort nytta i min flock. Stora fina Mette! 

Mette hade superbt läk-kött och visade aldrig smärta. Kanske var det därför slutet kom så fort? Hon visade ingenting men när febern steg så gick det inte att dölja. En kraftig infektion som veterinären och jag kom överrens om att det inte gick att göra något åt tog indirekt hennes liv. En så gammal tik vill man inte operera och eftersom det var två allvarliga diagnoser på en gång så var oddsen för små för att hon skulle överleva till ett värdigt liv. Ni som har jobbat med kor vet kanske hur en Pyogenesmastit ser ut... Juvret var svullet och infekterat. Så jag trodde att det var en böld eller tumör och att det var den som gav febern. Så när jag åkte in till veterinären i morse så trodde jag inte att jag skulle åka med tom bur hem... 

Hon var mycket törstig i morse och när vi lyfte upp henne på bordet hos veterinären så kom det var från slidan. Det vet alla tikägare vad det innebär. Det är kört. Livmoderinflammation och på det inflammation i juvret. Finns inget att göra än att låta henne somna in innan infektionen sprider sig och ger mer smärta. 

Jag som badade, fönade och gjorde Mette extra fin i morse. Nu ligger hon begravd här på gården och har tom fått en fin gravsten... Kenneln har förlorat ännu en älskad medlem och alftatik. Vem som tar över nu som nr1 bland tikarna har jag ingen aning om. Det finns ingen nr2. Det fanns bara Mette och ett låååångt hopp ner till resten om man säger så. Mettemarit var speciell. Hon finns i mångas hjärtan...

Hennes goda egenskaper finns kvar i alla hennes barn & barnbarn. Livet går vidare, men någon mer Mettemarit kommer jag aldrig att få. Hon var och kommer alltid vara min nummer ett. Vila i frid Mettemarit. 

Bild1. Mettemarit på norska specialutställningen i Svullrya där hon fick CK och placerade sig i "bästa tik". Mette var mycket bra byggd, även vid elva års ålder så flöt hennes steg oerhört vackert och kraftfullt. 

Bild2. Ärren från olyckan fick hon leva med i resten av sitt liv. Men hon överlevde och det är mig enormt tacksamt eftersom jag fått så fina avkommor efter henne. Utan hennes barn och barnbarn, inget Ylajärvis... 

Mettemarit vid 8års ålder. Hon var ett kraftpaket utan dess like på mellan 23-25 kilo...! "Mettegänget" (=Alex, Titti & Haakon) var alltid vårt förstaval vid tyngre före eller vid turister av modell "större". 

Amundsen Race med mitt vita gäng! De som satte starten för min framgångsrika karriär 

   Mette & Titti

    Mette & Edwin i led

Mera Amundsen. Tror detta är 2010. Titti, Mette & Grisen. Edwin & Blixten i bakgrunden

BEST IN BREED uppfödarklass!! Driva, Grynet, Mette & Ego. Tre kombinationer

Mettmarit, jag, Annika och Sirius med hela SM kullen i famnen!! Siri, Fram, Gjöa, Ego, Arctica, Duro, Grynet, Ernest

Det blev tre kullar för Mettemarit med sammalagt 19 valpar. Vinterkullen 2004, NM kullen 2007, SM kullen 2008. Hade planer om en kull till men då Mette bara löpte en gång om året och sista löpet kom tre v för sent så blev det aldrig en upprepning av första kullen. 

Det har blivt en drös med barnbarn också! 21 stycken om jag minns rätt... 

Mette är då lite skymd på den här bilden!! Höger point. Övriga är i led: Edwin/Tasse. Mette/Titti. Balto/Brimer. 6spann MD SHAM-draget. 2007 kan det nog vara? 

11 november!! Ett par år sedan... Första snöturen den säsongen :-) Mettemarit som frispårare. Vi kör fritt på skogen och hon får själv hitta bra vägar att leda sitt spann på. 

Ett av mitt livs lyckligaste ögonblick! Målgång på Amundsen Race 2009. Minnesgoda läsare minns att detta är en förmiddagsbild! Efter detta race har jag alltid minst tre pannlampor med mig... och ingen Silva!!

Mina "fantastic four"... Edwin, Titti, Mette & Tasse. 

 

Ylwa

22 augusti 2012 21:26

Så tråkigt. En jättefin och duktig hund. Gläds över att du har fått uppleva och dela dina dagar med henne. Det är få förunnat. Ju mer vän desto större sorg när man måste skiljas åt.

http://blog.snowstreams.se

 

Jennie & Maja & c/o

23 augusti 2012 13:07

Snyft...! Det är så jobbigt när våra älskade fyrfota vänner lämnar oss... Hennes gener lever i alla fall vidare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  76 st Ylajärvis hundar så har det utfallit följande högsta resultat:   4 st färdiga Utställningschampions 4 st har CERT  17 st har CK   6 st har 1 pris 6 st har Excellent   3 st har 2 pris 6 st har VG 5 st har G   15 st ...

  Kenneln har tilldelats ett tredje BUP diplom. Det är såklart extra kul!  Så då blev jag ju såklart lite nyfiken på att kolla lite statistik på kennelns uppfödda valpar. (Det är dessutom idag 28 år sedan stamtiken Disa föddes!)    86 Ylajärv...

  Nu har nästan alla valpar flyttat!   Kvar är bara IG Ivalo & IG Minik som jag ska behålla på kenneln samt IG Iitsoh och IG Isa som flyttar till Järbo om några veckor.  IG Ittoq junior bor hos Nina i Värmland.  IG Ais bor hos Annika i Vagg...

        Ett par dagar innan jag trodde men det gör ju inget! Grynet är duktig och valparna är redan synnerligen välgödda... Har fötts 3+3 hittills. Den oerhört runda mörka valpen på bilden är en tikvalp...   Det är en grå (han)valp och re...

  Eftersom jag i år har båda mina bästa tikar borta för säsongen på grund av dräktighet, två unghundar i träning och dessutom hade lovat bort två hundar till PD300 så hade jag inte en tanke på att själv köra Polardistans i år. Inte tillräckligt med...