Årets första tävling blev en ny tävling! Vildmarksracet i Nornäs. En tävling helt rätt i tiden med sina 2*60 km med checkpointsvila på 4h mellan delsträckorna. En tävling som är perfekt träning inför Femundlöpet om två veckor. Jag anmälde mig förra veckan och det fick bli 12spann klass A. Alltså blandrasklassen    Detta för att tävlingen ändå inte var meriterande och då blir det ju ett utmärkt tillfälle att köra med bästa spannet! Alltså med Kuling som är mindre än 50% Alaskan husky. Stamtavla har han men inget reg-nr förstås!! Tanken var att köra de hundar jag vill se mer utav inför femund och bli säkrare i mitt val av spann. 

Tia höglöper så hon fick bli hemma. Vet ju redan att hon är bäst av tikarna! Grynet är fet så hon har liksom straffat ut sig själv ur tävlingsspannet, eller rättare sagt jag som matat för mycket! Hon lägger snabbt på sig trots hård träning! Hon gick inte så bra sista längre träningsturen så tänkte att jag tar Oscar istället så får han ordentlig träning och så får jag se hur bra han går. Han blir ju inte med på Femund men på Polardistans har jag inte fullt spann så där kanske fler av 2åringarna blir med! Jag har ju många unga hundar... 

Spannet första sträckan

Kuling  Tolga

I-Tiger  SM Duro

N-Tiger   Sally

DT Oscar   DT Helmer

Blixten  Tass

Kraka   DT Roald 

9 grabbar & 3 tikar. Ett mycket starkt spann... 

Det var öppen start mellan 9-11 vilket innebär att spannen fick starta när de ville inom den tidsperioden. Ett nytt och spännnade koncept! Kan bli en del taktik och såklart en del avdramatisering av tid och tränsgel vid starten. Samt mycket svårt att veta hur man ligger till i resultatlistan! Jag trodde att de flesta skulle gå iväg så tidigt som möjligt... Jag var själv på tävlingen och för att göra det enklare så satte jag ut hundarna på stakeot på startplatsen redan tidigt på morgonen. Gjorde klart släden och åkte sedan och parkerade bilen vid checkpointen! Efter förarmötet så promenerade jag ner till hundarna. Klockan var nära nio och jag selade på och tänkte, ja det borde ju snart komma spann över kullen bakom mig... Bäst att skynda på så jag inte är ivägen när de kommer... Klockan var ju redan efter nio. Jag avskyr gruppkörning och vill ha ett fritt lopp! Så det blev helt enkelt så att jag gick ut först! Först av allihop! Vilket kanske kom att visa sig inte var så himla smart!!? 

Hundarna gick iväg i en vansinnig fart såklart... Men till skillnad från SHAM-draget ifjol så kom vi iaf in på rätt bana direkt! Men Nornäs är speciellt! Det är skoterspår, draghundspår och skidspår omvartannat. Överallt! Inte helt logiskt för hundarna alla gånger. När det dessutom är nästan 25m till ledarhundarna och nära 30 km/h så ställer det vissa krav på banan... Gick bra i början men sedan råkade Kuling gå in på skoterleden som gick paralellet med hundspåret. Det var mycket svårt att se skillanderna på alla banor och hundarna kan ju såklart inte läsa skyltar! Precis där var det dessutom is. Mer eller mindre blankis. Helt omöjligt att bromsa ner farten och ropa in hundarna på rätt väg. Åkte efter skoterleden i ca 100 m innan jag fann snö som det gick att ankra i. Vad göra? Nornäs igen!!! suck... Har ju övat på att vända 180 grader. Kopplade lös alla hundar i baklinan och vände lätt spannet. Har alltid två ankare och det behövs ibland. 

Men sedan då! Spåret jag skulle in på gick ju snett bakåt och dessutom var det fortfarande lika svårbromsat. Kuling & jag drar inte alltid jämt, han är ju pappas hund och lyder honom blint. Tolga är inte kommandosäker. Så jag var inte helt säker på att jag skulle få dem att svänga så tvärt så snart efter uppstart. Körde fem meter i taget tills det bara var is kvar och inte skulle gå att få ner ankaret igen! Stod en stund och funderade på vart alla andra spann tagit vägen! Sällan har jag väl velat bli ikappåkt!!! Men på denna galna bana så hade det inte varit dumt med hjälp i att hitta banan av någon som hittar. Men det kom ingen! Ropade vänster till Kuling och han såg då den blå skylten och förstod nog att vi skulle över snön och över till det spåret istället för på skoterleden. Kör ju en hel del ospårat och har då alltid honom i led just för att han är så säker. Men det är när Erik kör... Tolga ville dock gå höger så jag vågade inte dra upp ankaret föränn jag hade hela spannet åt samma håll i tanken. Precis när jag skulle dra upp ankaret ser jag ett spann! Ett enspann malamute som kom så tyst och fint genom skogen. Han fick passera och mina hundar stod ju redan åt rätt håll ute i snön så när ankaret gick upp (lite för tidigt) så körde vi ikapp och om honom direkt. Körde ett par hundra meter tills det var bättre spår och stannade då och satte fast alla hundarna i baklinan igen. Var ingen större skillnad i dragkraft, de är förbannat starka i necklinan också!! Bara mera trassel    Spåret fortsatte genom skogen. Guppigt som bara den pga mycket lite snö. Släden hoppade så att foderköket gick sönder! Bitvis väldigt smalt och knivigt att se svängarna och riktningen! Överallt skoterspår. Kors och tvärs! Jag bromsade i princip hela tiden. Hårt! Försökte hålla nere farten så mycket det bara gick utan att kracha släden. Kracha var det många som gjorde hörde jag senare. Men de hade iaf ett spår att följa! Rent krasst så var det inte en fördel att köra med tolv hundar. Spannet blir för långt! På ett par ställen har ledarhundarna redan passerat avfarten innan jag ser den. Nornäsbanan är ju rätt kul och teknisk men i kombo med så lite snö så blir det svårt. Tom jag ramlade! Det händer ju liksom inte...! Önskade ett tag att jag tagit turistsläden som är längre än Skunken för det hade underlättat. Kan inte ha varit lätt för de med kortare slädar än jag -och min släde är lång! Första tre milen var inte roliga. Sista milen på hundleden kände jag igen mig sedan tidigare och när vi kom ner på isen så började en ny del av banan som enkelt kan beskrivas som lugn! Härlig bana förutom isen som jag inte alls gillar att köra på. Såg inte en människa på hela tiden. Helt lugnt :-) Så jag fick fortsätta spåra, eller rättare sagt Kuling. Tolga hade vid det här laget börjat sacka och Tiger/Duro gick ikapp ledarhundarna mest hela tiden. 

Med jämna mellanrum fick hundarna något tokryck för sig och ville springa i trettion knyck... minst! Älg!!! Vad jag förstod så var det bara jag som hade älg så antar antar att de stackarna flydde när de hörde min skramlande släde! Var rejält trött i benen av allt bromsande så det var skönt att komma ner på andra sidan vägen där naturtypen ändrar sig. 

När vi hade ett par km kvar till vilan så var det gemensam bana. Alltså skulle det bli "head on" möten. Något man aldrig övar på! Men som hundarna fick rejäl övning på i Strömsund ifjol. Så jag var inte orolig för den delen. Såg två spann på andra sidan myren och bara 2-300 meter in på mötande bana så mötte jag tre malamutespann. Första mötet så tvekade Kuling lite, han har bara tävlat 2 gånger förut (AR 2008 & 2011) så har inte så stor erfarenhet. Tolga hon bara plöjer på förbi spannen. De två andra spannen har stannat och håller i sina hundar så de mötena går också finfint. Ute på myren möter jag ett spann till. Ett med alaskans. Tror såklart att detta möte ska gå lika bra men nu blir det trångt! Spannen går rakt mot varandra och jag kommenderar ut Kuling åt vänster men när spannen möts så vänder sig alskaspannets ledarhund om och flyger på I-Tiger! Som tur var så har jag ju Duro därframme som är stupsäker i sådana här möten så han drar ut spannet åt vänster och I-Tiger biter inte tillbaka utan fortsätter förbi spannet som får stopp på sina hundar och jag fortsätter förbi med alla hundarna i ordning. Nästa spann att möta kommer efter ett par km och det är ett samojedspann! Vilken syn!!! Tolv vita pälsbollar (sorry Håkan!) som flyger fram mot oss. Jag ser att Kuling hajar till och ALLA mina hundar ökar farten inför denna imponerande syn... Hinner bli lite nervös. För ingen av mina 2åringar har sett samojeder förut! (förutom möjligtvis på utställning) Men detta möte blir det bästa! Båda spannen springer i full fart mot varandra och möts med spända linor och på varsin sida spåret. Synd att jag inte hade kameran beredd!! Några av samojederna skäller som tokar men inte ens detta påverkar mina hundar. Puh!! Nästa möte blir med ett malamutespann och dem hinner jag ta kort på. Kameran är nästan djupfryst men hinner precis på igång den så att det går att fota. (Bild kommer senare när jag har laddat in dem i kameran!!) 

Kom in i checkpoint och fick mig en stolpe. Matade hundarna direkt. Hade ju med mig nästan full fjällpackning! Trots allt så skulle det ju tränas för Femund. Hade jag vetat att banan var så guppig hade jag nog haft i mera vikt... Hade köttsoppa (Fodax) med mig i slädsäcken så hundarna får mat direkt i checkpoin, innan pulsen går ner. Oerhört viktigt att få i dem mat fort när det är längre lopp! Alla kastade i sig maten så jag gav dem lite fett också. Efter en stund kom fler spann in och nu börjar ju det jobbiga. Hindra hundarna från att försöka ta mat av andra... Jag har förstått att detta är ett problem jag är nästan ensam om (!!?) Att ha extremt matglada hundar! Har inte kommit in som nr1 i checkpoint förut så det var en ny upplevelse. Unghundarna var lite nyfikna på spannen som kom in men lugnade snabbt ner sig och Roald var en av de första att rulla ihop sig. Kråkan & Sally hade stenkoll på var jag befann mig & blev mycket upprörda när jag försvann med Oscar (som bara fick springa första delen av tävlingen), annas var de lugna. Tasse & Blixt är ju erfarna som få så de la sig direkt och tog det coolt    Kuling på 9år var den som drygade sig mest! Han var lugn o cool till en början men sedan fick han för sig något o stod o gapade åt spannen bredvid. Det var ett fasligt liv nere på isen från flera spann så det var nog inte helt lätt för hundarna att hålla sig lugna. Men oj så bra träning! Mina hundar är ju vana vid mkt stoj och stök från turistkörningen men det blir ju lite annorlunda när det är främmande spann! 

På vildmarksracets hemsida http://www.vildmarksracet.se/se fann jag dessa två bilder på förstasidan! 

Nedan. Tolga!! 

Kuling, Tiger & Duro bakom

När hundmatandet på spannen bredvid lugnat ner sig så gick jag upp till bystugan och käkade lite. Pappa hade kommit upp hit så han höll koll på hundarna så jag giock och la mig i bilen och sov en timme. Passa på! Det var 4h vila och gick ner till hundarna 20min innan jag fick åka. Plockade i ordning släden och ändrade om i packningen så att hundköket inte skulle låta så förbannat! Upptäckte helt plötsligt att jag bara hade TIO hundar! ooops... Vem saknas?? Blixten! Titta mig omkring, såg helt lugnt ut överallt, men nog var det en hund för mycket bakom släden... Jo! Där stod en bekant hund!! Blixten stod och tänkte stjäla mat av Karsten som hade släden bredvid min... Ibland har man tur! Den här tävlingen behöver inte innehålla mera spänning precis....... 

Åkte ut från checkpointen. Ut på isen. Full fart... Var inte helt lätt att se var spåret var tänkt att gå men såg något reflex som jag siktade på och såg på håll bron och då visste jag åt vilket håll vi skulle. Kuling verkade också säker trots att det inte fanns något att gå på. Efter att vi passeat bron så kändes det bra. Väldigt bra! Rätt bana, pigga hundar och ett fint månljus. Hade Duro & Kuling i led. Tolga fick gå bredvid Helmer istället för att jag skulle se om hon fick bättre drag i linan om hon slapp frontposition. I-Tiger fick gå ensam i point. 

Åkte helt ensam i mörkret och Vargleden mot särna är riktigt fin att köra på! Svängde av spåret och kom ner på hundleden efter ett par km. Det var mycket bra skyltat åt det här hållet och det gick lätt att komma in på rätt bana och faktiskt att det kändes mycket bättre andra varvet på gupp-banan! Hundleden i Nornäs alltså. Kanske att man var känd vid alla gupp och träd, kanske att det var mörkt så hundarna inte såg alla skoterspår överallt och en hel del för att både hundarna och jag visste vart spåret gick. Det underlättar... Hade gjort mycket om arrangören kört ett spann eller skoter på morgonen innan tävlingen för när jag kom var det nysnö och inga tydliga spår alls. Tappade nog en hel del tid pga det. Eller rättare sagt, massor med tid med tanke på hur länge jag stod still.. 

När jag hade 5km kvar så ringde jag ner till målet för att förvarna om att jag var på väg! Gick ju lite fortare än tänkt. Som om det inte kunde hände mer tokerier så slocknade BÅDA mina pannlampor när jag hade ett par hundra meter kvar till målet!! Som tur var så hade jag en tredje lampa i fickan, om än pytteliten! Tog sikte på eldarna vid målet och det gick ju bra. Kom i mål som första spann vid halv 9 på kvällen. Silva-lampan varnar INTE när batteriet är på väg att ta slut och Led Lensern jag har på huvudet varnar ju men den lyser ett tag till efter att den börjat varna. Men att de slocknade samtidigt -ja det var bara för mkt...!! Har hänt en gång förut och det var vid vägöverfaren över riksvägen in till Röros... Då var det INTE månljust! Urkasst av Silva att inte kunna bygga in en batterivarnare i en lampa i den prisklassen! Silva Alpha6 heter den. 

Stort tack till Nornäs för ett kul race som har framtiden för sig. Bara att finslipa på lite detaljer så blir det riktigt bra! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  76 st Ylajärvis hundar så har det utfallit följande högsta resultat:   4 st färdiga Utställningschampions 4 st har CERT  17 st har CK   6 st har 1 pris 6 st har Excellent   3 st har 2 pris 6 st har VG 5 st har G   15 st ...

  Kenneln har tilldelats ett tredje BUP diplom. Det är såklart extra kul!  Så då blev jag ju såklart lite nyfiken på att kolla lite statistik på kennelns uppfödda valpar. (Det är dessutom idag 28 år sedan stamtiken Disa föddes!)    86 Ylajärv...

  Nu har nästan alla valpar flyttat!   Kvar är bara IG Ivalo & IG Minik som jag ska behålla på kenneln samt IG Iitsoh och IG Isa som flyttar till Järbo om några veckor.  IG Ittoq junior bor hos Nina i Värmland.  IG Ais bor hos Annika i Vagg...

        Ett par dagar innan jag trodde men det gör ju inget! Grynet är duktig och valparna är redan synnerligen välgödda... Har fötts 3+3 hittills. Den oerhört runda mörka valpen på bilden är en tikvalp...   Det är en grå (han)valp och re...

  Eftersom jag i år har båda mina bästa tikar borta för säsongen på grund av dräktighet, två unghundar i träning och dessutom hade lovat bort två hundar till PD300 så hade jag inte en tanke på att själv köra Polardistans i år. Inte tillräckligt med...