Råkade få med en insändare i hundsport... Inkorgen har rasslat till kan jag säga... Ett ämne som berör! 

Insändaren är gammal och publicerades första gången i Polarhunden, tror det var 2013. Den blev åter aktuell efter att jag läst två insändare i hundsport kring jul som handlade om de olika typerna av Irländsk setter. Så jag mejlade tidningen och resultatet kom häromdagen. 

Nedan kommer insändaren i sin helhet: (Oavkortad) 

Katt bland hermelinerna

Alt känna sig välkommen, eller rättare sagt känna sig välkommen åter!

Jag har stor förståelse för de som inte känner sig hemma i “gemenskapen” på tävling och träffar. Där det ofta görs en första bedömning om vem man är “släkt” med, vilken ras man har och vilken blodslinje. Eller för den delen vilken utrustning som man har eller egentligen precis vad som helst. Vad jag minns så var inte draghundssporten så fixerad vid sådant här när jag började för mer än tjugo år sedan. Nog för att jag föddes in i sporten, men ändå.

Jag har ju haft fördelen av att födas in i sporten och alltid haft bra hundar. Oavsett viken ras jag tävlat med. Jag är välkänd och i stort sett alla vet nog vem jag är. Med det kommer ett ansvar. Faktiskt. För många i min situation har nog aldrig tänkt efter hur det är/var att vara ny och komma in som helt novis i denna sport och hundvärlden överhuvudtaget.

De här tankarna kom till mig för många år sedan när jag började gå på jaktprov med min nu 10 år gamla Vorster. Hur olika jag och Rayban bemöttes på jaktproven! Om jag säger såhär, hade mitt första jaktprov varit som mitt sista hade jag ALDRIG fortsatt åka på prov, utställning eller för den delen ens fortsatt jaga.

Lärdomar och paralleller

Jag lärde mig mycket av den höstens jaktprov. Inte minst genom att prata med de andra hundägarna! Dela träningstips inte minst. Jag var helt ny på det där med jakthund och gick med i så många släpp jag kunde för att få se andras hundar jobba, se hur föraren gjorde, vilka kommandon och andra tips som jag kunde använda mig av. Jag noterade en viss “klasskillnad” mellan de olika provtyperna, fält, skog och fjäll. (bilmodeller, hundägare och domartyp) eftersom jag tävlade i alla tre med Rayban.

På mitt första prov var alla trevliga. Det var ett fjällprov. Rayban gick mycket bra och det var helt och fullt min orutin som gjorde att vi missade premiering. Domaren gillade honom skarpt och tog god tid med alla unghundar och ovana förare. Jag kan lova att alla vi som var där hade en mycket bra dag trots få fågelkontakter. För att vi fick lära oss och kände oss välkomna! Vi behandlades lika oavsett stamtavla. Det var faktiskt så att både jag med draghund(avlad) och de med jakthund(avlad) hade mycket att lära av varandra. Jag kunde ju ex dirigera min hund på mycket långt håll och de jaktavlade hade bättre “finish” när det gällde nära fågelarbete. Se & lära helt enkelt.

Vårt sista jaktprov blev ett fältprov. Vilken skillnad… Redan vid morgonuppställningen gjordes det nog (inofficiellt) klart vilka hundar som skulle få bra chanser för dagen. (utsatt fågel?) Jag höll modet uppe men ju längre dagen gick så såg jag ju hur det fungerade. Det var bara att titta på stamtavlorna och ägarnas kändhet, vilka som skulle få premieringen idag. Domarna och några av hundägarna kände varandra väl och det gjordes väldig klart att vi nya som inte köpt valp eller blod från deras linjer inte hade där att göra. Snacka om bortgjord att komma med en draghund som för fältproven av den karaktären var för lydig! (Han får inte jaga över väg av säkerhetsskäl) De fina fältsläppen fick ju andra hundar ta…

Ägaren av en avelsmatador var så otrevlig o osympatisk på ett jaktprov att jag lovade mig själv att aldrig någonsin använda eller köpa blod minsta lilla släkt med hans hundar. Småsint ja! Men varför sponsra sådant beteende även om vorstehklubben aldrig fick reda på min upplevelse. Jag tänkte många gånger skriva en insändare likt denna, men det blev aldrig av. Jag kommer inte köpa en Vorster igen men om jag skulle göra det, så blir det faktiskt en av jaktlinjer, fjäll-jakt..!

Hur många polarhundsägare tappar klubben och sporten med dessa paralleller som jag ser mellan min upplevelse av jaktprov med en hund av fel typ (dragavlad vorster på jaktprov) Jag har ju på draghundstävlingar också upplevt det där med rangering av förarna och att vissa får “fuska” eller får fördelar för att de kanske är mer kända än andra.

Kanske är det därför som färre och färre kommer ut på tävlingsbanan? För att snobberiet breder ut sig och det blir mer och mer elitistiskt tänk? Bredden saknas. Har du inte nyaste dyraste släden eller hund från “rätt kennel” så är du en utböling… (Jag är rädd att min hjärtefråga meriteringar kan ha en skuld här… Återkommer om det i ett annat debattinlägg)

Gröna kortet utbildningar, nybörjarträffar och träffar såsom SH-dagarna är en mycket bra inkörsport till hela sporten och draghundsvärlden, för där finns ett utmärkt kontaktnät! Det finns någon som man som nybörjare känner igen när man kommer ut på tävling!

Slutligen

Hur gör man för att få nya att känna sig ovälkomna?

ŸVägbeskrivning. Mer eller mindre skyltat eller för den delen obefintlig “för att alla VET ju var aktiviteten brukar vara”

ŸInga skyltar, spårkartor eller information vid startplatsen

ŸInga telefonnummer eller kontaktpersoner för aktiviteten

Ÿ Inget PM eller info på officiell webbsida. Bara inbjudna får PM per mejl. (ofta så på utställning)

Ÿ Ingen som hälsar på parkeringen, ingen välkomnande känsla. 

Ÿ Tveksamt beteende ute på banan från vissa förare. Finns hur många exempel som helst men för att nämna en alltför vanlig; en valpköpare till mig som på sin första tävling fick höra en hel harang med hårda ord från en landslagsförare under en problemfri omkörning. Nybörjaren var ju “i vägen”.

Så tänk efter kära vänner. Både Ni som är nya och Ni som liksom jag är veteran och förebild för många. Hur beter du dig på tävling, träffar och i sociala medier?

Malin Sundin.

Ylajärvis kennel. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  76 st Ylajärvis hundar så har det utfallit följande högsta resultat:   4 st färdiga Utställningschampions 4 st har CERT  17 st har CK   6 st har 1 pris 6 st har Excellent   3 st har 2 pris 6 st har VG 5 st har G   15 st ...

  Kenneln har tilldelats ett tredje BUP diplom. Det är såklart extra kul!  Så då blev jag ju såklart lite nyfiken på att kolla lite statistik på kennelns uppfödda valpar. (Det är dessutom idag 28 år sedan stamtiken Disa föddes!)    86 Ylajärv...

  Nu har nästan alla valpar flyttat!   Kvar är bara IG Ivalo & IG Minik som jag ska behålla på kenneln samt IG Iitsoh och IG Isa som flyttar till Järbo om några veckor.  IG Ittoq junior bor hos Nina i Värmland.  IG Ais bor hos Annika i Vagg...

        Ett par dagar innan jag trodde men det gör ju inget! Grynet är duktig och valparna är redan synnerligen välgödda... Har fötts 3+3 hittills. Den oerhört runda mörka valpen på bilden är en tikvalp...   Det är en grå (han)valp och re...

  Eftersom jag i år har båda mina bästa tikar borta för säsongen på grund av dräktighet, två unghundar i träning och dessutom hade lovat bort två hundar till PD300 så hade jag inte en tanke på att själv köra Polardistans i år. Inte tillräckligt med...