ojojoj vad det gick undan!    Trodde inte jag skulle kunna toppa gårdagen men... det gick! 

Kom upp till tävlingsplatsen en knapp timma före start. Monterade på skidorna på släden. Hittade som tur var en bult o mutter som passade... Är ju lite udda storlek! Rickard hade vallat skidorna åt mig (tack!) så det var finfint glid. Bar upp släden till startplatsen och ankrade på samma ställe som igår. Raka spåret till start! Startade återigen först, startnummer 1 kändes ju rätt så passande efter gårdagens starka insats av hundarna och förkrossande ledning. 

Tog det rätt så lugnt före start. Hade matat hundarna redan hemma hos Rickard så det var bara att försöka få i dem lite vatten innan start som gällde. De fick stå ute hela tiden. Selade på när det var en kvart kvar. Lånade en sele av Mari till Helmer så att Sally kunde ha hans sele som är lite stor för honom. Sallys sele fick Kråkan ha som igår hade en sele som var lite för lång och störde henne något! Idag skulle det inte vara någonting som störde... 

Tio minuter innan start bytte jag strumpor! Bytte till ull för det var lite kyligt. Körde med en tunnare jacka idag också eftersom jag blev väldigt varm i uppförsbackarna. Hade inte behövt vara så lättklädd för N-Tiger o gängent galopperade uppför första varvet! 

Fem minuter innan start gick jag & mina duktiga handlers upp till start och jag valde att idag köra med samma ledarpar, N-Tiger och Helmer. Även idag utan necklina. Bakom körde jag Roald och Sally. Bak blev det Kraka & I-Tiger. Detta för att kunna sätta fram I-Tiger om Helmer skulle bli lika trött som igår. Sally vill helst gå på höger sida och Helmer kan bara gå på höger sida (trodde jag) så Sally & Roald är ett par jag inte ville ändra om i. I-Tiger kan gå precis varsomhelst! 

Kraka & I-Tiger bak var verkligen rätt val! Två oerhört starka och duktiga arbetsmyror som bara matar på. Roald trivdes mycket bra med snälla Sally så det var sex mycket harmoniska hundar. Startade ut i en väldig fart idag med! Jag trodde de skulle hålla igen lite då de idag faktiskt visste hur lång banan var... Men, men... Jag lät dem springa precis så fort som de ville och fort gick det....... Gick inte fullt lika fort som igår som snabbast med medelfarten var betydligt bättre för det var inget strul eller stillastående. En jämn och fin hög fart. Galopp mest hela tiden och bara ett par tre stopp. Stannar nämligen när det ska "toalettas". I-Tiger sket två ggr... Blev ett ankarstopp när N-Tiger skulle hälsa på släkten (!!?) Ville ta in på ett översnöat skoterspår som möjligtvis kunde leda till Lotta som just passerat på tävlingsbanan hundra meter bort. Misstänker att segheten i att ta kommando kom av att han och Helmer kommit på fel sida om varandra redan efter någon kilometer. Jag trodde inte det var möjligt att N-Tiger skulle kunna springa på höger sida & Helmer på vänster!!! Jag har alltid haft hundar som kunnat springa på vilken sida som helst... Men inte dessa två! Därför jag tänkte de skulle gå bra ihop! hihi. 

Resten av banan gick utan kommandostrul och det var en riktigt kul bana som nästan som en serpentinväg gick över myrarna. Detta gjorde ju att man ganska ofta såg de andra spannen. (I början, innan jag körde ifrån) Riktigt kul att se spann! Kunde ju på det sättet även räkna hålltider och se att jag ledde med iaf fem minuter efter 15km. :-) Hundarna gick hör oerhört bra och de (läs N-Tiger) fick ett tokryck när de såg Petter & Agneta på andra sidan myren så det blev en stark fartökning och jag kunde bara stå där och NJUTA! Vinkade glatt till de andra spannen och detta var sista gången jag såg dem... 

När jag kom till de branta backarna före varvningen så var hundarna piggare än nånsin! De matade på som bara den uppför och jag behövde inte jobba så hårt själv! Idag blev jag inte ens trött ju... Passerade varningen 10.25 så jag förstod ju att vi hade chans på drömgränsen två timmar! Bara tio km kvar... 

Hundarna ville såklart gå mot mål men de kom igång ganska snart och ute på startbanan igen så fick de ny fart. Körde om  ett malamutespann ganska direkt och efter vägsträckan så körde jag om ytterlige fem spann. Alla omkörningar gick finfint. Malamuter och samojeder omvartannat. Skidåkare och slädåkare omvartannat! Fin träning för mina unghundar :-D Ingen av de spannen kunde hänga på och när vi kom till delningen MDbanan och 10kmspåret så ville Helmer svänga höger!! Alltså gå längre... Vilken skillnad från igår :-P N-Tiger var dock säker och han och Roald drog med sig gänget på rätt väg utan trassel. Ganska direkt så kommer banan ut där vi redan kört så där känner ju hundarna igen sig! De ökade farten... Än mer! Tittade flera gånger på GPSen och klockan. Det fanns en chans att komma in före elva... Sista låååånga uppförsbackarna gick tyngre nu än för en mil sedan. Travade o gick/sprang uppför så gott det gick och när vi var framme på toppen och vid varningen igen så hade precis sista spannet passerat där. 800 meter kvar och nu blev hundarna som tokiga! Full fart utför backarna fick tom bromsa så att Sally som var lite stel inte skulle bli farträdd. Kom runt kurvan med spända linor och betydligt rakare linje än igår! Helmer tvekade ingenting och det var med fart och glädje de korsade mållinjen! Idag var det inga spann ivägen, bara ett malamutespann som kom in strax innan mig.  

Kollade klockan och YES!!! Vi klarade det! Vilken fanastiskt dag och vilka hundar!! Är så oerhört stolt över mitt unga gäng. Att de kan hålla en så hög och jämn fart över fyra mil trots att alla äldre och mer erfarna hundar saknas. Dessa har aldrig gått i ett så här litet spann förut... (förutom Tiger & Tiger som gick SM) Kör ju oftast med 12-16 hundar... Det ÄR stor skillnad att ha ett så kort spann! :-D 

Så dagens tid blev nästan TRE MINUTER snabbare än igår! Jag som trodde det skulle gå mycket saktare... Körde ju turister i fem timmar i fredags, årets tyngsta dag med all tung lössnö, så det var inte helt pigga hundar jag stoppade in i bilen i fredags kväll. 

Min första placering innebar samtidigt att alla sex fick 1pris på SMD 20+ dragprovet. Tiger & Tiger har merit sedan vinsten på Polardistans ifjol och saknar nu bara ett 1pris innan de blir polarchampions. Sally tog sitt efterlängtade 1pris för utställninschampionatet! Kråkan, Helmer & Roald fick en utmärkt tävlingsdebut med vinst, banrekord & 1pris! 

Extra kul är det också att DT Olav (Nanoq) brorsan till Helmer / Roald också klarade meritering idag! Niklas missade 1priset med två sekunder i 4spanns klassen... Men 2pris och godkänd dragmerit! DT Bisquit debuterade även hon på tävlingsbanan, som ledarhund! Jörgen slutade på en 12plats i 4spanns klassen. SM Fram tävlade i Maries spann på MD6spann och de slutade på en sjätteplats. 

Grattis alla och tack för en trevlig helg :-D

det handlar inte om pengarna, det har det aldrig gjort

Det handlar om principen

Idag har jag betalat 2600 kronor i sponsring till Fjälläventyret 2013

Finns det någon som vill sponsra mig så är det också såklart välkommet   

Planerade tävlingar för säsongen 2013 är Femundlöpet 400 km med 8 hundar och Polardistans 300 med tio hundar. 

Det är inte bara polarhundklubbens styrelse (i urval) som får hornen att växa i pannan...   Igårkväll var det träning som vanligt. Första spannet med Kuling/Duro i led gick riktigt fint och det gjorde även andra spannet med Tia/Helmer i led. Tills vi skulle in på en väg vi inte kört på förut så för säkerhet skull så sprang jag fram och skulle visa vägen... Helmer som alltid håller långt till höger tänkte sig inte för och sprang om mig på fel sida! Eller egentligen rätt sida, det var ju jag som var fel ute. Jag trodde jag skulle hinna undan men de kom så fort att jag inte hade en chans att parera och hinna undan. Helt plötsligt känner jag hans lina mot vaderna och sedan låg jag där i diket! Han sprang vidare såklart    Det var minusgrader, fruset grus och ja, det gjorde ONT!! Tuppade av någon sekund och när jag väl kom upp så satt jag på knä för att känna efter om hur stort såret i huvudet var, jag kände ju att det varit en rejäl smäll och synen var lite darrig. Det blev en rejäl bula    Blodvite från båda händerna och såklart huvudet. Som tur var bara ytliga sårskador. Lillfingret på höger hand är mest skadat, där saknas det en del skinn och jag har heltejpat fingret så det är extra stelt och kallt! Känner av det hela tiden men det är väl för att det är första dagen. 

Så det där med att lösa licens (försäkring) var nog inte så dumt ändå... Hade nyss startat med hundarna så det var bara att fortsätta och det blev ungefär 16km med A-spannet och valparna. Hela gänget går riktigt bra! Duro, I-Tiger och Perra som fick gå i B-spannet fick gå med A-spannet också så det blev extra mil i benen på dem    

Med tanke på att en "liten" smäll i backen gav så mycket sår och smärta så är jag oerhört tacksam över att det var snö den där kvällen för två veckor sedan... Jag vill inte ens tänka på vad som hänt om det inte varit snö! Jag hade defintivt inte varit hel och förmodligen inte hundarna heller. Så snabbt kan ett liv eller en säsong förstöras. millisekunder. Jag fick inte ens ett blåmärke då när det som inte får hända hände. 

Rayban var med mig vid jordsättningen... Han har sina egna ideér om vad man lägger på en grav... Raybans käraste ägodel(ar) är äpplen! Så det är ju en fin gest   

(uppdaterat inlägg) Kennel Ylajärvis stamtik är död. Som stamtik för min linje räknar jag hennes mormor Disa, men för min kennel var hon nummer1. Född sommaren 2001. Behöll båda valparna och de har verkligen gett spår, Haakon & Mettemarit. Vad hade jag varit utan dem, och utan Mette i synnerhet.

Jag och Mette fick många timmar och mil tillsammans. Oändligt många. Många tävlingar blev det, det jag minns mest är såklart Amundsen Race 2009. Vilken hund... Hon, Titti, Edwin och Tasse gjorde en kämparinsats som för alltid kommer finnas i mitt hjärta. Även Tia (då 22mån gammal) och nyligen avlidna Isa var med in i mål. Oj vad vi lärde oss mycket under det loppet, vårt första riktigt långa race. Jag drabbades som många vet av utrustningsstrul och tvingades övernatta på fjället eftersom jag saknade fungerande pannlampa..! Det var mycket annat som hände under det loppet också och även om placeringen var blygsam så är det nog en av de tävlingar jag är mest nöjd med!

Mette var även med på mitt allra första Polardistans. Hon började i wheel men snart nog var hon i led. En plats hon efter det aldrig lämnade. Hon var lika klok och duktig som sin mor men hade en del lynnestrassel som hon ärvt av sin farmor... Hon hade rätt bra koll på vilka tikar hon var släkt med och Nova-släktet kom hon aldrig överrens med. Kan förstås ha med att göra att Nova tillsammans med Lösset nästan lyckades ta livet av Mette 2003. Som några uppmärksamma kanske har sett på alla de utsällningar Mette varit med på så saknar hon en halv tå och har ett stort ärr rakt genom nosen. Vilket gör att det ibland såg ut som om hade pointernäsa. Att Mette överlevde den attacken har vi nog vår duktige veterinär Ammi att tacka. Mettes högra framben var sönderslitet, ett ben var av, en del muskelbitar saknades helt, skinnet över leden var borta. Tassen sönderbiten samt nosen delad i två delar. Nova var en superbitch och hade haft sönder dörren och kommit ut i slussen. Så alla skador var gjorda genom nätet. Förutom relationen till Nova så var Mette en mycket bra ledare för flocken. Lugn och stabil. Hon har verkligen gjort nytta i min flock. Stora fina Mette! 

Mette hade superbt läk-kött och visade aldrig smärta. Kanske var det därför slutet kom så fort? Hon visade ingenting men när febern steg så gick det inte att dölja. En kraftig infektion som veterinären och jag kom överrens om att det inte gick att göra något åt tog indirekt hennes liv. En så gammal tik vill man inte operera och eftersom det var två allvarliga diagnoser på en gång så var oddsen för små för att hon skulle överleva till ett värdigt liv. Ni som har jobbat med kor vet kanske hur en Pyogenesmastit ser ut... Juvret var svullet och infekterat. Så jag trodde att det var en böld eller tumör och att det var den som gav febern. Så när jag åkte in till veterinären i morse så trodde jag inte att jag skulle åka med tom bur hem... 

Hon var mycket törstig i morse och när vi lyfte upp henne på bordet hos veterinären så kom det var från slidan. Det vet alla tikägare vad det innebär. Det är kört. Livmoderinflammation och på det inflammation i juvret. Finns inget att göra än att låta henne somna in innan infektionen sprider sig och ger mer smärta. 

Jag som badade, fönade och gjorde Mette extra fin i morse. Nu ligger hon begravd här på gården och har tom fått en fin gravsten... Kenneln har förlorat ännu en älskad medlem och alftatik. Vem som tar över nu som nr1 bland tikarna har jag ingen aning om. Det finns ingen nr2. Det fanns bara Mette och ett låååångt hopp ner till resten om man säger så. Mettemarit var speciell. Hon finns i mångas hjärtan...

Hennes goda egenskaper finns kvar i alla hennes barn & barnbarn. Livet går vidare, men någon mer Mettemarit kommer jag aldrig att få. Hon var och kommer alltid vara min nummer ett. Vila i frid Mettemarit. 

Bild1. Mettemarit på norska specialutställningen i Svullrya där hon fick CK och placerade sig i "bästa tik". Mette var mycket bra byggd, även vid elva års ålder så flöt hennes steg oerhört vackert och kraftfullt. 

Bild2. Ärren från olyckan fick hon leva med i resten av sitt liv. Men hon överlevde och det är mig enormt tacksamt eftersom jag fått så fina avkommor efter henne. Utan hennes barn och barnbarn, inget Ylajärvis... 

Mettemarit vid 8års ålder. Hon var ett kraftpaket utan dess like på mellan 23-25 kilo...! "Mettegänget" (=Alex, Titti & Haakon) var alltid vårt förstaval vid tyngre före eller vid turister av modell "större". 

Amundsen Race med mitt vita gäng! De som satte starten för min framgångsrika karriär 

   Mette & Titti

    Mette & Edwin i led

Mera Amundsen. Tror detta är 2010. Titti, Mette & Grisen. Edwin & Blixten i bakgrunden

BEST IN BREED uppfödarklass!! Driva, Grynet, Mette & Ego. Tre kombinationer

Mettmarit, jag, Annika och Sirius med hela SM kullen i famnen!! Siri, Fram, Gjöa, Ego, Arctica, Duro, Grynet, Ernest

Det blev tre kullar för Mettemarit med sammalagt 19 valpar. Vinterkullen 2004, NM kullen 2007, SM kullen 2008. Hade planer om en kull till men då Mette bara löpte en gång om året och sista löpet kom tre v för sent så blev det aldrig en upprepning av första kullen. 

Det har blivt en drös med barnbarn också! 21 stycken om jag minns rätt... 

Mette är då lite skymd på den här bilden!! Höger point. Övriga är i led: Edwin/Tasse. Mette/Titti. Balto/Brimer. 6spann MD SHAM-draget. 2007 kan det nog vara? 

11 november!! Ett par år sedan... Första snöturen den säsongen :-) Mettemarit som frispårare. Vi kör fritt på skogen och hon får själv hitta bra vägar att leda sitt spann på. 

Ett av mitt livs lyckligaste ögonblick! Målgång på Amundsen Race 2009. Minnesgoda läsare minns att detta är en förmiddagsbild! Efter detta race har jag alltid minst tre pannlampor med mig... och ingen Silva!!

Mina "fantastic four"... Edwin, Titti, Mette & Tasse. 

fann denna på facebook och vill dela den till Er som inte har facebook...

Sne vil falde av :Helge Ingstad (som var den som först importerade Siberian husky till Norge)

Ingen kransar på min grav.

En gang vil det hende　

at det dypt i meg vil varsle

at den tid jeg fikk er omme

Og det siste

veien inn til det som ligger bakom

er en del av livet.　

Jeg vil spende mine hunder for min slede,

kjøre til en vindblåst, knudret bjerk

ved viddens kant,

til et tre jeg kjenner vel.　

Jeg vil sette meg ved det,

stryke over den ru bark,

være nær et annet liv

som i tett og flinthard vekst

kjempet for å leve

som vi,

i trass mot iskald vind.

Og for siste gang

vil jeg se mot tundraen

hvor villrein skraper i sne og strekker myke muler

mot blåhvit reinmose,　

hvor langbente kalver　

kaster seg omkring i keitet ynde.　

Jeg vil løsne mine hunder,

mine vilde venner

og de vil styrte som et uvær

over tundraen

med duft av vildt i neseborene,

være fri.

Og det blir natt.　

Stjernehimmelen kommer,　

mitt gamle tak

fra år i sneen

Forunderlige hvelving

av myldrende kloder

skapt av den som skapte mig.

Så hviler jeg mitt hode

mot det gamle tre

med takk for det gode liv jeg fikk.

Sne vil falde