Ibland så ser man huskys med "små söta" tassar... Det är inte i dragsele man ser dessa hundar men de förekommer... Finns hundar med så små tassar att det ser ut som att benen är spikraka och slutar rakt ner.. 

Finns många åsikter om vad som är polart och hur en Siberian Huskys tassar ska se ut! Inte minst i utställningsringen. Egentligen skulle tass-exteriör testas utohus i snö och inte på plant golv eller gräsmatta, runt runt i ring. Men det gör det ju hela lite svårare!

I rasstandarden står det såhär om tassar "Tassarna skall vara ovala men inte långa. De skall vara medelstora, samlade och väl bepälsade mellan tår & trampdynor. Trampdynorna skall vara härdiga och tjocka. Tassarna får varken vara inåt eller utåtpekande när hunden står stilla"

På bilderna syns Alex. En tik med mycket fina tassar! stooooora inte minst... Men oj så välformade och starka tassar denna tik har. Hon har aldrig någonsin haft sockar eller varit skadad. Egentligen skulle jag lagt upp en bild på en lika stor tik bredvid Alex bilder så Ni lättare hade sett skillnaderna i tass-storlek! För Alex är en liten tik men med tassar nästan lika stora som sin far... 

Alex har för övrigt blivit mormor nuiockmed Tias valpar!  Vägde småkottarna i morse & hanarna vägde 1.1 kg och tikarna 1.05 kilo... Mycket mjölk som sagt!!    

  Ylajärvis H M Alexandra 9,5 år gammal

Kom äntligen iväg till Koppången! Strålande sol & någon grad kallt. Inget turistjobb utan bara jag & hundarna! Med mig hade jag bara 10st eftersom de andra är med far på fjälltur i Rogen. 

1april och det är verkligen mycket snö kvar!! Jag minns att familjen en gång (för läääänge sedan) var ute och åkte skidor här på koppången den 24maj... Så det finns ju ett par veckor till att hoppas på    

Jag startade ut med I-Tiger & Sandy i led men tiger åt alldeles för mycket mat igår så han ville stanna och skita hela tiden...! Så efter 1,5 mil så bytte jag till Roald istället! Han har inte gått i led mer än ett par ggr men bra träning och han har bra fart och matchar Sandy väldigt bra rent kroppsformmässigt. 

Jag är mycket imponerad av Sandy! Hon har bara gått i led i turistkörningen på en bana hon är van vid men nu var det första gången "på allvar" och på en bana hon inte springit på förut. Var lite orolig över hur det skulle gå att köra av leden & ner mot Svarttjärn men hon tvekade inte många sekunder vid höger-kommando och gick över skaren (som inte höll så bra) och över till leden som går mot Svarttjärn. Spåret svänger nästan helt bakåt mot tidigare färdriktning så hon missade vinkeln lite men kryssade över skaren ner mot leden som kommer tillbaka och ökade farten direkt när hon kände hunddofter igen så jag lät dem springa på! (Tiger följde snällt med henne..) Kör baklänges ibland och det var ju bara vi där så ingen risk att möta någon. 

Det var många skidåkare ute idag! Familjen Ouchterlony har traditionsenligt firat påsk på Koppången men de åkte hemåt idag så de hade tagit en morgontur och höll på att packa ihop när jag åkte iväg med mitt spann. 

Roald & Sandy!

Matte skulle göra ett försök till att fotografera gänget framifrån men så här ser det ut när ankaret dras bakom hundarna som en plog...! Det där med att stå still och vänta är inte deras melodi!!

Till sist fäste ankaret men då blir det hoppestuds istället!!

Roald undrar varför vi står still.......

startklara..........

På den här bilden syns det inte hur små dessa två är... De matchar ju varandra som sagt... När Sandy gick bredvid I-Tiger var det en stooooooor skillnad!! Men Sandy är den absolut snabbaste huskin vi haft. Hon har varit oerhört snabb ända sedan hon var liten valp och hade inga som helst problem att springa ikapp Rayban som såklart är oerhört snabb, vorsteh som han är!!

Koppången är ett naturreservat och hundstugan har använts i över trettio år av ett gäng eldsjälar, ibland kallade "koppångens vänner". Koppången har även i många år haft sin egen "nationalsång"! Inte många hundstugor som har det...   

Bilden är från början av 90-talet och det är Wille Carlsson, Fjellfotografen som tagit bilden. Akke & Trixie i led. Otto & Lupis i wheel. Tyvärr minns jag inte vem som går i mitten... Bilden är tagen på Svarttjärn, alltså samma plats som översta hundbilden i inlägget. 

Försökte mig på att ta bilder på enskild valp! Upptäckte att tikarna är mycket lika varandra... Den enda har dock en vit fläck på ryggen men huvudteckningarna är väldgt lika   

Tikarna ovan!! Tyvärr fick jag lov att ikväll avliva minsta tiken men Tia & de fyra hon har kvar mår bra och de äter väldigt bra! Tjocka valpar... 

Hanarna nedan

Väldigt mycket pigment på denna kille! 

Killen nedan ska det bli extra spännade att följa och se vilken färg han tillsist får... Just nu är han lite rödbrun medan de andra tre har samma mörkgrå färg  

Ett helt gäng med sötnosar föddes inatt! 5 stycken närmare bestämt    

Ser ut att vara en jämn kull både till storlek och färg! Tia får vara i fred med sina små såhär nu i början så bilder på enskild valp kommer senare... 

1000 km är otroligt lång... HUNDRA MIL...

Det är som om någon skulle få för sig att åka hundspann mellan Stockholm och Haparanda! Eller Ystad och Härnösand... Eller Orsa och Pajala... Då förstår Ni hur LÅNG denna tävling är! Jag som var trött efter trettio mil och då är Polardistans inte ens en tredjedel av Finnmarkslöpet!    

Jag har själv aldrig haft några planer på att köra tävlingen, den är till att börja med på tok för långt bort. Kommer nog väldigt långt ner i Europa om man skulle åka åt andra hållet istället    Har följt tävlingen över datorn "table mushing" är ju en praktiskt form av tävlande... I år har det varit extra spännande då bland annat Trond Hansen tävlat i 1000km klassen och Johanne Sundby i 500km klassen. Båda med renrasiga hundar i spannet. Siberian Huskys. I Johannes spann ingick ett barnbarn till vår Edwin; Sapian som delvis gick i led under tävlingen. I Tronds spann så var Sapians mor samt två systrar med ända in i mål. En oerhörd prestation av de sju hundarna i spannet som sprang alla hundra milen   Blixten kan vara stolt över sina systrar och syskonbarn!! För att inte tala om Edwin som fått så många fina & duktiga barn och barnbarn. Edwin som i hela sitt liv varit en oerhört trevlig hund och en fantastiskt duktig ledarhund har nu vid 10.5 års ålder för första gången haft en "sjukdag" från jobbet. Eller rättare sagt, han kommer att ha många... I torsdags opererades han för en ytlig tumör på benet men han är pigg & glad och visar inga tecken alls på att vara sjuk! Han har varit med på jobbet både igår och idag. Ligger på renskinnet och tittar när de andra jobbar alltså!! Livsnjutare    

"Tuva, Embla, Nala, lille Welma, Loke, Peggy oh My. Kjempetøffe hunder som har gåyy nesten halve løpet alene."

Foto: Monica Alterskjær Sundset

de tre förstnämnda är alla Edwin-avkommor

Snart har det gått åtta veckor! Tiden går verkligen fort och jag har verkligen tvivlat på att Tia är dräktig men så helt plötsligt så "ramlade" magen ner och nu går det inte att missa att hon är dräktig!    

Har ingen färsk bild på Tia men här kommer en från förra året! Tia går bakom ledarhundarna

Vilade ca två timmar på checkpoint. Kände ingen brådska. Hundarnas väl kommer främst och de behövde vila. När det handlar om långdistans så är inte placeringen det viktiga, det är vägen mot mål och att fullfölja som är det intressanta. Att göra en bra tävling helt enkelt. 

Spannet är ungt och oerfaret och träningen i år har varit långt ifrån vad den borde. Den viktiga oktoberträningen uteblev ju nästan helt... Har mentalt kommit över olyckan i höstas men det känns fortfarande. 2012 fick helt enkelt gå till historien som ett av de tokigaste hundåren jag haft... Med sådant som bara inte får hända och som aldrig tidigare hänt! Skadade högerhanden i dec och det tog ett halvår att läka ut helt, två bilolyckor, sham-draget med sin otäcka incident och så tappa hela hundspannet i oktober när linan gick av... med mera... 

Åter till checkpint Lillhärdal

Konrad kom förbi och berättade glatt att kommade sju mil var de jobbigaste......... kul att höra när jag redan i Djursvallen fick höra att de skulle vara tuffa mil... och när jag nu upptäckt vad jag hoppades var fel... Att jag inte hade  tillräckligt med mat med mig till mig själv! Min matväska för denna stäckning var inte medpackad... Skulle bli en lång och mycket hungrig tur till Särna. Övervägde alternativet att bryta men hundarna var ju hyffsad form om än slitna, men det är bara att vila mera och sänka hastigheten så att alla orkar. Att matte inte skulle orka var ju inte deras fel! Sju mil var det till nästa checkpoint och efter det bara 5mil till mål... Att bryta fem mil innan mål är ju inget alternativ!! Så endera bryta nu och ta skammen över en total miss i packningsrutinen eller fortsätta kämpa. Mot hunger och trötthet som faktiskt nu var som bortblåst. Jag valde det senare. De sju milen visade sig dessutom inte alls vara så jobbiga! Kuperat ja, men trevlig sträckning och branta backar är ju bättre än segbackar. För branta backar kan man gå i och på så sätt hjälpa hundarna. Värst är segmotlut där det går för fort för att gå och det är för drygt och störande för hundarna att hjäpa till med sparkar! 

Tog bort en sektion av linan och flyttade om hundarna. 8 hundar kvar i spannet så nu blev det... om jag minns rätt!!

Tassen

Blixt 

Grynet Roald

N-Tiger Helmer

Kraka I-Tiger

Flyttade om dem igen senare för att vila kroppar och byta muskler och då blev det

Tasse 

Blixt

Roald Grynet

N-Tiger I-Tiger

Kraka Helmer

 Hundarna jobbade på fantastiskt fint men de var hungriga de med! Så fort något av spannen före stannat och fodrat så skulle varenda mm genomsökas efter eventuella tappade matbitar... Drygt!! Tysken gick ut ca tio minuter bakom mig och när jag stannade halvägs för att snacksa mina så körde han om mig. Vi låg med ett par minuters mellanrum och jag ville inte köra ikapp utan det är skönare med lite avstånd och göra sitt eget race. Vi körde exakt lika fort...! De fem sista kilometrarna gick segt...... Passerade Fallvallen och då tror man ju att man snart är framme! Men det var fem låååånga km kvar!! 

Kom in på checkpoint med god fart och var inte helt säker på att jag skulle stanna till. Både hundmat och ffa min mat sinkade ju så så kort färd till Särna som möjligt var önskat!!! Hans-Rickard hade valt att stanna och vila där och skulle ställa av en av ledarhundarna. Det var strålade sol och finväder så både jag och hundarna tyckte att det var en bra idé att vila! Tasse var fortsatt väldigt pigg och skulle som alltid söka av halva området efter kvarglömd mat... De andra hundarna lade sig ner direkt och fick välförtjänt vila. De fick mat och jag åt upp det sista jag hade... Två kokkorvar har  väl aldrig smakat så gott!! Återfick energin och det kändes bra. Vi skulle klara det    Trots mina misstag...... 

Kraka & Helmer passar på att vila & njuta av solen!

     Sedan fick alla halm att krypa ner i. Mycket uppskattat och vid det här laget hade nybörjarna lärt sig vad halm är till för...! Inga problem att då dem att lägga sig rätt! 

Tassen håller koll på flocken   

Lövnäsvallen - Särna

En pigg och glad matte... En ännu piggare Tasse och så de andra sju som var jämntrötta.

Vilade i ca två timmar även på denna checkpoint. Hann sova en stund. Gå på toa och ta det lite allmänt lugnt! Gjorde klart släden och när Hans-Rickard gjorde sig klar så började även jag sätta i ordning mina hundar. Tog ett par minuter att sortera linor och tagga igång dem igen. Tasse blev heltänd direkt som alltid... Försökte få igång spannet och såg lika lycklig ut som alltid över att få fortsätta! Hunden som inte kan bli trött...    Men såklart så skulle han även kolla över halva området innan vi kom iväg... KAN ju finnas käk kvarglömt...... Så fick lov att ta hjälp att komma från checkpointen! Men sedan så tuffade de på riktigt fint! Mötte efter någon km Jesper som brutit loppet & vänt. Så nu var det helt plötsligt ett silver eller brons som hägrade. 

Hade med mig vatten och planerade att stanna i Lövhögen och vattna innan den tuffaste backen på hela banan kommer!! Grynet blev helt plöstligt öm i ett ben så jag fick stanna 1km före jag tänkt och vilade ett par minuter och alla drack och åt med mycket god aptit! Gjorde slut på alla kvarvarande hundmat här. Det sista jag hade var en påse med lever... Brukar alltid packa för mycket mat men det hade jag absolut inte gjort den här gången utan det var på tok för lite    Fick lov att snåla. Men så tog det några timmar mer än beräknat att genomföra loppet också!

Efter Lövhögen och upp på fjället så gick det faktiskt fortare än vad jag någonsin kört den passagen!! Brukar ju vara värsta biten... När man tror att man är framme vid korsningen... men så är det en stigning till! Men helt plötsligt så stod lilla huset där! Tasse kände igen sig direkt och det var inga som helst problem att komma ner på rätt bana. Tasse gick oerhört bra i led! Kunde styra honom precis dit jag ville. Både på sjön och på kalfjället visade han att han är en oerhört duktig ledarhund när han får chansen. Kör honom aldrig i led i turistkörningen eftersom han vänder sig om och på träning så blir det även där andra hundar i led. Men på tävling har han gått i led ett otal gånger! Han lydde minsta lilla kommando och jag blev verkligen imponerad av denna starka och duktiga hund! Han är helt oumbärlig för spannet och jag hoppas att Leo kan ta hans plats i framtiden... 

Sista tre milen känner jag igen väl och hundarna visste även de att det var målgång på G så de sprang på fint! Lite ömma ben förstås men de kämpade på. Tasse var inte ett dugg trött och höll linan sträckt med sitt fantastiskt fina travsteg! En fröjd för ögat att se honom jobba    Kom ner på isen med god fart och de jobbade på rejält i sista backen och jag sprang bredvid för att hjälpa till! Kom i mål som trea!! Brons på vårt första Polardistans 300 !! Mina tvååringar går verkligen från klarhet till klarhet! Nästa år har de mera träningsmil och erfarenhet så då siktar vi högre    Tror att detta var Tasses tionde målgång på långdistans och hur bättre fira det än att få gå i mål som singelledarhund! Veterinärerna kollade över alla hundar och det var ömma ben... Vilket jag såklart redan visste! Men vila och få sova ut gjorde susen. Tasse blev inte ens veterinärkollad i målgången..! Det behövdes ju inte. Han ville ju vidare och var pigg & glad och skulle hälsa på allt och alla så jag fick lov ta hjälp med att hålla i honom. De andra var mycket trötta och käkade leversnacksen med god aptit och blev oerhört glada över att få hoppa in i bilen igen! 

Duro & Sally hade blivit väl omhändertagna av Petter mfl (tack!!) och pappa åkte upp och hämtade dem under dagen så de var hemma i hundgården igen. Sov över hos Stig igen och åkte hem tidigt på morgonen. Det var dags att jobba igen... Tassen & Duro som var pigg och inte halt längre fick jobba hela dagen i turistkörningen... Duktiga killar    Åkte tillbaka till Särna för prisutdelningen på kvällen så det blev en lååååång dag med mycket lite sömn! 

Tack alla som gjorde tävlingen möjlig! Ingen nämnd ingen glömd     

Ankom första checkpoint Djursvallen framåt kvällningen och sa direkt till om att jag ville ta t min 6h vila där. Fick en plats bredvid Jesper som också tog ut sin 6h vila där. På andra sidan var det ett par 160 spann som höll till. En del oväsen men mina hundar var slitna efter den tunga starten och sov fint i sin halm. Kopplade lös hundarna och gav dem mat så fort jag kom in. På med täcken och ut med halmen. Sedan skulle dem veterinärbesiktigas... Lite dumt då alla hundarna lagt sig för vila, men lika bra att ha det gjort! Alla fick godkänt men Blixten och Tasse hade lite högre puls än de andra. Tasse mest pga att han inte lagt sig än! Band honom vid ett träd framför spannet så att han inte skulle dra i linan eller trassla in sig i de andra. Blixten har något mindre mil i benen än de andra och är lite sämre byggd men han är en kämpe och verkligen en stayer. 

Kändes bra och jag fick veta att jag låg strax under två timmar efter Eveline och ca timmen efter Jesper på andra platsen. Tyskarna var någon timme bakom. Jag hade inte sett några andra spann på fjället så anade att det var någon timme både framåt & bakåt! Såg tre spann vid Fonnfjället men åtminstonde två av dem måste ha varit 160B spann. 

Rullade ut sovsäcken och in med den i Jerven extremsäcken. Kröp in med kläderna på... Var inte speciellt trött men kunde iaf sova någon timme eller två innan det blev för mycket oväsen utanför. 160 spann som skulle gå iväg och en hel del tjatter... Det blev väldigt kallt där i säcken också! Någon påstod att det var 28minus vilket det kanske inte kändes som, men kallt var det! Jag hade ju räknat med en varm tur såsom väderprognosen sagt!    Hade som alltid bra kläder på mig och det är ytterst sällan jag fryser. Lager på lager är det som gäller. Hade för första gången med mig slädvantar. Alltså sådana där stora rejäla "vantar" som sitter fast på släden hela tiden. Som man stoppar in händerna i när man kör. De var på gränsen till trånga så när jag hade mina tjocka vantar hade jag inget behov av dem men skulle verkligen komma att behöva dem senare... 

Satt vid elden och värmde upp mig. Mitt emot mig satt checkpointens populraste hund! Tolvi på ca 4månader. Funktionärerna grillade korv och oj vad korvsugen man blev!! men det skulle få vänta för min del... 

Nicole, Tolvi & en av världens bästa veterinärer Jerry! Med låååååååååååååååååång meritlista från slädhundstävlingar över hela världen! Vilket rutinerat veterinärteam det var i år på Polardistans. Fantastiskt   

Lämnade Djursvallen strax före tre på morgonen. De fick mat & vatten innan jag for och alla åt som de skulle! De hade mycket god aptit hela färden. Det var 46km til andra checkpoint. Svagt utför hela vägen och hundarna jobbade på fint. Startade ut med samma spannuppställning som jag hade haft in till första checkpoint. Alltså N-Tiger & Tasse i led. Jag blev oerhört trött under denna passage och det var flera gånger som jag nickade till där bak på släden... Körde samma uppvakningstekniker som när man kör bil, fast köra ut huvudet genom rutan fungerar ju inte riktigt    Tröttheten blev värre och värre och kanske var det tur att Duro helt plötsligt och utan förvarning markerade för skada och jag fick stanna. Vakna till... Släppte lös honom och packade om i slädsäcken, sovsäcken fick åka uppepå. Hade med svenskremmar för det ändamålet! Duro är en snäll kille och kröp ner i släden med huvudet utanför och sov så sött hela vägen in till Lillhärdal! Veterinären tog en massa foton på honom där han låg och njöt av att vara slädhund... Blev förvånad över att veterinären frågade om jag skulle ställa av någon hund... Ja, självklart! Duro skulle inte behöva fortsätta om han ömmade i ett ben och Sally hade "sladdat" mer eller mindre hela tiden då det var utförsbackar så att hon skulle få åka bil hem var lika självklart. Jag hade redan timmen innan ringt till Petter Hillborg och kollat om han kunde hämta hundarna. 

När jag kom in till Lillhärdal så fick alla hundarna mat & vatten igen. Lika god aptit nu men de var såklart slitna. För nu hade vi passerat tjugo mil och det är längre än vad sju av dem någonsin gått förut... Jag åt en risifrutti till frukost, packade om så att jag hade sista godisen i jackfickan. Veterinären kollade över de kvarvarende hundarna och alla fick OK. Några med ömma handleder men inte värre än att två timmars vila skulle ge tillbaka energien. 

Vilade vid elden en stund och torkade mina vantar. Mina favoritvantar!! De jag använder nästan varje dag vintertid... Mina stora vita fina vantar med stor öppning som är så lätta att sätta på sig! Perfekta hundkörarvantar... Men jo... Jag lyckades elda upp dem...........    Gick att använda men öppningen var smält och inte helt bekväm. Tog fram mina skidåkarvantar istället och nu var jag oerhört tacksam över att jag köpt slädvantarna från draghundcenter.se !!! För de skulle kolla att behövas    LillSport Coach vantarna är varma men inte tillräckligt för att ha som enda lager utan övervantar! Så utan vantar och utan mat... Jo, det skulle bli en trevlig färd mot Särna!! 

Hans-Rickard som låg fyra kom in en stund efter mig och valde även han att vila en stund och ställde av två hundar han med. På checkpoint var även Henrik som var den ende av 300förarna som valde att ta ut sin 6timmars på denna checkpoint. 

Lillhärdal - lövnäsvallen kommer i nästa inlägg