De växer och växer...    Igår när de fyllde 3veckor så fick de smaka hundmat för första gången. Brukar prova några dagar tidigare men dessa är ju i väldigt gott hull så har inte tyckt att det behövt! Men de har slickat mina fingrar och känt doften av mat så igår provade jag att ha lite köttfärs i handen och då förstod direkt vad det handlade om... Så då fick de en skål! Undrar just hur många valpkullar denna överkörda (!) skål har fått mata...    

Valparna har även fått sina stamtavlenamn och registreringshandlingar. De kommer i stamtavlan heta:

Ylajärvis MT Winter

Ylajärvis MT Spring

Ylajärvis MT Summer

Ylajärvis MT Autumn "åttan" som blir kvar här på kenneln. Modern heter ju tian så då får det bli en åttan... 

Tikarna är fortfarade identiska i utseende så tiden får utvisa vem som är vem... Hanarna skiljer ju sig mer eftersom Spring är ljusare, faktiskt ganska lik sin snygge halvbror Io på kennel Snowstreams. Winter är en mörk skönhet! Tror att den kommer bli en del blåa ögon i den här kullen trots att båda föräldrarna är brunögda. 

En tikvalp finns kvar att tinga. Till aktivt hem såklart!

Jag har för övrigt äntligen tagit tag i nya hemsidan och den finns att beskåda på www.ylajarvis.se 

Försökte mig på att ta bilder på enskild valp! Upptäckte att tikarna är mycket lika varandra... Den enda har dock en vit fläck på ryggen men huvudteckningarna är väldgt lika   

Tikarna ovan!! Tyvärr fick jag lov att ikväll avliva minsta tiken men Tia & de fyra hon har kvar mår bra och de äter väldigt bra! Tjocka valpar... 

Hanarna nedan

Väldigt mycket pigment på denna kille! 

Killen nedan ska det bli extra spännade att följa och se vilken färg han tillsist får... Just nu är han lite rödbrun medan de andra tre har samma mörkgrå färg  

Ett helt gäng med sötnosar föddes inatt! 5 stycken närmare bestämt    

Ser ut att vara en jämn kull både till storlek och färg! Tia får vara i fred med sina små såhär nu i början så bilder på enskild valp kommer senare... 

1000 km är otroligt lång... HUNDRA MIL...

Det är som om någon skulle få för sig att åka hundspann mellan Stockholm och Haparanda! Eller Ystad och Härnösand... Eller Orsa och Pajala... Då förstår Ni hur LÅNG denna tävling är! Jag som var trött efter trettio mil och då är Polardistans inte ens en tredjedel av Finnmarkslöpet!    

Jag har själv aldrig haft några planer på att köra tävlingen, den är till att börja med på tok för långt bort. Kommer nog väldigt långt ner i Europa om man skulle åka åt andra hållet istället    Har följt tävlingen över datorn "table mushing" är ju en praktiskt form av tävlande... I år har det varit extra spännande då bland annat Trond Hansen tävlat i 1000km klassen och Johanne Sundby i 500km klassen. Båda med renrasiga hundar i spannet. Siberian Huskys. I Johannes spann ingick ett barnbarn till vår Edwin; Sapian som delvis gick i led under tävlingen. I Tronds spann så var Sapians mor samt två systrar med ända in i mål. En oerhörd prestation av de sju hundarna i spannet som sprang alla hundra milen   Blixten kan vara stolt över sina systrar och syskonbarn!! För att inte tala om Edwin som fått så många fina & duktiga barn och barnbarn. Edwin som i hela sitt liv varit en oerhört trevlig hund och en fantastiskt duktig ledarhund har nu vid 10.5 års ålder för första gången haft en "sjukdag" från jobbet. Eller rättare sagt, han kommer att ha många... I torsdags opererades han för en ytlig tumör på benet men han är pigg & glad och visar inga tecken alls på att vara sjuk! Han har varit med på jobbet både igår och idag. Ligger på renskinnet och tittar när de andra jobbar alltså!! Livsnjutare    

"Tuva, Embla, Nala, lille Welma, Loke, Peggy oh My. Kjempetøffe hunder som har gåyy nesten halve løpet alene."

Foto: Monica Alterskjær Sundset

de tre förstnämnda är alla Edwin-avkommor

Snart har det gått åtta veckor! Tiden går verkligen fort och jag har verkligen tvivlat på att Tia är dräktig men så helt plötsligt så "ramlade" magen ner och nu går det inte att missa att hon är dräktig!    

Har ingen färsk bild på Tia men här kommer en från förra året! Tia går bakom ledarhundarna

Polardistans 300 km.

En färd som gav en hel del nya erfarenheter och insikter... Vi kom i mål men det var med en del misstag och tokerier i bagaget... Jag har sagt det förut, jag är den sämsta medlemmen mitt spann!! Men jag hade ju inte behövt bevisa det på det här viset... hmm hmm... kommer mer mer om det senare!! Om jag nu ska erkänna vad jag lyckades med att göra!    Hundarna jobbade finfint och de gick faktiskt bättre & bättre ju längre loppet gick. Vi hade en trevlig färd och trots att jag efter tjugo mil inte ens var säker på att komma i mål av orsaker jag berättar om senare så klarade vi det! Tillsammans! Jag är oerhört nöjd med hela gänget och med Tasse i synnerhet. Det var också han och minnet av mitt andra Amundsen Race som fick mig att tänka att vi självklart skulle klara det och gå i mål även om energin hos matte tröt. Jag har aldrig brutit ett lopp och det tänkte jag inte göra den här gången heller... 

Tack Tasse för allt! Vilken hund... Han var inte ens trött när vi kom i mål. Han stod och viftade på svansen, hälsade på allt o alla och tyckte att gänget inte alls skulle vila utan gå vidare. Fick lov att ta hjälp med att hålla honom efter målgången... Han blev inte ens veterinärundersökt... Behövdes ju inte!! Han hade utan svårighet kunnat gå många, många mil till! Jag tror att årets Polardistans blev Tasses tionde långdistanstävling och vilket jubileum sedan! Gick som solklar kommandoledare och singelledarehund i mer än halva loppet. Jag visste inte att han var så här bra...    Vi kom tillsist in på en finfin tredjeplats, ett par timmar senare än planerat men varför stressa liksom! Jag ville ju köra 300km just för att slippa stessen som det är att köra 160 där det mer eller mindre är omöjligt att vila någonstans om man vill kunna vinna. Där gäller det att pressa hundarna extremt mycket och hela tiden ligga på gränsen till vad som är sunt och det är inget jag är intresserad av. 

2013-03-06 Tio hundar & trettio mil låg framför oss... Trettio mil i varierad och bitvis tuff terräng... En terräng jag väl känner igen efter sex st genomförda Polardistans sedan innan. Halva spannet var debutanter och tre av dem verkliga veteraner varav en av dem skulle visa sig ha oanade krafter och egenskaper! Mer om det senare... 

Åkte upp till Särna under tisdagen. Packade bilen sent o trodde väl att jag fått med mig det jag skulle    Blev några ärenden i Mora också. Blev inte så mycket av frukosten eftersom det var lite för mycket som skulle hinnas med innan jag åkte så stannade i Älvdalen och åt lunch. Är ju mer jobb än någonsin innan man åker bort när man har en bondgård! 

Kom fram till Särna och fick en bra parkering. Rastade och matade hundarna. Checkade in "pappersarbetet" och fick hundarna veterinärbesiktigade. De var mycket noggranna! Varenda muskel och led kändes igenom och jag oroade mig för besiktningen av N-Tiger eftersom det som sagt var mycket kroppskontakt. Jag sa till veterinären att jag hade en hund som inte gillade veterinärer och assistenten frågade om han (hunden) var läskunnig. Jajamen sa jag... För han är ju helt underbar och bra med alla turister och gäster som vill gosa med honom. Men veterinärer... Nja, inte direkt favoriter! Veterinären på SM gillade han inte men så var det en kvinna också. (brukshundsbakgrund?) Kan ha påverkat? För denna erfarna och duktiga veterinär på Polardistans hade inga som helst problem att känna igenom N-Tiger och han fick en lika omfattande besitning som alla andra hundar! Skönt! Alla hundar fick OK utom I-Tiger som ömmade vid massage av höger bakben, uppe i muskeln på framsidan. Inget jag märkt innan... alls! Så han fick en ombesikting på morgonen efter då det var lika men rörelserna var normala. Så order om massage och extra koll på honom. Jag hade redan tänkt starta med honom långt fram så att det blev mindre tryck & vikt på honom så det kändes ju som ett bra val. Längst bak i spannet skulle mina fyra debutanter gå... Inte den vanliga uppställningen av debutanter & erfarna på tävling men det var den lösning som jag trodde skulle gynna spannet bäst över 30mil. 

Förarmötet tog sin lilla tid men det var mycket bra och tydlig information om tävlingen och checkpointerna. Framförallt så uppskattade jag verkigen att få distansangivelse för alla sträckningarna. Alltså i princip hur långt det är mellan varje röd skylt! Skrev in dem i mobilen och skrev senare över dem till kartan. Ett bra stöd för orienteringen senare under racet. Jag har ju alltid kartan och kompassen uppe på släden så följer banan hela tiden. Vet i princip alltid var jag är. GPS karta använder jag inte... Litar inte på GPS, utan har bara den till att se distans och km/h. Som ett stöd för vilo & mattider. Nu visade det sig att det inte gick att lita på kompassen heller! På 7mila sträckan mellan andra & tredje checkpoint snurrade den rätt fint om man säger så! Tur det var bra skyltat och i princip omöjligt att åka fel i år. 

I år hade Polardistans två tävlingsledare. Fria och inte kopplade till något distrikt. Polardistans och Polarhundsmästerskapen är de enda tävlingar som SPHK "står för". Teoretiskt alltså. Hur verkligheten ser ut vet Ni nog...    Framförallt i år då det inte ens blev något polarhundsmästerskap!! En lösning som denna med två tävlingsledare som under hela säsongen kan koncentrera sig på tävlingen var verkligen ett lyckokast och tävlingen har fått sig ett lyft! Det blir fel att i princip tvinga på ett distrikt att arrangera tävlingar åt rasklubbar eller SPHK centrala. Rasklubbarna och centrala måste ta mera ansvar. Tävlingsverksamheten är snart utdöd om det inte blir en ändring här. Nu tillhör jag dessutom en rasklubb som är van att få, hellre än att ge eller göra något själv. Klart det kan fungera det med men då ska det vara lönsamt för den som gör något. (...) Överger det ämnet nu (...) Blir så mycket skitsnack och det får jag nog av ändå med mina principer & tankar & ideer om förändring som inte alltid uppskattas av överheten (...) 

Skulle önska att Polarhundsmästerskapen även de får två externa tävlingsledare som får till ansvar att arrangera tävlingen. I samband med ett distrikt eller varför inte en annan draghundsklubb. SPHK är en i jämförelse rik klubb och att inte ha ett mästerskap är inte bra, det finns lösningar! Finn dem (...)

Bodde som alltid hos min vän Stig i Särna och har således väldigt nära till starten. Blev pizzamiddag och chips på kvällen. Studerande av kartan och lite skvaller såklart!    Alltid lika trevligt att ses! Har ju blivit tradition att jag bor över där när det är Polardistans    

Åter till tävlingen!

Starten gick kl9 onsdag morgon. Jag åkte till tävlingsplatsem 1.5 h innan och valde en parkering som innebar att jag skulle få gå en kort bit men samtidigt slippa ha bilen felparkerad eller i vägen. Har ju ingen handler så bilen lär stå där den står! Band ut hundarna och matade dem. Alla åt som de skulle! Skönt    För det har krånglat lite med maten i vinter, inget jag är van vid!!! Har aldrig någonsin haft dålig aptit på hundarna men har bytt foder fyra ggr i år. Slaktavfall från hemslakten och innanmäle äter de allihopa men det går ju inte att gå på sådan fet mat i längden! Det är ju godis! Hade hjärta, fett, fettfärs och lever med mig i slädsäcken. gottgottigottgott! 

Klockan åtta var det besikting av I-Tiger. Jag packade släden med allt som jag skulle ha med mig. (trodde jag ja...) Kändes bra. Ingen stress eller så. Hundarna var tysta och lugna. Såg att de andra spannen började sätta upp sina spann. Jag haffade Karitta Ryttinger som handler och vi selade alla hundarna. Ankrade släden i en fyrhjuling (tack!!) och det var väl en tio minuter kvar till start. Stängde slädsäcken och snabbkollade att det såg bra ut med kartan osv. De andra var redan startklara... Men hemma sätter jag upp ett 16spann på fem minuter så varför stressa liksom!    När det var åtta minuter kvar var jag ner i släden för sista gången och tog upp reservselen för Blixten har gått o blivit lite småfet så hans sele var lite trång i halsen så bytte på honom! Fick hjälp av Ann-Sofie Pederson och en till som jag tyvärr inte vet namnet på. De hade koll på hundarna när jag gick och hämtade nya. Satt upp hela spannet och körde lugnt o fint fram till starten med två minuter till godo! Oerhört skönt att ha fyrhjulingen och släden bunden med rep. Slippa farliga ankaren i snön och framförallt slippa sätta fast ankaret på släden samtidigt som man ska köra ner för åbanken! Svänger ju rätt rejält där och brant dessutom!! När det var typ åtta sekunder kvar satte jag på mig vantarna. Två sekunder kvar så började jag sträcka mig mot panikhaken... Vet inte varför jag var så seg! haha. Fick såklart inte upp "fanskapet" direkt men vad gör ett par extra sekunder på trettio mil!

Det blev dessutom tre minuter... För när jag kom ner på isen så fick jag trassel och kom av banan. Helmer var övertygad om att vi skulle till Östomsjön och Blixten lydde vänsterkommando direkt men fick ju inget stöd av Helmer/Grynet som gick bakom och blev då osäker på om han verkigen hade rätt. Duro och Tasse ville båda också gå rätt men Helmer, pyttelilla Helmer drog med sig hela spannet fel... Då var han billig!! Fick ankra och leda dem rätt. Fick trassel... massor med trassel! Hamnade ute bland buskarna på ön. Släden välte ett par gånger och böjde ena staget på släden rejält!! Oj vad det störde styrningen att höger sida var flera cm kortare än vänstra! Drog tillbaka staget efter ett par km så efter det gick Skunken som den skulle    Tysken som åkte bakom mig åkte förbi mig när jag stod och trasslade ut I-Tiger & Duro som på något vis snurrat in sig och då blev ju hundarna ännu mera taggade men åtminstonde åt rätt håll. Vände mig om och såg att Jesper var på väg och övervägde att vänta in honom för att få ett spann att gå på men Blixten stod redan på rätt ställe och det var bara en stolpe att köra ner så var vi på rätt bana! Så jag välte släden en gång till och kom iväg åt rätt håll! Blixten i singelled precis som förra året. 

foto: Kevin Dunham

Stannade direkt efter sjön och rättade till de linor som kommit fel och körde snart ikapp Hans-Rickard och Jesper var också hack i häl. Hade ju tänkt mig en lugn start och iaf ett par mil innan det blev gruppkörning! Det var ganska varmt och hundarna tog mängder med snö. Blixten verkade helt ur slag och jag insåg snabbt att det skulle bli till att byta ledarhund om han inte kom i ordning. Efter ytterligare någon kilometer kom Eveline ikapp oss. Körde om men även hennes hundar var törstiga och gick av spåret och lade sig i snön ett par gånger så Jesper körde om och la sig först och det blev gruppkörning ett tag. Eveline körde om igen och bytte sedan ledarhundar medan vi andra två väntade! Det gjorde nog susen för nu ökade farten och vid Morvallen så kom vi isär. Var knappt styrfart på spannet där ett tag i början! Såg henne ett par gånger efter det men restan av loppet blev utan sällskap. Precis så som jag vill ha det. Jag passade också på att flytta om hundarna när vi ändå stod sitll allihopa. Valde N-Tiger och faktiskt Grynet! Hon har gått i led på en MD-tävling i Åsarna en gång och även ett par mil på Amundsen för två år sedan. Men hon går ytterst sällan i led i turistkörningen. Hon tyckte det var skitkul att få gå i led och vi körde om Jesper och höll den positionen ända till Lövhögen där jag stannade en stund för att vila och mata hundarna. 

Dock så var inte Grynet i led då... För efter delningen av 300 och 160 banan så var det medvind i flera km men för att komma över till leden mot Härjedalen och Lövhögen så är det en 90graders sväng och i det vädret som rådde så innebar det att byta medvind mot hård sid/motvind. Inte det lättaste kommandot för två oerfarna ledarhundar. Jag hade redan innan noterat att Tasse varit taggad och lystrat fint på kommandona trots att han gick långt bak i spannet. Han tvekade inte en sekund att gå upp mot vinden och jag satte då fram honom i led och degraderade Grynet vilket hon var lika nöjd med! Tassen och N-Tiger har aldrig gått ihop förut men det var inga som helst problem att ha dem därframme tillsammans. 

Så spannet därefter blev

N-Tiger Tasse

Grynet

Duro I-Tiger

Blixt

Helmer Sally

Kraka Roald

Vilade som sagt en stund i Lövhögen. Det är ju 30mil och det är en tuff sträckning med många höjdmeter i början. Efter Lövhögen är det ännu mera fjäll så det är lagom att vila där. Helmer var mycket trött, han hade gått för hårt i början. Detta är ju hans första långdistanstävling (exkl Vildmarksracet på 12mil) och första gången han är på fjället! De andra nybörjarna skötte sig bra! Sedan finns det ju de där efarna killarna som konstaterar att det är vila som gäller och då gräver en grop som vindskydd... Blixten är klok han!! (bild kommer...) 

Tuffade på mot Lofsdalen och detta var nog bland det segaste fören jag någonsin kört i! Glidet var obefintligt och släden var T U N G!! Hundarna fick verkligen jobba och fort gick det inte.. Hade räknat med betydligt snabbare tid upp till Lofssjön och hade tänkt vila där en stund. Planen var att ta ut 6h vilan i Lillhärdal, alltså checkpoint 2 men hundarna var slitna efter segföret över fjällen så jag valde att vila 6h i Djursvallen. För säkerhets skull. Har ju unga hundar och vill inte bränna dem. 

Bilder från Lofssjön! foto: Petter Hillborg

Mer om checkpointen och färden vidare mot Lillhärdal i nästa blogginlägg... 

Det hände mycket igår    Tia & Oscar fick åka till Mora och veterinärstationen. Oscar för att få ut sitt pass samt rabiesvaccinering och Tia för att kolla dräktighet! Det är 6v sedan parningen mellan henne & Melos och hon har visat mycket få tecken, för att inte säga inga alls om att hon är dräktig. Men förra veckan så började buken gå ner lite mer än normalt och hon har tydligt lägre lust att jobba så nog borde det vara valpar där... Beställde tid för undersökning för säkerhets skull. Om inte annat för att få ett hum om hur många valpar det kan tänkas vara. Nu syntes det ingenting om något antal men livmodern var förstorad och hon vägde hela 20kilo! Så dräktig är hon absolut    

Mera valpar väntas förhoppningsvis i vår då Tasse äntligen fick tik-besök! Isdimma Blitzen började löpa i samband med Niklas & Maris semester i Drevdagen så när de åkte hem så lämnade de av henne hos mig. Det var mycket flörtande direkt och de fick "till det" på söndagen     Jag har ju länge velat ha avkommor efter Tasse och kanske att det nu äntligen blir Tasse-avkommor... 

Just nu sitter jag i Särna och väntar på att Polardistans ska "starta"! Har veterinärbesiktigat hundarna och fått utrustningen kontrollerad så det är bara förarmöte kvar... Hundarna är i god form men I-Tiger ömmade lite på en muskel så han ska få extra omvårdnad och kontroll av veterinärerna i morgon. Jag startat kl9 i morgon bitti! Startar först av alla 300km spann. I min klass är det bara sex spann anmälda

Prisutdelningen! foto: Petter Hillborg

Helmer var måttligt imponerad... uppskattade inte högtalarna! 

Jag bad Petter ställa upp Togo (Ylajärvis BG Togo) så jag kunde ta en ståbild...

jo... det gick ju bra......... ehm.......