Idag fyller DT-kullen två år! Oscar, Helmer, Roald, Etha, Bisquit, Sverre och Olav/Nanoq

Fem hanar och två tikar blev det. Sydpolen tema med anledning av att det 2011 var 100 år sedan sydpolen nåddes för första gången. Fem norrmän blev först och jag tänkte att jag kanske aldrig mer får chansen att ha det här namntemat då det inte är så vanligt att få fem hanar! 

Jag behöll fyra av valparna och alla har svarat upp mot förväntningarna. Oscar är den snyggaste av dem och han är den enda jag visat på utställning som vuxen. På rasspecialen 2011 där han vann juniorklass och tilldelades CK! Roald blev BIR-valp på norska rasspecialen men har är så liten att det inte blivit av att visa honom som vuxen. Helmer är också liten till växten men var den som var mest lovande i selen deras första säsong. Mycket driv och framåtandra. Gick redan månaden efter inkörning som ledarhund och ofta som singelledarhund! Ska bli kul att se hur han svarar upp mot förväntningarna nu som vuxen. Etha är en lugn och snäll tjej som har startat årets säsong betydligt bättre än vad jag trodde hon skulle. Med bättre kropp och framförallt hull så får hon en bättre chans. 

Sverre är den som är störst i kullen. Det var han även som valp! Han är körd ganska mycket som ledarhund så det ska bli kul att se hur det går för han & Kenneth o resten av gänget i framtiden.

Nanoq är också ganska stor. Eller rättare sagt hög!    Blir 4spanns tävlande för honom i vinter så där kan ju långa ben behövas

Bisquit är enligt rapporten en mycket bra draghund! Massor med dravilja o power! Hon ingick i 4spannet som tog brons på SM i helgen. 

Så alla sju är aktiva och duktiga draghundar! Första tävlingssäsongen blir ju i år så det ska bli riktigt kul att se hur det går för dem! Jag har ju bara Femundlöpet planerat och för den sträckan kanske de är i yngsta laget men åtminstonde grabbarna kommer tränas extra för att vara reserver. 

Igår fyllde BG-kullen 1år, det innebär att det idag var tillåtet med tävlingsdebut i barmarkstil vilket Togo som ägs av Petter Hillborg passade på att göra! Han & Petter tävlade idag i canicross på 2,5km banan i Härnösand där de slutade tvåa på en fin tid, framförallt med tanke på att Petter precis innan tävlat i kickbike så det var ingen vila emellan alls!

Med tanke på hur stark och snabb Leo är så kan jag tänka mig att Togo är lika stark han... Vilket också rapporterna säger!   

Ett år har gått sedan min senaste kull föddes! En efterlängtad kull efter min mina Gullegrynet och en hane jag hade spanat på ett tag, Vargteam Birk. Kändes bra att testa en helt ny linje och jag är väldigt nöjd med det jag sett hittills av valparna. Får träffa Yla i helgen, vilket ska bli extra roligt eftersom jag inte har sett henne sedan Vaggeryd!

Jag hade mina aningar om att det skulle bli en intressant färgad kull och det blev det! Återanvänder några bilder från november ifjol... Har inte tagit några nya på Dolly & Sandy ju. Leo blev ju flitigt fotograferad i Idre som Ni såg i bloggen nyligen. Han fick en del blickar på sig... Nä jag har inte skaffat schäfer eller fler blandraser! Huskyn får ha vilken färg som helst! Även svart sadel och bruna ben    Men när Leo föddes var han kolsvart! Med en liten vit bläs, med tiden så har han tonat ut i mer grått och brunt. 

Leo & Sandy som båda förgyller min vardag!

Dolly & Rayban. Notera Raybans ögon och framförallt blicken... 

man stjäl inte Raybans älskade äpplen...   

Har inga planer på egen avel för nästa år men hade tänkt mig en parningsvalp efter den fina tiken Blitzen

Bild från utställningen i Tånga Hed helgen som gick.

Fick ett fint MMS häromdagen! Yla ser verkligen ut att trivas hos Marita    Småkottarna fyller snart ett år... Tiden går fort! Jag har anmält Leo till Idre men har har tyvärr ett "skönhetsfel" för tillfället så får se om han hinner bli fin och får följa med. Han råkade få ett bett under ögat och det läkte riktigt fint till en början men så gick stygnen upp så nu är det inte så fint längre    Det kommer bli ett ärr men det ska ju inte påverka bedömningen får jag hoppas! Just nu är dock ärret lite stort och fult. De andra jag ska ställa ut i Idre lär nog bantas! Ser träningsbilder på nätet och jag förtstår inte hur Ni lyckas hålla hundarna så smala under sommaren...   Nu håller jag enligt vissa mina i svagt överhull även på vintern, vill inte ha magra hundar och det går fort att tappa i vikt när man tränar hårt. Så jag vill alltid ha en liten "buffert" på dem.  Kunderna vill heller inte se hundar i extrem raceform eller vad man ska kalla det för. För tyvärr är det ju så att de allra flesta hundar i det här landet är feta eller extremt feta. Så det är väl helt enkelt så att man inte är van vid att se hur en hund egentligen ska se ut för att vara i god form. Det visar om inte annat gästernas åsikter om Rayban. Han har 5-8kg övervikt (!!) Han är oerhört populär och de allra flesta tycker han är i god form... Jag tycker han är smällfet    Men han mår bra och trivs med livet som pensionär så det går liksom inte att få honom i form längre. Han skadade ju sig för två år sedan så tävlingskarriären fick tyvärr ett abrupt slut. Tränar gör han ju varje dag! Alltid lös och det blir många varv runt reviret, inte minst för att hålla koll på katterna. Äter massor gör han med... Han får inte mycket mat av mig men det är ju självservering på mycket annat här på gården. Kofoder i alla varianter är ju en favorit. Ibland någon efterbörd eller annat "gojs"... 

I helgen fyllde vår fantastiska ledarhund Edwin 10 år!! NM-kullen fyllde fem. Tiden går fort. 

(uppdaterat inlägg) Kennel Ylajärvis stamtik är död. Som stamtik för min linje räknar jag hennes mormor Disa, men för min kennel var hon nummer1. Född sommaren 2001. Behöll båda valparna och de har verkligen gett spår, Haakon & Mettemarit. Vad hade jag varit utan dem, och utan Mette i synnerhet.

Jag och Mette fick många timmar och mil tillsammans. Oändligt många. Många tävlingar blev det, det jag minns mest är såklart Amundsen Race 2009. Vilken hund... Hon, Titti, Edwin och Tasse gjorde en kämparinsats som för alltid kommer finnas i mitt hjärta. Även Tia (då 22mån gammal) och nyligen avlidna Isa var med in i mål. Oj vad vi lärde oss mycket under det loppet, vårt första riktigt långa race. Jag drabbades som många vet av utrustningsstrul och tvingades övernatta på fjället eftersom jag saknade fungerande pannlampa..! Det var mycket annat som hände under det loppet också och även om placeringen var blygsam så är det nog en av de tävlingar jag är mest nöjd med!

Mette var även med på mitt allra första Polardistans. Hon började i wheel men snart nog var hon i led. En plats hon efter det aldrig lämnade. Hon var lika klok och duktig som sin mor men hade en del lynnestrassel som hon ärvt av sin farmor... Hon hade rätt bra koll på vilka tikar hon var släkt med och Nova-släktet kom hon aldrig överrens med. Kan förstås ha med att göra att Nova tillsammans med Lösset nästan lyckades ta livet av Mette 2003. Som några uppmärksamma kanske har sett på alla de utsällningar Mette varit med på så saknar hon en halv tå och har ett stort ärr rakt genom nosen. Vilket gör att det ibland såg ut som om hade pointernäsa. Att Mette överlevde den attacken har vi nog vår duktige veterinär Ammi att tacka. Mettes högra framben var sönderslitet, ett ben var av, en del muskelbitar saknades helt, skinnet över leden var borta. Tassen sönderbiten samt nosen delad i två delar. Nova var en superbitch och hade haft sönder dörren och kommit ut i slussen. Så alla skador var gjorda genom nätet. Förutom relationen till Nova så var Mette en mycket bra ledare för flocken. Lugn och stabil. Hon har verkligen gjort nytta i min flock. Stora fina Mette! 

Mette hade superbt läk-kött och visade aldrig smärta. Kanske var det därför slutet kom så fort? Hon visade ingenting men när febern steg så gick det inte att dölja. En kraftig infektion som veterinären och jag kom överrens om att det inte gick att göra något åt tog indirekt hennes liv. En så gammal tik vill man inte operera och eftersom det var två allvarliga diagnoser på en gång så var oddsen för små för att hon skulle överleva till ett värdigt liv. Ni som har jobbat med kor vet kanske hur en Pyogenesmastit ser ut... Juvret var svullet och infekterat. Så jag trodde att det var en böld eller tumör och att det var den som gav febern. Så när jag åkte in till veterinären i morse så trodde jag inte att jag skulle åka med tom bur hem... 

Hon var mycket törstig i morse och när vi lyfte upp henne på bordet hos veterinären så kom det var från slidan. Det vet alla tikägare vad det innebär. Det är kört. Livmoderinflammation och på det inflammation i juvret. Finns inget att göra än att låta henne somna in innan infektionen sprider sig och ger mer smärta. 

Jag som badade, fönade och gjorde Mette extra fin i morse. Nu ligger hon begravd här på gården och har tom fått en fin gravsten... Kenneln har förlorat ännu en älskad medlem och alftatik. Vem som tar över nu som nr1 bland tikarna har jag ingen aning om. Det finns ingen nr2. Det fanns bara Mette och ett låååångt hopp ner till resten om man säger så. Mettemarit var speciell. Hon finns i mångas hjärtan...

Hennes goda egenskaper finns kvar i alla hennes barn & barnbarn. Livet går vidare, men någon mer Mettemarit kommer jag aldrig att få. Hon var och kommer alltid vara min nummer ett. Vila i frid Mettemarit. 

Bild1. Mettemarit på norska specialutställningen i Svullrya där hon fick CK och placerade sig i "bästa tik". Mette var mycket bra byggd, även vid elva års ålder så flöt hennes steg oerhört vackert och kraftfullt. 

Bild2. Ärren från olyckan fick hon leva med i resten av sitt liv. Men hon överlevde och det är mig enormt tacksamt eftersom jag fått så fina avkommor efter henne. Utan hennes barn och barnbarn, inget Ylajärvis... 

Mettemarit vid 8års ålder. Hon var ett kraftpaket utan dess like på mellan 23-25 kilo...! "Mettegänget" (=Alex, Titti & Haakon) var alltid vårt förstaval vid tyngre före eller vid turister av modell "större". 

Amundsen Race med mitt vita gäng! De som satte starten för min framgångsrika karriär 

   Mette & Titti

    Mette & Edwin i led

Mera Amundsen. Tror detta är 2010. Titti, Mette & Grisen. Edwin & Blixten i bakgrunden

BEST IN BREED uppfödarklass!! Driva, Grynet, Mette & Ego. Tre kombinationer

Mettmarit, jag, Annika och Sirius med hela SM kullen i famnen!! Siri, Fram, Gjöa, Ego, Arctica, Duro, Grynet, Ernest

Det blev tre kullar för Mettemarit med sammalagt 19 valpar. Vinterkullen 2004, NM kullen 2007, SM kullen 2008. Hade planer om en kull till men då Mette bara löpte en gång om året och sista löpet kom tre v för sent så blev det aldrig en upprepning av första kullen. 

Det har blivt en drös med barnbarn också! 21 stycken om jag minns rätt... 

Mette är då lite skymd på den här bilden!! Höger point. Övriga är i led: Edwin/Tasse. Mette/Titti. Balto/Brimer. 6spann MD SHAM-draget. 2007 kan det nog vara? 

11 november!! Ett par år sedan... Första snöturen den säsongen :-) Mettemarit som frispårare. Vi kör fritt på skogen och hon får själv hitta bra vägar att leda sitt spann på. 

Ett av mitt livs lyckligaste ögonblick! Målgång på Amundsen Race 2009. Minnesgoda läsare minns att detta är en förmiddagsbild! Efter detta race har jag alltid minst tre pannlampor med mig... och ingen Silva!!

Mina "fantastic four"... Edwin, Titti, Mette & Tasse. 

Duros valpar är nu hela fem veckor gamla och OJ vilka sötnosar!! Man alldels smälter när man ser dessa profilbilder... Min favorit är nog Orion & Fenja   Fast det är väldigt jämnt i favoritskapet... 

Kika in på Ulvedalens hemsida!

http://www.ulvedalen.com/krakapups%202012%20-%20profilbilleder.htm

Så otroligt lik sin mor!! Blandade bilder från i vintras. foto: Nathalie

   Väldigt kontaktsökande...!!

 Färgen från morfar och farfar men uttryck och allt annat från mor Grynet!

Så otroligt fin... 

Värmekälla och huvudkudde åt brorsan Leo  

mys...