men det gör de inte...

http://www.malardalen.sphk.se/Wintermountain/Fjallaventyretinfo.pdf

http://www.malardalen.sphk.se/Wintermountain/FJALLAVENTYRET%20kompendium2013.pdf

det här är det bästa jag läst på länge, mycket länge när det kommer till Polarhundar. Vilket bra initiativ och hur väl passar det inte in på portalparagrafen som SPHK borde sträva efter. Främja rastypiska aktiviteter för de fyra polarraserna. 

Som jag ser det är det två aktiviteter som MÅSTE arrangeras av SPHK varje år. Polardistans och Polarhundsmästerskapet. Okej om det är genom ett distrikt eller annan tävlingsklubb, bara det blir av. Att det i år inte ska arrangeras något mästerskap är pinsamt. Faktiskt. Någonstans är något väldigt fel! Hur kommer det sig att inga distrikt vill arrangera tävlingar, eller iaf bara en tävling? Kan det bero på att de inte får något som helst stöd uppifrån... SPHK är i jämförelse med andra klubbar av samma storlek en mycket rik förening. Pengar som bland annat kommer från medlemsavgifter. Är det då för lite begärt att klubben ser till att ett Polarhundsmästerskap arrangeras? Eller att de få klubbar och eldsjälar som faktiskt fortfarande VILL göra gott för klubben stödjs? Istället för att gång efter annan få nej på sina ansökningar om pengar eller hjlälp från moderklubben. 

Det är ett under att det arrangeras någonting under SPHK-namn idag. 

Jag uppmanar alla att läsa årsredovisningen och fundera på vart alla pengar tar vägen. Är det till RÄTT saker? Går det rätt till. 

Jag kommer iaf mentalt att stödja fjälläventyret allt jag kan! Läs igenom kompendiet och beundras över att det faksiskt fortfarande finns SPHK medlemmar som använder hundarna till det de från början var till för. Jag vet också nu var mina pengar som jag var lovad av SKK men inte fick ut av SPHK centralstyrelse, för mitt landslagsuppdrag i Norge 2010 hade gått. de hade gått tillbaka till klubben och främjandet av polara egenskaper. 2600 kr hade jag betalt till fjälläventyret utan att tveka! Mina medkumpaner i det diskriminerade landslaget hade nog gjort lika. Behållit pengarna inom SPHK. 

Synd bara att centralstyrelsen agerat som de gjort med Landslagsbidragen för VM i Norge 2010. Hela förfarandet är... ja pinsamt. Jag har bloggat om det förut men fick lov att radera bloggen eftersom den kunde generera i en disiplinanmälan mot mig (!). Just det blogginlägget råkar vara det mest läsa jag någonsin skrivit. Fråga mig inte var alla läsare kom ifrån... Men det var många!! Jag skrev ju bara sanningen och publicerade officella dokument som iaf förtroendevalda haft i sin hand. De skulle varit publicerade på hemsidan inför årsmötet men... ja just det... 

Att dessutom skylla på sekreteraren för att hon är för nogrann och redovisade den fulla resultatlistan till SKK (så som man ska göra enligt reglerna) och inte den diskriminierade resultatlistan, ja det är ju bara för mycket! Men det är väl så den nya framtiden ska vara inom SPHK sfären. Historielöst håller det på att bli också. Tänk om Stig Juhlander visste vad föreningen han skapade har utvecklats till... 

Går det att vända skutan.............? 

Jag vet inte. 

Klart är att jag ett år till kommer vara medlem. Så länge som jag inte är utesluten för att ha talat sanning så tänker jag vara medlem och behålla min rösträtt. 

Jag är för övrigt fullständigt övertygad om att jag och centralstyrelsen är helt oense om vad det vi är oense om    Det kommer i ett annat inlägg för detta inlägg skulle ju vara positivt och stödjande till initiativet "fjälläventyret 2013" 

Det är inte bara polarhundklubbens styrelse (i urval) som får hornen att växa i pannan...   Igårkväll var det träning som vanligt. Första spannet med Kuling/Duro i led gick riktigt fint och det gjorde även andra spannet med Tia/Helmer i led. Tills vi skulle in på en väg vi inte kört på förut så för säkerhet skull så sprang jag fram och skulle visa vägen... Helmer som alltid håller långt till höger tänkte sig inte för och sprang om mig på fel sida! Eller egentligen rätt sida, det var ju jag som var fel ute. Jag trodde jag skulle hinna undan men de kom så fort att jag inte hade en chans att parera och hinna undan. Helt plötsligt känner jag hans lina mot vaderna och sedan låg jag där i diket! Han sprang vidare såklart    Det var minusgrader, fruset grus och ja, det gjorde ONT!! Tuppade av någon sekund och när jag väl kom upp så satt jag på knä för att känna efter om hur stort såret i huvudet var, jag kände ju att det varit en rejäl smäll och synen var lite darrig. Det blev en rejäl bula    Blodvite från båda händerna och såklart huvudet. Som tur var bara ytliga sårskador. Lillfingret på höger hand är mest skadat, där saknas det en del skinn och jag har heltejpat fingret så det är extra stelt och kallt! Känner av det hela tiden men det är väl för att det är första dagen. 

Så det där med att lösa licens (försäkring) var nog inte så dumt ändå... Hade nyss startat med hundarna så det var bara att fortsätta och det blev ungefär 16km med A-spannet och valparna. Hela gänget går riktigt bra! Duro, I-Tiger och Perra som fick gå i B-spannet fick gå med A-spannet också så det blev extra mil i benen på dem    

Med tanke på att en "liten" smäll i backen gav så mycket sår och smärta så är jag oerhört tacksam över att det var snö den där kvällen för två veckor sedan... Jag vill inte ens tänka på vad som hänt om det inte varit snö! Jag hade defintivt inte varit hel och förmodligen inte hundarna heller. Så snabbt kan ett liv eller en säsong förstöras. millisekunder. Jag fick inte ens ett blåmärke då när det som inte får hända hände. 

Eftersom jag nyligen var med om en olycka under träning så tänkte jag att det nog var bäst att bestämma mig om vinterns klubbtillhörighet och licens. Licensen innebär ju någon slags försäkring som gäller både vid tävling och träning har jag hört och den ska ju ändå lösas. 

Jag betalde en hel hög med räkningar och då blev det även medlemsavgift och licens inbetalt. Inte till SPHK utan till Jämtlandsfjällens draghundsklubb. Så ett år till i den redan långa raden av år jag inte haft licens i SPHK. Medlem har jag ALLTID varit. Anledningen till att jag inte haft min tävlingslicens i polarhundklubben innan har varit för att jag haft blandrashundar och jakthundar som jag också tävlat med i drag. Då har det känts fel att tävla för en renras-klubb. Jag har ju fortfarande en jakthund kvar men han är numer pensionär. 

I år blir dock min licenstillhörighet helt och fullt en personlig fråga. Jag känner mig inte välkommen i SPHK längre. Mer om det och varför kommer senare

Ett icke hundigt inlägg!!

Jag har varit medlem i polarhundklubben i hela mitt liv. Som familjemedlem och sedan tolv år som fullbetalande medlem. Jag har varit förtroendevald i två (eller egentligen tre) styrelser knutna till SPHK. Jag har på samma tid dessutom lyckas petas från dessa styrelser av samma orsak. Båda gångerna. För att jag ifrågasatt och varit aktiv. Jag har inte varit en ja-sägare eller nickedocka. En sådan som jag passar inte i en (hundklubbs)styrelse, det om något vet jag!! Jag sitter och har suttit med i ett flertal styrelser i andra brancher och det är pinsamt att se hur SPHK och dess undergrupper fungerar. (Det finns dock undantag!!! Det vill jag betona, det är enskilda individer och ett felaktigt synsätt som övergripande styr i vissa sammanhang och frågor) Jag vet ju hur föreningsdemokrati ska (borde) fungera. Hela SPHK behöver verkligen en uppryckning på detta. En utbildning hade inte varit dumt. Det går att förändra en negativ sprial och en dåligt fungerande styrelse, se på min egen rasklubb tex! Vilken förändring till det bättre som det har blivit där. Inte perfekt, men minns hur det var ;-) 

Även om man inte gillar varandra personligen så lämnar man de frågorna utanför dörren när man går in på mötet. Som förtroendevald så företräder man INTE sig själv! Man företräder medlemmarna och ska se till att de frågor och aktiviteter som är viktiga för dem drivs på och genomförs. Är man dessutom med i en rasklubb eller SKK-ansluten förening som vår så tillkommer ett rasansvar. Med exempelvis utställningar, dragprov och andra aktiviter som främjar raserna och dess ursprunsanvändningsområde.

Det är svårt att få frivilliga till förtroendeposter. Det är inte så konstigt faktiskt. För efter att ha läst ett mejl som kom idag så förstår jag om man aldrig mer vill vara medlem i SPHK. Jag ringde i våras till SKK i ett ärende för att dubbelkolla om jag hade rätt, när jag nämnde vilken förening jag ringde om så var det ett suck.. inte igen. Jag hade i varje fall rätt och de ville gärna att jag skulle gå vidare med det och då såklart skriftligt. Det gjorde jag aldrig. För varför bråka tänkte jag? Det tjänar ingenting till. Jag vinner ingenting på det, de som vinner på det är förvisso mina medlemskamrater som bör få veta vad som händer bakom kulisserna. Men bryr dem sig ens? Jag tror tyvärr inte det! Hade medlemmarna varit mer undrande om vart licens och medlemspengar tar vägen så hade det nog varit lite skillnad. 

Några rader om det mejlet, jag var helt oinformerad och blev faktiskt lite förvånad. Jag känner mig nervärderad om det är mig som avses. Det finns liksom inte så många andra alternativ...    Nu var det fler som fick sin en "känga" där också men ändå! Det jag skriver är mina egna åsikter. Punkt slut. Jag är en vuxen människa som kan tänka och handla själv. 

Jag har fått många mejl idag om varierande ämnen så nu kanske det finns många som tror att det handlar om deras. hihi.   

För mig finns det just nu enbart EN anledning att vara med i SPHK. Det är att få tävla och ställa ut på SPHKs utställningar. För jag tycker det är roligt att åka iväg och träffa folk och att tävla. Det är ett stort intresse för mig som Ni vet. 

Jag har som några av Er vet "andra problem" med SPHK också. Jag har valt själv att inte skriva om dem. Lovade ju ett inlägg efter årsmötet, men det har inte blivit av   Får se hur jag gör med det. Jag är faktiskt starkt tveksam till hur jag ska göra med mitt medlemskap och mina uppdrag. 

Eftersom (delar av) SPHK inte har något förtrende för mig som medlem, varför ska jag då ha förtoende för dem...?

en bild från i höstas till er som inte har fb...! Petter (katten) är uppvuxen med sällskapshundar och har då såklart inte förstått att huskyhundar kan vara farliga för katter.. Men just denna huskyhund är ju av modell "liten" så inte riktigt lika farligt   Jag gillar verkligen den här bilden!! En verklig ögonblicksbild på mötet mellan dem.  Foto: Nathalie

Leo vill också vara med... Som synes var Leo vädligt svart som valp! Han har fortfarande svart underpäls men har blivit rödare o lite gråare på resten av kroppen. Har hört på omvägar att det finns dem som påstår att en renraig husky inte han ha svart underpäls. Då kanske det är dags att titta mer på 100 år gamla bilder... Leo är en snygg kille! Seppalablodet har gett honom lite mer färg än vad "folk" är vana vid! Ska bli kul att se honom växa upp och se vilken kapacitet han har i selet. Han är redan så stark att jag knappt klarar att hålla honom! 

Ni som inte har facebook kanske har missat denna blogg som reder ut begreppen kring predatoriskt beteende och aggresivt beteende. Framförallt skillnaderna!! 

www.fortezza.doggyblogg.se/82333/predatoriskt-beteende/ 

I övrigt så har jag sagt det jag har att säga i ämnet på facebook. 

Finnmarkslöpet är en tävling jag själv aldrig tänkt köra, dels för att det är långt och dels för att det är fruktansvärt långt bort!! Nordnorge... Men det hindrar ju inte att man kan vara en "table muscher" och ha lite koll iallfall. De norska tävlingarna har en fantastiskt bra resultatservice och design på sina sidor så det är riktigt kul att surfa runt och förkovra sig. Finnmarkslöpet har två klasser, en 500 km klass för 8spann och en 1000km klass för 14spann. I år blev det kvinnlig seger på både korta och långa! Draghundsport är en av få sporter där män och kvinnor tävlar på lika villkor.   

I år hade jag för första gången en mer personlig anledning att följa loppet! Nämligen Umiak, min stora vita ulltuss... Han flyttade till Kari Eldby i höstas som en del i hennes satstning att för första gången köra Finnmarkslöpet 500km. I år bjöd ju vädret på mer motstånd än vanligt och många spann bröt eller tvingades till vila mellan checkpoints. Vädret var så dåligt att tävlingsledningen tom förlängde den oblligatoriska vilan. Men Kari gav inte upp och kom i mål! Starkt jobbat!! grattis! Umiak var en av hundarna som fullföljde och det gör honom till den Ylajärvihund som gått flest mil på en och samma tävling! Han gick dessutum större delen av loppet som ledarhund... Hade jag inte trott.. hehe. Nog för att jag kört honom i led någon enstaka gång, men ändå! Han har ju förstås att brås på med två synnerligen välmeriterade föräldrar. Nathan av vargevass är far och Ylajärvis Mettemarit är mor.

Umiak som valp!!

När jag nu ändå har tagit mig tid till att skriva en blogg så ska jag tipsa Er om en annan blogg! www.qaqeerlaaaq.no/ Där finns det mycket intressant att läsa och titta på.

ett citat ur den bloggen och som jag läste nu i veckan är väldigt intressant och något att verkligen fundera på...

"Avl ikke på en hund du liker". " Og, " Avl ikke på en hund du ikke liker"