I söndags fick alla hundar komma ut på en tur i solskenet :-)

Vi har gott om snö och kalla nätter så det finns förutsättningar för att det ska bli en fin vår... Finaste tiden på året är ju nu och nu när turistsäsongen är över så är det bara turer för njutningen skull som gäller!

Ibland så ser man huskys med "små söta" tassar... Det är inte i dragsele man ser dessa hundar men de förekommer... Finns hundar med så små tassar att det ser ut som att benen är spikraka och slutar rakt ner.. 

Finns många åsikter om vad som är polart och hur en Siberian Huskys tassar ska se ut! Inte minst i utställningsringen. Egentligen skulle tass-exteriör testas utohus i snö och inte på plant golv eller gräsmatta, runt runt i ring. Men det gör det ju hela lite svårare!

I rasstandarden står det såhär om tassar "Tassarna skall vara ovala men inte långa. De skall vara medelstora, samlade och väl bepälsade mellan tår & trampdynor. Trampdynorna skall vara härdiga och tjocka. Tassarna får varken vara inåt eller utåtpekande när hunden står stilla"

På bilderna syns Alex. En tik med mycket fina tassar! stooooora inte minst... Men oj så välformade och starka tassar denna tik har. Hon har aldrig någonsin haft sockar eller varit skadad. Egentligen skulle jag lagt upp en bild på en lika stor tik bredvid Alex bilder så Ni lättare hade sett skillnaderna i tass-storlek! För Alex är en liten tik men med tassar nästan lika stora som sin far... 

Alex har för övrigt blivit mormor nuiockmed Tias valpar!  Vägde småkottarna i morse & hanarna vägde 1.1 kg och tikarna 1.05 kilo... Mycket mjölk som sagt!!    

  Ylajärvis H M Alexandra 9,5 år gammal

Kom äntligen iväg till Koppången! Strålande sol & någon grad kallt. Inget turistjobb utan bara jag & hundarna! Med mig hade jag bara 10st eftersom de andra är med far på fjälltur i Rogen. 

1april och det är verkligen mycket snö kvar!! Jag minns att familjen en gång (för läääänge sedan) var ute och åkte skidor här på koppången den 24maj... Så det finns ju ett par veckor till att hoppas på    

Jag startade ut med I-Tiger & Sandy i led men tiger åt alldeles för mycket mat igår så han ville stanna och skita hela tiden...! Så efter 1,5 mil så bytte jag till Roald istället! Han har inte gått i led mer än ett par ggr men bra träning och han har bra fart och matchar Sandy väldigt bra rent kroppsformmässigt. 

Jag är mycket imponerad av Sandy! Hon har bara gått i led i turistkörningen på en bana hon är van vid men nu var det första gången "på allvar" och på en bana hon inte springit på förut. Var lite orolig över hur det skulle gå att köra av leden & ner mot Svarttjärn men hon tvekade inte många sekunder vid höger-kommando och gick över skaren (som inte höll så bra) och över till leden som går mot Svarttjärn. Spåret svänger nästan helt bakåt mot tidigare färdriktning så hon missade vinkeln lite men kryssade över skaren ner mot leden som kommer tillbaka och ökade farten direkt när hon kände hunddofter igen så jag lät dem springa på! (Tiger följde snällt med henne..) Kör baklänges ibland och det var ju bara vi där så ingen risk att möta någon. 

Det var många skidåkare ute idag! Familjen Ouchterlony har traditionsenligt firat påsk på Koppången men de åkte hemåt idag så de hade tagit en morgontur och höll på att packa ihop när jag åkte iväg med mitt spann. 

Roald & Sandy!

Matte skulle göra ett försök till att fotografera gänget framifrån men så här ser det ut när ankaret dras bakom hundarna som en plog...! Det där med att stå still och vänta är inte deras melodi!!

Till sist fäste ankaret men då blir det hoppestuds istället!!

Roald undrar varför vi står still.......

startklara..........

På den här bilden syns det inte hur små dessa två är... De matchar ju varandra som sagt... När Sandy gick bredvid I-Tiger var det en stooooooor skillnad!! Men Sandy är den absolut snabbaste huskin vi haft. Hon har varit oerhört snabb ända sedan hon var liten valp och hade inga som helst problem att springa ikapp Rayban som såklart är oerhört snabb, vorsteh som han är!!

Koppången är ett naturreservat och hundstugan har använts i över trettio år av ett gäng eldsjälar, ibland kallade "koppångens vänner". Koppången har även i många år haft sin egen "nationalsång"! Inte många hundstugor som har det...   

Bilden är från början av 90-talet och det är Wille Carlsson, Fjellfotografen som tagit bilden. Akke & Trixie i led. Otto & Lupis i wheel. Tyvärr minns jag inte vem som går i mitten... Bilden är tagen på Svarttjärn, alltså samma plats som översta hundbilden i inlägget. 

Spring och Winter en vecka gamla!! Tia är en mycket bra mor och hon har nog gott om mjölk för alla fyra valparna är ordentligt runda...!

Tjockisar... :-D
Väldigt fina och jämna valpar! Tikarna är fortsatt mycket lika varandra och det är bara fläcken på ryggen som särskiljer dem :-)

(biderna är dubbelexponerade pga dålig mobiltäckning...)

Försökte mig på att ta bilder på enskild valp! Upptäckte att tikarna är mycket lika varandra... Den enda har dock en vit fläck på ryggen men huvudteckningarna är väldgt lika   

Tikarna ovan!! Tyvärr fick jag lov att ikväll avliva minsta tiken men Tia & de fyra hon har kvar mår bra och de äter väldigt bra! Tjocka valpar... 

Hanarna nedan

Väldigt mycket pigment på denna kille! 

Killen nedan ska det bli extra spännade att följa och se vilken färg han tillsist får... Just nu är han lite rödbrun medan de andra tre har samma mörkgrå färg  

Ett helt gäng med sötnosar föddes inatt! 5 stycken närmare bestämt    

Ser ut att vara en jämn kull både till storlek och färg! Tia får vara i fred med sina små såhär nu i början så bilder på enskild valp kommer senare... 

Rayban hälsar att han tycker det är djupt diskriminerande att jag INTE nämnt att segraren i FL1000 faktiskt är hans uppfödare! Rayban har dessutom nyligen fyllt tio år    För tio år sedan var jag och hämtade detta ursöta lilla hängöra hos Thomas & Birgitte. Han hade elva syskon och de är spridda över hela världen.    De allra flesta av dem har gått i blandrasavel; Euro-hound men någon kan ha gått i renrasavel får jag hoppas för Drillo, Raybans far var en oerhört duktigt vorsteh! Vilken dragskalle den hunden hade...! 

Rayban lever livets glada dagar och han är fortsatt frisk & aktiv även om han efter en skada för 3,5år sedan inte längre körs i drag. Han springer dock flera kilometer varje dag skulle jag tro! Han är ju alltid lös och han kollar av reviret runt gården mest hela tiden    Rayban är en mycket älskad hund och han är såklart stolt över släktingar som gör det så bra på tävlingar runt om i världen! Raybans far Drillo är ju uppfödd av Egil Ellis så... Vidare skrytpresentation icke nödvändig!! Några egna avkommor har det aldrig blivit och Rayban kommer bli min sista vorsteh, en tjugoårig epok är över.. 1993 föddes Raybans farmors bror Rasmus och han blev familjens första hängöra!