Jävlar vad det gick undan! Tyvärr så var jag seedad till att starta i andra ledet så det blev trångt som tusan att ta sig emellan spannen före oss men grabbarna var oerhört duktiga och vi var snabbt uppe i toppen. Tyvärr blev Tolga biten i svansen (!) kort efter start och delvis pga detta så sprang hon inte så bra som hon borde. Hon höll dessutom igen i utförsbackarna. I princip alla spann låg ihop men vi var fem spann som låg något före. Jag var flera ggr uppe i bredd med tre spann till men lyckades inte komma om! Spåret är mycket kuperat och svängigt och när man nästan kommit om så svänger spåret åt andra hållet och det är ytterkurva igen... Nästan lite hopplöst!!! Så fort det var uppför så var jag ikapp men utför fick jag hålla igen pga Tolga. Det var väldigt trångt och mycket morr på flera spann. I-Tiger blev påhoppad rätt så ordentligt och han klarade det okej men Tass blev upprörd av att hans kompis blev attackerad och markerade mot nästa spann som kom nära. Känns såklart inte alls bra att det blev så men tyvärr är det sådant som händer när det blir så trångt och stressigt. Hade fler incidenter på dessa 7km än vad jag haft på fyra st masstarter med tolv hundar på Amundsen...! 

Det var mycket bra markerat och lätt att hitta men det var väldigt skarpa kurvor och riktigt kul att köra! I varningen var det tre spann som fått stopp och jag var för sen i reaktionen så vi hamnade mellan dessa istället för till höger vilket hade gett oss en andraplats just där! Ledarhundarna blev osäkra på vilken riktning spåret tog och blev nästan stillaståede så det tog ett par hundra meter innan vi var ikapp igen! 

Målgången blev dock desto enklare och N-Tiger såg direkt hur de skulle springa trots att vinkeln var lite tokig och in bakom nätet som spärrade av varvning/målgång slingan. Tappade lite på täten i den mycket branta utförsbacken där Tolga inte alls vågade släppa på. Men i sista uppförsbacken upp mot målgången så tog vi igen en hel del sekunder men inte tillräckligt! Vi blev sexa och det får jag vara riktigt nöjd med med tanke på vår totala avsaknad av sprintträning och Tolgas strul. Ett skitstopp fick jag också... Då jag tappade femteplatsen! 

Tolga gick inte så bra på onsdagsträningen heller så jag var väldigt osäker på att ta henne. Helmer var mitt andraval men att köra med en 2åring i en masstart och dessutom debutera på tävlingsbanan kändes för osäkert så Tolga fick det bli... SM var ju bara för kul och ett avbrott i turistdragandet :-) 

Jag är mycket nöjd med mina båda Tigrar!! Tasse också såklart. Vilken styrka den hunden har! Oerhört stark o snabb. Dessa tre ska även gå Femundlöpet så det blir lite annorlunda nästa tävling! Men de är duktiga mina killar och att skifta mellan 25-30m/h på kortdistans eller att springa i moderatare hastigheter flera dagar i sträck är de vana vid. Variation förnöjer och de är ju inte dummare än att de känner igen utrustningen och vet på ett ungefär vilken sträcka som gäller! 

Stort grattis till medaljörena på SM!! Moa, Dalia och Per! 

I morgon är det dags! Min första start på en sisådär femton år på ett SM i släde!! Har ju kört desto fler SM i nordisk stil men det är också så länge sedan att det är preskiberat... SM i år går i Falun så det är ju nästan hemmaplan så det var därför jag skickade in en anmälan. Efteranmälan dessutom! Ivrigt påhejad av Y BG Togos ägare Petter... "klart du ska köra"... jo, men visst! Nu är fredagen snart här och jag (läs pappa) har vallat skidorna, gjort om släden lite så den passar mina behov, fixat en 4spannslina i en helt förskräcklig färg och bestämt vilka fyra som ska få tävla! 

Jag har för övrig seedats som blåbär...! Fick absolut sämsta rankingen i seedningen så i morgon skall det motbevisas!!! Till max! Har stora förhoppningar på mina fyra och masstart har vi ju kört ett par ggr förut så de vet jag att de kan. Det som kan ställa till problem är ju den kurviga banan och alla spår överallt! Har man otur blir det trångt mellan spannen eller att hundarna råkar komma in på fel bana... I morgon är det bara draghundar på Lugnet så det borde inte vara för många som är ute i spåren och trampar runt! 

Kommer starta med N-Tiger och Tolga i led. N-Tiger gick grymt bra i Strömsund ifjol och denna bana liknar den. Tolga är normalt sett stupsäker i omkörningar och om det är publik o sällskapshundar i spåret. Hon är dock envis som få och inte helt kommandosäker så vi får se hur det går i varvningen! Bak blir det mina superduktiga grabbar I-Tiger & Tasse. De två absolut snabbaste och starkaste hundarna jag har. Så Tolga får jobba hårt för att hålla undan... 

Masstarten är kl 15 i morgon! 

Så i nästa blogg kommer jag att skriva hur det gick att köra extremkort sprint med mina LD-tränade hundar! Grabbarna ska springa 400 nästa helg... SM blir ett kul avbrott!   

Igår var jag ner till Norrtälje på en snabbvisit! Blev verkligen en snabb visit. Med mig ner var TIa. SE(polar)Ch Ylajärvis AA Tia Dalma Släppte ut henner ur bilen hon kollade sig omkring, nosade snabbt på Melos SEUCh SE(polar)CH Snowstreams Tradus Philomelos och godkännde herren antar jag... Släppte in dem i en hundgård tillsammans och han nosade lite snabbt på henne. Inget flörtande, ingen dans eller direkt uppvaktning! Tia ställde upp sig direkt så det var bara att kliva på för Melos    Han har ju varit med förut! Vilket inte Tia har och det var också därför som det helt enkelt fick bli en ändring i planeringen. Tia börjar nämligen bli till åren och snart är hon för gammal för att ha en första kull. Har ju tänkt avla på henne i flera år men aldrig passat årstidsmässigt! 

Det gör det inte nu heller! Men vad gör man. Samtliga tikar utom Sally har löpt nu i dec/jan så det var ju inte oväntat att även Tia skulle göra det... Jag anade att även hon skulle börja och fick då några dagar att fundera på om hon skulle paras nu eller inte. Eftersom det finns risk att det inte blir några avkommor alls efter henne om jag väntar ett år till så fick det helt enkelt bli nu. För en så duktigt tik vill jag ha avkommor efter! Hon har gått i led varenda träningsrunda hela hösten samt alla offroad träningar och är en självklar medlem av tävlingsspannet. Så iockmed detta så har mitt Femundspann försvagats, rejält! Vill inte tävla med en dräktig tik, framförallt inte på långa distanser. Så detta ställer till det för mig på Polardistans men valpar är framtiden så det får bli som det blir! Ser verkligen fram emot att få valpar efter Tia.

Mejlade Ylva när TIa hade haft blodflytning ett par dagar och hörde mig för om avel på någon av hennes hanar. Tia är ju släkt med samtliga mina hanar så enda jag hade kunnat använda och som passat rent fysiskt/utseendemässigt var Leo som hon bara är 2.3% släkt med. Men han är ännu lite ung och omeriterad så gick det så ville jag välja en hane som redan är färdigmeriterad. Ylva, kennel Snowstreams har ju i flera år tillhört toppskiktet i både drag och utställningar så det är ju såklart ett mycket intressant blod att få in på min linje! Breed the best, forget the rest... Tia är på fadernet efter SEUCh SE(polar)Ch Fenrisulven Ask som kommer ur en mycket framgångsrik kull, bla så är Ylvas tik Berit syster till Ask. Faste som är far till min N-Tiger är också från samma kull. 

När jag tränade hundarna på en långsväng förra veckan så stod jag och funderade på vilka hanar jag kunde tänka mig att avla på och det är inte många... Ylvas ursnygge Snowstreams Io var ju såklart en av dem jag tänkte på men han & Tia är kusiner så det blir lite tätt genetiskt. Men Io har ju såklart en far! Ios mor Berit är ju dessutom faster till Tia så kan Melos nedärva en "Io" på Fenrisulvlinjen så borde ju det kunna bli minst lika bra avkommor undan Tia. Kombon av blod har ju förut gett riktigt bra avkommor så Melos fick det bli som far till Tias första kull! Har hon blivit dräktig så är det 25mars som är datumet att hålla utkik på!   

Så Ylajärvis kennel har helt plötsligt avelsplaner för 2013 !! 

Tia & Melos

(bild på Tia tagen av Helena Johansson när Tia blev 2BTKl i Vaggeryd 2010)

(bild på Melos tagen från Ylvas hemsida)

Söker en handler till, till Femundlöpet! Helena har fått förhinder och det behövs två som hjälps åt att köra följebilen. Krister som är handler nr1 har varit med förut och vet hur det fungerar! Så det är en handler2 som behövs! Dagar att vara ledig är 1-5 februari. Vi åker mycket tidigt på morgonen härifrån så det blir så lite tid borta från hemmet som möjligt... Bokat hotell till Er och bilen min är fräch o fin. Vana vid att köra större bil är önskvärt. 

Det är kul och lärorikt att vara på plats som handler. Man hinner se många spann och "prata skit" med andra handlers. Det kan bli många timmar utan sömn. Följebilen ska åka mellan checkpointsen och placera ut mina depåsäckar så de finns på plats när jag kommer. Hjälpa till med att hålla hundarna på checkpoint vid framkomst och avfärd samt städa upp halmen efter mig när jag lämnat checkpointen. 

Hör av Er snarast på mejl malin_sundin@hotmail.com om Ni är intresserade!! 

Årets första tävling blev en ny tävling! Vildmarksracet i Nornäs. En tävling helt rätt i tiden med sina 2*60 km med checkpointsvila på 4h mellan delsträckorna. En tävling som är perfekt träning inför Femundlöpet om två veckor. Jag anmälde mig förra veckan och det fick bli 12spann klass A. Alltså blandrasklassen    Detta för att tävlingen ändå inte var meriterande och då blir det ju ett utmärkt tillfälle att köra med bästa spannet! Alltså med Kuling som är mindre än 50% Alaskan husky. Stamtavla har han men inget reg-nr förstås!! Tanken var att köra de hundar jag vill se mer utav inför femund och bli säkrare i mitt val av spann. 

Tia höglöper så hon fick bli hemma. Vet ju redan att hon är bäst av tikarna! Grynet är fet så hon har liksom straffat ut sig själv ur tävlingsspannet, eller rättare sagt jag som matat för mycket! Hon lägger snabbt på sig trots hård träning! Hon gick inte så bra sista längre träningsturen så tänkte att jag tar Oscar istället så får han ordentlig träning och så får jag se hur bra han går. Han blir ju inte med på Femund men på Polardistans har jag inte fullt spann så där kanske fler av 2åringarna blir med! Jag har ju många unga hundar... 

Spannet första sträckan

Kuling  Tolga

I-Tiger  SM Duro

N-Tiger   Sally

DT Oscar   DT Helmer

Blixten  Tass

Kraka   DT Roald 

9 grabbar & 3 tikar. Ett mycket starkt spann... 

Det var öppen start mellan 9-11 vilket innebär att spannen fick starta när de ville inom den tidsperioden. Ett nytt och spännnade koncept! Kan bli en del taktik och såklart en del avdramatisering av tid och tränsgel vid starten. Samt mycket svårt att veta hur man ligger till i resultatlistan! Jag trodde att de flesta skulle gå iväg så tidigt som möjligt... Jag var själv på tävlingen och för att göra det enklare så satte jag ut hundarna på stakeot på startplatsen redan tidigt på morgonen. Gjorde klart släden och åkte sedan och parkerade bilen vid checkpointen! Efter förarmötet så promenerade jag ner till hundarna. Klockan var nära nio och jag selade på och tänkte, ja det borde ju snart komma spann över kullen bakom mig... Bäst att skynda på så jag inte är ivägen när de kommer... Klockan var ju redan efter nio. Jag avskyr gruppkörning och vill ha ett fritt lopp! Så det blev helt enkelt så att jag gick ut först! Först av allihop! Vilket kanske kom att visa sig inte var så himla smart!!? 

Hundarna gick iväg i en vansinnig fart såklart... Men till skillnad från SHAM-draget ifjol så kom vi iaf in på rätt bana direkt! Men Nornäs är speciellt! Det är skoterspår, draghundspår och skidspår omvartannat. Överallt! Inte helt logiskt för hundarna alla gånger. När det dessutom är nästan 25m till ledarhundarna och nära 30 km/h så ställer det vissa krav på banan... Gick bra i början men sedan råkade Kuling gå in på skoterleden som gick paralellet med hundspåret. Det var mycket svårt att se skillanderna på alla banor och hundarna kan ju såklart inte läsa skyltar! Precis där var det dessutom is. Mer eller mindre blankis. Helt omöjligt att bromsa ner farten och ropa in hundarna på rätt väg. Åkte efter skoterleden i ca 100 m innan jag fann snö som det gick att ankra i. Vad göra? Nornäs igen!!! suck... Har ju övat på att vända 180 grader. Kopplade lös alla hundar i baklinan och vände lätt spannet. Har alltid två ankare och det behövs ibland. 

Men sedan då! Spåret jag skulle in på gick ju snett bakåt och dessutom var det fortfarande lika svårbromsat. Kuling & jag drar inte alltid jämt, han är ju pappas hund och lyder honom blint. Tolga är inte kommandosäker. Så jag var inte helt säker på att jag skulle få dem att svänga så tvärt så snart efter uppstart. Körde fem meter i taget tills det bara var is kvar och inte skulle gå att få ner ankaret igen! Stod en stund och funderade på vart alla andra spann tagit vägen! Sällan har jag väl velat bli ikappåkt!!! Men på denna galna bana så hade det inte varit dumt med hjälp i att hitta banan av någon som hittar. Men det kom ingen! Ropade vänster till Kuling och han såg då den blå skylten och förstod nog att vi skulle över snön och över till det spåret istället för på skoterleden. Kör ju en hel del ospårat och har då alltid honom i led just för att han är så säker. Men det är när Erik kör... Tolga ville dock gå höger så jag vågade inte dra upp ankaret föränn jag hade hela spannet åt samma håll i tanken. Precis när jag skulle dra upp ankaret ser jag ett spann! Ett enspann malamute som kom så tyst och fint genom skogen. Han fick passera och mina hundar stod ju redan åt rätt håll ute i snön så när ankaret gick upp (lite för tidigt) så körde vi ikapp och om honom direkt. Körde ett par hundra meter tills det var bättre spår och stannade då och satte fast alla hundarna i baklinan igen. Var ingen större skillnad i dragkraft, de är förbannat starka i necklinan också!! Bara mera trassel    Spåret fortsatte genom skogen. Guppigt som bara den pga mycket lite snö. Släden hoppade så att foderköket gick sönder! Bitvis väldigt smalt och knivigt att se svängarna och riktningen! Överallt skoterspår. Kors och tvärs! Jag bromsade i princip hela tiden. Hårt! Försökte hålla nere farten så mycket det bara gick utan att kracha släden. Kracha var det många som gjorde hörde jag senare. Men de hade iaf ett spår att följa! Rent krasst så var det inte en fördel att köra med tolv hundar. Spannet blir för långt! På ett par ställen har ledarhundarna redan passerat avfarten innan jag ser den. Nornäsbanan är ju rätt kul och teknisk men i kombo med så lite snö så blir det svårt. Tom jag ramlade! Det händer ju liksom inte...! Önskade ett tag att jag tagit turistsläden som är längre än Skunken för det hade underlättat. Kan inte ha varit lätt för de med kortare slädar än jag -och min släde är lång! Första tre milen var inte roliga. Sista milen på hundleden kände jag igen mig sedan tidigare och när vi kom ner på isen så började en ny del av banan som enkelt kan beskrivas som lugn! Härlig bana förutom isen som jag inte alls gillar att köra på. Såg inte en människa på hela tiden. Helt lugnt :-) Så jag fick fortsätta spåra, eller rättare sagt Kuling. Tolga hade vid det här laget börjat sacka och Tiger/Duro gick ikapp ledarhundarna mest hela tiden. 

Med jämna mellanrum fick hundarna något tokryck för sig och ville springa i trettion knyck... minst! Älg!!! Vad jag förstod så var det bara jag som hade älg så antar antar att de stackarna flydde när de hörde min skramlande släde! Var rejält trött i benen av allt bromsande så det var skönt att komma ner på andra sidan vägen där naturtypen ändrar sig. 

När vi hade ett par km kvar till vilan så var det gemensam bana. Alltså skulle det bli "head on" möten. Något man aldrig övar på! Men som hundarna fick rejäl övning på i Strömsund ifjol. Så jag var inte orolig för den delen. Såg två spann på andra sidan myren och bara 2-300 meter in på mötande bana så mötte jag tre malamutespann. Första mötet så tvekade Kuling lite, han har bara tävlat 2 gånger förut (AR 2008 & 2011) så har inte så stor erfarenhet. Tolga hon bara plöjer på förbi spannen. De två andra spannen har stannat och håller i sina hundar så de mötena går också finfint. Ute på myren möter jag ett spann till. Ett med alaskans. Tror såklart att detta möte ska gå lika bra men nu blir det trångt! Spannen går rakt mot varandra och jag kommenderar ut Kuling åt vänster men när spannen möts så vänder sig alskaspannets ledarhund om och flyger på I-Tiger! Som tur var så har jag ju Duro därframme som är stupsäker i sådana här möten så han drar ut spannet åt vänster och I-Tiger biter inte tillbaka utan fortsätter förbi spannet som får stopp på sina hundar och jag fortsätter förbi med alla hundarna i ordning. Nästa spann att möta kommer efter ett par km och det är ett samojedspann! Vilken syn!!! Tolv vita pälsbollar (sorry Håkan!) som flyger fram mot oss. Jag ser att Kuling hajar till och ALLA mina hundar ökar farten inför denna imponerande syn... Hinner bli lite nervös. För ingen av mina 2åringar har sett samojeder förut! (förutom möjligtvis på utställning) Men detta möte blir det bästa! Båda spannen springer i full fart mot varandra och möts med spända linor och på varsin sida spåret. Synd att jag inte hade kameran beredd!! Några av samojederna skäller som tokar men inte ens detta påverkar mina hundar. Puh!! Nästa möte blir med ett malamutespann och dem hinner jag ta kort på. Kameran är nästan djupfryst men hinner precis på igång den så att det går att fota. (Bild kommer senare när jag har laddat in dem i kameran!!) 

Kom in i checkpoint och fick mig en stolpe. Matade hundarna direkt. Hade ju med mig nästan full fjällpackning! Trots allt så skulle det ju tränas för Femund. Hade jag vetat att banan var så guppig hade jag nog haft i mera vikt... Hade köttsoppa (Fodax) med mig i slädsäcken så hundarna får mat direkt i checkpoin, innan pulsen går ner. Oerhört viktigt att få i dem mat fort när det är längre lopp! Alla kastade i sig maten så jag gav dem lite fett också. Efter en stund kom fler spann in och nu börjar ju det jobbiga. Hindra hundarna från att försöka ta mat av andra... Jag har förstått att detta är ett problem jag är nästan ensam om (!!?) Att ha extremt matglada hundar! Har inte kommit in som nr1 i checkpoint förut så det var en ny upplevelse. Unghundarna var lite nyfikna på spannen som kom in men lugnade snabbt ner sig och Roald var en av de första att rulla ihop sig. Kråkan & Sally hade stenkoll på var jag befann mig & blev mycket upprörda när jag försvann med Oscar (som bara fick springa första delen av tävlingen), annas var de lugna. Tasse & Blixt är ju erfarna som få så de la sig direkt och tog det coolt    Kuling på 9år var den som drygade sig mest! Han var lugn o cool till en början men sedan fick han för sig något o stod o gapade åt spannen bredvid. Det var ett fasligt liv nere på isen från flera spann så det var nog inte helt lätt för hundarna att hålla sig lugna. Men oj så bra träning! Mina hundar är ju vana vid mkt stoj och stök från turistkörningen men det blir ju lite annorlunda när det är främmande spann! 

På vildmarksracets hemsida http://www.vildmarksracet.se/se fann jag dessa två bilder på förstasidan! 

Nedan. Tolga!! 

Kuling, Tiger & Duro bakom

När hundmatandet på spannen bredvid lugnat ner sig så gick jag upp till bystugan och käkade lite. Pappa hade kommit upp hit så han höll koll på hundarna så jag giock och la mig i bilen och sov en timme. Passa på! Det var 4h vila och gick ner till hundarna 20min innan jag fick åka. Plockade i ordning släden och ändrade om i packningen så att hundköket inte skulle låta så förbannat! Upptäckte helt plötsligt att jag bara hade TIO hundar! ooops... Vem saknas?? Blixten! Titta mig omkring, såg helt lugnt ut överallt, men nog var det en hund för mycket bakom släden... Jo! Där stod en bekant hund!! Blixten stod och tänkte stjäla mat av Karsten som hade släden bredvid min... Ibland har man tur! Den här tävlingen behöver inte innehålla mera spänning precis....... 

Åkte ut från checkpointen. Ut på isen. Full fart... Var inte helt lätt att se var spåret var tänkt att gå men såg något reflex som jag siktade på och såg på håll bron och då visste jag åt vilket håll vi skulle. Kuling verkade också säker trots att det inte fanns något att gå på. Efter att vi passeat bron så kändes det bra. Väldigt bra! Rätt bana, pigga hundar och ett fint månljus. Hade Duro & Kuling i led. Tolga fick gå bredvid Helmer istället för att jag skulle se om hon fick bättre drag i linan om hon slapp frontposition. I-Tiger fick gå ensam i point. 

Åkte helt ensam i mörkret och Vargleden mot särna är riktigt fin att köra på! Svängde av spåret och kom ner på hundleden efter ett par km. Det var mycket bra skyltat åt det här hållet och det gick lätt att komma in på rätt bana och faktiskt att det kändes mycket bättre andra varvet på gupp-banan! Hundleden i Nornäs alltså. Kanske att man var känd vid alla gupp och träd, kanske att det var mörkt så hundarna inte såg alla skoterspår överallt och en hel del för att både hundarna och jag visste vart spåret gick. Det underlättar... Hade gjort mycket om arrangören kört ett spann eller skoter på morgonen innan tävlingen för när jag kom var det nysnö och inga tydliga spår alls. Tappade nog en hel del tid pga det. Eller rättare sagt, massor med tid med tanke på hur länge jag stod still.. 

När jag hade 5km kvar så ringde jag ner till målet för att förvarna om att jag var på väg! Gick ju lite fortare än tänkt. Som om det inte kunde hände mer tokerier så slocknade BÅDA mina pannlampor när jag hade ett par hundra meter kvar till målet!! Som tur var så hade jag en tredje lampa i fickan, om än pytteliten! Tog sikte på eldarna vid målet och det gick ju bra. Kom i mål som första spann vid halv 9 på kvällen. Silva-lampan varnar INTE när batteriet är på väg att ta slut och Led Lensern jag har på huvudet varnar ju men den lyser ett tag till efter att den börjat varna. Men att de slocknade samtidigt -ja det var bara för mkt...!! Har hänt en gång förut och det var vid vägöverfaren över riksvägen in till Röros... Då var det INTE månljust! Urkasst av Silva att inte kunna bygga in en batterivarnare i en lampa i den prisklassen! Silva Alpha6 heter den. 

Stort tack till Nornäs för ett kul race som har framtiden för sig. Bara att finslipa på lite detaljer så blir det riktigt bra! 

Tog med mig tävlingssläden upp till Grönklitt och körde ett par varv efter turistjobbet för att träna småspann! Riktigt kul att köra snabbt o lätt. Lite skillnad i känsla mot turistslädarna även om det faktiskt går nästan lika fort att köra med dem... :-)

Har inte kört med såhär få hundar på ganska precis ett år! Men det är bra träning för dem att testa litet spann o dessutom ser jag än mer tydligt vilka som kan springa riktigt fort!!

Sally är väldigt snabb men hon gillar inte att springa längst bak. Hon sneglar bakåt, inte konstigt eftersom hon var rätt spak efter olyckan i höstas. Hon går nästan alltid i mitten av spannet o trivs bäst där.

De andra som fick specialträning tyckte nog det var görkul!! Hade kört turister med allihop innan fartträningen så det värsta tokspringet borde varit borta men det märktes inte...!!!

På bilden är det Leo o kuling i led. Blixten o tasse bak. Sparade det spannet tillsist eftersom jag vet vilken styrka de besitter... Slåihjälmigspannet liksom ;-) ;-) det kändes faktist som om första spannet gick snabbare än detta men det kan nog ha berott på att det ju tar ett par km innan man vant sig vid rangelsläden!!

Mina nordvikare fick gå i led tillsammans för första gången och det gick superbra!! Tolga har löpt men är nog i stort sett klar nu o tiger nosade lite lagom innan start o sedan full fart!! :-) duro och igais tiger bakom! I-tiger är verkligen stark o snabb med sina långa ben! Synd bara han har problem med "toaletten"!! Han är hård i magen o kan inte göra ifrån sig speciellt snabbt om man säger så :-S

Ska försöka hinna med lite fler fartpass o småspann till veckan. Och något långpass förstås... Ska köra tolv mil på lördag. Med de som jag vill se extra av för att välja vilka som blir med på femundlopet :-D

Apropå femundlopet så behöver jag en till handler!Helena som skulle kört bilen får inte ledigt från jobbet den period som behövs så jag måste finna ett likvärdigt alternativ... Vilket inte blir lätt såklart med hennes erfarenhet. Men Krister som varit med förr ska vara handler så det känns tryggt. Men det behövs en till som kan avlasta i bilkörning o handlerjobbet.

Intresserad? Hör av dig omgående!! :-)att vara handler så långlopp är en kul upplevelse och man lär sig mycket?

Rayban i paradiset... Fri tillgång på mat... Ett par hundra kilo fodax och en korg full med köttben!

Delat från mobilen så det är inte jag som lagt ikull bilden!! Det gjorde bloggplatsen :-S

Har många gånger funderat på vad som menas med "genomtramp"... Det är ett uttryck som verkar användas mer och mer. För att klaga på tävlingsarrangörer, för att skylla bort ett sämre resultat, för att slippa köra släde på träning och ja för det mesta verkar det som!?

Nedan några bilder från en helt vanlig träningstur. Bröjtetur heter det väl på norsk (?) Alltså att köra ospårat och bryta sina egna spår/träningsvägar. En oerhört bra träning för hundarna och ställer höga krav på dem, framförallt ledarhundarna. Både att finna en bra väg, orka trycka bort snön och trampa spår till de andra hundarna. Det här också anledningen till att jag aldrig räknar träningsmil på mina hundar. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. För det är STOR skilland på vilka mil det tränats... tid är mer intressant. Att de kan jobba långa tunga pass, såväl som snabba korta. Variation förnöjer. För många tråkiga eller tunga pass tar bort glädjen och bara lätta snabba pass ger ingen uthållighet och varför ska man då köra draghund? 

En Siberian husky ska alltid ha energi kvar. Den ska aldrig gå sig helt tom. Den ska vara smidig, stark och intelligent. Ett sätt för oss att tetsa detta är att köra hundarna i alla möjliga sorters terräng, underlag och snödjup.

Men vad betyder då genomtramp?

Är detta genomtramp?

De trampar igenom snön på det sätt att det är tre dm nysnö. Men det finns ju en botten ;-) Under det här träningspasset skogsmark, is, grusvägar och myr! 

Detta kallar inte jag genomtramp...

Jag kallar det djupsnöpulsträning! 

 . 

Inte heller det här är genomtramp. Här finns det ett skoterspår under nysnön.

Efter ett tufft pass är det bra att vila en stund innan nästa etapp!

Kuling/ AA Tia

Tolga/ DT Helmer

I-TIger / SM Duro

N-Tiger / Sally

Tasse / Blixen

Kråkan / DT Roald

Genomtramp för mig är det som ofta sker i den absolut sista självande dagarna av vintersäsongen. När snön blivit porös och rutten av solen och vårens antågande. När det mer eller mindre utan förvarning inte bär för hundarna. Men under den tidsperioden på året är det ändå inte många som är ute och tränar släde. Hundarna har dessutom en utmärkt grundbalans och är i god fysisk form så den sortens genomtramp är inte farlig. Träning ger färdighet. 

Det enda "genomtramp" förutom "vårsnön" som jag skulle kalla för genomtramp är när spåret blir totalt sönderkört av skotrar (eller tokbromsande slädar utför) så att det bara är bottenlöst snömos. När det går från stenhårt till snömos utan förvarning. 

Om det är genomtrampsföre så får man som hundförare anpassa hastigheten. Så enkelt kan det vara. Såg en youtubefilm med en hundförare som kallade 2cm nysnö uppepå stenhårda preparerade spår för genomtramp och tungt före. Vad kallar man då föret på bilderna ovan?