Dags att summera säsongen 2011/2012 och sända bilder till duktiga Ylwa till årsboken. Är ju lite av årets höjdpunkt att få hem boken och titta på bilder och minnas tillbaka. Jag har haft ett mycket framgångsrikt år inser jag när jag kollar igenom resultaten i SKK hunddata. Ser ju på rosettväggen att den är välfylld, men ändå.   

Så nu blir det till att ta nya bilder på hundarna! Jag har faktiskt köpt en ny kamera. En Pentax kompaktkamera som är byggd så att den ska klara det mesta. Inga delar som sticker ut etc så det ska hålla fint. Återstår att se... Använde den på norska rasspecialen och det blev bra bilder där. Det viktigaste med en kamera är väl egentligen inte hur bra bilder den tar, utan att den är med! Alltså en kamera som alltid kan hänga med.    Ska köpa en kikare också, förr hade jag alltid en liggandes i bilen och det saknar jag verkligen. 

Är det någon som har en bra bild på mina hundar från någon utställning så hör gärna av Er! De som skall fotograferas och förevigas i årsboken är följande:

SE(POLAR)CH SEUCH Ylajärvis Vargtass för två st CK samt utställningschampionat

Nordvikens Tolga för ett CK 

Ylajärvis DT Oscar för ett CK

SEUCH Nordvikens Tigeröga för tre CERT samt utställningschampionat

SE(POLAR)CH SEUCH Ylajärvis SM Endurance för två CK samt polarhundschampionat

Nattfrostens TD Kraka för ett CK och r-CERT 

Sally för ett CERT

IGAIS tassar Amurtigern Taitaz för ett CK

Ylajärvis SM Greenhart "grynet" för ett CK

Tretton CK på nio olika hundar och det bara på SPHK arrangemang    Räknar jag in SKK också så får Grynet & Tass ytterligare ett CERT och Tolga ett CK samt r-CERT. 

Noterbart är också att av dessa nio gick SEX stycken i mitt spann som vann Polardistans i år. (övriga 3 för unga) Tillkom gjorde mina superduktiga ledarhundar Tia & Blixt som jag inte stält ut alls den här säsongen. 

Känns bra att jag har haft sådan framgång med mitt fina gäng. Jag är oerhört stolt över mina hundar och deras (våra) prestationer. Några av dem kommer att gå Femundlöpet i vinter och några kommer säljas. Några kommer gå i avel och andra inte. Mitt livsverk är mina hundar och jag har långt kvar innan jag är nöjd men det är dags att tänka i nya banor och Isas död har fått mig att tänka. Det kommer bli förändringar på kenneln, på gården och i mitt liv. Vilka kommer Ni få veta senare men det viktiga är att det blir en bra lösning för alla parter. Framförallt för hundarna. Hundarna, tillsammans med mina kor och min älskade Rickard är det viktigaste jag har. tack

Tävlingsplaner för nästa år! Säsongens stora mål kommer att bli Femundlöpet. Det blir 400 km även i år. Känner att jag inte har träningstiden för att köra långa i år. Flera av hundarna är dessutom unga och 400 är en rätt lagom banlängd tycker jag! Man kör 15-20mil om dagen så det tar inte så lång tid...    (Bästa med bloggplatsen är alla roliga smileys! Hundratals...)

På korta Femund så har man åtta hundar i spannet så återstår att se vilka det blir.. Jag brukar ha 16-18 st i A-spannet tidigt på säsongen. När det blir snö så minskas det ner ytterligare av den enkla anledningen att det blir för långa spann att köra på snö med. Så 12-14 hundar är en bra spannstorlek att träna. Nu ingår det några alaskans och enochannan veteran i mitt A-träningsspann så när det kommer till kritan gäller det att alla är vid god hälsa och i toppform när tävlingsveckan kommer! 

Det kostar väldigt mycket att tävla så sponsorer mottages gärna!    

Semestertider för vanligt folk och det innebär tydligen att det inte finns täckning på Internet! Har täckning på mobilen men inte på USB-Internetet och det är ju den jag behöver för att kunna blogga på datorn... Så det har varit lite surt att inte kunna blogga, lägga in bilder eller ens lägga upp det inlägg jag hann skriva innan nätet blev så här segt. Tidigt på morgonen är det bättre så därför gör jag ett försök innan semesterfirarna i Dalarna vaknar!    

Senaste veckorna har varit intensiva, som alltid på sommaren. Men i år har vi även drabbats av skitväder!! Det har regnat mest varje dag och när det regnat så har det kommit mycket! Känns bra att alla hundgårdar fick nytt grus ifjol respektive förfjol. Det behövdes kan jag lova! 

Det är inga valpar planerade på kenneln i år, men när jag ser bilderna på Duros valpar i Danmark blir jag ju svårt valpsjuk! De är så fina!!!   Ser ut som om de blir lik sin far så får se om det blir avelsklass i Vaggeryd om något år... www.ulvedalen.com 

Det är även lugnt på tävlingsfronten i sommar. Har inte anmält på någon utställning alls! Hade planer men skrotade dem, mycket för att jag helt enkelt glömde anmälningsdatumen och för att det finns annat kul att göra... Planerar nämligen min första semester UTAN hundar eller kor! Vilket nog inte har hänt på sju år... Fast det där sista stämmer inte riktigt, för jag kan liksom inte åka på semester utan att titta lite på kor iaf! Blir nog att hälsa på något lantbruk och spana på robotar och bygglösningar när "man ändå är ute och åker". Jag har aldrig varit på Gotland så lutar åt att det blir en resa dit, så har Ni tips på turistaktiviteter som man inte får missa kommentera gärna!

Har dock tävlinsgplaner för vintern... Återkommer med dem! 

Sommar (och inte så mycket sol) med dags att göra en summering av vinterns träningsupplägg och kommande A-spann inför höstträning och vinterns tävlingar. Säsongens stora mål kommer att bli Femundlöpet 400km. För säkerhets skull har jag redan bokat boende i Röros för den veckan... Det blir snabbt fullbokat där så lika bra att vara ute i tid! 

Jag har väldigt många lovande unga hundar så det ska bli kul att se dem utvecklas och vilka som kommer överraska och vilka som kommer visa sig precis så bra som jag tror att dem är! Jag har ganska många tikar och kommer eventuellt att sälja minst en av dem. Så är det någon som är ute efter en (avels)tik så hör av Er. Eventuellt ska någon hane säljas också.

Det är bara åtta hundar som ska med till Röros men man vill såklart ha iallafall tolv hundar i träning. Det är alltid någon som inte är i toppform när tävlingen väl kommer.    

Första urvalet

Tasse

Blixten

SM Grynet

DT Helmer

Tia

I-Tiger

N-Tiger

Sally

SM Duro

Kråkan

Förste reserver

Tolga

DT Oscar

DT Roald

DT Etha

EB Perdita

Nando

Var min klubbtillhörighet kommer ligga i vinter vet jag inte idag. Jag vet vara en sak och det är att den definitivt inte kommer ligga i SPHK GD. Jag funderar på att publicera det fina lilla mejlet jag fick häromdagen men det är nog bara onödigt... Bättre låta medlemmarna tro att Ni har en seriös och välfungerande klubb   

Finnmarkslöpet är en tävling jag själv aldrig tänkt köra, dels för att det är långt och dels för att det är fruktansvärt långt bort!! Nordnorge... Men det hindrar ju inte att man kan vara en "table muscher" och ha lite koll iallfall. De norska tävlingarna har en fantastiskt bra resultatservice och design på sina sidor så det är riktigt kul att surfa runt och förkovra sig. Finnmarkslöpet har två klasser, en 500 km klass för 8spann och en 1000km klass för 14spann. I år blev det kvinnlig seger på både korta och långa! Draghundsport är en av få sporter där män och kvinnor tävlar på lika villkor.   

I år hade jag för första gången en mer personlig anledning att följa loppet! Nämligen Umiak, min stora vita ulltuss... Han flyttade till Kari Eldby i höstas som en del i hennes satstning att för första gången köra Finnmarkslöpet 500km. I år bjöd ju vädret på mer motstånd än vanligt och många spann bröt eller tvingades till vila mellan checkpoints. Vädret var så dåligt att tävlingsledningen tom förlängde den oblligatoriska vilan. Men Kari gav inte upp och kom i mål! Starkt jobbat!! grattis! Umiak var en av hundarna som fullföljde och det gör honom till den Ylajärvihund som gått flest mil på en och samma tävling! Han gick dessutum större delen av loppet som ledarhund... Hade jag inte trott.. hehe. Nog för att jag kört honom i led någon enstaka gång, men ändå! Han har ju förstås att brås på med två synnerligen välmeriterade föräldrar. Nathan av vargevass är far och Ylajärvis Mettemarit är mor.

Umiak som valp!!

När jag nu ändå har tagit mig tid till att skriva en blogg så ska jag tipsa Er om en annan blogg! www.qaqeerlaaaq.no/ Där finns det mycket intressant att läsa och titta på.

ett citat ur den bloggen och som jag läste nu i veckan är väldigt intressant och något att verkligen fundera på...

"Avl ikke på en hund du liker". " Og, " Avl ikke på en hund du ikke liker"

När jag skulle skriva bloggen sist så insåg jag att klockan var halv3 och att det nog var dags att sova ett par timmar... ett par tre st sömntimmar blev det åtminstonde! Var kvar i Särna hela onsdagen och hjälpte till. Synd att inte fler gör som jag och hjälper till med det som behövs. men det kanske är lättare att klaga...?

så hur gick då tävlingen...

Startade ut i god fart. Nästan lite för bra kanske! men alla hundarna gick fint och jämnt. Snacksade i Morvallen, brukar alltid vattna där men hade av diverse anledningar avvikt från min normala vattnings och snackningsrutin. Vädret var varmt och jag tog av mig jackan en stund på fjället för att inte bli för varm! Spåren var hårda och riktigt fina. Skotermattan var nere hela tiden och släden gled väldigt bra!! Nya belag och tom vallat... hehe. är MYCKET nöjd med min nya släde. Den är superskön att köra! Värd varenda öre den kostade...    Lätt att köra och styra. Låg tyngdpunkt och långt lastplan så den ser nästan opackad ut trots att den är fullpackad!

Efter Vedungsfjällen så vek spåret av österut och ner mot första checkpoint. Manfreds hundar gick fortare än mina utför och han körde om  mig strax efter delningen. Nu fick mina hundar perfekt draghjälp och spannet som bara var 3-5min bakom manfred såg vi inte mera... (eller det gjorde jag men det var långt senare, men det visste jag ju inte... mer om det längre ned!)

Blixten fick ny energi och han höll linan sträckt igen. De snappade en del snö och jag anade att checkpointen var nära så väntade tills dess med att ge dem det vattnet jag hade med mig. Själv var jag vrålhungrig! Kom ikapp Manfred igen precis vid checkpointen. Två veterinärer kollade över hundarna ordentligt och Blixten var lite torr och I-Tiger hade lite hög puls. Men pulsen togs ju på honom direkt när vi kom in så det var ingen fara. Vatten och lite vila gör gott. Den äldre veterinären konstaterade och att spannet bredvid hade en hund med dubbelt så hög puls som Tiger så alla hundar fick gott betyg av veterinärerna.

Vattnade alla hundar med det medhavda köttvattnet som normalt sett består av Fodax. bara fodax. Men min foderleverans var försenad så jag hade väldigt ont om Fodax! (INTE bra att byta mat dagen innan tävling precis...) Så hade blandat ut maten med köttbiprodukter från slakten ifjol. Nästan bara rent fett! Men hundarna var tokladdade kan jag lova... De ville inte alls vila på checkpoint! Alla åt och drack som de skulle. Jag åt min pizzaslice och drack en cola. Klassisk checkpointmat! Hundarna hade fina magar och massor med energi hela loppet så kanske jag har en ny fodertaktik för framtiden... (dock så lär jag ha mer mer vatten nästa gång, som jag brukar!!)

Det var en fin och trevlig checkpoint. Gott om plats och välskyltat. Hade redan innan bestämt mig för att flytta om hundarna i spannet men gjorde en lite ändring på tilltänkta ledarhundsplatsen! N-Tiger hade gått mycket bra och koncentrerat så jag tänkte, äh vad f-n jag provar! Har ju inget att förlora på att testa iallfall... Har inte kört Tiger i led förut, han kom till mig i september och har kommit in sig bra i flocken. Dagens spann var ju alla trygga och bekväma med varandra så jag hade kunnat placera dem hur som helst så valde att ta erfarna Duro i point som stöd till Tiger och ev ha honom att byta med ifall det skulle bli för jobbigt för Tiger i led. första gången och allt!

Tolga hade gått lite sämre mot slutet så valde att sätta henne bak med I-Tiger.

Så spannet efter checkpoint ett blev såhär:

N-tiger / Tia

Grynet / Duro

Blixten / Tasse

I-Tiger / Tolga

de andra spannen var ca 15 min före mig och jag hade god fart på hundarna och efter halva sträckningen hörde jag ett spann. Det var Patric som stannat och matat sina hundar. Lät han komma iväg igen och låg bakom ett tag. Sedan körde jag om (tigers första omkörning!) och körde först en lång stund. Vi körde om varandra ett par gånger och höll på så sätt en bra fart hela tiden. Vi närmade oss Manfred... Någon mil innan Lövnäsvallen så började det mörkna och jag satte på pannlampan. spåret gick in i skogen och ändrade riktning så jag anade att vi snart var på sista checkpoint. Hade ingen koll på hur långt det skulle vara mellan checkpointsen men hundarna gick på bra. Stannade och snacksade och då försvann Patric... Spåret på den här delen av banan är väldigt fina och breda!! Så breda och fina att några spann missade avtagsvägen in till checkpointen! det var ett skoterspår som gick av vänster och upp på en plogad väg. Jag hade tur och såg den röda skylten i god tid men inte avfarten! Lyste upp i skogen och såg sidan av en skylt. Anade att jag kört 15m för långt och ankrade hundarna och sprang upp och tittade. Jo, visst var det en blå! Ledarhundarna såg ju mig och vände med hela spannet och gick upp på rätt spår... (vi har ju övat... hmm hmm) Så det var bara att springa ner och dra upp ankarna! så var vi på rätt spår igen... Mycket hårt och lite isigt spår, en del stenar och grus i spåret. Såg inte ett endaste spår av de två spannen före mig så var lite orolig över att de missat avfarten!

Hade blivit varnad för högersvängen av vägen och ner i diket så den var inga problem att ta och vi kom in i checkpoint i gott mod och med pigga hundar. Stannade en stund och gav alla hundar rent vatten som de faktiskt drack... de brukar ju vilja ha kött i vattnet... De fick även lever och köttbitar. Alla svalde godsakerna direkt. Jag tog en chokladkaka och en cola till.

Körde vidare mot Lövhögen och nu började pressen... Vi var tre spann inom femton minuter. Jag gick ut först från sista checkpoint och såg ju pannlampsljuset från två spann bakom mig! Höll ett hyffsat avstånd... Var ca fem mil kvar till Särna och jag visste att jag hade chans på seger, men går ju inte att ta ut någonting i förskott!! Tolga började bli trött och jag var osäker på hur länge hon skulle hålla... I-Tiger som ju gör sin allra första LD-tävling hade gått mycket bra i början och var naturligtvis också lite sliten men vid gott mod och spänd lina.

Nu var spåret bekant. Jag har kört här förut många gånger... Så jag visste att jag var tvungen att gå på så fort jag kunde före Lövhögen för att kunna hinna hålla undan i de branta backarna upp på fjället efter Lövhögen. Nackdelen med att gå upp på fjället är att man ju såklart syns extra bra i mörkret! Hade kört med släckt pannlampa så länge som möjligt för att inte spannen bakom skulle veta hur nära mig de var... Men i Lövhögen var jag tvungen att starta lampan. Mängder med skoterspår och lite glest med kryss. renslakten är igång så det var även en biljon renspår uppe på fjället!!

Kämpade som en galning uppför för att hålla undan. Nu syntes TVÅ pannlampor bakom mig. Jag visste att om jag hinner uppför backen och till vänstersvängen så kommer jag skaffa mig ett bra försprång! Är ju lite som skidåkning och komma över krönet först... Höll undan bra för spannen bakom men de närmade sig helt klart! Hade lite meningsskiljaktigheter med ledarhundarna om var spåret gick men hittade rätt utan att behöva ankra. Nu var det full fart utför!! Tolga började dock tycka att det kanske gick lite för fort, hon blev obekväm och då ökar ju skaderisken så det var bara att hålla igen farten. Kom ner till delningen där skidleden (som inte finns på kartan) går av mot sydost (nästan rakt fram) och Särnaleden går av söderut. Särnaleden är glest kryssad och med biljoner renspår och renar som slitit ner kryssen så blir det ju lite mer spännande. Men jag känner igen mig här och visste var spåret gick. Det syntes också bra eftersom det var totalt söndertrampat av ren överallt utom just på skoterleden där det var hårt och fint! snabba spår...

Men nu hände det som inte får ske... Tiger & Tia tyckte att vi skulle ta kryssleden... Jag såg ju den röda skylten och även den blå så jag visste ju att de hade fel! Fick dem inte att gå höger!! skaren bär överallt  och jag testade att köra förbi svängen och ta ett skoterspår som gick höger. Men hundarna gick tillbaka på den finare leden. Ankrade och sprang ut för att visa vart vi skulle. Tasse var bombsäker och försökte få med sig de andra men när de främsta inte vill så är det lite svår för en teamhund näst längst bak att få med sig dem...

spannet bakom mig närmade sig!! Fan, det som inte fick hända... Fick Tia att ta ett skoterspår som gick åt höger. (det är alltså bara 25m mellan lederna) bromsade ner farten så att spannet bakom hann ikapp, han ropade och undrade om vi kört fel.. nej, inte du!! Kör på!! jag kommer efter... När mina hundar såg det spannet så sprang vi längs med spåret och sedan upp och förbi. Det var sista gången jag hade ett spann framför mig...

Jag förvånades dock över att det var Patric som kom först och inte manfred! Jag var ju helt säker på att manfred var närmast mig och Patric sedan. Men det var inte alls så... Men det fick jag inte veta föränn i mål!

Både jag och Patric trodde dock att det var Manfred bakom oss och jobbade som tokar för att dra ifrån. Ingen av oss vill ju ha det erkänt duktiga och starka teamet i en spurt! Tre mil kvar... Jag valde mellan att försöka dra ifrån eller släppa upp och få draghjälp. Men mina hundar var pigga och Patrics spann ville/kunde inte gå om. Så jag hade bättre fart. Det var bäst för oss båda om jag drog. Nere i Lisselåvallen fick jag ett par skitstopp. Alla hundar hade fint och rätt torr skit och det innebar ju att det skulle stannas och skitas! Nu kom det tredje spannet ikapp oss men ville inte köra om. Jag var förvånad men accepterade det såklart. Detta var inte första gången jag legat först och brutit spår/dragit åt andra spann... De tidigare gångerna har jag varit förloraren och tappat ledningen på slutet. Det skulle inte få ske igen!

Mina hundar var fortsatt pigga men ce 2mil före mål så stannade I-tiger för att skita och då pissade Tolga blodblandat. fan... Det var bara att vinka åt spannen bakom, stanna och lassa henne i släden. Spannen bakom väntade dock på mig... Jag fick ner henne i säcken fort som tusan och drog vidare. visste att det var nära mål... såg även skyltar om "särna" och så km-angivelse! Nu var det nära. Jag ledde fortfarande, de andras hundar såg slitna ut och jag drog ifrån varje gång det var slätt eller utför! Jag hade chans på vinst!!! woohoo...

vågade dock inte hoppas än. allt kan hända när man kör långdistans. I-Tiger var ju lite stel, och N-Tiger gör ju ändå sin första LD-tävling.. Drog ifrån med upp till 400meter. Så vi låg i princip tillsammans, vi tre. Pallplats skulle det iaf bli, det visste jag. Men hur högt upp? Låg det tredje spannet bara och vilade och skulle dra om på upploppet? eller vad hade de för taktik..? Jag var varm som tusan och törstig. Fick släcka det med snö och uppknäppt jacka och periodvis inga vantar. Sprang och sparkade så mycket jag orkade. Drog ifrån meter för meter men när det var uppför så kom de närmare igen!!

två km kvar... Brant utför och jag hade redan strax innan lyckas dra ifrån ca 100meter. jagade på hundarna som tusan, de har svarat på varenda fartökningskommando jag gett!! vi flög fram...! Vågade inte vända mig om.. Uför hygget och över vägen, 1km kvar. Marchaller på isen... Väl nere på isen vänder jag mig om.. jag ser dem inte!!! JA!!! De är på hygget och jag har dragit ifrån -igen! Är det tillräckligt...? Åker över sjön och upp på land, de andra spannen är nu på isen, men nu är det klart! Jag kommer att VINNA!!! Jag har mkt starka hundar och vet att jag är svårslagen i en spurt... går uppför backen. Hjälper hundarna med släden i kurvan och springer sedan bakom släden. När Tia och Tiger är uppe på planmark är Patric nere i backen. Det är klart, vi vinner!! När Tia & N-Tiger krossar mållinjen kan jag kosta på mig ett JA!!!!!!!!!!!!!! Vi vann!! Jag kan inte fatta det... Som vi har kämpat, så bra som hundarna har jobbat och så bra som loppet har gått. Hade jag aldrig trott... Hoppats såklart, men var det realistiska drömmar? (ja uppenbarligen!!) Kastar ankaret i princip direkt efter att släden passerat målgång. Benen darrar... jag är i mål, nu släpper all spänning.

I tre mil har jag hållit förstaplatsen med två spann mellan 10-400 m bakom.. Vi har hållit undan, vi har klarat det! Jag och hundarna. En sådan härlig känsla! ÄNTLIGEN!!!

Tolga som snabbt konsterar att släden stannat tittar ut ur slädsäcken, kliver ur och tas direkt hand om av veterinär. Hon är lite öm och har fortfarande lite blod i urinen. Så hon får vätska iv. En snäll patient enligt veterinären! Jag klappar om alla hundar och tackar dem för sitt fantastiska jobb.

Spannen bakom mig parkerar också bredvid och först nu ser jag att "manfred" inte är manfred!! Jag har ju bara sett förarens pannlampa... Så det var hela tiden en kamp om guld & silver.. Tredje spannet är Pierre som kört fel och kommit in bakom oss i ledningen. Manfred hade vänt efter andra checkpoint och lämnat av två halta hundar så han var timmen efter oss!

Kör upp hundarna till bilen för välförtjänt vila och köttsnacks. Alla är vid gott humör och bara normaltrötta. Tasse är inte trött alls och länsar alla hundskålar på mat. (sin vana trogen) De får vila ett par timmar i bilen och på förmiddagen får de vatten och mera mat. Alla är lite törstiga men i gott skick. Inga hältor eller andra problem. Tolga som varit lite öm i två ben är pigg igen men sliten såklart. Tar ut iv-nålen ur benet och då är hon inte alls halt längre!

Tasse är pigg som tusan och står och skäller lite uppmuntrande och kollar av stakeoutplatsen.. ett heat till, matte??? den hunden kan bara inte bli trött... Inte en mm med slak lina!! Han är grym!!

Åker hem på kvällen efter att ha hjälpt till med att hämta hundar i Lofsdalen, lotsat brutna spann och pratat karta&kompass samt körkunskap med diverse folk. hinner också med att blogga och lägga upp bilder från dagen och reslutatlistor på PDs hemsida!

Manfred kommer i mål under natten och på morgonen kommer även Henrik Söborg i mål. Han blev mycket förvånad av att höra att han kommit fyra!! *grattis* vi är fyra spann som nått målet och ett spann kvar på spåret. Övriga har brutit...

Vilka intryck och vilken tävling vi fick, jag och hundarna!

Sitter just nu och uppdaterar Polardistansbloggen så hinner inte skriva ett så långt inlägg så kattochråttaleken får Ni vänta på! Det är liiiiiiiiite stressigt att ha två spann mellan 10m och 400 m bakom sig!! Men de lyckades aldrig komma ikapp och i tre (!) mil så slet jag nästan lika mycket som hundarna med att hålla undan. Vi var snabbare utför och på slak väg men uppför så tog de ikapp en del... Men när det var 1km kvar till mål så försvann de bakom... Jag var ensam i mörkret, sånär som på marchallerna in mot mål... Hundra m kvar till mål så var det klart. Vi skulle VINNA!!!

har idag varit iväg och hjälpt till i Lofsdalen med spann som brutit. Vädret slog om och blev till ett riktigt oväder och värre ska det bli... Många, många spann har brutit och det var nog vi fyra som kom imål i natt som hade det bäst! så det kommer en blogg när tid finns...

woooohooo!!! Detta trodde jag aldrig...! Nog för att målet såklart var vinst, men ändå! Vi vann!!   

Tack till. Blixten. Tia, N-Tiger, Tasse, Grynet, Duro, I-Tiger samt Tolga för en helt otroligt fin dag i spåret. De sprang så himla bra! Full fart i stort sett hela tiden.

    Startade med Blixten i singelled. Han är pålitlig och sätter en lagom fart, inte lika mycket tokspring som om jag använt någon av de andra. Så startuppställningen blev såhär:

Blixten

Tolga / Tia

N-Tiger / Grynet

Tasse

I-Tiger / Duro

Väldigt mycket ledarhundar alltså...

Visste att det skulle bli många omkörningar eftersom startfältet inte var seedat så det är lite enklare köra med singelledarhund då. Körde också om samtliga spann utom ett redan efter ett par km! Sist att köras om var Krister Mattson som har nästan fler Ylajärvar i spannet än vad jag har! +4avkommor till Tias syster Driva. (bilder kommer)

När jag kom fram till delningen så hade Blixen krånglat lite och vi tappade i tid varje gång det var utför. Jag såg två spann bakom mig och kände mig jagad... Blev lite osäker om hur leden gick efter delningen så stannade och väntade in Manfred och han tog samma spår som mig så då var det ju rätt. Kort efter så var det två blåa skyltar så då var det ju helt rätt väg! Så vid första checkpoint valde jag att flytta om ordningen i spannet helt. N-Tiger hade gått riktigt, riktigt bra. Han och grynet drog som bara den! Så jag tänkte, jag provar! Han har ju gått i led hos förra ägaren så han vet ju hur man gör...

N-Tiger / Tia

Grynet /Duro

Tasse / Blixt

I-Tiger / Tolga

Efter andra checkpoint följde en riktig kattochråttalek!! men den får Ni höra om i nästa blogg... nervpress... för nu ska jag sova!!

Roligast av allt var att vi VANN!!!! Vem kunde tro det!!!?? Skrek ut min glädje så fort Tia nådde mållinjen... Äntligen fick vi vinna!! Så många gånger har jag varit såååå nära... men NU satt den och mot ett sådant starkt startfält!!

Så om inget oförutsett händer kan nu Ylajärvis SM Endurance titilera sig SE(polar)Ch !! N-Tiger kan tävla vidare om sitt sista CERT för SEUCh. Grynet har fått sitt andra 1pris och unge I-Tiger sitt första!