Decemer 2013 blev en annorlunda månad. Först snö och fint och många fina träningspass på Koppången. Hunnit med en del skidturer också, på Grönklitt för att reka spår till Polarhundmästerskapen i februari. Det är en diger uppgift att arrangera tävling! Kom ihåg listan är låååång. Har införskaffat GPS så det blir lite enklare att veta avstånd. Har en hel del att lära innan det går att använda en sådan apparat optimalt men det kommer väl. Den lika nyinförskaffade paddan är ett stort hjälpmedel! Annars så går det ju alltid att fota av skärmen med mobiltelefon... 

Blev en tremilstur med fartträning i förrgår. Hade mina elva ur Aspannet med. De går riktigt fint hundarna. Bra fart och styrka på dem. Har kört mycket med unge Leo i led. Tillsammans med "gamle" erfarna Tasse. De går oerhört bra ihop men för medeldistanstävlingarna kommer jag nog ha en annan uppsättning. Har kört med många olika ledarhundar beroende på sträcka och svårighet. Leo är lyhörd och tar kommandon snabbt och han har fått prova på att spåra en del fritt också. Träningsrundan på GPSbilden var på skare och blankis... Då fick N-Tiger och Tasse ta ansvaret. Med Tia och I-Tiger bakom. Det är väldigt udda väder i år. Sedan julafton har det varit plusgrader och regn så det har tärt hårt på snötäcket! Men när kylan kom så blev det skare... Aprilväder! Skaren var stenhård och de tidigare så genomblöta myrarna var det blankis på. För att inte tala om tjärn! Så det gick fort som f-n... Hundarna älskade verkligen att få springa fort och dessutom i så fint väder! Solen rakt i ögonen. 

Till helgen är det dags för säsongens första tävling! Hamar festivalen! Är anmäld i LMD. Även Hamar har haft konstigt väder och värmebölja så banan är kortad till 35km men det blir nog bra. Det svåra blir ju att plocka ut vilka sex hundar jag ska tävla med... Igår var jag hos veterinären och fixade passen så nu är alla OK för resa. De snabbaste hundarna jag har är Roald & Leo så de känns självklara på tävling. N-Tiger är trygg i led och gjorde ju en otroligt bra säsong förra året så han är såklart med. Han är dock inte riktigt lika snabb som Leo men vill ha en trygg partner när det är första tävlingen för en ung hund. Kraka löper och Sandy är eventuellt på gång med löp då de bor ihop så Kraka blir definitivt hemma! Sandy återstår att se. Hon är oerhört snabb men det blir isåfall hennes första tävling  så kanske väntar och har bara en debutant åt gången. Sally skall följa med men inte tävla med mig. I-Tiger och Tia är två mycket säkra, trygga och snabba hundar som kan gå precis var som helst och bredvid vem som helst. Tiger är stark som få och en arbetsmaskin som alltid är uppskattad på längre distanser! Tassen och Helmer har haft varsin mindre skada men inte värre än att de kunnat gå i full träning. Grynet har gjort en mycket bra säsongsstart och är nog bäst av tikarna i år sett till allroundegenskaper... Så det återstår att se hur jag bäst toppar spannet!!

Förra året var laguppställningen: N-Tiger & Helmer. I-Tiger & Sally. Kraka & Roald. På fredag lär jag ha bestämt mig... Körde alla hundar idag. Stenhårda isiga spår men stod på bromsen hela vägen! Hade Autumn och Vilde med och Autumn börjar äntligen se ut som en hund. Hon har nyligen löpt och det har nog gjort under för henne. Hon har fått ben... och lång rygg... På bara två veckor har hennes kroppsform ändrats och hon har vuxit ut. Borta är den valpiga knubbigheten och stuttigheten i rörelserna. Nu travar hon så fint som jag vet att hon borde!! Vilde är just nu inne i en lustig tillväxtfas så väntar ivrigt på att han ska växa ut och bli vuxen! Han har en röst som är extremt hög och nu när syrran löper har han tyvärr visat prov på den... Det växer nog också bort! De andra grabbarna är ju tysta vid löp så han lär sig :-) 

Det har nu gått några veckor sedan Rayban lämnade mig. Det känns... Hamar var vår första tävling. Jag hade en liten grön golf och allt inne i kupén. Jag körde med en Fossum träsläde, tävlingsnome. Tvåspann vorsteh i 4spann A klassen. De andra hade moderna lättviktsslädar och jag kom med mina fina klenod. Jag har den fortfarande kvar... det är första gången på 20 år som ingen vorsteh finns i huset. Det är tomt 

Datastrul... eller rättare sagt uppkoppling! Bloggade på plats i Nybro. I tältet :-) 

Men det lades inte ut eftersom jag tappade uppkopplingen och bloggplatsen inte har någon spara utkast funktion. Iaf medan man skiver. Dåligt!! 

Gjorde i varje fall debut i tävlingssammanhang på barmark förra helgen! Skitkul var ordet    Hade med mig Leo & N-Tiger. Leo, nyligen fyllda två år skulle debutera på tävling och N-Tiger är ju lugn, erfaren och trygg. +att han älskar kickike! Jag köpte en kickbike av draghundcenter.se i våras och har kört ett par ggr i sommar. I augusti blev det bara kickbiketräning. Korta rundor med tävlingshundarna. Det var roligt men hade inga tankar på att tävla. Men så föll det sig att jag råkade se att SOC i Nybro var samma helg som jag skulle till Lantbruksmässan i Jönköping. Det är inte så långt emellan så en lite längre tripp är ju inte omöjligt när man ändå åkt 40 mil. 

Sagt och gjort. Anmälan skickades in och hundvakt under mässdagen ordnades! Tack til familjen Björk som så snällt upplät plats åt mina vovvar när jag var på mässan. Att ha hundarna i bilen på Elmia-parkeringen är ju inget alternativ... 

Bodde i tält på stadion och det var trevligt! Elden vars ständigt igång och det blev en social samvaro som jag länge saknat. 

Det var varmt och fuktigt så hade jag varit hemma hade jag inte tränat men det var ju bara knappa 6km så det fick gå an. Hade nog iof föredragit en nerkortning av banan pga värme, men den roligaste delen av banan var ju i början!! teknisk och skitkul att köra. Fick ju lov att bromsa härochdär men kul var det. Leo & tiger drog på som tusan och det var rejält tryck i selarna. Efter ca tio minuter gick Leo ner i trav och då tappade vi lite fart. Tiger är inte riktigt lika snabb som Leo men målet med denna tävling var att ge Leo en bra start på karriären och det fick vi! Varma blev dem men det gick lätt att få i dem vatten och pulsen gick ner fort efteråt. Rundan tog nästan 15minuter och vi låg på plats 10. EN minut till guldet..... Så det är tajt!!

Dag 2 var banan kortare och det tekniska var bortplockat. Denna dag sparkade jag och hjälpte till, till skillnad från lördagen då det mest var njutning... Även idag blev det tajta tider, jag tog en placering men tappade en så blev tia totalt. Nöjd med hundarna och hyffsat nöjd med mig själv! Jag har mycket teknikträning att ta igen   Hundarna blev varmare på söndagen och de hässjade länge efteråt. Leo var lite osäker i starten och det var inte riktigt lika bra tryck i selarna. Så topphastigheten var lägre men medelhastigheten blev nog lika som på lördagen tror jag. Det tog 10 minuter att köra den kortade banan. 

Så det kan säkert bli fler tillfällen att köra barmarkstävling! 

Annars harvar jag på med höstträningen. Tappade en hel vecka pga värmeböljan. Men det är ett duktigt gäng jag har nu. Leo blir bättre och bättre på kommandon och Helmer har fått finna sig i att bli degraderad från ledarpositionen. Leo har fått gått ett par träningar med superduktige alaska huskyn Kuling så att kommandona ska sitta direkt. Ingen tvekan alls så en bra läromästare att ha med där framme. Några hundar har lämnat kenneln men det får jag ta i annat inlägg. 

Det blir inte så mycket bloggande nu. Det är mycket annat som tar tid och enerig från mig. Rayban är sämre nu och har tappat massor i vikt så Tarzan kommer nog snart att förlora sina "pappor". Tarzan är en härlig tjej som tillför mycket till gården. En riktigt perslig och smart tjej det där... Bilder kommer på vad hon brukar hitta på!! 

Känns som om det var ett tag sedan som jag bloggade. Skördetider, hämtning & flyttning av djur, leta försvunna djur, hitta kadaver och en massa annat som påverkat tiden och lusten till att uttrycka sig på nätet. Har tillbringat ett mycket stort antal timmar i skogen och i bilen körandes runt, runt efter grusvägar. Kollade mätaren på bilen och min medelhastighet senaste 100km var 23km/h. Då förstår Ni kanske en liten del av det om drabbat oss. Bilen passerade innan "incidenterna" 7000 mil. Den passerade snabbt 7100 och nu efter en roadtrip ner till Tånga Hed ännu mera mil!!! Min nya fina bil... 

Jag och Fia samåkte. Hon kom från Jämtland redan på tordag kväll. Jag var inte hemma men Fia sköter sig själv och hittar i huset    Jag hade redan på morgonen packat bilen med mitt och efter mjölkningen på fredag morgon så börjde projektet med att få in barnstolen i bilen!! Inte helt lätt kan jag lova. Min bil är stor, väldigt stor och rymlig. Men det faller liksom när det ska in en barnstol och den ska monteras på säkert sätt! 6sistig bil och barnstol är inte en helt bra kombo. Tillsist så löste Fia det hela och vi kunde lasta Ulric, snart 1 år gammal, alla hundar och oss själva och åka söderut! 

Första stopp blev Borlänge där jag skulle plocka upp en kickbike som skulle levereras ner till utställningen. Passade på att köra förbi McDonalds drive in också. Fia konstaterade snabbt att det där var något som jag inte kunde... Jag visste inte vad vi (läs jag) skulle köpa, hur man beställde eller hur f-n man ska kunna höra något! Jag äter aldrig på mcD och i synnerhet inte på drive in så det var en ny erfarenhet. Milk Shaken var god och "wrappen" gick väl ner den med. 

Åkte vidare mot Västerås och Ulriks mormor där han skulle spendera helgen. Åt grillat (gottgotteligottgott) som Fias bror ordnat. Kom iväg efter ett par timmar och motorväg ner mot Skara och Micke som har två hundar från Fia. Där blev det kvällsfika och sova ett par timmar. Körde hundarna med kickbike på morgonen innan vi åkte. Härliga träningsvägar!! Tack Micke för lånet av kickbike    

Lördag 

Tånga hed är en MYCKET bra utställningsplats. Bra med plats för bilar och hundar. Fin översikt över ringen och helt enkelt trevligt! 

Jag hade med tre hundar. Ylajärvis MT Winter "Vilde" i valpklass, IGAIS tassar Amurtigern Taitaz i bruksklass hane & så Nattfrostens TD Kraka i bruksklass tik. Domare var Boo Lundström.

Vilde har bara gått i koppel enstaka gånger och aldrig med kedja så det skulle bli intressant.. Han skötte sig utmärkt utanför ringen men väl i ringen så blev det lite mera valpbus och jag kunde inte springa så fort som jag hade behövt för att få ut hans rörelser tillräckligt. Han är även förärad med en inte helt bildskön svans som såklart stör helhetsintrycket!! Men bra byggd är han absolut!! Han fick idag nöja sig med andraplacering och inget HP

  (bild lånad från Ylvas blogg)

Näst på tur var I-Tiger. Stora snabba Tigern som är beroende av en stor ring så att matte får plats... Ringen i Tånga var mycket bra! Stor och gott om plats att röra sig på! Så det var bara att kuta på. Tiger flyter fram, han är numer lättvisad men väldigt stark så man får hänga i... Han började tyvärr fälla päls i mängder förra veckan och det fortsatte han med. Jag kammade och kammade... Men det yrde päls och tussar kring honom! 

IGAIS Tassar Amurtigern Taitaz för dagen "pälslös". Foto: Marita Åhl

Tack vare hans fina rörelser så vann Tiger klassen och fick även CK. Härligt!! Sist jag visade för samma domare så fick tigen r-CERT. Kunde det bli bättre den här gången... En snabbkoll i katalogen visade att det bara var Tiger och en veteran som kunde ta den eftertraktade blågula. I bästa hane så blev han inte placerad pga pälsstatusen men när bedömningen var klar och de fyra placerade så påminde jag ringsekreteraren att jag och Agneta med Vänervind Trossen skulle in igen för CERT och r-CERT. Så helt i skymundan så fick Tiger sin allra första blågula! Dessutom ett SPHK-cert! wohooo... Det hade jag inte vågat hoppats på. Kändes dock väldigt konstigt att inte vara placerad och ändå få cert... 

Värmde upp Kråkan och tittade återigen i katalogen. Det skulle bli tufft! Vilken kvalité i klassen! Bara fyra tikar, men vilka tikar sedan... Alla med flera topplaceringar och tidigare CERT. Kråkan fick sitt första CERT av Boo så jag hade ju ett litet hopp men när vi stod utanför med våra hundar så... Ja det var FINA tikar!! Vem som helst hade kunnat vinna och det hade kännts lika bra... Blir man slagen av en snygg hund så gör det ju liksom inget. Kraka är mycket lätt att visa. Hon flyter fram och sköter sig alltid. Så också nu. Kritiken blev utmärkt och såklart excellent. Alla fyra tikarna tilldelades som väntat excellent och i konkurrnes fick jag springa ett varv som etta. Sedan plockades Maggan upp och Kråkan och hon fick springa ett varv tillsammans och sedan bestämde sig domaren. Snowstreams "Maggan" etta och Kraka tvåa. Shejrix "Tione" trea och Fenrisulven Gnå "Nessa" fyra. De tre första fick CK. Det som petade ner Kraka ett hack var att hon kunde haft en något grövre benstomme. Maggan är verkligen vacker, välgående och välvisad så jag hade redan anat placeringen! Maggan som för övrigt är halvsyster till min Vilde hade nu stor chans på CERT och championat! 

I bästa tik var vi bara fyra stycken och placeringarna blev som innan. Veteranen blev fyra. Så rasen fick en ny utställningschampion! Grattis Ylva!!    

Nu var jag verkligen hungrig... Så missade samojederna och Malamuterna helt! Grönländarna hann jag däremot se och då var det två favoriter som jag sett förr. Lena Tanos Örni & Diini. Båda var väldigt välvisade och visade verkligen upp vilket steg som grönisarna kan ha! Fart och styrka i kombination. Båda fick CERT och båda blev nya champions! Faktum är att det blev hela fem ny champions på utställningen. Så det var verkligen hög kvalité    

Efter finalerna var det dags för debut för mig på "fel" sida ringen...    Jag skulle var domare i "barn med hund". Oj vilka duktiga barn... Fia hade gett mig några tips om vad jag skulle fråga och titta på så det använde jag mig av! Tack Fia!! Jag frågade varje barn vad hunden hette, hur gammal den var och hur gammalt barnet själv var. Alla visade sina hundar felfritt och naturligt så det var svårt att plocka ut en vinnare men jag valde till sist en liten kille som jag fastnade för direkt. Han hade ögonkontakt både med mig och sin hund. Framförallt så tittade han upp och siktade på mig när det var dags för visning av hundens steg framirån/bakifrån. Extra kul var det att jag tror att familjen åkt till Tånga Hed enkom för att delta i barn med hund! 

Det var intressant att stå i ringen och se utställare och hundar från det hållet!! Det är inte lätt alltså... Jag förstår hur svårt det är att var domare och hur FÅ SEKUNDER man har att se varje hund. Så det är verkligen upp till oss visare att visa den allra bästa sidan de sekunder som ens hund är i blickfånget... 

Efter utställningen så var det färd nordost igen! Västerås för att hämta Ulrik och vi sov över där. Planen var att åka tidigt på morgonen så fort han vaknat. (normalt sett vid 5) Men som alla barn så tänkte han helt annorlunda! Så han som lite längre... Vi (läs Fia) hade redan kvällen innan monterat barnstol och bilen var färdigpackad för att kunna åka direkt. Färden hemåt gick fint och efter en stund fick jag mess om att min näst äldsta ko hade stora problem med kalvningen! Hon hade gått över en vecka och det är ju alltid en extra risk med gamla kor så det blev en snabb färd hemåt. Undrar om man kan hävda "brottom till förlossning" som orsak till eventuell fortkörning?    

Så fort vi parkerade hemma fick jag gå in i lagårn och hjälpa henne. Hon låg på sidan utmattad i förlamning (Pares) och begynnande uttorkning. Kalven var stor kände jag och den låg dessutom fel!! Inte konstigt att hon hade ont och svårt att få ut kalven. Värkarna var svaga vilket var tur för det är mycket svårare att vända en kalv om kon trycker på åt andra hållet... Drog Run-Lock lina runt frambenen när jag väl kontaterat att det var framben! Kalven hade lååååånga ben och låg långt in så det gäller att nå nästa led för att se vilken riktning leden går och vilket ben man har. Hittar man sedan svans eller huvud så vet man ju... Tillsist kände jag en underkäke och då visste jag! Lättklövarna uppåt och så också tänderna... (Nöt har inte tänder fram i överkäken) Kalven låg helt upponer men åt rätt håll. Svårt, men inte omöjligt. Som tur var låg den så långt in så att bäckenet inte störde och det fanns plats att vända kalven. Run-Lock linan är skonsam och med "lite" hjälp av mig så kom kalven runt på rätt köl igen. Man vrider alltså benen i kors och på så sätt kan man vrida runt kalven åt rätt håll om den hjälper till lite. (och modern inte hjälper till!) Väl åt rätt håll så är det lättare. Fick hjälp med att dra så jag vred och drog ut huvudet medan de två turisterna  drog i varsit framben. Kalven var underbart nog en kviga trots den stora storleken! Hon föddes med segerhuva så det blir nog en finfin och lyckosam kalv. Hon hade inget fostervatten överhuvudtaget i lungorna så det var bara att lossa hinnorna och torka rent nosen. 

Kon var så medtagen att hon inte kunde ta hand om kalven men det finns ju substitut och jag har alltid råmjölk nerfryst som används vid sådana här tillfällen. Ringde veterinär och efter ett tag så kom hon, (hon var på en annan Pares!! söndag morgon var tydligen en kalvningsdag...) så kossan fick dropp, kalk och smärtstillande. Hon hade inte så stor kalkbrist som tur var så helt "enkelt" en riktigt tuff kalvning! Det var kossans sjunde kalv så det fanns ju viss erfarenhet... Kor som blivit så gamla har en verklig styrka och bara hon fått kalk så var det stora protester mot nålen till droppet! Livskraft! 

Så det blev ett snabbt kast tillbaka till verkligheten!! Tack Fia för trevligt sällskap och tack alla andra härliga hundmänniskor som verkligen får en att ladda upp batterierna igen!!   

Ylajärvis BG Togo tog i helgen sitt tredje 1 pris på viltspårsprov och blev därmed Champion! Grattis Petter & Togo   

Höga kusten bron är verkligen vacker! I förgrunden hundspannet som jag vann i Ryssjön och såklart värmlandsvargen som hängt med ända sedan jag köpte bilen. Vi passerade 1000 mil gränsen på väg hem   

Med mig på resan upp var Gösta Karlberg med sina två grönländare. Med följde också Y. MT Spring som skulle levereras till sin nya ägare Agge. Spring visade sig vara en rikigt trygg & tuff bekantskap som snabbt räknade ut vilka som hörde till flocken och hur vårt revir såg ut. Han var lös hela helgen och höll sig med mina hundar (eller Göstas som efter en första kort tvekan också fick räknas in i flocken) 

Spring träffar Grönisarna för första gången... 

Spring och Niaq syncar... Efter den här första inviten var det klart att de var godkända och hörde ihop med oss! 

Framme på Fårön camping. Spring sover gott i morgonsolen utanför Qimmanaqs bur. De två blev polare kvällen innan men tyvärr blev bilderna suddiga så inget att ladda upp tyvärr! 

Framme på utställningen. Vi var ute i god tid för att kunna få en bra parkering och det fick vi! Hedlunda Husky campar bortanför och ringen anas på andra sidan staketet. 

Även här var lillkotten lös och favoriserade Ettan & Oscar! Det var de två han gillade bäst och det var bra att även Grynet accepterade honom, hon ville provsmaka lite på första rastningen... Naftsa i valppäls.. Det är otrolig intressant och spännade att se hundar med så tydligt kroppsspråk och signalsäkerhet som en huskyvalp har. Filmade Spring när han leker med mina hundar och det är verkligen en kul film att ha. Har lagt den på fejjan så får se om jag får in den här i bloggen också... Första gången jag filmat med Pentaxen!  

I-Tiger & grönländarna! Bruna gänget.   

Sedan var det där med att känna igen sina egna hundar... Vem är Etha & vem är Grynet...??? Den snyggare till höger är Etha!! Båda fick exellent med CK på utställningen. Grynet utplockad som sista hund så femte bästa tik får jag vara nöjd med. Hon har en drös med CKn nu och ett CERT så det är en fin tik det med såklart! Ska ställa ut henne i juli men sedan blir det ett uppehåll i ställandet av henne tror jag. Tack Sofia för koppelhållandet och hjälpen med transporten av Oscar & Ettan till sitt nya hem i Ekorrsele. 

Min godbit Spring skulle också få nytt hem... Jag som verkligen fäst mig extra vid denna skönhet!! 

Men han får såklart ett toppenhem hos Agge i Laino! 

Nordviken Tolga slog till och fick sitt tredje r-CERT och blev tredje bästa tik! 

Tolgas bror Tufsing blev BIR! 

Efteråt träffades syskon för första gången sedan de var 8v! Ett kärt återseende   

Kommer bilder från GRL bedömningen i annat inlägg... 

Tre dagar kvar av röstningen till årets sommarvärdar i P1...     (sorry för smileysen men den såg så kul ut... Finns hur mkt roliga smileys som helst att använda här i bloggen...) 

Läs mera här:

http://www.atl.nu/arbetsliv/hon-vill-prata-lantbruk-i-sommar

och rösta här! (Bedrövlig ljudkvalité men der skyller jag på min mobil...)

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5526303

Pressbilderna som min gode vän Per Ax tog med mycket kort varsel när det blev klart att jag var uttagen i tävlingen... Kvällsljus

Lagomt ren & fin på jobbet... (och ja, det är BREDA däck på min traktor...) och nej.... jag har inte tvättat traktorn på en hel evighet.. 

testar poser... Det är inte tillåtet att sitta I ett traktordäck men vad gör man inte för att få en bra bild   

Bilden ovan gillar jag väldigt mycket men jag valde bilden nedan för att det trots allt är ett leende på den bilden!! Blev också väldigt bra med händerna med tanke på mitt tävlingsbidrags innehåll... 

Försökte oss på att ta ett par bilder med Långhåret också... Det var dock på tok för svårt med solen här! Långhåret hade dock rolig och ställde glatt upp på bilderna

Hunden som satte en så hög standard på hur bra en vorsteh kan vara att jag nog aldrig kommer få en lika bra hund igen... 

Han tog SM-medalj samtliga år och så även samma år som han dog efter kort tids sjukdom. Har redan hunnit gå fem år... 

    SM-brons i 4spann sprint. Drillo i led, höger i bild

   Jag med pojkarna... För att kunna träna såhär måste man ha "kadaverlydnad" på dem för det går i upp till 40knyck och det är inte riktigt vad en snowracer är byggd för... Jag har tränat dessa två gossar med det mesta. Miniskidor, spark, snowracer, skidor, släde osv... 

Drillo & Tequila efter en blöt & regning jaktdag utan jaktlycka (kanske syns på hennes min...) 

Här gick det bättre! Hyresvärden behövde spårhjälp och Drillo hade till skillnad från Rayban en rejäl killer instinkt och var väldigt bra på spår och älskade att jobba

Någon av dessa är Drillos mor! (tror att det är andra från vänster) Tredje från vänster är Rasmus som min syster tävlade med i många, många år! Kullen uppfödd av Egil Ellis & Helen Lundberg 

Rayban hälsar att han tycker det är djupt diskriminerande att jag INTE nämnt att segraren i FL1000 faktiskt är hans uppfödare! Rayban har dessutom nyligen fyllt tio år    För tio år sedan var jag och hämtade detta ursöta lilla hängöra hos Thomas & Birgitte. Han hade elva syskon och de är spridda över hela världen.    De allra flesta av dem har gått i blandrasavel; Euro-hound men någon kan ha gått i renrasavel får jag hoppas för Drillo, Raybans far var en oerhört duktigt vorsteh! Vilken dragskalle den hunden hade...! 

Rayban lever livets glada dagar och han är fortsatt frisk & aktiv även om han efter en skada för 3,5år sedan inte längre körs i drag. Han springer dock flera kilometer varje dag skulle jag tro! Han är ju alltid lös och han kollar av reviret runt gården mest hela tiden    Rayban är en mycket älskad hund och han är såklart stolt över släktingar som gör det så bra på tävlingar runt om i världen! Raybans far Drillo är ju uppfödd av Egil Ellis så... Vidare skrytpresentation icke nödvändig!! Några egna avkommor har det aldrig blivit och Rayban kommer bli min sista vorsteh, en tjugoårig epok är över.. 1993 föddes Raybans farmors bror Rasmus och han blev familjens första hängöra!