NSHK specialutställning 2014. Domare Anna Törnlöv

En strålande dag för kenneln! Först ut är Helmer: 

Bruksklass. Excellent och andra bästa i klassen. Ingick i min uppfödarklass som blev andra bästa grupp med HP. 

"Lille" Helmer har blivit stor! Det är kul att se bilder från utställning och inse att man har en riktigt fin hund! Ser ju mest Helmer bakifrån och på håll annars! Han är ju ledarhund och anser själv att han alltid ska gå först. Han avskyr nämligen att ha någon annan position än just längst fram... 

Stor kommer han aldrig att bli men han är en mycket duktig draghund och ledarhund. I år har det blivit många mil i led, framförallt på skaren och frikörning. Innan jag åkte till Norge så fick jag ju lov att åka till veterinären och väga och få avmaskingsmedel. Han har faktistk gått och blivit lite tjock i vår... 19,6 kilo! Han är ju en mina minsta hundar och går med röd sele, så liten är han    

Bild från Hamar i januari 2014. Vi blev tvåa och klarade 1pris i meriteringen så bara jag kommer mig för så skall jag skicka in Championatansökan så blir han Norsk Trekk champion också... Helmer var även med på Polardistans i år där han gick i led från start till mål! Mycket imponerad av honom! Tänkte han skulle hålla längre och inte gå så hårt om han fick gå i led. Men att han skulle hålla hög fart från start till mål, hade jag inte riktigt räknat med! 

Resultaten har inte kommit ut på Hunddata än men championatansökan är insänd så han bör kunna titulera sig SE(polar)Ch snart! Han är bara 3,5 så han har haft en fin karriär. 

Bild från en av alla underbara turer på Koppångens skare i vårvintras! 

Liten! Men oerhört duktig! 

Nedan, två bilder från Alfta ifjol där Helmer fick sitt första CERT för domare Hans Almgren

Helmer är ögonlyst UA precis som sina föräldrar och på faderns Duros sida även hans föräldrar. Han är en mycket lugn och snäll hund. Aldrig bråkat eller gjort oreda. Mycket uppskattad flockmedlem och en riktigt duktig ledarhund som älskar frikörning på skare. 

Helmer är godkänd för avel. Hör av Er till mig om intresse finns för denna härliga och duktiga hund! 

Sally har varit utlånad för tävlingar i Norge hela säsongen. Hon har bland annat tävlat på Norway trail. Hon gick där som ledarhund alla heaten... Det är extra kul för jag har aldrig kört henne i led här! Men Johnny har gjort ett gott jobb med henne och hon har utvecklats fint. Han har även Ylajärvis DT Oscar och Oscar stortrivs i sin nya flock. Även han går som ledarhund. 

Sally är en rejäl och stark tik. Bra byggd och jobbar väldigt bra i spannet. Hon har gått mycket bra på uställning och på de 6 gånger hon är visad så har det bland annat blivit tre CERT, vinst på svenska rasspecialen och fjärde bästa tik på både norska och svenska rasspecialen! 

Hon har ett 1pris på dragprov. Från Lekvattnet ifjol. 

Sallys mor är Kira som går som ledarhund hos Tore Hunskår. En av Norges mest meriterade SH-förare!

Sallys far är min Edwin som även han är synnerligen välmeriterad! Fullföljt ett antal långlopp och har varit vår nr1 i led i alla år. 

Bilden nedan är från Vaggeryd där Sally fick sitt första CERT. Bilden ovan är också från Vaggeryd, året efter, men då blev det bara VG... Utställningen efter var ordningen återställd och hon erövrade sitt tredje CERT och blev champion

Sally har börjat löpa så hon är på väg hem igen.... 

*stay tuned*

Som sagt kunde inte hålla mig borta... Polardistans är en trevlig tillställning. Bra spår, i stort sett omöjligt att åka fel (I år var det alldeles för MÅNGA blå skyltar), blandad terräng och en del högfjäll som tuffar till det! Banan i år var lika lång som den brukar vara men omlagd pga den här vinterns konstiga väder. Fjätälven hade gått upp och det var öppet vatten lite här o där även på andra ställen. (Skoterklubben gjorde en bro där förra helgen tror jag men skoterbroar är inte alltid hundanpassade!!) Ny start och mål blev istället Lövnäsvallen. Vilket var ett bra val förutom att det är total radioskugga i området... 

Konsant radioskugga hade jag ändå efterom min nya mobiltelefon (köpt november 2013) inte fungerar längre. Samsung Galaxy S4 active eller om det var sport... Skärmen är sprucken men det kan jag leva med. Men inte att batteriet går från 94% till noll och avstägning på några minuter! Eller från 30% till noll... Utan förvarning. Går inte att räkna ut hur många minuter batteriet ska räcka utan det är allt från fem mintuter till ett par timmar! Så jag hade telefonen avstängd hela tiden för säkerhets skull. Startade dock den uppe på Vedungen då en förare behövde assistans. Men såklart så var det ingen täckning. (Vilket det var med gamla telefonen... Överallt!) Väl nere vid Lofssjön fick jag kontakt med tävlingsledingen och kunde meddela mig att han behövde assistans. Kort därefter dog telefonen. Från 94% batteri och med alla funktioner avstängda! Så det blev en tur i radioskugga och utan baktider......

Starten var öppen i år. En kul idé och det blev väldigt avslappnat och trevlig stämning på parkeringen. Jag bodde som alltid hos min kompis Stig och han bor precis vid vägen upp till checkpointen. Så vi satt hela onsdag morgon o förmiddag och tittade på hundbilar på väg mot start! Verkade helt klart som om alla tänkte starta tidigt... Vår klass 160 släde C hade starttid mellan 14.00 - 16.00 Så det skulle bli kvällskörning. Frågan är bara hur mycket! Starta tidigt och få färre omkörningar, mera körning i dagsljus men inte veta var de andra spannen håller hus! Eller starta sent. Ha lite mera koll på de andra förarna (iaf de som körs om!) Men få köra mer i mörker och eventuell i mer söndertrampade spår

Så det kunde bli en del tjuv o rackarspel eller taktikkörningar... Spännande och mer utmaning med andra ord! 

Har startat en gång på tävling med öppen start och det var Vildmarksracet förra året. Då gick snacket bland förarna om att alla tänkte starta tidigt. Men det visade sig att jag var den enda som gjorde det då! Jag startade först av alla och det var ett stort misstag då. Fick ju gå helt ospårat och på nysnö. visa alla de andra vägen men själv tappa massor med tid på att inte se spåret eller vart vi var på väg!! 

Så skulle jag göra lika igen? Alla andra klasser hade ju gått iväg före så ospårat skull det definitivt inte vara! 

Originalplanen var att starta kl 14. Men hörde ju att "alla" andra tänkte göra lika... Så kanske idé att tänka om? Ju fler bilar som passerade utanför fönstret på väg upp mot Lövnäsvallen, desto säkrare blev jag på att starta sist! Köra sitt eget race, utan stress och behöva titta bakåt. Hundarna gillar mörkerkörning och jag har varit väldigt sjuk under veckan så en-två timmar till kanske skulle göra gott för kroppen. Några fler minuter att tillfriskna på. Hundarna har däremot varit friska och pigga hela vintern! De har gått oerhört bra i vinter på träningarna och det är hög lägstanivå på de bästa. Det är svårt att platsa i spannet nu. Nivån har höjts.

Packningen och allt var förberett i bilen. Samma grejor som alltid. På korta PD så använder jag ju i princip ingenting... Bara hundmat, vatten och skålarna. +snacks till hundarna och lite mat till mig själv. Släden blir nog tung ändå! Jag visste ju att jag inte skulle kunna hjälpa till så mycket. Andningen och lungorna har inte alls återhämtat sig efter förkylningarna. Tillkommit gjode även helvetiska smärtor i magen/tarmarna. Smärtorna var riktigt illa på morgonen men blev bättre under dagen. Men mellan första och andra checkpoint tilltog dem och hade det varit höger sida hade jag blivit än mer orolig! Det kändes bättre att sitta ner i en viss vinkel så det blev måååånga mil och timmar på Skunkens stol! Lär skaffa dyna... Det är illa när enda träningsvärken efter 16mil är i rumpan pga ha suttit för mkt!! Men det hjälpte. Sitta där o titta på hundarna som jobbade så fint och försöka tänka på något annat. Hur många spann jag kört om och hur många som var kvar och sånt där!! Tycket lite synd om de jag körde om som åkte skidor eller sparkade o sprang när jag satt där på min stol o filosfierade... Lär ha sett ut så iaf! Att jag hade så ont att jag inte ville/kunde röra mig syns ju inte utåt! 

Det blev lite tråkigt att sitta och titta på bilar så efter ett tag så rullade även vi mot start! Tre mil N om Särna. Kom fram strax innan två och det var full fart. Alla skulle iväg direkt... Så såg planen nog ut!! Det kändes lugnt o avslappnat på parkeringen och det var faktiskt bra med plats för alla bilar. De som startade tidigt hade ju kört därifrån. Så parkering o allt sådan sköttes fint! Tog ner släden och packade den. La snacks, dricka o fika i extrasäcken. Vet sedan tidigare år att jag nästan alltid har för lite drickbart! Framförallt lätt åtkomligt. I år skulle jag inte ha några mat missöden som förra året så det var väldigt gott om mat medpackat... 

Såg alla utom två spann ge sig iväg så det kändes som att det var lika bra att göra likadant! Tog ut hundarna och selade i. Lugnt och avslappnad stämning. Körde själv fram mot starten och fick GPStrackingen och en starttid. Hade inte riktigt tävlingskänslan inne så missade såklart både startlinje och starttid! Men det var ju inte många sekunder och det är helt frivilligt att starta 20m från startlinjen! Det var ankarfäste där tänkte jag... 

Startuppställningen blev tillsist efter mycket funderingar. 

Nordvikens Tigeröga. Ylajärvis DT Helmer

Ylajärvis AA Tia Dalma. Ylajärvis DT Roald

Ylajärvis BG Leonhard. Ylajärvis BG Sandy

Ylajärvis Vargtass. Nattfrostens TD Kraka

Att starta med Helmer var en chansning! Förra året gick han i point och alldeles för hårt och var alldeles darrig redan i Lövhögen. Första långtävlingen som det ju var! Men han rättade till sig och fullföljde 30mila tävlingen! Han jobbar väldigt hårt och avskyr att ha necklina på sig... Nästan lika mycket som han avskyr att inte få gå först! I höstas trodde jag aldrig att han skulle kunna platsa, tvingade honom att gå längst bak på i stort sett varenda träning för att få honom att gå rakare och lära sig gå med necklina. Men så fort snön kom så blev han en annan och kom till sin rätt igen! Perfekt steg, mycket kraft och fart. Men framförallt så har han utvecklats till en mycket bra ledarhund! Tar kommandon snabbt och har fått gå mycket ospårat i vinter trots att han är så liten. Han har dock en udda egenhet och det är att alltid gå åt höger o inte helt sällan direkt utanför spåret, dock alltid på rätt sida träd o kryss och i rak kurs. 

Bredvid Helmer fick det bli Tiger. Erfaren lugn och lydig. Färden är lång och det är säkrast med en ledare som förstår det och inte tar ut sig för mycket i början. De två har gått mycket tillsammans och det är lite kul att Tiger o Helmers far Duro var ett radarpar och så har det även blivit med Helmer. 

Bakom dem Tia som är väldigt erfaren och duktig. Hon gör aldrig ett dåligt lopp och hon är mycket bra vid omkörningar och sådana skulle det bli många av! Det visste jag... Valde ju som sagt att starta tredje sist... 18st bara i min klass +ett stort gäng B-spann och skidåkare. Roald är även han en trygg och säker hund. Ung såklart men oerhört bra byggd och en arbetare av klass. 

Debutanterna Sandy och Leo fick finna sig att gå i tredje par och de urstarka tokarna Kraka och Tasse i tryggt förvar längst bak! Det märks när någon av dem sackar eller stannar till för att nappa snö eller pinka... Släden tappar direkt i drag! De gör väldigt mycket av grovgörat de två! 

Så alltsomallt 8st atleter som hela vintern tränats med EM i medeldistans i sikte. Nu blev det ju inte så utan det blev VM istället. Jag har inte tränat några långsträckor men å andra sidan det brukar jag inte ha gjort tidigare år heller...! Planen blev att låta hundarna att gå i den takt de ville. Snacksa en gång före första checkpoint, som ju är efter 85km. Mata dem där med köttsoppa som jag redan blandat klart och spara lite till sista checkpoint som är 40 km före mål. Det väger lite att dra med sig köttsoppa men då vet jag att jag alltid har färdig mat och vätska till dem. Hade med mig fyra snackspåsar så det iaf inte skulle ta slut! I år var det nöthjärta i påsarna. Väääääldigt blodig sådan! 

Hundarna tuffade på första milen. Det gick jämnt men inte så fort. Blev många stopp för pink och skit... Hade ju inte rastat dem innan start! Tog ett bra tag innan omkörningarna började men sedan blev dessa i en strid ström!! Hundarna förstod kanske att vi skulle köra långt!? Efter Lövhögen så ökade de farten och på fjället i dimman gick de riktigt bra. Körde om ett antal spann och stannade ett par minuter hos italienaren som behövde assistans. Min mobil hade då såklart ingen täckning.. Men man gör vad man kan ändå! 

Kom ikapp ett helt gäng med nordiska förare före Lofssjön. Hade stannat o matat där så jag gjorde lika när jag kommit ifrån. Gav hundarna ena påsen med hjärta. Gott men svårtuggat! De var väldigt pigga nu och följande mil blev det ännu fler omkörningar. Alla gick bra trots att det var väldigt trångt på sina ställen! Körde bland annat om Jörgen som har Biscuit från mig. Helmer och Roalds syster. Hon gick som ledarhund. (Deras bror Oscar är på Norway trail och tävlar i helgen (även min Sally går i Johnnys spann. Utlånad för säsongen) Sallys uppfödare Tore tävlar också på Norway trail, och ger blandrasspannen en rejäl match och Sallys förra ägare Trond vann Polardistans 300 så det har varit en del resultat att ha koll på under veckan!!)

Spåren var hårda o fina och det tackar jag för, för hundarna fick ju göra allt jobb själva. Efter Lofssjön så tilltog smärtorna och jag är väldigt glad över att ha en Skunk släde!!! Finns inte bättre... Man snackar om aktiv styrning på sprintslädar... Det är ingenting mot vad denna släde har för egenskaper! Suverän för ändamålet! Men till nästa gång lär jag ordna dyna till sitsen. Illa när enda kroppsdelen jag har träningsvärk i är rumpan. hmm hmm... 

Stannade 20-25 minuter på Djursvallen. Matade alla hundar med köttsoppa och allihopa åt som de skulle. Hade vid det här laget kört om tjugotvå spann.... (22 !!!) så jag anade att jag låg bra till. Ett par spann vilade där men gick inte att se vilka och hur många. Det var 5spann från min klass som jag inte sett till... Två av dessa körde jag om på väg mot Lillhärdal. Det ena var Marlene som har Haakons dotter Pila som ledarhund. Det var även andra släktingar i det spannet! Bland annat Helmer och Roalds mormor Inca. Joakim som har Fram från SM-kullen i sitt spann såg jag aldrig till, men antar han var på checkpointen! 

Mot Lillhärdal var det lugnare på spåret. Färre spann kvar att köra om. Hundarna jobbade på väldigt bra och jag mindre bra... Tiger hade tvekat vid ett par omkörningar och inte riktigt vågat trycka på och gå om ledarhundarna i de främmande spannen så på checkpointen valde jag att sätta fram Tia bredvid Helmer. De övriga paren fick byta sida så att det inte skulle bli några snedbelastningar. Tia tyckte nog det var kul att få gå först igen! Bra fart på den tjejjen!

In mot Lillhärdal gick de så bra att jag funderade på om jag skulle köra igenom checkpointen eller inte. Hade ju köttvatten kvar o de ska ha något att äta i vilket fall. Så stannade till där o matade dem med nästan all soppa som var kvar. De var pigga o åt upp allt. Jag hittade ett efterlängdat utedass! Pappa var på checkpointen och jag kunde äntligen få reda på något om resultaten. Det visade sig att bara två spann återstod att köra om i min klass! De hade kört genom checkpointen o det var ett tag sedan... Misstänkte att de startat tidigt så jag hade ju en timme att gå på! Ena spannet var långt före men det andra var närmare så med tanke på att det var öppen start så låg jag förmodligen på silverplats. Men allt kan hända! I synnerhet på fyra mil och efter tolv mils färd! 

Jag kände mig piggare och kunde nu hjälpa till mera. Hundarna fortsatte att gå mycket jämnt och fint. De är väl sammanspelta och har fin takt. Sandy var lite öm när det blev ojämnt spår men hon jobbade hårt i selen och galopperade och hade mycket spänd lina varje gång det blev uppför eller lite tyngre. Duktig tjej!! Efter kanske en timme körde såg jag ett pannlampssken... Kunde det vara ett spann från min klass..?? Det var det inte visade det sig. Det var en holländska med ett gäng med grönlandshundar. De hängde på ett tag så nu var jag tvungen att röra på mig. Men smärtorna lättade upp och hundarna hade god fart så snart var vi ensamma på spåret igen. Efter den omkörningen så stannade jag och tog av necklinan på ledarhundarna. Vill ha necklina under omkörningar, säkrast så. Men har det aldrig annars. Helmer tackade omgående för att ha blivit av med "tvångströjan" och ökade farten! Rejält...! Snittade 20km/h i flera km efter det snabbstoppet... De kände kanske på sig att vi närmade oss målet? Så kom ÄNTLIGEN "checkpoint 10km" skylten!! woohoo... Snart i mål. Tolv timmar på spåret! Mitt duktiga gäng som var så pigg att de nog hade kunnat gå ett varv till fortsatte hålla bra fart och in i mål kom vi i full galopp!

Misstänkte att min snabba färd mot mål hade gjort att vi tagit in tid på spannet framför och så var det. Tror jag tog in 20minuter! Men till segrarinnan fanns inget att göra! Hon körde igenom alla checkpoints och det var en riktigt bra tid! Så bara att gratulera till vinsten! Vi blev tvåa och jag är mycket nöjd med det och med alla hundarna!! Att det blev pallplats och meritering och championat på Kraka, Helmer och Roald är en bonus! 

Så tack Särna och Polardistans för det här året! Vi ses snart igen... 

Väldigt jämna...

heat 1 bjöd på tung blötsnö, storm och nästan totalt mörker! Såg inte ledarhundarna o bara att lita på killarna att de hittade... Leos första tävling o det som ledarhund o första gången han går i snöstorm!

Heat två som var full med strul! Ankarstopp, felkörning o lite annat smått o gott! 

Heat 3 som så länge gick helt felfritt!! Men tappade ledningen sista kilometrarna mot mål... Men får glädja mig att vi i varje fall hade snabbaste tid sista dagen

Samtliga bilder tagna av Eva Lindberg!

TACK för sällskapet, all hjälp och alla fina bilder   

Uppladdning inför första heatet.... Det ösregnar!! jag kollar OS... 

Fanns många fina hundtransporter... Denna var ... speciell!! Om Ni inte ser hur STOR den är -titta på folkabussen bredvid!! 

Ute på spåret! heat 2

Nordvikens Tigeröga & Ylajärvis BG Leonhard

Nattfrostens TD Kraka & Ylajärvis Vargtass

Ylajärvis BG Sandy & Ylajärvis DT Roald

Prispallen!! Fast just där och då var jag VMguldmedaljör...

Sandrine Muffat GULD. Malin Sundin SILVER. Edi Lussman BRONS

Branta backar... 

MÅL!!! 

Tiger & Tasse

En "segerkram" till Kråkan som imponerat under alla heat! Stor o stark o med en fantastisk arbetsmoral... Med facit i hand så borde jag nog stannat o satt fram henne och Leo när vi började tappa sekunder och grabbarna därframme inte kunde hålla linorna spända och blev alltför varma

Bild från starten heat 2
undrar vad Leo tittar på... Fotograf ser Ni på bilden!! 

En av mina favoritbilder från hela VM! Tack till alpyne -Valerie Manmon för bilden!

wooohooo!!

Vi klarade det   VM´s första medalj är fixad åt Team Sweden! Jag är mycket nöjd med tävlingen och hur hundarna har skött sig. Första dagen var helt galen men samtidigt otroligt häftig och spännade. Att starta ut i mörker, kraftigt snöfall (tung blöt snö), blåst och dessutom på helt okända och mycket kuperade banor var... spännande! Jag såg verkligen ingenting av spåret!! Det var bara att lita på hundarna. Leos första riktiga tävling och dessutom som ledarhund och i nästan total mörker. Pannlamporna kleggades hela tiden igen av all snö och det var som sagt bara att lita på hundarna. Helt plötsligt försvann dem o då visste jag att det var en skarp kurva! Men görkul var det och det blev flera omkörningar direkt. Det flöt på och helt plötsligt var vi först! 

Jag förstod att tiden var bra och kände att hundarna gjort ett bra jobb. När resultaten kom så bekräftades det. 9sekunder från guldet...

Dessa sekunder skulle sedan prägla helgen!! Vi var oerhört jämna... 

Resan ner gick bra men det tog tid... Mer än ett dygn i bil känns i kroppen kan jag lova! Resan ner blev liiiite krokig. Det visade sig nämligen söndag kväll när jag egentligen tänkt åka att allvädersdäcken som är krav för europaresa inte passade! Min bil är förstärkt och dessutom ganska ny så inte så "bara" att hitta passande däck. Blocket sonderades och det fanns däck!!! Vilket inte funnits på hela vintern. Dessa var dessutom i Karlstad som nästan är på vägen ner till Helsingborg... 

Sagt och gjort. Jag ringer dem 7.01 Måndag morgon. Bilen har jag packat klart söndag kväll. Bara hundar och hundmaten kvar. Ger ju bara kött, så den tar man absolut sist! 

Däckfirman i Karlstad får mitt reg.nr och däcken ska passa. De är sprillans nya och på originalfälg. Jag säger till honom att jag kommer om tre timmar... De får montera åt mig o mina hakkapelitan lämnar jag där! 

Lastar hundar o mat. Tränat två hårda pass lördag söndag och Helmer blev de sista kilometrarna på sista genomköraren inför VM helt plötsligt darrig. Uttorkad... Snabba ändringar i planerna! Mejlar till VM och frågar om jag får byta hund i min anmälningslista. Det är OK. Jag tar då beslutet att ta med Tasse. Han är stark, trygg och en fantastiskt säker och bra ledarhund. Även om han inte är lika snabb som småkillarna och framförallt Leo längre. 

Så med i bilen blir alltså: Nordvikens Tigeröga. Nattfrostens TD Kraka. Ylajävis Vargtass. Ylajärvis DT Roald. Ylajärvis BG Sandy och Ylajärvis BG Leonhard +Ylajärvis AA Tia Dalma som reserv! 

Efter Karlstad och däckbyte var det Helsingborg som var nästa etappmål! Kvällsmat och sova ett par timmar hos Eva som skulle följa med som handler. Lyckades för övrigt med konsstycket att få dieselstopp ståendes på en mack utanför Helsingborg! Fulltankad bil som inte startar pga att tanken var för tom när jag började tanka... gah!!!! Luftar tanken väldigt länge så tillsist så vill bilen fungera igen... Inte mer trubbel liksom!!!! 

Tidigt tisdag morgon rullar vi söderut! 

Vid midnatt passerar vi gränsen till Schweiz. Sover några få timmar i bilen på en parkeringsplats en timme från Kandersteg. Anländer således onsdag morgon! Strålande sol, ett fantastiskt fint väder. Vi är omringade av snödraperade berg. Vi tilldelas en parkering allra längst ut på 2spanns parkeringen... MD har nämligen inte fått någon P-plats tilldelad!! Men vi är ju tidiga allihopa så på vårt hörn samlas flera av MDförarna. Mycket trevliga grannar fick vi!! Det är även väldigt skönt att stå vid en kant även om det pågick grävarbete nedanför oss och det for ett antal lastbilar förbi. Eller rättare sagt, backade förbi! 

Första ordentliga rastningen på Schweizisk mark! 

Vädret skulle komma att visa sig mycket ombytligt... När tordagen kom så drog det in en värmebölja med medföljande HÄLLREGN!!! Det VRÄKTE verkligen ner regn och snöblandat regn omvartannat!!! Efter veterinärbesktningen så häckade jag i bilen... Det kändes liksom inte så lockande att gå ut... 

Kan lova att nummerlappen INTE var lika ren och torr på kvällen...

De hade en ny ide med prolog för oss MD förare. Alltså att vi skulle köra ett heat i mörker dagen innan de andra startar. En kul idé som jag gillade. Vi fick köra ett varv på öppenklass sprints bana. Minus två km som var för kuperat och farligt att ta i mörker. (Hade tänkt fota den serpentinbacken idag men hann inte....) Vädret var som sagt... Spännande! 

Fredagens heat blev redan kl 8 på morgonen så det blev lite dumt med kvällsmatingen som såklart fick bli efter tävlingen på torsdag kväll. Så blev en del skitstopp, trassel och såklart "svenskdödaren". Den S-formade bropassagen! Bron gick bra men det var inte avspärrat efter bron så Leo som är enormt bilkär tyckte att banan skulle fortsätta ut på en parkering... Tappade MYCKET tid och rytm på strulet. Dessutom på båda varven!! Hade god fart och såg ledande fransyska tidigt. Men efter bro-incidenten så kom istället trean ikapp mig och vi jagade efter ledarinnnan. Efter ett par km var vi nästan helt ikapp och det kändes bra! Efter varvningen körde jag om honom för sista gången och sedan såg jag inte honom mera... På exakt samma ställe som jag varv 1 kommit ikapp fransyskan så att jag bara hade 15-20 sekunder upp kom jag nu ikapp henne igen!! Med samma differens... Jag lyckades dock inte hänga i och tappade för mycket i de branta uppförsbackarna. Såg henne i princip hela tiden och räknade sekunder. Det var allt mellan 30sek och 2,5 minuts avstånd. Kämpade på och hundarna jobbade fint. Leo var dock inte helt bekväm och trasslade in sig i en mycket brant utförslöpa så jag fick lov att ankra upp. I mål var jag mycket riktigt en minut efter. Detta innebär att jag dag3 endast skulle behöva gå ikapp för att knipa guldet... Jag hade tom 45s på mig om jag inte skulle gå ikapp. Alltså. Mål 1 var att gå ikapp och mål två att hålla position och reservmålet blev att iaf komma inom 45sek till mål. 

Heat 2 var 2*18,8km men heat 3 blev 2*16,km5 pga att en mycket brant och inte hundvänligt alp-passage plockades bort. Flera hundar skadade sig där igår så det var ett sunt beslut! Tävlingsledningen har varit tillmötesgående och det var ett i stort sett lyckat arrangemang! 

Heat 1 och 2 körde jag med samma startuppställning

N-Tiger Leo

Kraka Tasse

Sandy Roald 

Heat 3 fick det bli en helt annan linje! Alla hundar har gått mycket bra. Jag är särskilt imponerad av Roald och Kraka som man aldrig ens behöver fundera på! De bara jobbar o jobbar o jobbar. Otroligt säkra och trygga hundar!! Sandy gick ikull på ett ställe i mörkret torsdag kväll så hon blev något farträdd när det gick för fort utför. Har varit över både 30km/h och 40km/h... Tasseman står för stabilitet och arbetsmoral. Oerhört lydig och kommandosäker. Han hade inte hälsat på parkerade bilar.... Så det sved lite att ha varit så nära ledningen! se guldet... Leo har gjort ordentlig tävlingsdebut... På VM! Som ledarhund. I detta väder och med alla störningsmoment! N-Tiger har gått som han gjort tidigare i vinter. Lyhörd och kommandosäker men inte rikigt kunnat svara upp på fartökningar såsom han gjorde förra året. 

Samtliga hundar har ätit och druckit bra! Nästan för bra... Med tanke på antalet bajsstopp och hårda korvar! 

      En liten aning om hur banan såg ut... Detta är dag ett så det var betydligt mera höjdkurvor dag2 och dag3! +att det såklart var två varv...

Banan gick mitt inne i byn på skidspåren! Så det var ett stort antal störningsmoment. Folk i spåret, en och annan hund, kossor, lantbruksmaskiner, (inte störning för mina vovvar då), taggtråd, stängselstolpar, vägar, mycket trafikerad järnväg, broar och tunnlar! Helt enkelt inte en lugn sekund!! Flertalet feldoserade kruvor och lutningar som i sverige skulle fått en stor gul triangel... Men en KUL och teknisk bana!!! 

Mina hundar gör reklam för VM :) 

Dag3. Nu finns ingenting att förlora! Jag har 1.15 upp till guldet och långt bakåt. Medalj är säkrad och det kan bli ädlare än silver... Har redan igår bestämt mig för att ändra om i spannet. Tänker inte hamna ute på parkeringen igen! Idag skall det dock spärras av där. Jag och Eva vaktade passagen igår när alla öppenklasspann passerade och jag fick göra en "räddning". Jenki körde nämligen omkull!! Det finns bara en reflex när något sådant händer och det är att kasta sig efter spannet! Utan att tänka. Kastar mig över avspärrningen och får tag på släden. Släpar efter en kort bit och Jenki får upp släden igen och är snabbt iväg. 14hundar! Svenskdödarkurvan.... hmm hmm... 

Leo är så oerhört pigg vid bilen att jag bestämmer mig för att trots allt köra med honom i led även dag3. De snabbaste träningarna jag någonsin kört har varit med honom och Tasse i led. Att tasse ska gå i led har jag redan bestämt. Idag ska jag har mer än 100% styrning!! Har nästan 100% styrning på Tiger o Leo men han är trots allt bara 2 år och det är MKT som kan hända i en schweisisk by!! 

Kort sagt. Sätter upp Tasse o Leo fram. N-Tiger och Sandy i mitten och gamla radarparet Kraka och Roald bak. Men när vi står och väntar på att få starta så ser både jag och Eva att Leo sjunker ihop... Det blir för mycket. Allt folk. Högtalarna. Oväsendet. Jag tar snabbt beslutet att gå tillbaka till ursprungsplanen. Tiger o Tasse i led. Det går fort att flytta om hundarna och det är 3min kvar till start så vi kör fram. Då är vi ännu närmare högtalarna och Leo ser mera orolig ut. Jag tar det snabba beslutet att ändra om igen. Leo får gå bak med Kraka och Roald flyttas till mitten. Får en fin start och det tar inte mer än 50m så är Leo i ordning och springer i full fart! Han är oerhört stark och snabb så han är oumbärlig var han än går! 

Kommer iväg i en rasande fart!! Även idag toppar vi i över 40km/h... Ser fransyskan framför mig i princip direkt. Tar 25 sekunder på första km. Efter 3km är jag ikapp och om! Det kan bli VM guld! Behöver ju bara bevaka min position... Men sånt håller jag ju inte på med... Det ska bli en bra tid också... Jobbar o sliter och får en lite lucka bakåt men den täpps snart igen. Vi är som sagt väldigt jämna! Kör tillsammans hela första varvet och även trean kommer ikapp. Precis som igår! Övar på omkörningar och har det allmänt trevligt i solskenet    

Efter 2/3 av banan går jag om på insidan när treans hundar går in på fel bana. Det är utförsbacke därefter och där drar jag ifrån. Ser honom inte mera, han tappar mycket tid sista varvet! Men fransyskan hänger på och vi fortsätter tillsammans. Helt plötsligt kommer det ett 8spann medel och kör om. (jag trodde alla dem startade före oss med små spann....!!!???) Det är ca 8km kvar till mål. Hundarna har jobbat på fint men det är mycket branta stigningar kvar. Jag vet sedan igår att jag tappade uppför på fransyskan... När 8spannet går om så hänger hon på. Samtidigt händer det som inte får hända... Tassen går varm! Han går ut i lössnön och kyler sig snabbt. Snappar snö och klarar inte att hålla linorna spända. Det är i en uppförsbacke följt av en lång utförslöpa. Jag tappade direkt 20sekunder på spannen framför mig. 8spannet har god fart och fransyskan följer på. Jag ser dem flera gånger men förmår inte att gå ikapp med en hund som är klart påverkad av värmen och dessutom i kraftiga stigningar. Jag behöver alla hundar....... Vet att jag dock fortfarande har en chans. Det kan ju gå. 45sekunder har jag att spela på. Tappar dock hela tiden sekunder. 20 blir till 30 som blir till 42s sista gången jag ser dem. Det är inte långt till mål och utför sista 600 metrarna. Jag vet att jag är oerhört snabb utför. Men kan jag gå på för fullt med en trött Tiger och en mycket trött Tasse i led? Vad riskerar jag... Tar risken och manar på allt jag kan. Kör om ett malamutespann i en mycket brant utförslöpa med kurva. Ser inte de två före mig... Men det gäller att inte ge upp! Jag vet att det handlar om sekunder. Jag är oerhört törstig och linorna är sladdriga. Grabbarna klarar helt enkelt inte att sträcka upp linorna. Unghundarna bakom är för snabb. Nästan så att jag önskat att jag vågat prova Kraka därframme med Tassen istället... Hon är så oerhört bra den hunden!! Men har inte kört henne i led på över ett år så VM är inte stället att prova det på!! 

Har haft ett problemfritt, roligt och kul varv. Inga konstigheter vid vägval förutom en miniatyrhund som grabbarna skulle hälsa på vid sista vägöverfarten.. Där gick det några mer sekunder! Framförallt i tappad rytm, det har man inte råd med när det går kraftigt uppför direkt efter! 

Sladdar in i mål och de andra är kvar i målgården... Men hur nära var jag? Jag tror att jag är för sen. Tappade för mycket uppför och det var MYCKET uppför sista 4km. Tasse lägger sig direkt efter målgången. Han är väldigt varm stackarn. De andra ser Ok ut. Men såklart anfådda i värmen. Vi är ju inte vana vid europeiskt väder!! Ingen i målet har kollat tidsdifferensen men känslan är att jag kom in en minut efter. Alltså silver. Men det handlar om sekunder. Det förstår vi alla! Men hur många och till vems fördel? Sandrine vet inte heller men hennes folk tror att hon vunnit. Det känns nästan som om det kvittar. Vi har haft tre mycket jämna heat, vi har haft det trevligt på spåret, vi har tittat på varandras fina hundar och vi har helt enkelt haft en bra tävlinghelg! 

Mina tyska grannar har klockat till strax över minuten och det visar sig stämma. Jag har dagens snabbaste tid!!! Så otroligt nöjd med det!!! Inget strul idag förutom att grabbarna gick varm, men en "ren" färd och jag var snabbast! Sista dagen på VM och vi är snabbast!!! wohooo!! Mitt namn står ÖVERST på resultatlistan i flera timmar eftersom de inte sätter upp sammanlagda resultat för MD utan bara dagens... Känns rätt kul faktiskt :) 

Jag har 55 sek snabbare tid än fyran idag, 56 sekunder snabbare än fransyskan och ett par minuter före trean som ändå var ikapp och om redan på första varvet! 

Men som sagt. Jag var ju tvungen att komma inom 45 sekunder... 56 sekunder räckte inte!!! Jag "förlorar" guldet med 19,9 sekunder......... Men men. Jag och vovvarna har fått Sveriges första medalj på VM!!! Ett silver!!! Jag kan ju liksom inte vara annat än nöjd. Denna gång var inte sekundrarna på vår sida och Tassen gjorde så oerhört bra insatser på torsdagen som stöd i ovädret och såklart även på fredagen. Både med sin styrka och kommandosäkerhet. Men framförallt hans moral. Att han inte orkade hela vägen ut på sista heatet är inget att skylla på. Han och de andra har skött sig fantastiskt bra! 

TACK Eva för all hjälp med hundar, lån av släde, sällskap och allt annat som en BRA handler skall göra!!! Det är GULD värt!!!! 

Helgen som gick avgjordes Polarhundsmästerskapen 2014. En tävling som för mig började redan våren 2013!! Med planering, bokning av anläggning, jakt på sponsorer och medarbetare... Det har varit enormt mycket jobb men det var det värt efter alla fina ord efter tävlingen! I December spenderades det många timmar på skidor rekandes spår för sprintbanan. Det är över tio år sedan det senast kördes hund på skogen utanför skoterleden så det var med en viss uppfinningsrikedom (google earth och garmin satteliter) som banan funderades ut framför datorn. Skidor och GPS och senare skoter för att få till en bra och rolig bana. Skoterleden är mycket kuperad och spännande att köra så valet att ta allt "farligt" på vägen hemåt var enkelt. Starten fick gå ut på lätt myr och skogsterräng samt tjärnar. 

En hel del skidspår att passera förstås. Så vi hade fått till ett gäng med skidspårsvakter och dessa passade såklart på att fotografera spannen! Så nedan kommer en bild från Per Ax som stod på överfart "I" på min karta över alla punkter att övervaka på spåret... 

Y DT Helmer & Y BG Leo 

Y DT Roald & Y BG Sandy 

I-Tiger & Y SM Grynet 

Leo gjorde tävlingsdebut! Vilken hund.... ojojojoj... Han är strax över 2 år gammal och dag 2 fick han gå i singelled då I-Tiger inte är OK från skada och bara skulle gå en dag. Han höll spänd lina från start till mål. Omkörningar var inga tveksamheter alls. Han bara matade på! 

Hade även lånat ut hundar så N-Tiger gick i led tillsammans med Y ET Lycka i Andreas spann. Bak gick Y ET Arn tillsammans med min Kraka! (foto även här Per Ax) Tia gick i Niklas Olssons spann tillsammans med Y DT Nanoq men dem har jag ingen bild på!

Från starten dag2. Foto Mats Gelotte

Mitt spann börjar bli färgglatt... 

Sverigefärger är ett måste nu när vi ska på VM! (mössan har Ymse Garn i Orsa gjort. Finns att beställa) 

Det har varit klart ett par veckor att jag om några dagar sätter kosan söderut mot Schweitz och WSA-VM i Kandersteg! Jag ska tävla för svenska landslaget i klassen LMD. (DL 1 enligt wsa beteckning) 

Med på resan följer följande hundar!

Ylajärvis BG Leonard 

Ylajärvis BG Sandy

Ylajärvis DT Helmer

Ylajärvis DT Roald

Nattfrostens TD Kraka

Nordvikens Tigeröga

Ylajärvis AA Tia Dalma