1000 km är otroligt lång... HUNDRA MIL...

Det är som om någon skulle få för sig att åka hundspann mellan Stockholm och Haparanda! Eller Ystad och Härnösand... Eller Orsa och Pajala... Då förstår Ni hur LÅNG denna tävling är! Jag som var trött efter trettio mil och då är Polardistans inte ens en tredjedel av Finnmarkslöpet!    

Jag har själv aldrig haft några planer på att köra tävlingen, den är till att börja med på tok för långt bort. Kommer nog väldigt långt ner i Europa om man skulle åka åt andra hållet istället    Har följt tävlingen över datorn "table mushing" är ju en praktiskt form av tävlande... I år har det varit extra spännande då bland annat Trond Hansen tävlat i 1000km klassen och Johanne Sundby i 500km klassen. Båda med renrasiga hundar i spannet. Siberian Huskys. I Johannes spann ingick ett barnbarn till vår Edwin; Sapian som delvis gick i led under tävlingen. I Tronds spann så var Sapians mor samt två systrar med ända in i mål. En oerhörd prestation av de sju hundarna i spannet som sprang alla hundra milen   Blixten kan vara stolt över sina systrar och syskonbarn!! För att inte tala om Edwin som fått så många fina & duktiga barn och barnbarn. Edwin som i hela sitt liv varit en oerhört trevlig hund och en fantastiskt duktig ledarhund har nu vid 10.5 års ålder för första gången haft en "sjukdag" från jobbet. Eller rättare sagt, han kommer att ha många... I torsdags opererades han för en ytlig tumör på benet men han är pigg & glad och visar inga tecken alls på att vara sjuk! Han har varit med på jobbet både igår och idag. Ligger på renskinnet och tittar när de andra jobbar alltså!! Livsnjutare    

"Tuva, Embla, Nala, lille Welma, Loke, Peggy oh My. Kjempetøffe hunder som har gåyy nesten halve løpet alene."

Foto: Monica Alterskjær Sundset

de tre förstnämnda är alla Edwin-avkommor

Vilade ca två timmar på checkpoint. Kände ingen brådska. Hundarnas väl kommer främst och de behövde vila. När det handlar om långdistans så är inte placeringen det viktiga, det är vägen mot mål och att fullfölja som är det intressanta. Att göra en bra tävling helt enkelt. 

Spannet är ungt och oerfaret och träningen i år har varit långt ifrån vad den borde. Den viktiga oktoberträningen uteblev ju nästan helt... Har mentalt kommit över olyckan i höstas men det känns fortfarande. 2012 fick helt enkelt gå till historien som ett av de tokigaste hundåren jag haft... Med sådant som bara inte får hända och som aldrig tidigare hänt! Skadade högerhanden i dec och det tog ett halvår att läka ut helt, två bilolyckor, sham-draget med sin otäcka incident och så tappa hela hundspannet i oktober när linan gick av... med mera... 

Åter till checkpint Lillhärdal

Konrad kom förbi och berättade glatt att kommade sju mil var de jobbigaste......... kul att höra när jag redan i Djursvallen fick höra att de skulle vara tuffa mil... och när jag nu upptäckt vad jag hoppades var fel... Att jag inte hade  tillräckligt med mat med mig till mig själv! Min matväska för denna stäckning var inte medpackad... Skulle bli en lång och mycket hungrig tur till Särna. Övervägde alternativet att bryta men hundarna var ju hyffsad form om än slitna, men det är bara att vila mera och sänka hastigheten så att alla orkar. Att matte inte skulle orka var ju inte deras fel! Sju mil var det till nästa checkpoint och efter det bara 5mil till mål... Att bryta fem mil innan mål är ju inget alternativ!! Så endera bryta nu och ta skammen över en total miss i packningsrutinen eller fortsätta kämpa. Mot hunger och trötthet som faktiskt nu var som bortblåst. Jag valde det senare. De sju milen visade sig dessutom inte alls vara så jobbiga! Kuperat ja, men trevlig sträckning och branta backar är ju bättre än segbackar. För branta backar kan man gå i och på så sätt hjälpa hundarna. Värst är segmotlut där det går för fort för att gå och det är för drygt och störande för hundarna att hjäpa till med sparkar! 

Tog bort en sektion av linan och flyttade om hundarna. 8 hundar kvar i spannet så nu blev det... om jag minns rätt!!

Tassen

Blixt 

Grynet Roald

N-Tiger Helmer

Kraka I-Tiger

Flyttade om dem igen senare för att vila kroppar och byta muskler och då blev det

Tasse 

Blixt

Roald Grynet

N-Tiger I-Tiger

Kraka Helmer

 Hundarna jobbade på fantastiskt fint men de var hungriga de med! Så fort något av spannen före stannat och fodrat så skulle varenda mm genomsökas efter eventuella tappade matbitar... Drygt!! Tysken gick ut ca tio minuter bakom mig och när jag stannade halvägs för att snacksa mina så körde han om mig. Vi låg med ett par minuters mellanrum och jag ville inte köra ikapp utan det är skönare med lite avstånd och göra sitt eget race. Vi körde exakt lika fort...! De fem sista kilometrarna gick segt...... Passerade Fallvallen och då tror man ju att man snart är framme! Men det var fem låååånga km kvar!! 

Kom in på checkpoint med god fart och var inte helt säker på att jag skulle stanna till. Både hundmat och ffa min mat sinkade ju så så kort färd till Särna som möjligt var önskat!!! Hans-Rickard hade valt att stanna och vila där och skulle ställa av en av ledarhundarna. Det var strålade sol och finväder så både jag och hundarna tyckte att det var en bra idé att vila! Tasse var fortsatt väldigt pigg och skulle som alltid söka av halva området efter kvarglömd mat... De andra hundarna lade sig ner direkt och fick välförtjänt vila. De fick mat och jag åt upp det sista jag hade... Två kokkorvar har  väl aldrig smakat så gott!! Återfick energin och det kändes bra. Vi skulle klara det    Trots mina misstag...... 

Kraka & Helmer passar på att vila & njuta av solen!

     Sedan fick alla halm att krypa ner i. Mycket uppskattat och vid det här laget hade nybörjarna lärt sig vad halm är till för...! Inga problem att då dem att lägga sig rätt! 

Tassen håller koll på flocken   

Lövnäsvallen - Särna

En pigg och glad matte... En ännu piggare Tasse och så de andra sju som var jämntrötta.

Vilade i ca två timmar även på denna checkpoint. Hann sova en stund. Gå på toa och ta det lite allmänt lugnt! Gjorde klart släden och när Hans-Rickard gjorde sig klar så började även jag sätta i ordning mina hundar. Tog ett par minuter att sortera linor och tagga igång dem igen. Tasse blev heltänd direkt som alltid... Försökte få igång spannet och såg lika lycklig ut som alltid över att få fortsätta! Hunden som inte kan bli trött...    Men såklart så skulle han även kolla över halva området innan vi kom iväg... KAN ju finnas käk kvarglömt...... Så fick lov att ta hjälp att komma från checkpointen! Men sedan så tuffade de på riktigt fint! Mötte efter någon km Jesper som brutit loppet & vänt. Så nu var det helt plötsligt ett silver eller brons som hägrade. 

Hade med mig vatten och planerade att stanna i Lövhögen och vattna innan den tuffaste backen på hela banan kommer!! Grynet blev helt plöstligt öm i ett ben så jag fick stanna 1km före jag tänkt och vilade ett par minuter och alla drack och åt med mycket god aptit! Gjorde slut på alla kvarvarande hundmat här. Det sista jag hade var en påse med lever... Brukar alltid packa för mycket mat men det hade jag absolut inte gjort den här gången utan det var på tok för lite    Fick lov att snåla. Men så tog det några timmar mer än beräknat att genomföra loppet också!

Efter Lövhögen och upp på fjället så gick det faktiskt fortare än vad jag någonsin kört den passagen!! Brukar ju vara värsta biten... När man tror att man är framme vid korsningen... men så är det en stigning till! Men helt plötsligt så stod lilla huset där! Tasse kände igen sig direkt och det var inga som helst problem att komma ner på rätt bana. Tasse gick oerhört bra i led! Kunde styra honom precis dit jag ville. Både på sjön och på kalfjället visade han att han är en oerhört duktig ledarhund när han får chansen. Kör honom aldrig i led i turistkörningen eftersom han vänder sig om och på träning så blir det även där andra hundar i led. Men på tävling har han gått i led ett otal gånger! Han lydde minsta lilla kommando och jag blev verkligen imponerad av denna starka och duktiga hund! Han är helt oumbärlig för spannet och jag hoppas att Leo kan ta hans plats i framtiden... 

Sista tre milen känner jag igen väl och hundarna visste även de att det var målgång på G så de sprang på fint! Lite ömma ben förstås men de kämpade på. Tasse var inte ett dugg trött och höll linan sträckt med sitt fantastiskt fina travsteg! En fröjd för ögat att se honom jobba    Kom ner på isen med god fart och de jobbade på rejält i sista backen och jag sprang bredvid för att hjälpa till! Kom i mål som trea!! Brons på vårt första Polardistans 300 !! Mina tvååringar går verkligen från klarhet till klarhet! Nästa år har de mera träningsmil och erfarenhet så då siktar vi högre    Tror att detta var Tasses tionde målgång på långdistans och hur bättre fira det än att få gå i mål som singelledarhund! Veterinärerna kollade över alla hundar och det var ömma ben... Vilket jag såklart redan visste! Men vila och få sova ut gjorde susen. Tasse blev inte ens veterinärkollad i målgången..! Det behövdes ju inte. Han ville ju vidare och var pigg & glad och skulle hälsa på allt och alla så jag fick lov ta hjälp med att hålla i honom. De andra var mycket trötta och käkade leversnacksen med god aptit och blev oerhört glada över att få hoppa in i bilen igen! 

Duro & Sally hade blivit väl omhändertagna av Petter mfl (tack!!) och pappa åkte upp och hämtade dem under dagen så de var hemma i hundgården igen. Sov över hos Stig igen och åkte hem tidigt på morgonen. Det var dags att jobba igen... Tassen & Duro som var pigg och inte halt längre fick jobba hela dagen i turistkörningen... Duktiga killar    Åkte tillbaka till Särna för prisutdelningen på kvällen så det blev en lååååång dag med mycket lite sömn! 

Tack alla som gjorde tävlingen möjlig! Ingen nämnd ingen glömd     

Ankom första checkpoint Djursvallen framåt kvällningen och sa direkt till om att jag ville ta t min 6h vila där. Fick en plats bredvid Jesper som också tog ut sin 6h vila där. På andra sidan var det ett par 160 spann som höll till. En del oväsen men mina hundar var slitna efter den tunga starten och sov fint i sin halm. Kopplade lös hundarna och gav dem mat så fort jag kom in. På med täcken och ut med halmen. Sedan skulle dem veterinärbesiktigas... Lite dumt då alla hundarna lagt sig för vila, men lika bra att ha det gjort! Alla fick godkänt men Blixten och Tasse hade lite högre puls än de andra. Tasse mest pga att han inte lagt sig än! Band honom vid ett träd framför spannet så att han inte skulle dra i linan eller trassla in sig i de andra. Blixten har något mindre mil i benen än de andra och är lite sämre byggd men han är en kämpe och verkligen en stayer. 

Kändes bra och jag fick veta att jag låg strax under två timmar efter Eveline och ca timmen efter Jesper på andra platsen. Tyskarna var någon timme bakom. Jag hade inte sett några andra spann på fjället så anade att det var någon timme både framåt & bakåt! Såg tre spann vid Fonnfjället men åtminstonde två av dem måste ha varit 160B spann. 

Rullade ut sovsäcken och in med den i Jerven extremsäcken. Kröp in med kläderna på... Var inte speciellt trött men kunde iaf sova någon timme eller två innan det blev för mycket oväsen utanför. 160 spann som skulle gå iväg och en hel del tjatter... Det blev väldigt kallt där i säcken också! Någon påstod att det var 28minus vilket det kanske inte kändes som, men kallt var det! Jag hade ju räknat med en varm tur såsom väderprognosen sagt!    Hade som alltid bra kläder på mig och det är ytterst sällan jag fryser. Lager på lager är det som gäller. Hade för första gången med mig slädvantar. Alltså sådana där stora rejäla "vantar" som sitter fast på släden hela tiden. Som man stoppar in händerna i när man kör. De var på gränsen till trånga så när jag hade mina tjocka vantar hade jag inget behov av dem men skulle verkligen komma att behöva dem senare... 

Satt vid elden och värmde upp mig. Mitt emot mig satt checkpointens populraste hund! Tolvi på ca 4månader. Funktionärerna grillade korv och oj vad korvsugen man blev!! men det skulle få vänta för min del... 

Nicole, Tolvi & en av världens bästa veterinärer Jerry! Med låååååååååååååååååång meritlista från slädhundstävlingar över hela världen! Vilket rutinerat veterinärteam det var i år på Polardistans. Fantastiskt   

Lämnade Djursvallen strax före tre på morgonen. De fick mat & vatten innan jag for och alla åt som de skulle! De hade mycket god aptit hela färden. Det var 46km til andra checkpoint. Svagt utför hela vägen och hundarna jobbade på fint. Startade ut med samma spannuppställning som jag hade haft in till första checkpoint. Alltså N-Tiger & Tasse i led. Jag blev oerhört trött under denna passage och det var flera gånger som jag nickade till där bak på släden... Körde samma uppvakningstekniker som när man kör bil, fast köra ut huvudet genom rutan fungerar ju inte riktigt    Tröttheten blev värre och värre och kanske var det tur att Duro helt plötsligt och utan förvarning markerade för skada och jag fick stanna. Vakna till... Släppte lös honom och packade om i slädsäcken, sovsäcken fick åka uppepå. Hade med svenskremmar för det ändamålet! Duro är en snäll kille och kröp ner i släden med huvudet utanför och sov så sött hela vägen in till Lillhärdal! Veterinären tog en massa foton på honom där han låg och njöt av att vara slädhund... Blev förvånad över att veterinären frågade om jag skulle ställa av någon hund... Ja, självklart! Duro skulle inte behöva fortsätta om han ömmade i ett ben och Sally hade "sladdat" mer eller mindre hela tiden då det var utförsbackar så att hon skulle få åka bil hem var lika självklart. Jag hade redan timmen innan ringt till Petter Hillborg och kollat om han kunde hämta hundarna. 

När jag kom in till Lillhärdal så fick alla hundarna mat & vatten igen. Lika god aptit nu men de var såklart slitna. För nu hade vi passerat tjugo mil och det är längre än vad sju av dem någonsin gått förut... Jag åt en risifrutti till frukost, packade om så att jag hade sista godisen i jackfickan. Veterinären kollade över de kvarvarende hundarna och alla fick OK. Några med ömma handleder men inte värre än att två timmars vila skulle ge tillbaka energien. 

Vilade vid elden en stund och torkade mina vantar. Mina favoritvantar!! De jag använder nästan varje dag vintertid... Mina stora vita fina vantar med stor öppning som är så lätta att sätta på sig! Perfekta hundkörarvantar... Men jo... Jag lyckades elda upp dem...........    Gick att använda men öppningen var smält och inte helt bekväm. Tog fram mina skidåkarvantar istället och nu var jag oerhört tacksam över att jag köpt slädvantarna från draghundcenter.se !!! För de skulle kolla att behövas    LillSport Coach vantarna är varma men inte tillräckligt för att ha som enda lager utan övervantar! Så utan vantar och utan mat... Jo, det skulle bli en trevlig färd mot Särna!! 

Hans-Rickard som låg fyra kom in en stund efter mig och valde även han att vila en stund och ställde av två hundar han med. På checkpoint var även Henrik som var den ende av 300förarna som valde att ta ut sin 6timmars på denna checkpoint. 

Lillhärdal - lövnäsvallen kommer i nästa inlägg

Polardistans 300 km.

En färd som gav en hel del nya erfarenheter och insikter... Vi kom i mål men det var med en del misstag och tokerier i bagaget... Jag har sagt det förut, jag är den sämsta medlemmen mitt spann!! Men jag hade ju inte behövt bevisa det på det här viset... hmm hmm... kommer mer mer om det senare!! Om jag nu ska erkänna vad jag lyckades med att göra!    Hundarna jobbade finfint och de gick faktiskt bättre & bättre ju längre loppet gick. Vi hade en trevlig färd och trots att jag efter tjugo mil inte ens var säker på att komma i mål av orsaker jag berättar om senare så klarade vi det! Tillsammans! Jag är oerhört nöjd med hela gänget och med Tasse i synnerhet. Det var också han och minnet av mitt andra Amundsen Race som fick mig att tänka att vi självklart skulle klara det och gå i mål även om energin hos matte tröt. Jag har aldrig brutit ett lopp och det tänkte jag inte göra den här gången heller... 

Tack Tasse för allt! Vilken hund... Han var inte ens trött när vi kom i mål. Han stod och viftade på svansen, hälsade på allt o alla och tyckte att gänget inte alls skulle vila utan gå vidare. Fick lov att ta hjälp med att hålla honom efter målgången... Han blev inte ens veterinärundersökt... Behövdes ju inte!! Han hade utan svårighet kunnat gå många, många mil till! Jag tror att årets Polardistans blev Tasses tionde långdistanstävling och vilket jubileum sedan! Gick som solklar kommandoledare och singelledarehund i mer än halva loppet. Jag visste inte att han var så här bra...    Vi kom tillsist in på en finfin tredjeplats, ett par timmar senare än planerat men varför stressa liksom! Jag ville ju köra 300km just för att slippa stessen som det är att köra 160 där det mer eller mindre är omöjligt att vila någonstans om man vill kunna vinna. Där gäller det att pressa hundarna extremt mycket och hela tiden ligga på gränsen till vad som är sunt och det är inget jag är intresserad av. 

2013-03-06 Tio hundar & trettio mil låg framför oss... Trettio mil i varierad och bitvis tuff terräng... En terräng jag väl känner igen efter sex st genomförda Polardistans sedan innan. Halva spannet var debutanter och tre av dem verkliga veteraner varav en av dem skulle visa sig ha oanade krafter och egenskaper! Mer om det senare... 

Åkte upp till Särna under tisdagen. Packade bilen sent o trodde väl att jag fått med mig det jag skulle    Blev några ärenden i Mora också. Blev inte så mycket av frukosten eftersom det var lite för mycket som skulle hinnas med innan jag åkte så stannade i Älvdalen och åt lunch. Är ju mer jobb än någonsin innan man åker bort när man har en bondgård! 

Kom fram till Särna och fick en bra parkering. Rastade och matade hundarna. Checkade in "pappersarbetet" och fick hundarna veterinärbesiktigade. De var mycket noggranna! Varenda muskel och led kändes igenom och jag oroade mig för besiktningen av N-Tiger eftersom det som sagt var mycket kroppskontakt. Jag sa till veterinären att jag hade en hund som inte gillade veterinärer och assistenten frågade om han (hunden) var läskunnig. Jajamen sa jag... För han är ju helt underbar och bra med alla turister och gäster som vill gosa med honom. Men veterinärer... Nja, inte direkt favoriter! Veterinären på SM gillade han inte men så var det en kvinna också. (brukshundsbakgrund?) Kan ha påverkat? För denna erfarna och duktiga veterinär på Polardistans hade inga som helst problem att känna igenom N-Tiger och han fick en lika omfattande besitning som alla andra hundar! Skönt! Alla hundar fick OK utom I-Tiger som ömmade vid massage av höger bakben, uppe i muskeln på framsidan. Inget jag märkt innan... alls! Så han fick en ombesikting på morgonen efter då det var lika men rörelserna var normala. Så order om massage och extra koll på honom. Jag hade redan tänkt starta med honom långt fram så att det blev mindre tryck & vikt på honom så det kändes ju som ett bra val. Längst bak i spannet skulle mina fyra debutanter gå... Inte den vanliga uppställningen av debutanter & erfarna på tävling men det var den lösning som jag trodde skulle gynna spannet bäst över 30mil. 

Förarmötet tog sin lilla tid men det var mycket bra och tydlig information om tävlingen och checkpointerna. Framförallt så uppskattade jag verkigen att få distansangivelse för alla sträckningarna. Alltså i princip hur långt det är mellan varje röd skylt! Skrev in dem i mobilen och skrev senare över dem till kartan. Ett bra stöd för orienteringen senare under racet. Jag har ju alltid kartan och kompassen uppe på släden så följer banan hela tiden. Vet i princip alltid var jag är. GPS karta använder jag inte... Litar inte på GPS, utan har bara den till att se distans och km/h. Som ett stöd för vilo & mattider. Nu visade det sig att det inte gick att lita på kompassen heller! På 7mila sträckan mellan andra & tredje checkpoint snurrade den rätt fint om man säger så! Tur det var bra skyltat och i princip omöjligt att åka fel i år. 

I år hade Polardistans två tävlingsledare. Fria och inte kopplade till något distrikt. Polardistans och Polarhundsmästerskapen är de enda tävlingar som SPHK "står för". Teoretiskt alltså. Hur verkligheten ser ut vet Ni nog...    Framförallt i år då det inte ens blev något polarhundsmästerskap!! En lösning som denna med två tävlingsledare som under hela säsongen kan koncentrera sig på tävlingen var verkligen ett lyckokast och tävlingen har fått sig ett lyft! Det blir fel att i princip tvinga på ett distrikt att arrangera tävlingar åt rasklubbar eller SPHK centrala. Rasklubbarna och centrala måste ta mera ansvar. Tävlingsverksamheten är snart utdöd om det inte blir en ändring här. Nu tillhör jag dessutom en rasklubb som är van att få, hellre än att ge eller göra något själv. Klart det kan fungera det med men då ska det vara lönsamt för den som gör något. (...) Överger det ämnet nu (...) Blir så mycket skitsnack och det får jag nog av ändå med mina principer & tankar & ideer om förändring som inte alltid uppskattas av överheten (...) 

Skulle önska att Polarhundsmästerskapen även de får två externa tävlingsledare som får till ansvar att arrangera tävlingen. I samband med ett distrikt eller varför inte en annan draghundsklubb. SPHK är en i jämförelse rik klubb och att inte ha ett mästerskap är inte bra, det finns lösningar! Finn dem (...)

Bodde som alltid hos min vän Stig i Särna och har således väldigt nära till starten. Blev pizzamiddag och chips på kvällen. Studerande av kartan och lite skvaller såklart!    Alltid lika trevligt att ses! Har ju blivit tradition att jag bor över där när det är Polardistans    

Åter till tävlingen!

Starten gick kl9 onsdag morgon. Jag åkte till tävlingsplatsem 1.5 h innan och valde en parkering som innebar att jag skulle få gå en kort bit men samtidigt slippa ha bilen felparkerad eller i vägen. Har ju ingen handler så bilen lär stå där den står! Band ut hundarna och matade dem. Alla åt som de skulle! Skönt    För det har krånglat lite med maten i vinter, inget jag är van vid!!! Har aldrig någonsin haft dålig aptit på hundarna men har bytt foder fyra ggr i år. Slaktavfall från hemslakten och innanmäle äter de allihopa men det går ju inte att gå på sådan fet mat i längden! Det är ju godis! Hade hjärta, fett, fettfärs och lever med mig i slädsäcken. gottgottigottgott! 

Klockan åtta var det besikting av I-Tiger. Jag packade släden med allt som jag skulle ha med mig. (trodde jag ja...) Kändes bra. Ingen stress eller så. Hundarna var tysta och lugna. Såg att de andra spannen började sätta upp sina spann. Jag haffade Karitta Ryttinger som handler och vi selade alla hundarna. Ankrade släden i en fyrhjuling (tack!!) och det var väl en tio minuter kvar till start. Stängde slädsäcken och snabbkollade att det såg bra ut med kartan osv. De andra var redan startklara... Men hemma sätter jag upp ett 16spann på fem minuter så varför stressa liksom!    När det var åtta minuter kvar var jag ner i släden för sista gången och tog upp reservselen för Blixten har gått o blivit lite småfet så hans sele var lite trång i halsen så bytte på honom! Fick hjälp av Ann-Sofie Pederson och en till som jag tyvärr inte vet namnet på. De hade koll på hundarna när jag gick och hämtade nya. Satt upp hela spannet och körde lugnt o fint fram till starten med två minuter till godo! Oerhört skönt att ha fyrhjulingen och släden bunden med rep. Slippa farliga ankaren i snön och framförallt slippa sätta fast ankaret på släden samtidigt som man ska köra ner för åbanken! Svänger ju rätt rejält där och brant dessutom!! När det var typ åtta sekunder kvar satte jag på mig vantarna. Två sekunder kvar så började jag sträcka mig mot panikhaken... Vet inte varför jag var så seg! haha. Fick såklart inte upp "fanskapet" direkt men vad gör ett par extra sekunder på trettio mil!

Det blev dessutom tre minuter... För när jag kom ner på isen så fick jag trassel och kom av banan. Helmer var övertygad om att vi skulle till Östomsjön och Blixten lydde vänsterkommando direkt men fick ju inget stöd av Helmer/Grynet som gick bakom och blev då osäker på om han verkigen hade rätt. Duro och Tasse ville båda också gå rätt men Helmer, pyttelilla Helmer drog med sig hela spannet fel... Då var han billig!! Fick ankra och leda dem rätt. Fick trassel... massor med trassel! Hamnade ute bland buskarna på ön. Släden välte ett par gånger och böjde ena staget på släden rejält!! Oj vad det störde styrningen att höger sida var flera cm kortare än vänstra! Drog tillbaka staget efter ett par km så efter det gick Skunken som den skulle    Tysken som åkte bakom mig åkte förbi mig när jag stod och trasslade ut I-Tiger & Duro som på något vis snurrat in sig och då blev ju hundarna ännu mera taggade men åtminstonde åt rätt håll. Vände mig om och såg att Jesper var på väg och övervägde att vänta in honom för att få ett spann att gå på men Blixten stod redan på rätt ställe och det var bara en stolpe att köra ner så var vi på rätt bana! Så jag välte släden en gång till och kom iväg åt rätt håll! Blixten i singelled precis som förra året. 

foto: Kevin Dunham

Stannade direkt efter sjön och rättade till de linor som kommit fel och körde snart ikapp Hans-Rickard och Jesper var också hack i häl. Hade ju tänkt mig en lugn start och iaf ett par mil innan det blev gruppkörning! Det var ganska varmt och hundarna tog mängder med snö. Blixten verkade helt ur slag och jag insåg snabbt att det skulle bli till att byta ledarhund om han inte kom i ordning. Efter ytterligare någon kilometer kom Eveline ikapp oss. Körde om men även hennes hundar var törstiga och gick av spåret och lade sig i snön ett par gånger så Jesper körde om och la sig först och det blev gruppkörning ett tag. Eveline körde om igen och bytte sedan ledarhundar medan vi andra två väntade! Det gjorde nog susen för nu ökade farten och vid Morvallen så kom vi isär. Var knappt styrfart på spannet där ett tag i början! Såg henne ett par gånger efter det men restan av loppet blev utan sällskap. Precis så som jag vill ha det. Jag passade också på att flytta om hundarna när vi ändå stod sitll allihopa. Valde N-Tiger och faktiskt Grynet! Hon har gått i led på en MD-tävling i Åsarna en gång och även ett par mil på Amundsen för två år sedan. Men hon går ytterst sällan i led i turistkörningen. Hon tyckte det var skitkul att få gå i led och vi körde om Jesper och höll den positionen ända till Lövhögen där jag stannade en stund för att vila och mata hundarna. 

Dock så var inte Grynet i led då... För efter delningen av 300 och 160 banan så var det medvind i flera km men för att komma över till leden mot Härjedalen och Lövhögen så är det en 90graders sväng och i det vädret som rådde så innebar det att byta medvind mot hård sid/motvind. Inte det lättaste kommandot för två oerfarna ledarhundar. Jag hade redan innan noterat att Tasse varit taggad och lystrat fint på kommandona trots att han gick långt bak i spannet. Han tvekade inte en sekund att gå upp mot vinden och jag satte då fram honom i led och degraderade Grynet vilket hon var lika nöjd med! Tassen och N-Tiger har aldrig gått ihop förut men det var inga som helst problem att ha dem därframme tillsammans. 

Så spannet därefter blev

N-Tiger Tasse

Grynet

Duro I-Tiger

Blixt

Helmer Sally

Kraka Roald

Vilade som sagt en stund i Lövhögen. Det är ju 30mil och det är en tuff sträckning med många höjdmeter i början. Efter Lövhögen är det ännu mera fjäll så det är lagom att vila där. Helmer var mycket trött, han hade gått för hårt i början. Detta är ju hans första långdistanstävling (exkl Vildmarksracet på 12mil) och första gången han är på fjället! De andra nybörjarna skötte sig bra! Sedan finns det ju de där efarna killarna som konstaterar att det är vila som gäller och då gräver en grop som vindskydd... Blixten är klok han!! (bild kommer...) 

Tuffade på mot Lofsdalen och detta var nog bland det segaste fören jag någonsin kört i! Glidet var obefintligt och släden var T U N G!! Hundarna fick verkligen jobba och fort gick det inte.. Hade räknat med betydligt snabbare tid upp till Lofssjön och hade tänkt vila där en stund. Planen var att ta ut 6h vilan i Lillhärdal, alltså checkpoint 2 men hundarna var slitna efter segföret över fjällen så jag valde att vila 6h i Djursvallen. För säkerhets skull. Har ju unga hundar och vill inte bränna dem. 

Bilder från Lofssjön! foto: Petter Hillborg

Mer om checkpointen och färden vidare mot Lillhärdal i nästa blogginlägg... 

I morgon klockan nio går starten så detta får bli sista bloggen på ett tag...    

Planerat spann för morgondagen...

Blixten

Grynet Helmer

Duro I-Tiger

Tasse

N-Tiger Sally

Roald Kraka

nu ska jag gå o fixa något att äta........

Snart är det dags... Årets stora mål! Polardistans. Tror det blir mitt sjätte eller kanske tom sjunde? Får nog lov att räkna någon gång!! Måste ha varit 2005 eller 2006 som jag körde första för jag hade Edwin i led och han är född hösten 2002. Edwin & framförallt Mettemarit hann genomföra många PD innan det var dags att lämna över stafettfpinnen till dagens unga gäng. Vargtass har ju förstås varit med på varenda PD sedan han fick åldern inne och han måste vara den hund jag har som har gått absolut mest tävlings (och träningsmil)! Tasse blir även i år en viktig kugge i spannet med sin höga arbetsmoral o outtröttliga engergi. 

Jag kommer att starta först av alla huskyspann på årets PD! Första gången jag ska köra långa distansen och första gången jag haft tur med lottningen... Men det är tyvärr bara sex st anmälda! Många fler var anmälda från början men det har tyvärr fallit ifrån många. Desto fler startande på korta distansen och där finns två stycken Ylajärvar med! Y SM Ego & Y SM Gjöa +en drös med kullsyskon till min Kråkan som ska tävla i Krister Mattsons spann. Jag kommer starta med bara tio hundar, ett tag var det bara nio men Sally verkar vara OK i sin handled nu som hon skadade i Lekvattnet och fick träningsstopp! Är de tio jag haft i tankarna hela tiden och det känns som ett positivt och taggat gäng! Man får starta med tolv hundar men det är inget jag är intresserad av, vis av fjolårets succe så är det positivism & jämnhet jag satsar på. Kommer göra som ifjol och starta med Blixten i singelled. Han trivs ju bäst i ensam front och vill spara på de andra ledarhundarna som ju inte riktigt förstår att det är trettio mil och förmodligen vill gå i de farter vi haft på MD-tävlingarna i år! Vilket inte är helt lämpligt på Polardistans...    

Vilka som går bakom Blixten & i vilken ordning får jag se... 

De som blir med till Särna är:

Blixten

SEUCh SE(polar)Ch Ylajärvis Vargtass (Tasse)

SE(polar)Ch IGAIS tassar Amurtigern Taitaz (I-Tiger)

SEUCh SE(polar)Ch Ylajärvis SM Endurance (Duro)

SE(polar)Ch Ylajärvis SM Greenhart (Grynet)

Ylajärvis DT Helmer

Ylajärvis DT Roald

SEUCh SE(polar)Ch Nordvikens Tigeröga (N-Tiger)

Jally (Sally)

Nattfrostens TD Kraka (Kråkan)

Alltså tre Edwin-barn och två Mettemarit-barn samt fyra Haakon/Mettemarit barnbarn!

Bara N-Tiger som sticker ut men han är ju inköpt och är faktiskt släkt med Blixten genom kennel Fenrisulven samt kusin med Tia som skulle varit med om hon inte varit parad. (ska röntga Tia i morgon & se om hon är dräktig...)

Har ju startat först på de två tävlingar jag vunnit i år så får hoppas på samma tur nu! Har ett relativt ungt spann och har inte gjort upp någon körplan än! Halva spannet är debutanter på Långdistans och fick finfin träning på vildmarksracet tidigare i år. Har inte börjat packa än men det blir tid till det också...... Har åtminstonde köpt nya batterier till mobiltelefonen! Originalbatteriet är 17mån gammalt och håller som mest en halv dag! 

Kommer även i år köra med Skunken men nu blir det med nya belag! Har kollat över frysarna och sett vad det finns för godsaker att bjuda hundarna på... Har tyvärr ingen fisk i år (mottages tacksamt om någon har fet fisk att skänka!) men det finns en hel icakasse med fårhjärtan vilket kommer bli mycket uppskattat. En kasse med rent nötfett har jag också hittat.. Samt vom o annat "illaluktande" slams men mycket smakligt för hundarna. Ifjol blev ju snacks-påsen & fodret synnerligen udda med tanke på att vi råkat fått slut på hundfoder dagarna innan och fick idka frysrensning!! Men det gav ju å andra sidan succe med vinst och pigga hundar! Men är nog inte nyttigt att gå högfett diet så länge.. 

Inför Ryssjön fick hundarna nöthjärta från kvigan som försökte ta livet av mig förra året... Så det var gott om "laddad energi" i det hjärtat om man säger så... hmm hmm...    Fåren är ju lite snällare men hjärtana är i en mer praktiskt storlek.. Fettet bör komma från samma kviga. 

Stora packningsdagen får bli i morgon för idag ska jag hejja på Rickard som kör sitt andra Vasalopp! ett år går fort...    

Prisutdelningen! foto: Petter Hillborg

Helmer var måttligt imponerad... uppskattade inte högtalarna! 

Jag bad Petter ställa upp Togo (Ylajärvis BG Togo) så jag kunde ta en ståbild...

jo... det gick ju bra......... ehm....... 

Jag som inte skulle tävla i medeldistans i år...    

Skriver mera om själva tävlingen och upplägget när ha är tillbaka från matning av hundar och mig själv! 

Men klart är att mina duktiga Tigrar (som jag fortfarande inte lyckats ta mig för att döpa om...) båda klarat dragmeriteringen för tredje gången! Tre raka 1pris    I-Tiger (IGAIS tassar Amurtigern Taitaz) och N-Tiger (Nordvikens Tigeröga) kan nu titulera sig SE(polar)Ch

Först vinsten på Polardistans ifjol, sedan vinsten på Lekvattnet i januari och så nu vinst på Ryssjön Open!! I-Tiger har CK på utställning och N-Tiger har ju 3*CERT och utställningschampionat redan! 

På lördagen hade jag N-Tiger och Helmer i led och på söndagen I-Tiger och Helmer (Ylajärvis DT Helmer) i led! De två har aldrig gått tillsammans förut men båda är ju lugna trygga grabbar så det var ju bara att prova    I-Tiger har inte gått i led på hela säsongen tror jag... men han gick en del i led med Duro ifjol och han har ju ett grymt driv i steget så att han kan gå därframme -det vet jag! 

I spannet ingick även Kråkan (Nattfrostens TD Kraka) & Roald (Ylajärvis DT Roald) som tog sina andra raka 1pris samt Oscar (Ylajärvis DT Oscar) som debuterade och såklart även han fick ett 1pris med sig hem!